Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 1850 km. Denna vecka: 32 km. Idag: 5 km

2016-07-14 - Dag 86: Värsta krisen hittills

Kära Bloggläsare

Björn närmar sig med stormsteg Boston men tycker ni inte att det har gått alltför lätt för honom den här gången? Inga egentliga kriser som förra gången när vårfloden i Colorado höll på att spola bort både Björn och kärran. Okey det har varit en mindre tornado i Nebraska (det är det alltid). Vätske- saltbristen i Idaho har nog oroat mig mest, men kan inte jämföras med brun urin i Georgia. Vi läsare har med åren invaggas i trygghet – det här klarar Björn och tyvärr ett spänningsmoment mindre.

 

I går fick jag ett mail från Björn där han bad mig att kolla upp en lämplig plats och tidpunkt för en intervju i P4 extra på måldagen fredagen den 22 juli. Programmet sänds mellan 13 och 15 i Sverige och då är det tidig morgon i Boston. Alltså intervjun måste göras på morgon från det sista motellet. Jag gick in i Björns körschema för att kolla namnet på motellet. Jag såg då att något inte stämde. Motellet var visserligen ett Econo Lodge motell men inte rätt. Min puls ökade. Det tog minst en timme innan jag insåg att Björn hade hoppat över två etapper dag 92 och dag 93 eller ”vunnit” 113 km.

Phileas Fogg vann en dag på sin jorden runt resa. Två dagar sent till Boston är ju ingen katastrof men ställer till stora problem för väntande barn och press m.m. En dag sent är inte bra men bättre. Efter några timmars kartarbete insåg jag att jag inte skulle lyckas att minimera olyckan till en dag. Näst sista etappen skulle bli 80 km och sista dagen runt 70 km. Efter midnatt skickade jag iväg det tråkiga budskapet till Björn, att han inte skulle komma till Boston förrän på söndag. Jag la mig ganska missnöjd och hade svårt att somna och tankarna malde.

Både Björns och mina tankar måste ha arbetat i samma banor. Kanske kunde man vinna en dag på etapperna 14 juli – 20 juli. Det är ett hästarbete och man måste ha lite tur med motellen. Normalt ritar man 2 till 3 etapper på en dag nu var det sju dagar som skulle bli sex och fyra ”nya” motell skulle hittas och fem avbokas. Ingen etapp fick bli längre än 70 km.

Jag hade tur (läs är ganska skicklig på kartplanering) då jag har skött den delen på Björns tidigare turer. I år ville Björn försöka själv och jag gjorde bara planeringen till Salt Lake City. I början kollade jag lite i smyg men eftersom allt gick riktigt bra så slutade jag när Björn kom till Nebraska. Jag har visserligen ”sprungit” vissa sträckor med ”gulla gubben” men inte som tidigare år. Jag hade nog kunnat ha gjort samma misstag som Björn (ett klassiskt men svårupptäckt fel).  

Nu springer i alla fall Björn i mål lördagen den 23 juli någon gång runt 15. Jag kan tyvärr inte vara där men han kommer att applåderas av barnen Erik och Sigrid och säkert av all lördags shoppande på Boylston Street.

Efter en uppvärmning på 16 km springer Björn exakt Boston maran. Varför inte själv springa de sista 42,195 kilometerna?

https://goo.gl/maps/rJiRojikdY42

Vilken tur att du upptäckte detta! skrev Björn i sitt senaste mail. Men hade det inte varit mer spännande om jag inte hade upptäckt det?

Jan Suneson

Bror och tillförordnad kartritare

Ps
En dag efter Björns målgång rullar cyklisterna i Tour de France in på Champs-Élysées. Den enda idrottsprestation som kan jämföras med ett Coast to Coast

________

Regnet gjorde mig inte blötare- den höga luftfuktigheten gjorde att jag var dyblöt av svett hela dagen så regnet var bara skönt.

Ja, det här är nog värsta krisen under detta coast to coast. Jag har inte koll på läget, känner mig stressad och motellbokningarna är ett sammelsurium.

Nu gäller det verkligen att bita ihop. Jag har anat att allt inte stod rätt till eftersom jag ofta sprungit längre än vad körschemat angett. Men att det handlade om 11 mil jag "hoppat över" är en kalldussch.

Men jag ska fixa det. Allt har hittills ordnat sig så det gör det säkert nu med. Snacka om äventyrslöpning- imorgon har jag dessutom inget motell. Blir det camping, kyrka eller polisarrest?

Downtown Rochester, NY (210 000 invånare)

Dagens distans: 59 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:08:00

Läs / skriv kommentar (3)


2016-07-13 - Dag 85: En behaglig dag längs Eriekanalen

Eriekanalen vid Holley, NY.

Ungdomar i Brockport, NY, som spelar det nya innespelet Pokémon Go som lanserades i USA denna vecka. Gatorna var fulla med folk som intensivt tittade ner i sina mobiler och letade varelser ute på stan. "Bra, nu har jag som aldrig rör på mig gått ett par miles", tyckte en av ungomarna.

Familjen Baker med Nancy, Mark och Richard hade satt upp en vattentank med is utanför sin villa utmed kanalen vid Spannerport, NY. Där stannade jag naturligtvis till för en pratstund och lite vatten.

Dagens distans 49 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 08:03:13

Läs / skriv kommentar (2)


2016-07-12 - Dag 84: Eriekanalen- ett vackert lik

I staden Lockport börjar jag min resa längs lummiga och vackra Eriekanalen. Tyvärr har kanalen, som har många likheter med vår Göta Kanal, spelat ut sin roll. Inte ens fritidsbåtar går här- under hela dagen såg jag bara några stycken. Byggnaden till höger är kanalmuséet.

"Eriekanalen är en av de viktigaste och mest trafikerade i världen", skriver svenska Wikipedia. Men här i slutet av kanalen uppe vid Lake Ontario ser jag knappt en båt. Fraktfartygen försvann redan på 70-talet.

Eriekanalen har spelat ut sin roll, i alla fall den del där jag nu befinner mig. Något dödare har jag inte sett. Och knappt heller något vackrare i kanalväg. Ett vackert lik skulle man kunna säga.

-Två båtar hittills idag, suckar slussvakten vid en av de sista slussarna i Lockport.

Tomt på båtar i näst sista slussen, nummer 35 i Lockport. Här finns två slussar och fallhöjden  är ca 15 meter, totalt för hela kanalen är höjdskillnaden 172 meter. Vår Göta kanal har 58 slussar och en höjdskillnad på 91 meter.

Att springa längs floder och kanaler är bland det bästa som finns. Höjdskillnaden är försumbar, dessutom är det i regel mycket vackert. Därför gillar Jan och jag Tyskland och Holland. Kanske tar vi en tur framåt hösten där.

Eriekanalen gick heller inte av för hackor. En cykel och promenadväg gick på bägge sidor, vägen var grusad varför jag efter några mil valde vanlig asfalterad bilväg. Jag mötte inte många cyklister här men pratade länge med ett tyskt par från Kiel, som cyklade från New York till Ohio och mannen skulle sedan vika av till delstaten Washington, alltså ett coast to coast. Kul att få prata lite tyska! Den måste jag förresten "bruscha upp" nu när jag blivit farfar och fått ett tvåspråkigt flickebarn vid namn Ebba.

Oj vad smutsig jag blev efter kanalspringningen. Rev upp en massa damm men att ta en simtur i den trafikfria kanalen gick inte. Vid en paus vid bron i Gasport kom brovakten fram och undrade vad det var för konstig figur vid hans bro.

-Akta dig för fästingarna, dom är farliga här, sa han.

Trots den lättlöpta och vackra sträckan fick jag ändå en ny kämpig dag. Jag har haft trassel med en massa motellbokningar, fått ändra rutten något. Allt stjäl mycket tid, idag blev starten från Lockport tre timmar försenad och jag hann knappt fram till motellet i Albion innan det blivit mörkt. Det adminstrativa är jobbigt, jag skulle behöva en sekreterare. Och när saker snabbt ska ordnas blir det ofta dyrt. Förresten vad motellen är dyra här i delstaten New York.

"Sportaffär" i Middleport längs Eriekanalen. Grannen till vänster var en bar och där svepte jag sju stycken glas Coke till min hamburgare.

Dagens distans: 50 km

Dagar kvar att springa: 11

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:59:57

Läs / skriv kommentar (10)


2016-07-11 - Dag 83: Tillbaka i USA igen

Niagarafallen från Kanadasidan.

Det storslagna, dånet från forsande vatten som störtar drygt 50 meter ner och de tusentals turisterna. Besöket vid Niagarafallen infriade alla förväntningar.

Det här var kanske höjdpunkten på mitt femte coast to coast. Normalt är jag inte så förtjust i turistattraktioner men Niagarafallen måste jag bara se. Niagara och snabbfärjan över Lake Michigan var orsaken till att rutten gick genom Kanada.

Många fina- och dyra- hotell alldeles intill fallen. Här ligger priserna på ca 2 500 kronor /natten om det är en helg. Själv låg jag en bit utanför stan men dyrt även där.

Veckan i Kanada har varit tuff på grund av rekordvärmen och den höga luftfuktigheten. Hwy 30, som jag sprungit mycket på, har varit ganska trist- oändliga raksträckor, inget att se och få städer. Däremot har det varit intressant att prata  med lokalbefolkningen. Svenska flaggan fram på kärran känner många igen (det gör man inte i USA). Redan första dagen noterade jag att likheten mellan svenskar och kanadensare är större än mellan svenskar och amerikaner. Det har känts som om det nästan bara är språket som skiljer oss åt.

Gränspasseringen vid Rainbow Bridge i Niagara Falls gick smidigt. På USA-sidan fick jag visa passet och genomgå rena korsförhöret. Nej, man var jnte misstänksam mot mig- tjänstemännen gjorde vågen och ville veta allt om löpet.

Nu återsår bara två veckor innan jag är i mål i Boston. Men finalen kan bli tuff, Appalacherna återstår.

Passerade Eirekanalen. Kommer under flera dagar att följa denna 58 mil långa vattenväg, som förbinder de stora sjöarna med Atlanten.

Dagens distans 47 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:10:20

Läs / skriv kommentar (11)


2016-07-10 - Dag 82: "En tiger i tanken"

Som svensk blir man lite nostalgisk när man ser att flera av de bensinmärken som försvunnit i Sverige fortfarande finns kvar i Kanada. Norska Statoil köpte Svenska Esso 1986 och då försvann varumärket.

Kommer du ihåg Essos reklamslogan från 60-talet: "in med en tiger i tanken"? Jag kommer tänka på den när jag springer  i Kanada, här lever bensinbolagens klassiska varumärken kvar. Fast själv hade jag ingen tiger i min tank, jag var snarare soppatorsk.

Jo, jag hade visserligen Gatorade i tanken under kärran men vad vad hjälpte det när den andra tanken, magen, var tom? Ett tänkt lunchstopp efter 23 km vid en lanthandel blev inte av, affären hade bommat igen. Jag sprang och jag sprang och jag sprang med det dök inte upp någon restaurang. Jag hörde att det skulle finnas en järnaffär längs min färdväg och där kunde jag få en Coke och en Snickers. Ingen vidare lunch . . .

Jag nobbade chokladen men tog en Coke och sprang vidare på tom tank. Först efter 42 km kunde jag stanna till i Pelham vid restaurangen The broken Gavel. Den brutna klubban visade sig vara en finrestaurang och med spagetti och köttbullar kändes det som om jag fått in en tiger i tanken. Återstående två mil in till Niagara Falls gick relativt lätt.

Passerar bron över Wellandkanalen. Den här viktiga vattenvägen förbinder Lake Ontario med Lake Eire. Kanalen är 43 km och stod klar 1829.

Imorgon ska jag se NIagara Fallen. Spännande!

Dagens distans 62 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:47:49

Läs / skriv kommentar (6)


2016-07-09 - Dag 81: Skilda världar

På det här B&B i Cauyga, Ontario, Kanada blev jag idag mottagen med totalt ointresse . .

. . .medan på det här i Petrolia häromdagen mottagen som en kung.

Trött, hungrig och törstig efter 60 km löpning i pressande värme anländer jag till ett förbeställt B&B i Cayuga, Ontario. Värdparet behandlar mig som om jag vore luft- inte en fråga ställs och någon kvällsmat är det inte tal om.

Tänk vad olika man kan bli behandlad. Jag begär inte att folk ska applådera över vad jag håller på med. Men nog kunde väl det pensionerade värdparet  i alla fall av ren artighet ställa någon fråga när en svensk coast to coast-löpare för första och enda gången checkar in på deras B&B. Nej, under total tystnad och ointresse visas jag till mitt rum på andra våningen i deras villa. Ändå hade jag sagt vad jag gjorde, att jag sprungit 60 km och var hungrig.

Kvinnar tinar för ett ögonblick upp när hon visar mig badrummet.

-Kanske vill du ha salt i badkaret efter löpningen?

-Nä, salt ska löpare ha innanför kroppen, inte utanför, svarar jag surt när jag inser att här har jag inget att hämta.

När betalningen ska göras upp och det ska bestämmas när och vad jag ska serveras till frukost öppnar maken för första gången munnen.

-Kanske vill du ha pannkakor?

Kvinnan klipper då av. Pannkakor kan naturligtvis inte göras bara till en gäst, förstår jag. Suck, jag som var så sugen på pannkakor . . .

Nåja, kanske kan makarnan bli lite mera pratsamma och serviceminded vid frukosten imorgon. Men nog var det skilda världar mellan de två B&B. Och även på det mom and pop motel jag bodde på igåri Delhi. Där blev jag inbjuden till middag eftersom restaurangerna stängt. En sådan service skulle aldrig ett kedjemotell ge.

Idag mitt ute på bonnvischan möter jag för första gången en joggare. Kontrasten mellan oss båda är enorm men ändå har vi väl något gemensamt? Nej, joggaren passerar utan att notera mig. Också ett märkligt beteende. Däremot blir det tummen upp från många bilister. Så dagen var inte så kass som det kan låta.

Tobaksfält utanför staden Delhi. Tyvärr var tobaksmuséet stängt.

Dagens distans: 60 km

Keep on running!

PS paret hade tinat upp något till frukosten . . .

Postad av Björn kl 05:52:59

Läs / skriv kommentar (2)


2016-07-08 - Dag 80: Lite bildning skadar inte. . .

Amanda Vandenvungert på muséet i Aylmer. I montern en skylt från Carnation, ett lokalt storföretag som var först med att kondensera mjölk på burk.

Springa, äta, sova. Ja, det är så dagarna ofta ser ut för mig. Men idag hann jag med lite kulturaktiviteter.

Efter ett lunchstopp på McDonlads i Aylmer (7 500 invånare) och intervju av lokaltidningen Aylmer Express stegade jag in på stadens museum. Luffaren behövde bilda sig. Aylmer Museum visade sig vara en riktig pärla. Har jag tid och ork brukar det bli ett och annat museibeök. Och jag brukar läsa alla historiska minnesmärken längs vägarna. Lite snappar man upp men annars är mina historiska kunskaper om USA och i synnerhet Kanada bristfälliga.

På muséet fick jag en privat guidning av Amanda Vandenvungert. Hon berättade bland annat om stadens stolta industrihistoria, att jag befann mig på klassisik tobaksmark och att det var här Imperial Tobaco hade en stor fabrik med 600 anställda men att den försvann 2005. Fortfarande ska en del tobak odls i området, jag spande längs löpvägen men såg inga tobaksplantor, bara majs, majs och lite sojabönor.

Det här var nog den mest svettiga dagen av alla, cirka 34 grader och en luftfuktighet på över 60 procent. Väl framme vid motellet tyckte man synd om mig, motellägaren bjöd in mig att sitta med när familjen åt middag. Förnämligt eftersom allt hade stängt i Dehli (4 000 invånare).

Morgondagen kan bli ännu tuffare- uppåt 60 km, risk för regn och dessutom ska jag försöka hinna med att tvätta alla mina kläder som blivit sura av den höga luftfuktigheten. Tidsbrist är det enda jag lider av.

Dagens distans: 54 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:57:35

Läs / skriv kommentar (5)


2016-07-07 - Dag 79: Gubbarna sjunger på sista versen

Shirley Simpson säljer en kartong jordgubbar till mig för fem Kanadadollar (ca 34 kr). Dyrt tyckte jag. Då gav hon luffaren som plåster på såren en ostbit och sirap- något att mumsa på på hotellrummet.

Min bror Ragnar, som varje dag troget översätter mina texter till engelska, får nog problem med ordvitsen i rubriken. "Gubbarna" skulle ju kunna syfta både på bären och mig själv. Men lugn- det är bara jordgubbarna som håller på att ta slut.

Jordgubbssäsongen är över i Ontario, Kanada. Synd, jordgubbar är annars bland det bästa jag vet att äta samtidigt som jag springer. Nu får det bli vindruvor och körsbär. Av jordgubbsförsäljaren Shirle Simpson på Talbotville Farm Market utanför St Thomas får jag veta att en andra säsong jordgubbar är att vänta redan i september, ja jordgubbar kan ibland odlas ända fram i oktober.

-Fast dom sena jordgubbarna är inte lika goda, säger hon.

Som svensk tycker man naturligtvis att svenska jordgubbar är i världsklass. Vårt klimat sägs göra bären extra söta. Men Kanadagubbarna smakade gott, trots det något sura priset.

Dagens värmevarning var överdriven, tycker jag. På eftermiddagen kom det dessutom lite svalkande regn. Imorgon är en ny värmevarning utfärdad.

Fitness center på Comfort Inn, St Thomas, Ontario, Kanada.

Jag bor på Comfort Inn i utkanten av St Thomas (38 000 invånare). Som många "fina" motell finns här ett fitnes center, det vill säga ett gym. Motellen borde dock skämmas över sina usla gym. Trånga utrymmen med i regel ett löpband och ytterligare något redskap- det är allt. Ofta är dessutom maskinerna trasiga eller annars använder motellen gymmen som förvaringsutrymmen. Nej, ska jag träna mina artrosknän får det bli på gymmen ute på stan. Men tyvärr hinns det sällan med.

Trotjänare som gjort sitt. På skyltarna fram på lastbilarna kunde jag läsa: "CMC Diesel", "White Super power" resp "Ford V8" .

Dagens distans: 55 km

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 05:34:38

Läs / skriv kommentar (6)