Runners World uppmärksammade i ett kort reportage 62-åriga Ingrid Björks fantastiska resultat på Stockholm Marathon. Men att hon också presterade bäst av alla missade de flesta.

En okänd 62-årig kvinna slog alla på årets Stockholm Marathon. Ja, i alla fall om man tar hänsyn till åldern.

Evy Palm känner alla till. Men Ingrid Björk är en doldis. Evy gjorde fantastiska resultat på 80-talet, som 47-åring som bäst 2.33 på Stockholm Marathon vilket åldersomräknat gav en procentsats på 95 procent. Nästan dessa himelska nivåer nådde Ingrid med sina 93 procent på årets Stockholm Marathon där hon noterade 3.11.47.

För mig var Ingrid inte helt okänd, hon har under några år funnits på mina åldersindelade tiobästalistor men kommit lite i skymundan av den tre år yngre Karin Schön. I årets lopp måste allt ha stämt, åldersomräknat slog hon till och med de bästa afrikanerna.

Jag har åldersomräknat samtliga klassvinnare och den som kommer närmast är den inte helt okände Mustafa Mohammed med 92 proceent. Räknesnurrorna på nätet ger lite olika resultat och den jag använt är den HÄR. 

Ingrids maratontid är nordiskt rekord i K60, "världsrekordet" är tio minuter bättre och 62-årsrekordet åtta minuter bättre. Sverige har ändå fått en löpare i världsklass. Roligt då att såväl RW som Spring och löparpoddar lyfter fram henne. För nog borde våra duktiga veteranlöparna framhävas oftare?

Keep on running!

Jag finns med som räkneuppgift i en mattebok för årskurs 6. Klara du de två talen?

Visst är löpning ett enda räknande? Och nu har eleverna i grundskolan fått mig som övningsexempel i matematik.

Räkneuppgiften, som ingår i Libers läroboksseerie Alfa Beta Gamma för årskurs 4-6, är klurig. Den kräver logiskt tänkande, flera uträkningar och en miniräknare. Klarar verkligen en sjätteklassare detta?

Jag vet inte hur spridd boken är men jag har fått tips om att den används i Vallentuna och i Stockholm, bl a på Katarina Södra. Skrinnaren Tomas Gustafsson och stavhopparen Armand Duplantis finns också med som räkneexepel. Hedrande att figurera bland sådana storheter.

Bilden på mig i exemplet är gammal, togs av SvD 2005 och i texten står det att jag sprungit tre gånger över USA Kanske kan uppgifterna uppdateras i nästa upplaga? Namnet är dessutom felstavat men det är jag van vid.

--

Nyligen framförde jag här på bloggen att veteran SM i maraton och halvmaraton borde ingå i Stockholm Marathon respektive Göteborgsvarvet och inte arrangeras av småklubbar ute i landsorten. Förslaget la jag också ut på Facebooksidan Svensk Veteranfriidrott och ressponsen blev stor, ett 40-tal kommentarer, de flesta dock emot. Argumenten var rätt samstämmiga; ett VSM skulle drunkna i de stora loppen, dessutom blir det trevligare, billigare och roligare när småklubbarna arrangerar.

Jag köper argumenten och har därför ändrat uppfattning. Däremot måste statusen och resultatnivån på VSM höjas. Detta var i princip alla överens om.

Keep on running!

En liten märkesdag- idag passerades 800 mil räknat sedan årsskiftet. Det innebär att jag snittat på cirka 19 mil i veckan.

I mina öron låter det väldigt mycket eftersom jag nu under flera veckor legat en bit under 10 mil i veckan. Tidigare sa jag att 10 mil var "skamgränsen". Förklaringen till att det ändå blivit så här mycket är Holgerssonlöpet i somras då jag sprang 350 mil.

Året kan komma att landa på ca 900 mil. Det skulle i så fall bli ett av de bättre åren- fyra gånger har jag varit över 900 mil och som mest 1 019 mil 2006.

Keep on running!

Ooops! Vattengraven var egentligen det enda svåra hindret på banan.Kajsa Hansson i K65 från Snapphanarna leder här före Catarina Petersson i K60, IS Göta. För dessa snabbfotade kvinnor blev det brons resp silver. KLicka för större bild och kolla Kajsas härliga ansiktsuttryck!

Ingen gyttjebrottning och inte sist. Dagens terräng SM i Höganäs slutade lite bättre än väntat.

Det blev en femte plats bland nio startande i M70, tid 18.26. Bo Persson från Almby  IK utklassade oss alla med en tid ca tre minuter bättre än min.

Mina övermän i M70. Överst på pallen Bo Persson, Almby IK som sprang de 4 km på finfina 15.37. Tvåa blev Bo Andreasson, IFK Halmstad och trea Christer Vernersson, Snapphanarna.

Gårdagens gyttjiga bana var som bortblåst. Göta IS hade jobbat stenhårt för att få fram  en någorlunda torr bana på Höganäs gräsbevuxna flygfält. Nu var det bara vattengraven som  var det stora hindret, Där  såg jag löparen framför mig stå på ända.

Det är bara att lyfta på hatten för ett väl genomfört SM. Först för att man lyckats locka över 400 anmälda, unga som gamla, t o m en 85-årsklas. Det fanns bara någon enstaka ålderklass där det var mindre än fyra fem startade, alltså hård konkurrens rakt över. Resultaten kom blixtsnabbt upp på nätet, prisutdelningen var profsig och flera sidoaktiviteter förekom, bl a föredrag om hälsa/motion och en flyguppvisning, Ett finger med i det mesta hade BG Nilensjö, orförande i IS Göta, som lyckats få alla att ställa upp; kommun, region, föreningar etc.

Högtidlig och lite av folkfest i Höganäs. Skånes landshövding Anneli Hulthén, kommunstyrelsens ordförande Peter Schölander och ungdomar från Kulturskolan.

Skillnaden mellan detta SM och veteran SM i Göteborg den 9 oktober är som natt och dag. Solvikingarna har nu två veckor efter tävlingen ännu inte lyckats presentera en riktig resultatlista. På hemsidan står det: Vi jobbar fortfarande på att få in resultaten på hemsidan. Och ännu ingen artikel eller bild från loppet om att det verkligen ägt rum. Illa skött!

Keep on running!

R
Ett stort vattenhinder och partier med gyttja väntar löparna på terräng SM i Höganäs.

Från luften såg jag översvämmade åkrar. Väl nere på marken såg det inte så farligt ut. Men då hade jag inte provsprungit banan där terräng SM imorgon ska gå.

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till denna tävling i skånska Höganäs. Fel man på fel plats skulle man kunna säga. Distansen är fel (4km), underlaget är fel (gräs och gegga) och motståndet består av tio rutinerade terrängspecialister i 70-årsåldern. Här får jag storstryk!

Ändå ser jag fram mot morgondagens gyttjebrottning med pensionärerna. Det hela är så galet att jag inte har något att förlora. Skulle jag komma sist i heatet, vilket är fullt möjligt, kan jag skylla på att jag stannat till och plockat champinioner för såda växte i banan.

-Knyt skorna hårt så att de inte fastnar i geggan, var rådet från en klubbkompis.

Keep on running! 

Glest i startledet på Veteran SM i Göteborg. Med få startande är det alldeles för enkelt att ta en SM-medalj. Om Stockholm fick ta över arrangemanget skulle konkurrensen och statusen höjas.

Låt Stockholm Marathon också vara SM för veteraner. Det blir sällan bra när småklubbar ute i landsorten håller i tävlingarna- de bästa löparna kommer inte utan väljer att springa i Stockholm.

Veteran SM i maraton är närmast ett skämt. En guldmedalj är sällan mycket värd när tiderna i ålderklasserna genomgående är mycket bättre i Stockholm. Så var det t ex i år för mig. Jag tog guld i M70 på en medioker tid samtidigt som vinnaren i Stockholm var 30 minuter snabbare. I Göteborg hade jag obefintlig konkurrens; två startande och tvåan en timma efter mig. I några  ålderklasser fanns ingen eller bara en startande. Så här ska det inte behöva vara!

Solvikingarna, som i år höll i arrangemanget, är ingen småklubb och man har gedigen erfarenhet av att ordna ett veteran SM. Ändå brast det i år. Återkommer till det senare i texten.

Det finns egentligen bara ett stort maratonlopp i Sverige och det är Stockholm Marathon. Eftersom i stort alla springer där, från elit till motionär, är konkurrensen stenhård. Den placering du får i Stockholm säger väldigt väl hur du ligger till i Sverige. Samma med Göteborgsvarvet, detta halvmaratonlopp borde också vara SM för veteraner.

Visst, det kan säkert kännas hedrande för en mindra klubb att få stå värd för ett veteran SM. Och jag vet flera löpare som tycker det är roligt att åka runt i landet och springa dessa tävlingar. Men de lockar sällan fler än 75-100 deltagare. Lite bättre brukar det dock vara på halvmaratonloppen.

När Team Blekinge 2015 ordnade Veteran SM i maraton kom 14 kvinnor och 60 män till Kristanopel. Året därpå gick det i Viby med 86 startande, i Göteborg 2017 kom 112 och 2018 ställde 78 upp i Umemaran. Växjö Marathon 2019 är lite av undantaget där 257 deltog i SM:et och där de flesta veteranklasser hade flera startande.

Att det skulle bli ett tämligen avslaget veteran SM i Göteborg stod klart när Stockholm Marathon flyttades fram till 9 oktober, alltså samma dag som Göteborgsmaran skulle gå. En olycklig krock som kanske kunde ha förhindrats om parterna tagit kontakt med varandra. Men detta gjordes alltså inte. Det fick till följd att ovanligt få veteraner valde att springa i Göteborg.

Det verkar som om Solvikingarna befinner sig i ett chocktillstånd. Trots att det nu gått mer än en vecka har klubben ännu inte lyckats presentera en riktig resultatlista på sin hemsida. Det är oklart hur placeringarna blev i de olika åldersklasserna. Och ännu finns ingen text eller bild på hemsidan om att Göteborgs Marathon med Veteran SM verkligen ägt rum. Att det kan strula med resultaten är förståeligt. Men informationsmissen är obegriplig. Svagt också att man inte la ut en startlista på SM-deltagarna, fliken har stått tom hela tiden.

Medalj på ett veteran SM i maraton/halvmaraton med svag konkurrens känns lite trist. Vi som troget springer dessa tävlingar vill ha hårdast möjliga motstånd. Men nu kan man vara hur långsam som helst, det finns inga tidsgränser annat än att tävlingarna avbryts efter ett visst klockslag.

Vad ska man då göra för att popularisera Veteran SM och ändå låta småklubbarna hålla i arrangemanget? En idé, som jag tidigare framfört men som fått noll respons, är att arrangörerna försöker locka till sig de bästa veteranerna till sin tävling. De kan t ex kolla fjolårets årsbästalistor och kontakta löparna och locka med gratis startavgif med mera. Det är bara att ta fram min åldersindelade veteranstatistk på maraton och halvmaraton och mejla löparna. Skulle jag få ett sådant mejl hade jag känt mig smickrad . . . 

Bäst vore ändå att Stockholm Marathon och Göteborgsvarvet permanent blir Veteran SM. Det är något som Veterankommittén inom Svensk Friidrott borde besluta. Kommittén "ansvarar för att utveckla och stärka veteranfriidrotten i Sverige". Dags att agera efter den parollen!

Utdelning av nummerlappar i Friidrottens hus.

Keep on running!

PS

Synpunkterna framförda till Veterankommittén

Guldglädje trots dålig tid. Veteran SM i Göteborg blev en avslagen historia där de bästa veteranerna valde att springa i Stockholm.

Idag sprangs VSM i maraton i Göteborg. Vann min åldersklass M70 på min sämsta tid någonsin; 4.13.

Fiasko. Hur kunde det bli så här? Det här är första gången jag är över 4 timmar. En halvtimma långsammare än förväntat. Ändå hade uppladdningen fungerat bra, tycker jag. Sällan har jag haft så mycket kvalitetsträning före en mara, jag sprang i snabba karbonskor, hade "dopat" mig med rödbetor före start, hade vilat bra sista veckan och hade en lugn öppning i loppet. Banan i Göteborg är ganska snabb, vädret var inte så besvärande, molnigt, lätt vind och 13-14 grader,

En förklaring skulle kunna vara att Nils Holgerssonlöpet i somras, där jag sprang 350 mil motsvarande 5-6 mil per dag, gjort mig långsam. Samma var de 2012 under Jubileumsmaran i Stockholm då jag precis återvänt från ett coast to coast.

Det positiva skulle vara att jag är fortsatt uthållig. Jag tog inte slut i Göteborg, behövde aldrig gå och skulle kunna hålla mitt lustempo flera kilometrar till. Jag får göra ett nytt försök med en mara till i år ochdå gå under 4 timmar.

Veteran SM i Göteborg blev en avslagen historia. Eftersom Stockholm Marathon gick samma dag sprang dom bästa veteranerna i Stockholm. I min klass M70 hade tre anmält sig och två kom till start. Tvåan var timman efter mig.

Tyvärr har Veteran SM i maraton och halvmaraton alltid haft låg status i Sverige. Dags att lägga ner eller reformera? Jag återkommer till det.

Keep on running!

Det började med att jag skulle damma av samlingen. Det slutade med att uppemot hälften av priserna kastades.

Till sist blir alla pokaler, plaketter och andra priser ett "problem". De samlar damm och tar för stor plats. Frågan är då vad som ska sparas och vad som ska kastas.

Löpning under 40 år har resulterat i ett antal priser. För att de inte ska växa mig över huvudet måste jag rensa. Hur många priser och annat det blivit under alla dessa år är svårt att säga men det rör sig om flera hundra.

Tidigt gjorde jag mig av med alla "medaljer" man får bara för att man sprungit ett lopp, oavsett placering. För mig har dessa utmärkelser känts oviktiga. Bäst hade varit att aldrig ta emot dem eftersom det är slöseri att kasta bort dem. Däremot har tröjor och liknande behållits.

Idag dammade jag prishyllan och insåg att något måste göras. Det måste vara någon systematik och kriteriet för att behålla en medalj blev:

1. Alla 1-3:e priser i de stora maraton- och halvmaratonloppen i Stockholm och Göteborg

2. Alla 1:a priser i övriga tävlingar

3. Alla plaketter mm från veteranSM, EM och VM.

4. "Viktiga" lopp även om det inte blev medalj som t ex Boston Marathon där jag blev 4:a i åldersklassen).

Men vad göra med allt som rensats bort? I skräppåsen låg drygt 2 kilo pokaler. Att kasta dessa känns som ett stort slöseri. Nog borde de kunna återanvändas på något sätt men finns det någon som tar emot gamla idrottsprriser? De är väl lika ratade som pianon och uppslagsverk? Fast egentligen hade de räckt med att bara pilla bort den lilla skylten med texten typ "Bore Cup 2010, 3:e pris) och använda plaketten ett annat år..

Skräppåsen är ännu inte kastad. Avvaktar ett tag tills intressenter dyker upp . . .

Keep on running!