Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 1322 km. Denna vecka: 83 km. Idag: 42 km

2021-06-06 - Kan du slå en pensionär?

Teckningen är från Rullatorloppet 2019 i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Stan ville synliggöra äldre personer med olika gånghjälpmedel för att skapa en åldersvänligare stad som är lätt att ta sig fram i. Tyvärr kunde jag inte ställa upp i detta 600- meterslopp med min förtäckta rullator (babyjogger) eftersom jag inte var bosatt i Göteborg.

Vågar du anta utmaningen- spring längre än jag under juli månad! Alla som slår 73-åringen vinner en halv liter hemgjord lingondricka.

"Tävlingen" är öppen för alla i Sverige, motionärer som ultraelit. Det är den sammalagda löpta sträckan under juli som räknas. Ingen anmälan krävs, du kan i efterhand rapportera in resultatet. Jag är enväldig domare.

I juli startar också FB-utmaningen Spring tills du stupar. Där behöver du bara springa ca 50 mil under månaden vilket motsvarar 11 mil/veckan. Kanske finns min överman eller kvinna i den gruppen?  Självklart kommer jag att delta i STDS, där är alla som klarar distansen är "vinnare". Någon lingondricka får dom dock inte.

Keep on running!

Postad av Björn kl 14:20:46

Läs / skriv kommentar (12)


2021-06-02 - Slut efter 30 år

Löparvagnen utanför Elgiganten på Kungsgatan är lastad med en 15 kilo tung mikrovågsugn. En enklare, snabbare, roligare, billigare, miljövänligare och hälsosammare hemtransport än denna finns nog inte. Vi med joggingvagn behöver ingen bil och knappt heller allmänna färdmedel. Mikron som byttes ut hade tvärdött efter 30 års dagligt användande. Mycket men föraren av kärran håller fortfarande efter 40 år.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:43:41

Läs / skriv kommentar (8)


2021-05-26 - Nu gick det snabbare men . . .

Idag hård vind och ösregn. Då är det bekvämt att söka sig till gymmets värme. Fast på löpbandet blev jag mer blöt än om jag sprungit utomhus.

Nu i pandemitider springer jag nästan aldrig inne på gymmet, för riskabelt. Däremot fortgår artrosträningen som tidigare (styrketräning för benen sittande i några redskap) men då på tider med få besökare. Idag gjordes dock ett undantag och med tanke på det mediokra testloppet i förra veckan (5 km på 26,20, 5,15 min/km) skulle det nu tas i.

Hur fort kan jag springa 5 km på? Svaret fick jag 23 minuter och 3 sekunder senare. Mitt tempo blev alltså 4:37 min/km. Den tiden hade jag varit mycket nöjd med om det gällt parkrunbanan i Hagaparken. Dessutom var det inget maxlopp, hade nog lite mera att ge. Men som sagt, det fanns några men:

* Det går i regel fortare att springa på band än utomhus

* Lutningen på bandet var 0 %

* Jag fuskade med att ibland hålla mig i bygeln

Det hela var en svettig men ganska skön historia. Löpartröjan och kortbyxorna var plaskblöta och när jag klev av bandet dök tankarna upp om att snart putsa tiden. Och är det möjligt att göra 45 minuter på milen? På band naturligtvis.

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:41:32

Läs / skriv kommentar (3)


2021-05-19 - Tävlingsformen bortblåst

Precis i mål efter att ha sprungit Haga Parkrun 5 km utom tävlan. Tiden blev 26.20 vilket motsvarar 5.15 min/km. Ska det bli möjligt att gå under 5 min/km under tävlingsförhållanden?

Utålligheten är fortsatt god. Däremot är det sämre med snabbheten- först till hösten kan det bli aktuellt att springa något maraton- eller halvmaratonlopp. 

Idag genomförde jag ett testlopp på parkrunbanan i Hagaparken. Jag visste att tiden skulle bli dålig så mina 26.20 blev ingen besvikelse. Jag har åldersrekordet på denna bana i M70 (22.29) men det var för 2,5 år sedan. Att gå under 25 minuter får nu bli målet när Park Run förhoppningsvis öppnar i juni. 

Att uthålligheten består är kanske inte så konstigt. Jag springer fortfarande mycket och snittet hittills i år ligger på 16 mil/veckan. Det är mer än normalt och att det blivit så mycket beror främst på att jag gick in för att "vinna" februaris uthållighetsprov "Springs tills du stupar" och också på Kalmarlöpet. Händer inget oförutsätt blir 2021 ett mycket bra mängdår, jag har ju Holgerssonlöpet på gång i sommar där veckomängderna kommer att ligga på 35-40 mil.

När jag säger att uthålligheten är bra är det ändå lite av av en schimär. Styrkan sitter mera i huvudet än i benen, tror jag. Jag kan säkert hålla på att mala veckoviss med över 5 mil per dag under sk äventyrslöp, men det går inte snabbt och jag gör många småstopp.

Att ha mängden i benen är naturligtvis en stor fördel. Framåt höstkanten, efter Holgerssonlöpet, hoppas jag kunna träna upp snabbheten och "våga" ställa upp i något långlopp. Just nu känner jag mig väldigt osäker och att göra en mara under 4 timmar kan bli svårt (senaste i Malga 2019 gick på 3.52).

När jag nu övergett planerna på ett USA-löp i år blir det stora målet ett coast to coast nästa år. Och året därpå, 2023, blir det Boston Marathon. Då kommer jag att vara yngst i M75. Senast det begav sig i Boston var jag också yngst i ålderklassen (M70) och det slutade med en fjärdeplats. 

Just nu pågår ruttplanering inför Nils Holgerssonlöpet, som startar den 19 juni. Målet är att springa i Sveriges alla 25 ladskap och sträckan kommer att bli ca 350 mil.

Keep on running!

Postad av Björn kl 13:22:05

Läs / skriv kommentar (10)


2021-05-10 - Kan Lidls löparskor vara något?

Köpte ett par Crivit löparskor för 199 kr på Lidl.

Denna vecka lockar Lidl med ett "superpris" på sina löparskor av märket Crivit. Och visst är 199 kr ett superpris.

Jag har visserligen ännu  inte testat skorna men tror inte att jag kommer att bli besviken. Mina tidigare två par av samma märke (alla dock olika) har varit mycket bra respektive bra, ja det första paret var bland de skönaste jag sprungit i.

En del fnyser åt Lidlskorna och tror att de är skräp. "Skor är ändå en så liten kostnad så det är värt att satsa på riktiga skor", menar många. Men jag har ändå lyckats övertyga flera löpare att pröva Lidlskorna och ingen har blivit  missnöjd.

Det finns dock en hake med lågprisdojorna- hållbarheten. Mitt första par (bilden nedan) hade jag med mig under ett coast to coast. Sulan var nästan utsliten efter ca 100 mil men hade kanske kunnat gå ytterligare 25.

Den dåliga slitstyrkan är Crivitskornas akilleshäl.

De nya skorna väger 277 gram mot 332 jämfört med mina Brooks Adrenaline vilket innebär att de är 16 % lättare. Storleken är 42 (8,5 US) och storlekarna stämmer. Att prova i butik är ingen höjdare, särskilt som skorna är ihopfästade. Jag tar alltid ut iläggssulan och sätter in mina fotbäddar.

Jag kommer nu att bokföra varenda kilometer i den nya Lidlskorna för att se om hållbarheten förbättrats. Som vanligt kommer jag att varva med 2-3 andra "riktiga" löparskor.

Runners World hade nyligen en artikel om löparskor och skador. Numera är experterna (men kanske inte skoföretagen) ganska överens om att det är inte skorna som primärt orsakar/förhindrar skador. Alla verkar dock helt överens om att det är en bra idé att växla mellan flera olika modeller..

Det ska nu bli olidligt spännande att se vad de nya Lidlskorna går för. Imorgon tar jag ute dem på en långtur.

Keep on running!

PS

Sprang idag 30 km och skorna kändes sköna.

Postad av Björn kl 16:28:53

Läs / skriv kommentar (7)


2021-05-08 - Dag 9: Löpet är över

Handikapplats och ansiktsmask på pendeln hem från Gnesta. Totalt blev det 49 mil på nio löpdagar. Det gör ett snitt på 54 km/dag vilket är samma som jag hållit på mina Coast to coast som dock varit tio gånger längre.

Hur kul var egentligen "Kalmarlöpet"? Inte särskilt, om jag ska svara ärligt.

När löpare berättar om sina strapatser på Facebook är allt så jäkla bra. Ofta skryt men också överdrivet positivt. När jag nu gör en kort summering får du läsa något annat.

Var det roligt?

-Sådär. En tvåa på en femgradig skala.

Varför så lågt betyg?

- Vädret förstörde det, kallt, regnigt, blåsigt och en dag med hagel. Några matstopp  var utomhus och jag frös som en hund.

Under min sista dag sken solen ibland men det var ändå kallt att sitta ute, inne vågade jag inte sitta för där kryllade det av folk. Bilden från Uvsta Östergården utanför Gnesta.

Något annat att klaga på?

-Också svinkallat på hotellrummen, även på de fina hotellen. Fick ibland sova med kläderna på. På ett boende var det så trångt att det inte fick plats en papperskorg eller ett litet skrivbord. Men dyrt var det. Rutten kändes också si så där.

Men något måste väl ha varit bra?

-Jodå, trevligt löpsällskap under mina två dagar med trion som sprang Söderköping-Kalmar (ca 30 mil). Men att springa ensam har jag heller inget emot. Och de svenska hotellfrukosterna är mycket bättre än de amerikanska.

Hur var formen?

-Varken bra eller dålig. Överraskades av lätt träningsvärk, dock inga skadekänningar så det ser ändå positivt ut inför Nils Holgerssonlöpet i sommar. Men nog har jag blivit långsammare. Gissar att jag varit starkare om det varit varmare.

Några råd du vill ge?

- Gör den här typen av äventyr under den varma delen av året. Planera rutten så du slipper luncher utomhus. Spring som vi gjorde med vagn, ryggsäck duger bara några dagar.

Min rutt: Stockholm-Järna-Nyköping-Söderköping-Valdemarsvik-Gamleby-Åtvidaberg-(Linköping)-Norköping-Gnesta. Mellan Linköping och Norrköping åkte jag regionaltåg och mellan Gnesta och Stockholm pendeltåg.

Dags nu för vila?

-Nja, jag är en runstreaker så det blir fortsatt löpning varje dag men inga 35-40 mil/vecka.

PS

På måndag springer jag till Lidl och köper ett par joggingskor på rea för 199 kronor. Erfarenheterna från två tidigare köp är mycket goda.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:54:44

Läs / skriv kommentar (7)


2021-05-07 - Dag 8: Trampar på klassisk mark

Exakt där jag står inträffade Sveriges svåraste tågolycka, Getåolyckan 1918 då minst 40 personer miste livet. Långvarigt regnande hade underminerat banvallen och bara minuter innan tåget skulle passera brast allt och stora lermassor gled ut i Bråviken.

Varje gång jag passerar Getå utanför Norrköping stannar jag till. Det är något skrämmande och samtidigt fascinerande över platsen.

Högt ovanför den slingrande vägen längs vackra Bråviken går järnvägen, idag kallad Nyköpingsbanan. Nere vid vägen står en minnessten som berättar om den hemska händelsen 1 oktober 1918 då det toppmoderna snälltåget F 1200 i full fart drog ner sju vagnar i gropen som bildats efter raset. Mer än 100 år efter olyckan är nyfikenheten fortfarande stor- i branten bland buskarna har en stig trampats upp till olycksplatsen.

Trots att jag vet att man aldrig ska beträda järnvägsspår kunde jag inte heller denna gång låta bli. Det här får bli sista gången!

Vi löpare får se mycket som många andra turister missar. Vi är ute på vägar som bilisterna sällan färdas, livet går lite i slow motion och inget går oss förbi; t ex alla historiska platser, plötsligt dyker de bara upp. Som idag strax innan Getå när jag genade över fälten och passeradee byn Björsnäs. På den lilla grusvägen genom gårdstunet stod en skylt som berättade att här kanske kungar färdats på sina eriksgator .Den nästan osynliga lilla stenbron jag passerade var från vikingatid, samma med den vackra hällristningen i form av en orm en bit bort.

Senare mötte jag en vandrare, en ung man i vidbrättad hatt. Inte ofta man ser vandrare, de om några får uppleva omgivningarna. Han berättade att han gick från Nyköping och var på väg till Berlin och att detta var hans fjärde dag (oj vad långsam han måste gå och varför bära all packning på ryggen när det finns joggingvagn? tänkte jag lite malligt).

"Harde och Sigrev lät hugga denna häll och gjorde denna bro efter Nan sin broder".

Det gick dock tungt idag under mina 64 km från Norrköping till Nyköping. Ja, hela "äventyret" (hittills ca 44 mil under 8 löpdagar) har känts ganska slitigt, har haft träningssvärk. Normalt brukar jag återhämta mig bättre. Kylan håller i sig och jag har inte haft en enda varm dag. Jag har till och med frusit på hotellen. Det kan också vara förklaringen.

Mina Brooks Adrenaline är utslitna och kastades i Nyköping. Jag hade med mig två uppsättningar. Under USA-löpen brukar jag variera med tre par av lite olika modeller.

 Imorgon lördag blir min sista löpdag och jag "fuskar" med att ta pendeln hem från Gnesta.

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:48:07

Läs / skriv kommentar (4)


2021-05-06 - Dag 7: Är jag en knarkliga på spåren?

Varje ask innehöll 16 tabeltter och varenda ask var tömd på sitt innehåll. Skumt.

Mystiken tätnar. Vem har kastat ut läkemedelspaket med diarrépiller längs större delen av riksväg 35? Nu har jag kanske svaret.

Under dagens löpning funderade jag mycket på de hundratals paket av diarréläkemedlet Dimor jag dagen innan sett. Teorin om att en lastbil tappat några kartonger förkastades snabbt. Och att magsjuka knaprat pillren var osannolikt.

När jag idag inledde löpningen från Åtvidaberg mot Linköping fortsatte paketen att dyka upp. Nu blev jag riktigt nyfiken. Det är ju inte klokt, här ligger diarrépiller för tusentals kronor utspridda på en vägsträccka på över fem mil. Jag började därför öppna och kolla det ena paketet efter det andra. Alla tomma!

Någon har alltså petat ut pillren och sedan kastat ut askarna. Varför? Troligen något brottsligt. Dimor och liknade diarréläkemedel används nämligen i missbrukarkretsar. Normalt ska man ta 1-2 piller men i mycket höga koncentrationer på 50 till 100 tabletter kan de ge opioideffekt.

Kanske har askarna stulits eller smugglats in av en knarkliga? Under bilfärden mot Linköping har man suttit och petat ut varenda piller för att sedan sälja dem på svarta marknaden. Askarna kan inte ha legat i gräset mer än under några dagar. Möjligen kan polisen säkra spår och därför har jag tipsat dem.

På nätet läser jag attt folk avlider i överdoser av den här typen av diarrepreparat. Att lagligt köpa "knarket" på apotek är dyrt och apoteken har numera börjat förvara askarna bakom disk.

Keep on running!

Postad av Björn kl 20:43:36

Läs / skriv kommentar (3)