Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 1322 km. Denna vecka: 83 km. Idag: 42 km

2023-08-11 - Dag 99: Sista servicen

De branta backarna i Pennsylvania kräver en fungerande handbroms. Tom Hopely och Eric Peterson (till höger) såg till att fixa bromsen.

Såväl du själv som din utrustning måste vara i bra skick, annars kan löpet ta en ända med förskräckelse. Idag fick jag äntligen handbromsen reparerad.

I billandet Amerika är cykelverkstäder ovanliga. Antingen har butikerna varit stängda eller annars har det inte funnits några i alla de små städer jag passerat. Handbromsen har behövts spännas men jag har saknat rätt verktyg. Idag hade jag turen att "springa på" en verkstad i Blakeslee, Petersons Ski and Cycle, en firma med svenska rötter.

-You are good, sa ägaren Eric Peterson när jobbet var klart.

Gratis alltså. Och så snackade vi lite svenska och tog bilder. Eric har svenska rötter, hans farfar var fyra är när han utvandrade till Amerika. Släkten kom från Uppsala och Värmländska Hagfors. Tom har bott en längre tid i Sverige och kunde tala och framför allt förstå svenska.

Noggrann, ja. Fast idag höll det ändå på att gå åt skogen. Jag hade lagt in fel motell i gps:en och hamnade totalt fel. Motellet försökte hjälpa mig med en Steve men ingen privatperson kunde skjutsa mig till rätt motell. Det slutade med att man ringde en taxi. 

Taxiresan blev en upplevelse i sig. Jag har aldrig stött på en surare och argare chaufför. Knappt ett ord sa han, gav mig inte ett handtag för att få in kärran i bilen och tystnaden tolkade jag som att han tyckcte att jag var en idiot. Efter ett tag fick jag veta att det jag sysslade med var fullständigt vansinnigt och skadligt för knäna. Taxametern stannade på 17 dollar och han fick 20. Då först ske han upp och sa det som alla amerikaner säger:

-Be safe!

Imorgon gör jag något lite speciellt. Vad tror ni det kan vara?

Och så en bilfråga; märke, modell och årtala på denna bedagade skönhet?

Dagens distans till Stroudsburg: 53 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:12:14

Läs / skriv kommentar (13)


2023-08-10 - Dag 98: Här sker målgången

HÄR vid Brighton Beach, Brighton 15th St, Brooklyn, NY 11235 springer jag ut i Atlanten och avslutar mitt åttonde coast to coast.

Målgången är planerad till måndagen den 14 augusti. På förmiddagen springer jag de ca 2 km från mitt hotell till  Brighton Beach, tar av mig joggingskorna och löparkepsen på boardwalken, lägger dem i kärran, fortsätter springa med vagnen ner till  den vidsträckta stranden och kastar mig i Atlanten.

Så är det tänkt att mitt åttonde coast to coast avslutas. Med mig är Nils, min äldste son, och mitt äldsta barnbarn, som innan varit och turistat i New York under några dagar. Men än är inte löpet över och jag vågar inte ta ut några segrar i förskott.

Ja, allt kan hända. Fyra hela löpdagar återsrtår och det känns ganska segt just nu. Så har det också varit under tidigare coast to coast. Ju närmare målet jag kommer desto tröttare blir jag. Det är bara en gång jag känt mig så stark att jag kunnat vända och springa tillbaka- naturligtvis fullständigt orealistiskt.

Pressbevakningen har varit nästan obefintlig. Jag har inte kontaktat varken tidningar eller tv. Men igår blev jag upphunnen av en springande reporter, ja faktiskt, utanför Bloomsburg. HÄR kan du få en glimt om vad tidningen Press Enterprice skrev.

Dagens distans till Blakeslee, PA: 45 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:55:01

Läs / skriv kommentar (8)


2023-08-09 - Dag 97: Backar, backar

Vackert men backar som var så branta att det nässtan inte gick att skjuta vagnen framåt. Och nerförsbackarna var nästan lika besvärliga men då kom en fimp till hjälp.

Härmed kårar jag Pennsylvania till den jobbigaste delstaten av alla. Ja, för löparen är den värre än fruktade delstater som Wyoming och Colorado. Men i skönhet brädar den de flesta.

En kastad cigarettfimp är inte värdelös. Idag föstod jag detta och plockade upp en fimp med filter, Nej, nej, jag har inte blivit rökare men fimparna kommer väl till pass i nerförsbackarna. Eftersom min handbroms behöver spännas och springan mellan bromsklots och fälg är för stor kilade jag in en fimp. Vips fungerade bromsen och nerförslöpningen blev lättare. Tyvärr har det varit svårt att få tag i en cykelreparatör, själv saknar jag de rätta verktygen.

Salt, kaloririkt och onyttigt för de flesta men kanske bra för mig.

HÄR en artikel parkrun publicerade nyligen eftere mitt lopp i Mansfield, OH.

Dagens distans till Drums, PA: 53 km

Keep on running!

 

 

Postad av Björn kl 07:10:24

Läs / skriv kommentar (5)


2023-08-08 - Dag 97: Allt slogs ut- utom jag!

Bara 50 meter från mitt motellfönster knäckte ovädret den här elstolpen med transformator. Hela hotellområdet slogs ut, såväl el som telekommunikation.

Dramatiskt värre- var ute och sprang i ett hemskt oväder som slog ut delar av Bloomsburg, PA. Förutom att jag själv var nära att blåsa av vägen gick strömmen. Hann dyblöt precis in på hotellet när strömmen gick och all teletrafik upphörde.

Detta förklarar tystnadne på bloggen igår. Jag är dock välbehållen och vid gott mod. Egentligen gynnade ovädret mig; jag kom tidigt i säng i mitt mörklagda rum och jag kom också tidigt iväg idag. Innan ovädret bröt ut lyckades jag förstöra min pannlampa men tro det eller ej- jag inhandlade snabbt en ny och bättre pannlampa som nu blev till ovärderlig hjälp.

Denna text skrivs på McDonalds utanför Bloomsburg och jag är nu på väg mot Drums. Etappen lär bli mycket backig men den tidiga starten gynnar mig.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 14:55:18

Läs / skriv kommentar (8)


2023-08-07 - Dag 95: En hemsk upplevelse

1. Allt började så bra. Passerade på morgonen den vackra staden Mifflinburg (3 500 invånare). Stannade kort till på McDonalds för en mjukglass och kaffe.

2. Många vackra hus i Mifflinburg, här en juristfirma.

3. Svenska sågade trävaror från Siljan. Här fanns också virke från norska och tyska sågar. Bilden från Mifflinburg.

4. Det börjar skymma och humöret är fortfarande på topp. Skadad? Nej!

5. Liten skogsväg och kolmörker Det regnar, myggen är på hugget och  jag ser inget förrän pannlampan åker på. Det kommer en bil var tionde minut , bländas varje gång och tvingas då av vägen. Utan gps hade jag varit förlorad. Jag är rädd, främst för att batteriet i gps:en ska ta slut. När jag väl lämnat skogsvägen dyker polisen upp. .  . Puh, det var inte mej dom var ute efter.

6. Räddad! i mörkret dyker äntligen motellskylten upp. Borde ha varit helt slut, med pannlampan på hälsar jag receptionisten Here comes a Swedish Viking!

Dagens distans: 63 km

Veckans distans: 398 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:26:47

Läs / skriv kommentar (11)


2023-08-06 - Dag 94: Faror längs vägen

Den här skallerormen låg och lurade precis i vägrenen. Var nära att köra över den med framhjulet. Klicka på bilden för förstoring.

Trafiken är den största faran. Vilda och tama djur är den minsta.

Anta att jag möter tusen fordon per dag. Under ett coast to coast skulle det innebära100 000 bilar, långtradare och motorcyklar. Saknas vägren eller om den är smal kan avståndet mellan mig och fordonet bara vara någon meter.

Det gäller att vara uppmärksam hela tiden. Hittills har inga incidenter inträffat. Jag tycker nog att bilisterna tar större hänsyn här än i Sverige. Även om trafiken kan vara nog så intensiv är trafilrytmen lugnare. En sak som man gör här, men inte hemma, är att slå på varningsblinker vid farliga möten. Man väjer också oftare och går ut i andra körbanan vid möten. Det jag kan irritera mig på är ljudet från motorcyklar och bilar som kan föra ett hiskeligt ovväsen.

En del coast to coast-löpare är rädda för hundar och har med sig diverse tillhyggen och även pepparspray. Jag har aldrig blivit attackerad av en hund. Brukar säga att hundarna är mina bästa vänner.

Jag har heller aldrig blivit attackerad av människor. Rånrisken bedömer jag som liten. Några enstaka gånger har jag mött riktigt ruskiga typer men tittar man dem i ögonen, lyssnar på dem och möter dem med respekt händer inget farligt. Gissar att jag själv inte ger intryck av att vara vara någon farlig person. Skylten med texten Coast to Coast tror jag hjälper mig mycket, inte minst med att komma i kontakt med folk.

Vilda djur ser jag tyvärr mest i dött skick. Man har under senare år blivit mycket bättre på att snabbt ta bort påkörda djur. Här i Pennsylvania finns det gott om rådjur och jag ser dem varje dag. För första gången såg jag också en skallerorm. Däremot har jag aldrig sett björn eller puma.

Hotellet i staden State College var ett av de finaste jag bott på.

Jag har de de senaste dagarna haft problem med hotellbokningarna- hotellen har antingen varit fullbokade eller på tok för dyra. Men idag bodde jag förstklassigt; en svit  som kostade cirka 3 500 kronor. Notan betalades till större delen av en fastighetsmäklare och inbiten vandrare jag mötte häromdagen. Idag träffade jag hans familj  och vi åt hämtpizza i den ljumma sommarnatten utanför hotellet. Underbart! Och mitt i allt pratande erbjöd sig frun att imorgon ge mig en oerhört viktig Steve som löser det mesta. Och jag fick också höra att mördarbackarna snart är ett minne blott. Har jag besgerat Appalacherna?

Hjälpsamma familjen Lawrencee i State College. Sonen Dillan drrömmer om att bli fotbollsproffs och hans storebror (ej med på bilden) ska snart börja på universitet i Arizona. Donna skjutsar mig i morgen och Dean har en stående inbjudan att besöka mig i Stockholm. När han tjänstgjorde i Tyskland inom flygvapnet köpte han på hemresan en Volvo i Göteborg.

---

Den uppmärksamme märker kanske att målgången inte är fullt lika nära som bloggen tidigare visat. Totalsträckan har nu förlängts med 15 mil, från 510 till 525 mil. Ändrringen beror på att  det i praktiken alltid blir lite längre än vad google maps anger, jag springer ibland fel och gör en del avstickare. Om 525 mil står sig innebär det att löpet blir lika långt som de under 2016 och 2019.

Dagens distans: 46 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:13:48

Läs / skriv kommentar (8)


2023-08-05 - Dag 93: Pennsylvania nära knäcka mig

Backar, backar, backar. Det är inte platt någonstans i Pennsylvania.

Helt klart en planeringsmiss. Jag skulle ha gjort dagsdistanserna betydligt kortare i Pennsylvania. Nu håller backarna på att knäcka mig. Men jag har mina hjälpare- vänliga amerikaner.

Jag visste att PA skulle bli besvärligt. Men att det var så besvärligt blev ändå en överraskning. Backarna är långa, ofta branta och om det är uppför eller nerför spelar knappt någon roll eftersom nerförlöpning också är krävande. Och så har vi alla dessa slakmotor, backar som inte syns, men känns. Nu har jag haft tre 6-milare på raken.

Det blir mycket gång och dagarna blir då extra långa. Ändå går löpningen bra, återhämtar mig också bra och slutkörd är jag defintivt inte. Nu handlar det mycket om pliktlöpning, inte så roligt. Att korta distanserna är tyvärr omöjligt, jag har en bokad flygresa hem och måste följa schemat.

Det har också varit strul med de senaste hotellbokningarna, hotellen har varit fullbokade alternativt har priserna varit galet höga på grund av någon lokal aktivitet på orten. Imorgon får jag hjälp av en man jag träffat häromdagen och som betalar nästan hela notan på ett lyxhotell i staden State Collage (rummet skulle kosta över 300 dollar!). Mera om detta i morgon.

En hägring? Nej, någon hade ställt ut en kylväska full med iskall Coke.  Jag tog  två burkar och tackade den anonyma givaren.

Utan dessa räddare i nöden skulle löpet inte gå att genomföra. De flesta coast to coast löpare har följebil och som ensamlöpare är jag extra sårbar.

Dagens 63 km

Keep on running

Postad av Björn kl 06:21:56

Läs / skriv kommentar (6)


2023-08-04 - Dag 92: Fattigt och ineffektivt

Överst: Begravningsbyrån i Clintonville, ett fattigt samhälle med cirka 400 invånare.

Underst: Ett vanligt hus i Clintonville

Om det finaste huset är en begravningsbyrå är det ofta ett fattigt samhälle. Landsbygden i Pennsylvania har hittills gett ett fattigt intryck men jag har också sett välmående städer.

Samhället Clintonville som jag i onsdags passerade kan tjäna som exempel. Folkmängden var för några år sedan drygt 500 men är nu ca 400. 16 procent av befolkningen klassas som fattig (poverty rate) mot 12 för hela USA och 11 för hela Pennsylvania.

Det märks väldigt tydligt om samhället är fattigt eller rikt. När jag nått toppen av backen i Clintonville ser jag en 30-årig man med bar överkropp och nästan helt tandlös. Han sitter vid ett bord och säljer begagnade prylar. Utanför livsmedelsaffären står ett gäng pensionärer och pratar. Många av husen har eternitplattor från 50-talet och är illa underhållna.

Inga trafikljus men en man med stoppspade.

Gatuarbeten pågår i backen och som så ofta i Amerika har man inte satt upp några trafikljus utan har folk med stoppspade och walki talki i var sin ända av gatan. För mig verkar det här ineffektivt och även trafikfarligt. Det måste dessutom vara ett väldigt tråkigt jobb.

-Tjänar du mindre här än om du skulle jobba på en snabbmatskedja? frågar jag.

-Mera. Och det går att leva på lönen, säger tjejen som står högst upp i backen och inte alls verkar ha tråkigt.

Den här sågen har tio anställda. Kan den vara lönsam?

Vid infarten till Clintonville stannar jag till vid ett litet sågverk. En gaffeltruck av märket Volvo kommer körande mot mig och i den sitter en man med Amish-utseende.

-Kan den här sågen vara lönsam? frågar jag och berättar att att de flesta småsågar i Sverige är borta och att vi  är en av världens största exportörer av trävaror,

-Jodå, den är lönsam och vi exporterar också lite granna, svarar mannen och ett leeende syns i det stora skägget.

På den fortsatta färden ser jag flera andra sågverk så uppenbarligen går det att få lönsamhet i så små anläggningar,

Josh Blakeslee gav mig en Steve när jag idag råkade springa fel i en vägkorsning. Han körde mig 8 km, exakt lika långt som felspringningen. Tack vare detta hann jag fram till mitt motell i DuBois strax innan det blev mörkt.

Dagens distans: 63 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:31:27

Läs / skriv kommentar (8)