Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 1322 km. Denna vecka: 83 km. Idag: 42 km

2023-07-28 - Dag 85: Tankar i en luffares huvud

Luffaren har försökt staga upp sig lite, köpt ny elegant löpartröja och löparkeps. Men han ser fortsatt lika utmärglad ut och har inte klippt håret på tre månader. Kanske skulle han snofsa upp sig ytterligare och springa till en frisör?

Att se ut som en luffare kan möjligen ha vissa pekuniära fördelar, Folk verkar tycka synd om mig och vill hjälpa. Fast i polisens ögon är det ingen fördel.

Luffaren uppträder numera som en gentleman mot polisen, säkrast så. Ja, han uppträder också korrekt mot allmänheten. Och allmänheten hyser inget agg mot denna stackars krake, kutryggig, sliten och som helt obegripligt knuffar en barnvagn i den svindlande hastigheten av 8 km/timman.

Håvorna strömmar in. Idag, en mycket varm dag med hög luftfuktighet, stod folk närmast på kö för att lindra luffarens plågor. En kvinna bjöd in honom att svalka sig i sin trädgård- luffaren passade då på att ge henne en komplimang för den frodiga växtligheten. En ultralöpare (jo, sådana finns men är sällsyntare än luffare) bjöd på frusen saft- gott! Och han fick också en komplimang för sina ultralopp, lopp som är för långa för en 75-årig luffare. När himmelriket närmade sig (McDonalds i staden Crestline med 4 500 invånare) kom villaägarna ut med vattenflaskor. Men där lurade också lokalpolisen bakom buskarna.

Det blev till att visa legitimation. Folk hade ringt och trodde att ett barn fanns i vagnen. Polisen kliade sig i huvudet, ett europeiskt körkort hade han aldrig sett. Luffaren fick till och med dra upp suffletten för att visa att det verkligen inte fanns något barn i vagnen. Fast det var han van vid, några okulärbesiktningar duger inte när rapport ska skrivas.

Ryktet hade tydligen spridit sig till McDonalds att en konstig figur var på ingång. Där var dock stämningen på topp. Utanför stod John Cross, verksam i mattläggarbranschen. Han tryckte luffarens karda, ställde några frågor, och sa i förbigående att han bjuder på lunchen. Väl inne i restaurangen gjorde personalen närmast vågen, överräckte ett presentkort med 50 dollar från John. När brakmåltiden var beställd hade saldot på kortet sjunkit till 35 dollar. Då kom en av gästerna fram och la en 5-dollarssedel på luffarens bord.

Så kanske har luffaren ändå utseendet för sig? Att klippa sig skulle kanske försämra hans ekonomi? Nej, skämt å sido, jag har förstått att man inte ska tacka nej till gåvorna. Skulle jag ge något och personen säger nej tack skulle det nog inte kännas riktigt bra.

Dagens distans till Mansfield, Ohio: 42 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:42:38

Läs / skriv kommentar (9)


2023-07-27 - Dag 84: Mörkrädd

Det hann bli mörkt innan jag nådde motellet i Bucyrus, OH. Totalt var jag ute i cirka tolv timmar och blev försenad av tre punkteringar

Mörkret skrämmer mig. Bilarna bländar, värst är helljusen. Ljudet från cikadorna och blinkandet från lysmaskarna är också otäckt liksom röster från husen. Jag inser att jag är sen, känner mig jagad och har bara en sak i huvudet; att nå motellet så snabbt som möjligt.

Mörkret upplever jag som värre i Amerika. Bara att vara i ett främmande land gör sitt. Och så finns det ingen att fråga när det börjar skymma, alla sitter i sina bilar och ingen vågar stanna om jag skulle behöva fråga om vägen eller annat. Lite samma känsla får jag under oväder.

Nej det var ingen höjdare att idag anlända till motellet strax före klockan 22. Dessbättre sprang jag på nästan helt bilfria vägar ute på landsbygden och kvällen var varm, ja nästan klibbig. Annars är luftfuktigheten i regel högst under morgontimmarna men idag dröp jag av svett under hela resan. Måste försöka komma iväg tidigare på mornarna men alltid är det något som kommer emellan.

Dagens distans: 64 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:11:08

Läs / skriv kommentar (7)


2023-07-26 - Dag 83: Bjuda främlingar på lunch

Megan Jennings bakade en pizza och bjöd mig på måltiden. Under tiden ringde Yvonne Conkle lokal-tv som ryckte ut och filmade mig.

När bjöd du en främling på lunch senast? Jag har aldrig gjort det. Men i Amerika är det rätt vanligt.

Plötsligt stannar en bil till. Det är en äldre kvinna som undrar vad jag håller på med. Jag drar "kortversionen" och säger att jag snart ska stanna till för lunch.

-Bra, jag bjuder dig på den. Vi ses snart, säger kvinnan som heter Yvonne Cronkle och kör vidare.

Det blir ett trevligt möte på den lilla pizzzerian i en vägkorsning mitt ute på landsbygden. Först ringer hon en bekant och berättar om vilken märklig och beundransvärd person hon träffat. Hon intervjuar mig som en journalist, antecknar på en servett, och sen ringer hon lokal-tv. Det dröjer inte mer än en kvart då tv är på plats med videofotograf och ung reporter. Jag fär en massa frågor och filmas när jag springer vidare mot dagens slutmål, staden Kenton.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta inslaget men har bett om en länk som jag hoppas kunna lägga ut i morgon på bloggen. Kanske är du bättre på att hitta?  Kanalen hette abc Fox, Your hometown Lima Stations.

HÄR kan du se intervjun

Dagens distans: 51 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:09:53

Läs / skriv kommentar (13)


2023-07-25 - Dag 82: Allting går med elektricitet

Totalt tio prylar (inklusive en kamera, ej med på bild) ska laddas mer eller mindre dagligen.

För varje coast to coast blir det allt mer elektronik. Under de första löpen gällde papperskartor och gps existerade inte.

Visst är prylarna till hjälp. Men de sköter sig inte helt själva och laddprocedurerna tar sin tid. Panik kan uppstå när datorn slutar fungera (har hänt två gånger tidigare) eller som under detta löp när telefonen krånglade. Dator och min handhållna gps för navigering ser jag som helt oumbärliga..

Dagens distans till Lima, OH skulle bli 49 km men slutade på 55 på grund av att en järnvägsövergång var avstängd.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 05:35:13

Läs / skriv kommentar (7)


2023-07-24 - Dag 81: En dag på jobbet

Hur ser en vanlig dag ut för dig? Här försöker jag besvara den frågan med ett antal bilder och tidsangivelser från dagens löp mellan Bluffton, IN- Van Wert, OH. Fast några vanliga dagar finns knappast. Tyvärr dock några likheter: jag startar för sent på morgonen, kommer fram för sent till motellet och sover generellt för lite.

07.30 En rejäl hotellfrukost på Comfort Inn i Bluffton. Brukar ta med mig en del mat från frukosten, bra att ha i nödsituationer.

10.55 Pratstund med Rodd Butt längs färdvägen. Tyvärr råkade jag förväxla honom med en annan person som jag mötte 2019. Sorry Rodd but thanks for the contrubution and the water. Nice to talk with you!

12.45 Punktering. Kort efter fick jag ytterligare en punktering. Annars har jag varit rätt förskonad från detta. Verktygen för att kränga av däcket gick sönder så nya måste köpas på Walmart imorgon.

13.35 Regn. Nu glädjs bönderna, åkerfälten är  torra och inte så mycket konstbevattning här

14.40 Gamla amerikanska bilar fascinerar mig. Bärgningsbilen är märkt "General Motors Truck". Bilden från Decatur.

15.15 Lunch och planering på McDonalds i Decatur. Bra wifi, alltid rent, alltid snabb betjäning och fantastisk personal, är mitt intryck av kedjan.

17.20 Det här brevet gav Pat mig. Kvinnan bodde nära gränsen till Ohio, stod vid vägkanten utanför sin villa med Gatorade och vatten som hon också skänkte. Brevet öppnade jag först vid framkomsten till hotellet. Vad tror ni låg i det?

17.58 Äntligen Ohio!

23.55 Lagar slangar.

Dagens distans till Van Wert, OH: 60 km

Veckans distans: 396 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:40:22

Läs / skriv kommentar (8)


2023-07-23 - Dag 80: Sista vilan

Luffaren sover i skuggan under ett träd på en begravningsplats väster om Bluffton, Indiana.

Att ta en power nap verkar funka bra för mig. Men att hitta platser att sova på är inte det lättaste.

Känner jag mig sömning svängar jag av vägen och tar en kort sovpaus. Eftersom landskapet är väldigt öppet är det svårt att hitta platser utan insyn. Ser en bilist dig kommer denne i regel fram och frågar om allt är ok. Så idag blev det på en lite undanskymd begravningsplats.

Tiden är min stora bristvara och tyvärr släcker jag sänglampan sällan före midnatt. Det brukar bli 5-6 timmars sömn, 2-3 timmar mindre än normalt. Ändå känner jag mig utvilad. Mer och bättre djupsömn, kan vara förklaringen och mina power naps.

Imorgon händer något speciellt. Vad kan det vara?

Dagens distans till Bluffton, IN: 62 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:17:51

Läs / skriv kommentar (7)


2023-07-22 - Dag 79: Oss kontinentlöpare emellan

"Ditt rekord kommer att stå sig i evigheter", trodde Paul Staso. Han sprang sitt första och enda coast to coast 2006 men har genomfört många andra äventyrslöpningar och ett nytt är på gång nästa år. 

Svensken Rune Larsson var min inspirationskälla. Men utan amerikanen Paul Staso hade det nog aldrig blivit några coast to coast för mig.

Idag hade jag turen att träffa Paul då jag passerade hans hemstad Peru i Indiana. Det var tredje gången vid möttes och många glada minnen kom upp. Pauls löp 2006, två år efter Runes, fascinerade mig. Han bloggade dagligen, skrev intresseväckande och hans bilder var fantastiska. Men det som kanske grep tag i mig mest var hans ädla syften- han ville få yngre skolbarn att röra sig mera och under sitt löp besökte han många skolor och höll föredrag.

När jag såg att en vanlig men duktig motionär kunde springa över Amerika, inte ett proffs som Rune, ja då skulle väl jag också våga? 2007, alltså året efter Paul, gjorde jag mitt första coast to coast.

Senare la Paul av med löpningen och gick över till cykel men har nu kommit tillbaka till löpningen. Han är religiös, engagerad i den katoliska kyrkan i Peru och ska nästa år ut på ett litet "korståg" i den egna delstaten, Han kallar löpet för "The Cross Run", ca 700 km på 14 dagar, där löpsträckan bildar ett kors.

Förrädisk idyll. Strax intill kärran hade en bil kört av vägen och i buskarna hördes ett svagt rop på hjälp. Det var en medelålders kvinna som satt på huk, troligen drogpåverkad. Hon svarade på tilltal men ville inte ha hjälp. Jag ringde polisen och efter en kvart hörde jag en brandbil med påslagna sirener. Eventuellt var bilens hennes "hem" eftersom avkörningen verkade ha skett för några dagar sedan.

Dagens distans till Wabash: 50 km

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 05:00:35

Läs / skriv kommentar (9)


2023-07-21 - Dag 78: Vad krävs för att tåla värme?

Varma dagar har jag alltid en en tröja på tork uppe på suffletten. Idag var första gången då jag hade tre tröjor igång. De blev fort dyblöta och jag kunde vrida ur 1-2 deciliter svett ur varje.

Varför tål visa löpare värmen så bra medan andra inte? Och går det att träna upp förmågan?

Jag verkar lyckligt lottad och klarar värmen bra. Men varför det är så, vet jag inte. Kan det ha att göra med att jag är mager, dricker väldigt mycket (varma dagar som idag 8-9 liter) och successivt  byggt upp förmågan. Skulle vara intressant att höra från någon som kan det här.

Visst påverkas jag ändå, det går lite tyngre. Och stoppen för att dricka blir många. Huvuddrycken är Gatorade men också en hel del Coke. Sportdrycken köper jag för billig penning som pulver på Walmart och Coken på Dollar General eller Dollar Tree. Förr hade jag en stor tiolitersdunk under vagnen (tips från Rune Larsson) men att bära med sig så mycket är onödigt. 3-4 liter brukar räcka, påfyllning går oftast att göra längs vägen. Dollargeneralen finns i varenda håla. Och så brukar jag äta lite extra salt varje dag.

Helst hade jag velat ha kyld dryck. När min bror Jan var följebilschaufför och jag inte behövde ha all packning i kärran hade jag en kylväska i vagnen. Underbart! Men nu tycks jag också ha vant mig vid varm dryck.

Den senaste tiden har det varit riktigt varmt, dock inga extremteperaturer över 40 som jag ibland varit med om. Idag var det "bara" 26 grader men luftfuktigheten hela 85 %. Det gjorde att det blev den svettigaste dagen hittills. Ändå var detta inget mot vad jag upplevet i MIssissippi, Georgia och Louisianna. Då plaskade det i skorna vilket inte är att leka med- risken för skavsår är stor. I år har jag inte fått ett enda skavsår. Och förklaringen till det stavas vaselin.

De hade börjat skymma när jag nådde Logansport (18 000 invånare).  Floden heter Wabash River och är ca 80 mil.

Efter gårdagens 71 km trodde jag att den också mycket långa etappen Lafayette-Logansport skulle bli besvärlig. Men så blev det inte. På McDonalds i Delphi beställde jag in nästan allt som gick att beställa och naturligtvis också i storlek "large". Till dryckesautomaten sprang i skytteltrafik med min jättelika plastmugg.

Varför är allt i plast här i Amerika och måste avfallshögarna efter varje motellfrukost och restaurangbesök bli så enorma? När jag ber om en servett får jag 15 i handen, på Dollargeneralen läggs allt i en massa plastpåsar, även om det bara är en Snickers jag köpt. Här tror jag USA har mycket att lära.

Dagens distans: 70 km

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 06:57:52

Läs / skriv kommentar (8)