Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 1483 km. Denna vecka: 75 km. Idag: 22 km

2008-08-17 - USA-äventyret på

Luffarliv. Det här är frihet för mig; att inte ha några krav på sig, att bestämma allt själv, att springa sig trött och slumra till under ett träd i värmen.

Kolla mitt senaste bildspel. Kanske förmedlar det lite av känslan under min 105 mil långa löpning i sommar mellan Denver i Colorado och Oklahoma City i Oklahoma. Långa raksträckor, hetta, ett sönderbränt och montotont landskap, fattigdom men möten med underbara människor.

Klicka på länken bildspel till höger och sätt på högtalarna. Det är min son Olle som hjälpt mig med "filmen". Bilderna är tagna av brorsan Jan och det kan ta någon minut att ladda ner dem.

Keep on running!

Postad av Björn kl 18:05:35

Läs / skriv kommentar (3)


2008-08-04 - Sveriges snabbaste veteranlöpare

När du fyllt 35 klassas du i friidrottssammanhang som "veteran" .I marathon och andra uthållighetsidrotter har åldern inte riktigt samma negativa inverkan på resultatet. Min uppdaterade veteranstatistik  börjar därför från 40  år.

Resultaten omfattar samtliga marathonlopp i Sverige fram till 3 augusti och också många utländska lopp. Det är dock omöjlig att hålla reda på alla svenskar som springer i utlandet varför jag ber dig att komplettera listan när jag missat eller angett felkaktigt resultat. Lämna din kommentar här nedan!

Keep on running!

Länk till listan:

http://www.kajko.nu/Veteranstatistikk.xls

Postad av Björn kl 22:04:34

Läs / skriv kommentar (0)


2008-07-31 - Jakten på ett par cykeldäck

Men en rånarbil typ Bonnie and Clyde . . .

...och med en vägnavigator av märket Garmin. . .

. . . lyckades jag efter hundrade försöket att äntligen hitta en cykelaffär som sålde de speciella racerdäck jag har på min joggingvagn.

Res inte till Oklahoma City. Det finns inget att se i stan. Men gillar du motorvägar, fula hus och några ynka skyskrapor, ja då är miljonstaden en pärla.

Efter mina nu tre genomförda långlöpningar i USA innfinner sig alltid samma känsla; jag vill hem. Att gå och skrota och ägna sig åt shopping är inte riktigt min melodi.

Oklahoma City var en klar besvikelse. Bilarna har tagit över hela stan, som inte bjuder på några skönhetsupplevelser. Enda positiva var besöket på västernmuséet ( National Coboy Museum) där vi gick ett par timmar. Citykärnan med några skyskrapor, obefintlig grönska och fula byggnader vill vi helst glömma liksom slummen ett stenkast från centrum. Nej, något riktigt centrum finns inte i den här stan.

Våra lediga dagar har annars mest ägnats åt ett förtvivlat sökande efter diverse varor. Vi har säkert åkt 10-20 mil i vår gräsliga hyrbil till olika shopingcenter. Jag har slösat bort en dag på att försöka köpa en ny joggingvagn av märkjet Baby Jogger. Vagnen finns inte att köpa, kan jag nu konstatera.

-Vem vill ut och springa i den här stan där det inte finns några trottoarer, skrattar mannen i cykelbutiken utan kunder.

Ingen ny joggingvagn alltså, däremot några nya bakdäck och innerslangar. Utan hyrbilen med väganvigator hade vi inte kommit utanför motellet.

Imorgon flyger vi hem. Längtar redan efter rundan runt Kungsholmen.

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:47:08

Läs / skriv kommentar (1)


2008-07-29 - Vi är framme!

Glada och trötta försöker vi hoppa framför skylten till Will Rogers World Airport i Oklahoma City. USA-äventyret är avslutat- totalt blev det 105mil.

Vi är i mål! Finalen blev oväntat dramatisk eftersom en orm strax innan start slingrat sig in på mitt rum och fick motas ut med en golvlampa och en galge. Både ormen och jag kom nog upp i maxpuls.

Det var smått kaoitiskt på Super 8 i El Reno när vi i morse skulle bege oss ut på vår sista och 23:e dagsetapp med målgång på flygplatsen i Oklahoma City. En orm låg och solade sig på cementgolvet utanför motelldörren och plötsligt var ormen inne i mitt rum.  Hotellstäderskorna verkade ännu räddare än jag och kräket skulle dödas, ansåg de. Jag fick ut inkräktaren,som dock smet in i Jans rum. Innan dödspatrullen anlänt hade ormen satt sig i säkerhet och smitit ut igen.

Vår 105 mil långa tripp från Denver i Colorado, genom Kansas och ner till miljonstaden Oklahoma City i Oklahoma har gått fantastiskt bra. Egentligen har vi inte haft några problem- jag har känt mig väldigt löpsstark praktiskt taget varje dag och ett dagssnitt på 46 kilometer i temperatur på 37-40 grader har varken knäckt mig eller Jan. Det som kanske förvånar mig mest är att Jan varit så stark, han är ändå 66 år och en glad amatör på sina rolerblades.

Vi har också haft haft kul ihop. Mindre lyckat är kanske vägvalet. I ärligehtens namn har vi sett en ganska trist del av USA, landskapet bjuder inte på några större naturupplevelser även om raksträckorna och de enorma åker- och gräsfälten är imponerande i sig. Nej, nog var det mycket vackrare i bland annat Oregon, Wyoming, Nebraska och West Virginia  under fjolårets coast to coast.

Jag vill varmt rekommendera dig att göra en liknande tripp även om du inte behöver vara så extrem som jag. Att springa utomlands är alltid spännande men det är också roligt att göra en tur på några dagar i Sverige, springa med ryggsäck eller joggingvagn, sova under bar himmel eller ta in på vandrarhem. Pröva!

Vilodag i morgon? Nej, visserligen är "uppdraget" avslutat men i morgon ger jag mig ut på en kortare löprunda utanför motellet. Jag har förmodligen blivit rätt lusig efter allt lufsande och nu gäller det att få tillbaka snabbheten inför höstens tävlingar.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 07:01:24

Läs / skriv kommentar (4)


2008-07-28 - Vi har brutit mot lagen varenda dag!

Glada poliser i Kingfisher,  Oklamhoma. Till vänster sheriffen Ken tillsammans med kollegan Brian. Observera fängelsefönstren i bakgrunden och de nytvättade polisbilarna.

När bara en dags löpning återstår kan det avslöjas; vi har brutit mot lagen varenda dag.  Men vi har haft tumme  med sherifferna och sluppit böterna.

Så här ligger det till: På highways får enligt trafikreglerna bara motorfordon befinna sig. Löpare, gångare, rolerbladåkare , cyklister och andra konstiga figurer enligt amerikanskt sätt att se på saken får inte vistas på dessa vägar och inte heller på Interstate (motorvägar), dock med vissa undantag. Ändå är det just på highways vi befunnit oss.

Efter diverse stopp och olika besked från polisen var det först i staden Kingfisher i Oklahoma vi fick klara papper på  hur trafikreglerna egentligen är utformade. Tack Ken och Brian för att ni läste lagen för oss! Vi förstår nu att polisen när som helst har kunnat plocka av oss från vägen. Men det gör man ogärna, polismakten ser generellt mellan fingrarna och låter fotfolket vara i fred så länge de inte utgör  en upenbar trafikfara. Det är bara då det varit dubbelfilig väg som vi haft laglig rätt att vara på highways, även i de fall då det inte funnits en vägren. Finns det vägren, vilket mestadels varit fallet, skall du vara på vägrenen och innanför den vita linjen, olagligt är det likväl.

Varför denna långa mässa? Jo, den visar väl i viss mån att USA är byggt för bilar, inte för fotgängare och annat löst folk. Skulle polisen strikt följa reglerna, ja då skulle inte vår lilla tripp varit genomförbar och än mindre ett coast to coast-löp.

Men är fotgängare och andra tillåtna på mindre vägar, t ex på state- och countyvägar eller på de små grusvägarna (dirtroads)?

-Bra fråga, skrattar Ken, som dock inte kunde ge något svar.

I Colorado förvånades vi över att interner i fångdräkter under övervakning plockade skräp på gatorna, samhällstjänst i någon form. Ännu mer förvånade blev vi när vi såg interner i oranga dräkter tvättade Ken  och Briens stora vita polisbilar bakom fängelsebyggnaden.

Är inte sådant jobb förnedrande? undrade jag.

-Vi ser det inte så. Internerna är inte vålds- eller rymningsbenägna och gör det frivilligt men de skulle inte få tvätta privatbilar, förklarar Ken.

Ändå förstår jag inte riktigt. Systemet skulle knappast kunna genomföras i Europa och absolut inte i Sverige. Men OK, om alla i samhället tycker att det är i sin ordning så är det väl inget straffarbete. Men det känns ändå inte rätt.

Imorgon är det målgång på flygplatsen i Oklahoma City. Några dagars shopping väntar nu de svenska valutasvinen.

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:27:17

Läs / skriv kommentar (0)


2008-07-27 - Valutasvinens julafton

Billig festmat för löpare. Den här matkorgen bestående av två ca 1-liters Gathorade,  en 2-liters Pepsi, två youghart, jordgubbar och tre mindre mjölförpackningar kostade 14 dollar (cirka 75 kronor) i en ändå relativt dyr landsortsbutik.

Vad har jag i påsen? Jo en öl modell större (1 pint) inköpt på macken för cirka 1,5 dollar. Att dricka öl utomhus i USA är skamligt, dessutom olgaligt och alla får ölen i en påse.

Att kapitalvaror är billiga i USA känner alla till. Mindre känt är kanske att även allt annat också är väldigt billigt, till exempel mat och restaurangbesök. Här lever vi som valutasvin.

Hemma handlar jag nästan aldrig på bensinstationer, kiosker eller äter ute.  Att betala 14 kronor för en 33 cenitiliters läsk på Pressbyrån eller 75 kronor för dagens rätt är skamligt. Här betalar vi bara en spottstyver för samma saker och nu är vi är flitiga kunder på mackarna och restaurangerna.

Vad sägs om 1 dollar för två burkar Coke? Det var vad jag idag betalade på en siloanläggning på bonnvischan mellan Katonga och Kingfisher. Och väl framme i Kingfisher åt vi en brakmiddag på en pizzeria typ Pizza Hut för 7 dollar, vi kunde äta och dricka hur mycket som helst. Systemet med free refill i glasen på matställena uppskattar vi eftersom vi alltid är törstiga.

Naturligtvis är det den just nu låga dollarkursen som gör allt är så billigt. Amerikanen i gemen klagar annars på priserna, särskilt på bensinen som kostar cirka 1 dollar litern och även maten tycker  man är dyr.

Ibland besöker vi Walmart. Grundaren till denna lågprisvarukedja är förresten född just här i Kingfisher, läser vi på vägskylten vid infarten till stan. Lidls priser hemma bleknar i jämförelse med Walmarts. Dessutom finns nästa allt på dessa gigantiska varuhus, som är öppna dygnet runt . På de orter man etablerat sig har man mer eller mindre slagit ut all lokal detaljhandel. Tråkigt, men ändå skulle jag gärna se att det öppnades några Walmart i Stockholm.

Motellen är också väldigt billiga så jag har lagt av med prutningen. Ett utmärkt rum med internet på Cattlemens Inn betalade vi idag 36 dollar för, billigast hittills. Och i morgon väntar ett Super 8 för cirka 58 dollar inklusive frukost.

Är då allt billigare i USA? Nej, snuset är dyrare , klagar Jan. Men vem vill ha sådan dynga i munnen?

I morgon bär det av till El Reno. Nu återstår bara två löpdagar innan vi är i Oklahoma City. Vad fort tiden gått!

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:15:12

Läs / skriv kommentar (3)


2008-07-26 - Ostfestival trots bortblåst ostfabrik

De spelar country och bluegrass för att få ihop pengar till höstens ostfestival i staden Watonga (4 658 invånare) i Oklahoma. KIillen på banjo till vänster trollband lokalbefolkningen men även två svenskar.

Konserten är över och  folk troppar av från biograften Liberty. Medelåldern på åhörarna låg runt 60 år och vi smälte därför bra in i miljön.

I augusti ifjol svepte en orkan bort ostfabriken i staden Watonga i Oklahoma. En tragisk händelse eftersom fabriken var stadens stolthet och upphov till en årlig ostfestival som ifjol fick ställas in. Jan och jag har nu sett till så att traditionerna kanske kan  leva vidare.

Stark som en björn. Ja, idag gjorde jag skäl för mitt namn och tog revansch efter gårdagens gångövningar. På lätta ben, i hög luftfuktighet och i gassande sol sprang jag 1,5 marathonlopp, 63 kilometer, mellan Seiling och Watonga. Jag var lika blöt som om jag hoppat i sjön och jag fick därför ständigt smörja in mig med solkräm.

Det är just detta, att ingen dag är den andra lik och att man inte vet om man kommer att vara stark eller svag som gör löpningen till en så fantastiskt rolig sysselsättning. Tänk vad trist det skulle vara om man var som en maskin. Att jag idag var så grymt stark berodde mycket på att jag kunde äta en rejäl lunch (hamburgare) på halva sträckan och få sitta ner och svalka av sig innomhus.

Dagen var lyckad även i andra avseenden. Jan, som alltid kommer först till slutmålet, hade nosat upp att det skulle hållas en konsert i Watongas biograf. Han hade också lyckats fixa två friplåtar av motellvärdinnan.

Biografen var packad och hela övningen var til för att samla in pengar till Watongas årliga ostfestival. Både Jan och jag gillar countrymusik och de lokala artisterna gjorde bra ifrån sig. Det hela var en något absurd tillställning- ju längre kvällen led troppade den ena åhöraren av efter den andra men konserten verkade aldrig ta slut. Folk reste sig och gick fram och lämnade små penninggåvor och fick artisterna att spela deras önskelåtar. Utan att ange beloppets storlek kan jag säga att penninggåvan från Sweden var en av kvällens största och fick applåder. Kanske räddade den ostfestivalen?

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 06:11:51

Läs / skriv kommentar (0)


2008-07-25 - Gångare för en dag

Skylten vid den kommunala simbassängen i Seiling stämmer nästan; idag var det mycket walking och lite running.

Ännu en värmedag. Jag slet ont i värmen, alldeles för mycket gång och vart tog gårdagens krafter vägen? Det får bli revansch imorgon!

Det är nästan så man skäms. Jag har åkt  till USA för att springa och så går jag. De drygt fem milen från Woodward till Seiling tog mig åtta timmar. Får skylla på värmen, nästan 40 även i dag, och så kände jag av av gårdagens hårda etapp. Jan däremot flög fram även om backarna och motvinden var besvärliga.

Ibland känns det som man springer på svenska bonnvischan. Det är grönt och lummigt, landskapet böljar, trafiken är gles och på vägrenen ligger ett och annat påkört rådjur. Det som skiljer är den röda jorden och så den ohyggliga temperaturen, sommarens varmaste dagar i Oklahoma.

Det pågår en gas och oljerusch här i nordvästra Oklahoma . Vi märker det på alla lastbilar och servicebilar som står parkerade utanför motellet. Det är närmast fullbokat och indiskan som driver anläggningen berättar ogenerat att hon tjänar grova pengar, tydligen dock inte så mycket att hon har råd att renovera skylten till Croosroads otel- m:et har ramlat ner.

För ovanlighetens skull blev jag idag stoppad av polisen. Bilister hade ringt och irritterats över att jag inkräktade på deras utrymme. Ibland saknas det vägren och då skall jag tydligen inte befinna mig alls på vägen. Exakt vilka regler som gäller har jag inte lyckats förstå. Men enligt polisen är "higways till för bilar".

Morgondagens etapp till staden Watonga kan bli resans besvärligaste. Drygt sex mil och mycket backar väntar. Men Jan har lyckats lista ut att det finns en servering av okänt slag på halva sträckan, guld värt för en löpare. Får jag ta paus innomhus i kyla, ja då brukar krafterna återvända.

Keep on running!

Postad av Björn kl 04:44:33

Läs / skriv kommentar (0)