Kommentarer på Jämna plågor


Ensam gäst på vandrarhemmet i Vrigstad.  Det var stängt men ett rum hade reserverats för mig.

Jag säger som Hilda: det är jämna plågor. För mig var det  flugorna och sedan regnet.

Jag kommer att tänka på Hilda under min löpning mellan Eksjö och Vrigstad (51 km).Hilda var en gladlynt men sträng kvinna i 60-årsåldern och  arbetade på expeditionen på lokalredaktionen i Örnsköldsvik där jag under 70-talet var lokalredaktör. Hon älskade uttryck som "jämna plågor", "tackar som frågar", "den som lever får se" och liknande visdomsord.

Nu använder jag själv hennes favorituttryck. För nog var det jämna plågor idag. Flugor surrade hela tiden runt mig och var mycket irriterande. Att springa ifrån dem går inte, det kan man däremot göra med myggen. Bästa taktiken mot vägarnas värstingar, bromsarna, är att slå ihjäl dem direkt.

När regnet kom på eftermiddagen försvann plötsligt flugorna, vilken lättnad. Fortfarande hade jag dock kvar en obehaglig känsla i halsen efter att ha råkat svälja en fluga. Duggregnet var skönt i början och värmen från asfalten blev plötsligt väldigt påtaglig men efter ett tag var jag genomblöt och började  frysa. Som sagt,jämna plågor.

Hilda var också ekonomisk. Skulle man ha en penna fick man alltid förklara vart den gamla tagit vägen. Jag och kollegan uppmanades också att skriva på baksidan av manuspappren, allt för att spara pengar åt företaget. Dumsnålt kanske. Och dumsnål är nog lite vad jag själv är. Vandrarhem i all ära men det finns bättre boende. Att städa, ha med egna lakan, att inte alltid få frukost eller internet och ligga i dåliga sängar med kuddar som borde ha bytts för länge  sedan- det är inte optimalt för en trött löpare.

Ibland kom Hildas make in på redaktionen, han hade jobbat där tidigare och var nu pensionär. Vi ungdomar fick veta att allt var mycket bättre förr och att det vi själva gjorde inte var något märkvärdigt. Konstigt, jag kommer också att tänka på honom under dagens löpning. Kanske berodde det på att jag häromveckan plockade fram mina gamla löpartidningar från tidigt 80-tal och konstaterade att de fortfarande höll hög klass och att gårdagens löpare gjorde fantastiska resultat. Men sådana tillbakablickar ledersällan framåt. Nej, jag får inte bli som Hildas make utan leva i nuet och vara generös.

Har du läst den här boken? undrade Uve Reichenauer, svensk ultralöpare bosatt i Danmark. Jag fick en pratstund med honom längs vägen.

Generös, ja. Det var verkligen mannen på bilden ovanför. Uve Reichenauer skänkte mig en liten reflexväst eftersom han tyckte jag syntes för dåligt. Kanske såg jag för utmärglad ut- jag fick också något att äta.

Imorgon bär det av till . . . Ja, jag vet faktiskt inte riktigt vart men det blir söder om Värnamo. Turistbyrån får försöka hjälpa mig hitta något boende. När jag nu snart går i mål startar en annan löpare en långtur genom Sverige. Det är 24-årige Simon Fredriksson från Åsarp utanför Falköping som på måndag börjar springa mellan Göteborg och Stockholm. Du kan följa honom på den här länken: http://gbgsthlm.bloggo.nu/

Förresten vilken mängdvecka jag haft- totalt 395 km.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jonas Wincent - 2011-07-18 22:04:58

Bra bok, om man läser den med glimten i ögat. Lycka till i fortsättningen.


Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg