Kommentarer på Hur länge orkar du gå?
På G. Malin Zetterström och Emma Stelin-Nilson ute på småvägarna mellan Vallentuna och Uppsala. I början gick allt lätt.
Klarar en otränad person att gå tolv timmar i ett sträck? Den frågan ville tre gymnasietjejer få svar på och ställde upp som försökskaniner.
Själv är jag en dålig gångare. Jag går långsamt och har inte en chans att hänga med i min frus tempo. Snabbgång måste handla om teknik.
Att springa i tolv timmar, visserligen med pauser, klarar jag av. Det vet jag för det har jag gjort under mina coast to coast. Men att gå under så lång tid? Jo, det skulle nog också fungera men särskilt långt skulle jag inte komma.
Men klararar otränade personer tolv timmar och hur mår de i så fall efteråt? Hanna Samuelson, Malin Zetterström och Emma Stelin-Nilsson går på Tibblegymnasiet i Täby och bestämde sig i höstas för att testa och göra ett "vetenskapligt" skolarbete av äventyret.
-De första sex timmarna gick det suveränt, vi knatade på och hade det väldigt trevligt, berättar Hanna, som är den enda i gruppen som tränar (dans varje dag).
Långpromenaden startade i september i Bällsta, Vallentuna där Hanna bor och skulle avslutas tolv timmar senare i Uppsala. Flickorna hade satt upp hårda krav; de skulle gå oavbrutet men tillät sig tre kortare stopp för toalettbesök. De gick på landsvägar, ofta i vägrenen för att slippa asfalten. Halvvägs började problemen. Hanna fick mot slutet väldigt ont i bäckenet och kompisarna värk i lårmusklerna. De stretade dock vidare i regnet och mörkret och nådde Uppsala efter knappa tolv timmar, totalt cirka åtta mil.
Flickorna höll sams trots smärta och trötthet och stöttade varandra för att orka vidare. På bilden Emma, Malin och Hanna.
Hur bra är då gång som ren träning för en långdistanslöpare? Naturligtvis bättre än stillasittande. De få gånger jag varit skadad har jag gått, trevlig sysselsättning men träningseffekten tveksam. Under USA-löpen gick jag i alla backar och tog också kortare gångpauser, det gällde ju att hushålla maximalt med krafterna.
Runt sekelskiftet ansåg träningsexpertisen att gång var en utmärkt träningsmetod för maratonlöpare. Då handlade det om snabba promenader på uppåt sex mil! På marathon.se har Anders Szalkai skrivit en intressant artikel om dåtidens träningsmetoder, som hade likheter med dagens, bland annat propagerades för barfotalöpning. Här artikeln http://beta.marathon.se/aktuellt/maratontr%C3%A4ning-f%C3%B6r-100-%C3%A5r-sedan
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Hasse - 2011-12-21 18:19:06
Vilka duktiga töser. Forttsätt nu att gå eller springa.
#2 Staffan - 2011-12-22 13:11:36
Jag brukar gå 3-4 mil i veckan, fram och tillbaks till jobbet. För att få lite återhämtning mellan mina löppass som är 3-4 st/vecka.
#3 Björn - 2011-12-23 22:41:04
Vackert så, Staffan. Kanske springer du också till jobbet?
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg