Kommentarer på Dag 70: Rekordskörd att vänta


Randy Vaughan odlar majs och sojabönor, grödor som används för energiproduktion,

Skörden av majs och sojabönor i Illinois blir mycket bra i år.

-Men ännu har jag inte fått uppleva en perfekt skörd, säger småjordbrukaren Randy Vaughan och låter ett tag som en typisk svensk bonde.

Illinois är efter Iowa den största majsproducenten i USA. Att skörden av såväl majs som sojaböner blir rekordstor har två orsaker: bra väderförhållanden med mycket regn och att större arealer har odlats upp.

Jag stannar till vid Randys gård för att be om påfyllning av vattenflaskorna. Fast det är egentligen ett svepskäl, vattnet skulle nog räcka. Vad jag hoppas på är i stället att få intervjua en majsbonde. Först kommer frun ut från huset, glad och öppen som de flesta. Och ute från fälten kommer sedan Randy på traktorn och vi sätter oss i skuggan på några trädgårdsstolar.

-Det här är en liten släktgård, 260 acres, och har inte utvidgats mycket sedan starten 1905. Då fick första genertionen köpa marken för 250 dollar per acre, idag kostar en acre 10 000 dollar. Men det mesta är inflation. Idag producerar gården dock fyra gånger mera, säger han.

Han är 60 år och tänker hålla på så länge han orkar. Barnen, alla flickor, har inget intresse att ta över och inte heller deras män. Att vara lantbrukare är också att vara ekonom och förutspå råvarupriserna, ungefär som en aktiespekulant.

-Men aktiemarknaden är mer volatil. Jag använder mig bland annat av optioner. Går priset ner tjänar jag på det. Det hela är rätt komplicerat och inte ens min fru förstår hur det fungerar.

Majs ger den största förtjänsten. Det var president Georg Bush som skapade en enorm efterfrågan eftersom han ville att majs skulle användas för etanolproduktion (av sojabönorna gör man bl a diesel). Bensinen i USA är utblandad med etanol, som mest 10-15 procent.

På frågan om det vettiga med att odla majs för tillverkning av etanol och djurfoder får jag inget riktigt svar. Randy är starkt för marknadsekonomi, förstår jag.

Det blev en lång och krävande löpdag, längre än tänkt eftersom jag gav mig ut på jakt efter nya batterier till min gps. Men Bloomingtons två specialbutiker för batterier (finns sådana i Stockholm?) hade dock inte denna typ av batterier. Stor besvikelse. Men det löste sig till sist ändå. Jag fick mina reservbatterier renogjorda och minst et tav dem började fungera igen.

Dagens hjälte. Jason Scott, Heyworth, IL i butiken Interstate Battery i Bloomington fixade till mina batterier så de fungerar igen.

Dagens distans: 65 km

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 ed. - 2014-07-02 09:31:47

Jag tror att man får ta bondens uttalande om En Perfekt Skörd, som en motsvarighet till baseballens A Perfect Game. I princip omöjligt att uppnå, men med stor skicklighet och lite tur kanske några få får uppleva det. Den svenska motsvarigheten till uttrycket, Som Att Vinna En Miljon På Lotto, bygger enbart på tur. Amerikanen har i sitt kynne en medvetenhet om att ifall man kavlar upp ärmarna och jobbar hårt så kanske man når toppen, det vill säga, man måste själv vara sin egen lyckas smed.

#2 ed. - 2014-07-02 09:34:29

Forts.
Jag tror det är därför som du uppskattas, och uppskattar, så mycket i USA. Du genomför dina Coast-to-Coast på helt egna ben. Inte på tur i något lotteri. Och att du själv anstränger dig värdesätter amerikanerna mycket högt.

#3 Urban - 2014-07-02 09:52:44

Jag minns att du emellanåt var litet besviken under ditt Chicago-New Orleans löp, då det var mest att springa mellan majsfält. Ju längre söderut desto högre. Den här sträckan är ju härligt varierad.

#4 Björn - 2014-07-02 14:57:07

Ed: Huvudet på spiken!
Urban: Så var det. Men under tiden har jag också vant mig vid att stå ut med enformigt landskap och oändliga raksträckor.

#5 Jan Suneson - 2014-07-02 15:56:12

Ed
Jag uppskattar verkligen din kommentar Som nybliven baseball fan (San Francisco Giants) tack vare Linda Feldman och prenumerant på TV kanalen MLB väntar jag fortfarande på A Perfect Game. Just nu är The Giants långt ifrån det

#6 Peter Malmqvist - 2014-07-02 16:23:06

"God has given you a great talent", ansåg servitrisen Karrah på Pizza Hut 2007. Jag kan bara hålla med, men av lite andra skäl. Efter att ha varit borta från din sajt under ett par veckor, har jag nu ägnat några lustfyllda timmar åt att läsa ikapp. Visst måste du vara extremt löpstark, för att göra det du gör, ens en gång. Men det är faktiskt inte din talang. Din verkliga talang är att du gör detta i kombination med en otroligt läsvärd reseskildring och samhällsbeskrivning. Det är storslagna äventyr, med tornados och översvämningar, parat med mikrodetaljer, likt Beverly Gold, den 85-åriga medarbetaren på Walmart, som förtröstar sig på Gud och inte har några planer på att gå i pension. Dessutom ger du fakta och bakgrundsmaterial, som när du jämför Coloradoflodens genomströmning med de svenska älvarna eller ger oss utbildning på bankrånaren Jesse James. Lysande!

Björn - "Gud har givit dig en gåva" och det är din ständiga nyfikenhet, på både människor och annat, liksom lättheten i ditt språk när du förmedlar dina upptäckter. De som sprungit ett maraton (och det är nog många på den här sajten) vet hur totalt tömd på energi kroppen är efteråt. Ytterst få kan nog tänka sig att direkt springa iväg till Walmart , för att intervjua expediter om livet i en affär i en liten småstad mitt i USA. Det kan du. Jag fattar fortfarande inte hur du orkar snitta ett maraton per dag och samtidigt skriva dessa mustiga skildringar. De flesta som hör talas om ditt äventyr, förväntar sig nog en sparsam sajt, i huvudsak fylld med råd och tips kring vilka löpaskor som är bäst, kloka träningskläder för olika väder, samt tips om en och annan gimmick som får löpningen att flyta bättre. Det får vi ju också, men det är djupdykningarna i vardagens USA, som blir det extra lyftet. Din idrottsprestation är ju, denna fjärde gång, något som man tyvärr tar för givet.

Keep up the good work!

/Peter

Jag vill på detta sätt bara tacka för några timmars underhållning och utbildning om livet i USA bortom Hollywood och alla TV-serier. Otroligt spännande och intressant.

#7 Per S - 2014-07-02 17:09:54

Håller med Peter M helt och hålet. Jag rekommenderar Björns blogg till många jag känner oavsett om de är löpare eller inte. Det är inte skildringen av löpningen som är det spännande utan de dagliga fantastiska skildringarna. Sedan är det fascinerande att det är möjligt att springa så långt varje dag under så lång tid. Kör hårt Björn!

#8 Axel - 2014-07-02 17:45:13

Ultralöpning är väldigt speciellt och ett ultralopp skiljer sig ifrån maraton (och kortare distanser) i att det är rätt vanligt att bli piggare efter några mil. Särskilt om man startar väldigt långsamt så vänjer sig kroppen vid arbetet på ett underbart sätt.

När hjärtat får arbeta på lågvarv, som under ultralöp, sliter det väldigt lite på kroppen. Skoskav eller något oförutsägbart skulle avskräcka mig mer än själva löpningen.

#9 ed. - 2014-07-02 17:47:17

+1 @Peter Malmqvist

#10 Björn - 2014-07-02 20:22:08

Peter: Tack för dom orden, nästan som Karrahs. Lever på detta hela vägen till Atlanten.

Visst kan bloggandet ta mycket tid men finge jag inte skiva skulle löpningen gå tyngre. Kombinationen löpare/gammal journalist är egentligen perfekt. Nu känns det helt naturligt att komma folk lite närmare in på livet, att gå över deras tomter, ställa de mest idiotiska frågor etc. Ingen tar illa upp.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg