Kommentarer på Mängden vinner i längden


Tyvärr blir det nog omöjligt att komma över 1 000 mil ett enstaka år. Toppåret är 2007 då jag sprang 948 mil.

FMV- flest mil vinner. Är det så enkelt att den som satsar på extrem mängdträning blir en vinnare på långdistans? Ja, jag tror det men . . . 

Alla som följt den här bloggen vet att jag prioriterar mängd framför kvalitet. Det brukar bli 10-15 mil i veckan, mycket jämfört med vanliga motionärer. Ibland går jag upp på 20-, 30- och 35-milaveckor.  Men det handlar om lugn distanslöpning, sällan intervaller, backlöpning, snabbdistans, fartlek etc. Själv tycker jag nog att jag är rätt bekväm av mig. Jag gillar att springa långt och långsamt, plåga mig gör jag bara på tävlingar.

Fördelen med LSD, long slow distance, är att löpsättet är skonsamt. Jag är sällan skadad. Men för att LSD och höga träningsvolymer inte ska leda till skador krävs en lång tillvänjning. Sedan 2002 har jag legat på årsdoser på över 500 mil. Och innevarande år ser ut att bli det fjortonde i följd.

För att slippa skador tror jag det krävs att att du undviker snabba förändringar, t ex att plötsligt börja köra en massa hårda intervaller på bana eller att du ökar milantalet kraftigt. Nej, det är keep on running som gäller. De gånger jag ändå varit skadad, ja då har det skett någon radikal ändring i träningen. Lite formtoppning inför en tävling vågar jag mig ändå på, så visst springer även jag intervaller.

Men stämmer det verkligen att "flest mil vinner"? Riktigt så enkelt är det inte. I så fall   borde jag ha vunnit min åldersklass på maraton under de senaste 15 åren. För jag tror knappt någon jämngammal i Sverige sprungit mera, i alla fall inte bland dom som tävlar.

Sambandet mil och resultat är dock starkt. Många mil leder automatiskt till bra resultat. Men blir man bäst? Nej. Det krävs en kombination av mängd och kvalitet. Hemligheten ligger i att få ihop mixen så den leder till optimala resultat. Här är konkurrenterna smartare. De springer fler kvalitetspass än jag men inte så mycket mängd.

Då borde väl också jag anamma dessa träningsmetoder? Ja, i alla fall om jag ska vinna. Men som sagt, jag är lat av naturen, vill inte plåga mig på träning. Jag är mera en upplevelselöpare än en tävlingslöpare, gruvar mig inför tävlingar och gillar mera äventyren och se mig runt om i världen.

Dagens löptur till Sköndal och Farsta (26 km) resulterade i årets första blåbär. Mina löpningar är mer utflykter än regelrätta träningsrundor.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Helene - 2015-07-14 10:25:10

härligt Björn,Keep on running

#2 Axel - 2015-07-17 08:54:33

Löpning för en livsnjutare, och förmodligen mer i linje med vad människan gjorde på savannen än dagens träningsmetoder (trötta ut djur som inte kunde svettas ordentligt en längre tid).

Samtidigt så är det nog ett måste att ha vissa fartinslag om man vill kunna springa fortare. Om man är lat så räcker det nog långt att bara springa några hundra meter (med fokus på teknik) i skapligt hög fart utan att bygga upp någon syra. Man måste förstås vara försiktig med alla nya inslag i träningen, och insikten att all träning som är mer krävande än mängdträning kräver betydligt mer återhämtning.

#3 Ingmarie/blog.nemonisimors.com - 2015-07-24 20:19:27

jag vet förstås inte om "lat" är riktigt rätta benämningen på dig. ;-)


Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg