Kommentarer på Efterhängsna typer på halvmara
Löparna skulle få en tung dag; varmt och blåsigt. De flesta presterade under sin förmåga och 20-talet bröt halvmaran, däribland jag.
Veberödsrundan blev Vedermödsrundan. Jag bröt. Två synnerligen otrevliga motståndare tog rygg på mig, ville aldrig släppa och sög musten ur mig.
Nej, det var inte min dag i lördags. Lättsprungna Veberödsrundan utanför Lund blev en pärs. Tre varv blev för mig bara ett varv. För första gången bröt jag en halvmara efter cirka 100 genomföra halvmaror. Jag hade åkt ner till Skåne enkom för att putsa en tid på 1.39 och ta några placeringar på tiobästalistan i M65.
På pappret var förutsättningarna bra; banan var relativt flack, jag var vältränad och hade sprungit några veckor tidigare på just 1.39 men då som halvtidsnotering på en mara. Till detta kan läggas att konkurrensen i klassen var god, jag skulle bl a tampas med den gamle storlöparen Magnus Bergh med ett personbästa på maraton på 2.17.
Men så var det det här med motståndarna. Jag tänker då inte på jovialiske Bergh utan de där otrevliga tysta typerna, de som kletar sig fast på en, åker snålskjuts och aldrig vill släppa taget. Jag besvärades av två sådana klistriga typer idag. Upptäckte dem redan före start men kunde inte få grepp om dem. Helst hade jag velat slå ihjäl dem på fläcken men jag saknade nödvändiga mordredskap, en pincett till exempel.
En fästing på ryggen och en fästing på baklåret, det var min barlast under loppet. Gästerna hade jag fått under flitigt blåbärsplockande i Stockholmsskogarna. Men nu ska fiaskot inte skylls på dessa blodsugare, de spelade antagligen ingen som helst roll. Det gjorde däremot värmen men att jag skulle krokna så snabbt överraskade ändå. Bara efter några kilometrar hade jag mjölksyrakänning i ena låret trots att det inte gick fort. Och strax innan vändpunkt började jag tappa tempo, tiden då mulitplicerat med tre skulle inte räcka för att gå under 1.39. Det var till och med tveksamt om jag skulle orka jogga runt de återstående två varven. Hur kan man bli så här trött?
Jag har tidigare brutit 2-3 lopp och då maror och ångrat mig efteråt. "Man bryter bara då man är skadad". Den här gången ångrar jag inte beslutet. Hörde jag inte något om en snabb halvmara i Landskrona nästa helg? Revansch kanske?
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Axel - 2015-08-16 12:44:46
Värme och vind är ett gissel. Underpresterar ALLTID i värme.
Veberödsrundan blev Vedermödsrundan blev Vetebrödsrundan. Bröd får jag passa mig för ifall jag ska springa samma dag...
#2 Helene - 2015-08-16 19:01:14
Klokt att du lyssnade på kroppen.Revansch nästa helg låter bra,det skulle jag också vilja göra men väntar till tjejmilen eller halvmaran.Keep on running
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg