Kommentarer på Gäst hos verkligheten


Mehedeby i Uppland. Här på Riksvägen börjar min resa norrut.

Utanför Marma. Cykeln har i alla fall växel.

Landsorten i november. Tungt, grått och deprimerande men samtidgt något lockande och charmigt. Lingon i tankarna och vetskap om att jag snart kan åka hem till storstan får milen på landsvägen att kännas lätta.

En och annan timmerbil svischar förbi, annars är trafiken här på Riksvägen från Mehedeby i Nordupppland gles. Jag har stigit av Upptåget i Mehedeby för att springa de cirka två milen norrut till Älvkarleby och sedan ta tåget hem till Stockholm. Jag är igen ute på lingonjakt men ska jag hitta några bär så här sent på året, vi skriver ändå 6 november?

Det är varmt, jag har lätt medvind och löparjackan åker av efter någon kilometer. Gran och tallskog, några hus och ett och annat kalhygge ligger framför mig. I ögonvrån ser jag hur det lyser rött i lingonriset. Herregud, här är ju massor av bär; stora, fina, mörkröda och i jättelika klasar!

Ur Lidlpåsen åker bärplockaren fram och snabbt har jag fått ihop några liter. Bären växer långt ner i vitmossan, ibland djupt inne i ljungriset och utan bärplockare hade det blivit svårt. Plockaren fylls också av en massa barr och löv och hemma väntar ett digert rensningsarbete.

Mörkröda, frostnupna bär som ska bli lingondricka. Jag mixar lingonen, silar och tillsätter sparsamt med socker och lite askorbinsyra och får världens bästa måltidsdryck. Sent skördade bär har en lätt smak av tranbär.

Efter sju kilometer viker jag vänster in på vägen Ambrica för att ta mig över Fortums kraftverk vid Dalälven. Min gps säger att det ska gå att korsa här. Nu är jag ute i rena obygden, på skogsbilvägar och inte ett hus i sikte, däremot igen massor av lingon. Här ute möter jag en kvinna, känner mig lite fånig när jag kommer springande med vagnen, hejar dock men frågar dumt nog inte om vägen.

Stopp. Ett staket och en låst grind vid kraftverket hindrade vidare framfart.

Vid kraftverket blir det stopp och det hjälper inte hur mycket min gps än visar att det ska vara fri passage. Grinden är låst och staketet går ända ner till älvfåran och omöjliggör all passage. Irritiationen bryts dock snabbt, på återvägen och längs nya skogsbilvägar hittar jag ännu mer lingon.

Nu kurrar det i magen och jag skyndar mig upp till Älvkarleby och restaurang Kungsådran på Laxön där en stor och mycket prisvärd buffé väntar. På hemväg mot stationen i Älvkarleby hör jag någon ropa:

-Är det inte storlöparn som är på besök men var har du brorsan?

Det är Jörgen Krentze, storlöpare om någon, som känt igen mig. 73-åringen, som bor i Älvkarleby och följer min blogg, har gjort 26 Öppet Spår, nio Vasaloppet, 23 Stockholm Marathon och var 2012 och 2013 Sveriges snabbaste 70-åring på maran, i år nummer åtta i M70. Jörgen följer mig på cykel till stationen och vi får en trevlig pratstund.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jörgen - 2015-11-07 18:52:03

Verkligen kul och överraskande att träffa dig här i Ã?lvkarleby, Tack för en trevlig pratstund.

#2 bureborn - 2015-11-08 19:15:30

Blir du inte frostnupen som lingonen när du stannar mellan varven för att plocka bär? Eller har du bärplockaröverdrag i vagnen?

#3 Björn - 2015-11-08 20:53:41

Bureborn: Jovisst blir det kallt att utföra denna sorts intervallträning, man får ha en jacka att dra på vid varje stopp. Burkar och bär hoppar i vagnen när man springer på skogsbilvägarna. På pendeln hem droppade det från burkarna och en otäck "blodfläck" uppstod på golvet. För undrande resenär fick jag förklara att jag inte hade likdelar i vagnen. Så nog hade jag också behövt ett bärplockaröverdrag under vagnen.

#4 Jan Suneson - 2015-11-10 16:51:03

Kanske kan du göra lite â?Vargtassâ? och bjuda brorsan på? Jag var hemma och bytte däck men vägbanan såg lövfri ut så det hade nog gått att rulla även i november.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg