Kommentarer på Viktigt återgå till de gamla rutinerna
Specialträningen av mina artrosknän har blivit eftersatt i USA. Men nu ska jag träna 6-7 dagar i veckan på gymmet. Bilden från F&S stora och fina gym i Kallhäll (Bolinder).
Tomhet, ja till och med depression. Detta kan drabba coast to coast-löparen när allt är över och vardagen tar vid. Hur hanterar man detta?
Jag känner några löpare som råkat ut just för detta. Uppåt 100 dagar under stor fysisk och mental ansträngning kan knäcka den bäste. Dessbättre har jag själv inte drabbats av detta.
Mitt ”knep” har varit att omedelbart vid hemkomsten försöka återgå till det liv jag levde innan jag reste till USA. Jag passar inte på att ta en längre paus i löpningen utan fortsätter att springa som tidigare. Jag fortsätter också med mitt flitiga gymmande. Att leva på gamla meriter går inte.
Dagens skörd av blåbär. Att ta joggingvagnen ut i bärskogen är ett perfekt sätt att få till ett långpass. Bären i Järfälla var små, troligen för torrt, så det blir fler utflykter.
Bland det bästa jag vet är att plocka bär ”på springande fot” och idag tog jag joggingvagnen ut till bärmarker i Järfälla och fortsatte till F&S i Kallhäll och fick en underbar löptur på 22 km. Men oj vad tungt det går- plötsligt känns en sådan sträcka lång. Det kommer också ta lång tid att få upp farten så tävlandet får vänta.
Det enda negativa vid hemkomsten är att jag blivit av med fyra par joggingskor, varav två helt nya. Skorna hade i Boston lagts i dotterns resväska men väskan försvann på vägen mot Stockholm. Än har jag inte gett upp hoppet. Värst av allt kanske var att i väskan låg också framhjulet till USA-vagnen. Ett nytt hjul lär vara svårt att få tag på, dyrt blir det i alla fall.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 lelle - 2016-08-01 19:03:08
Ã?r det så, att vi är endorfinister? (inget fel med det).
#2 Björn - 2016-08-02 22:30:53
#Lelle: Inte jag, i alla fall. Jag jagar inga endorfinkickar. Ã?r nog mer en "upplevelselöpare", gillar långa utflykter på springande fot. Och att springa har blivit lika naturligt för mig som för andra att gå.
#3 Fredrik - 2016-08-02 22:33:34
Hur tror du amerikalöpet påverkar din löpform? Borde inte en tvåmilare kännas lätt nu? Eller är du fortfarande i en återhämtningsfas?
#4 sverker - 2016-08-03 08:48:16
vore intressant få veta dina värden? syreupptagning tex? väskan kan vara fellastad - var den inte med i en reseförsäkring?
#5 Björn - 2016-08-03 19:27:40
#Fredrik: Man kunde ju tro att formen skulle vara bra men så är det aldrig efter ett coast to coast. Man blir lusig, klarar inga fartökningar och en tvåmilare känns lång. Det senare kan ju tyckas märkligt men det sitter nog mer oi huvudet än benen. 2012 sprang jag kort efter ett CtC Sthlms Jubileumsmarathon och gjorde min sämsta tid någonsin.
#Sverker: Fem dagar har gått och väskan fortfarande borta. Finns ändå hopp och försäkring lär väl täcka en del. Först efter 21 dagar ska man enl KLM kontakta försäkringsbolag. Ska kolla pulsen, var länge sedan jag gjorde det.
#6 sverker - 2016-08-03 19:53:37
jamen blodtryck, järn, HB, kalk och en massa annat spännande kan man kolla tex genom WERLAB! Du får mig att tänka på småfåglarna som flyttar flera hundra mil mellan Sverige och Afrika! Och där handlar det ofta om enorma sträckor per dygn dessutom - kanske de liftar med luftströmmar?
#7 sverker - 2016-08-03 20:00:25
småfåglarna flyger nonstop över Sahara på tre dygn och lever på metaboliskt vatten som frigörs vid fettförbränningen! nästa utmaning - slopa colan och leva på metaboliskt vatten? jag har stått i Gazaremsan på natten och sett miljoner av våra fåglar passera lågt på väg norrut - varje art för sig. nästan alla håller till i Nigers delta på vintern.....
#8 bureborn - 2016-08-04 09:46:31
Ingen post-coast-to-coast-dipp efter ditt första äventyr heller? Har man laddat för sitt livs äventyr kan jag tänka mig att man drabbas av tomhet, men du lär väl redan ha kommande löputflykter surrande i bakhuvudet. Eller?
#9 Björn - 2016-08-04 21:04:30
Nä, inte heller deppig efter premiären. Och visst har man lite tankar om kommande äventyr. Du väckte förresten en gammal idé när du skrev om löpning längs Svartån. Varför inte springa längs någon av våra stora floder i Sverige, hela Ã?ngermanälven t ex eller längs Rehn, Elbe eller Donau? Sedan skulle jag nog vilja springa Boston Marathon då jag är 70 och kanske avsluta maran med ett längre löp (ett coast to coast . . .).
#10 sverker - 2016-08-10 11:13:04
längs vissa kanaler finns en stig för pråmdragare eller draghästar. segel dög inte.
du ligger väl bra till som pråmdragare? karolinerjobb i Ryssland efter 1709.....
#11 Björn - 2016-08-12 17:38:17
Jo dom där stigarna/cykelbanorna längs kanalerna, t ex i England, lockar också.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg