Kommentarer på Däför kunde Pete sätta "världsrekord"


Pete ensam på en väg i Utah. Men så ensam var han inte, var tredje kilometer fick han suport från sitt serviceteam och slapp därmed att kånka på en massa grejer. Löpet las upp oerhört smart och därför blev det också världsrekord.

Han gjorde allt rätt. Han var rena löpmaskinen; gick upp i ottan och sprang elva mil om dagen, 42 dagar i sträck. Möt 29-årige Pete Kostelnick, som i höstas slog ett 38 år gammalt rekord i hastighetslöpning över den amerikanska kontinenten.
I ärlighetens namn ska sägas att jag i början inte riktigt trodde på Petes möjligheter att krossa amerikanen Frank Gianninos rekord på 46 dagar satt 1978. Det är inget officiellt världsrekord utan ett "Offically Guinness World Record", dock en stor idrottsprestation.

Jag känner Pete, har sprungit tillsammans med honom i Nebraska, och visste att han är en av USA:s bästa ultralöpare. Han hade visserligen under flera år sprungit mycket och 2016 blev det totalt 1 531 mil (9 568 miles). Men skulle han klara det mentala? Åldern och brist på erfarenhet talade emot honom. Pete var dock av segare virke än de flesta kunde ana.
Var det roligt? Du sprang, åt, sov och hade inte tid för något annat . . .
-Det var roligt några dagar men inte så roligt andra. Jag var trött och hade ont sista veckan i Pennsylvania så det var en lättnad att nå målet i New York, svarar han.
Pete sprang mellan stadshusen i San Francisco och New York, totalt 491 mil. Enligt Guiness regelbok hade han dock kunnat välja den möjligen något enklare rutten Los Angeles-New York.
-Men jag ville springa samma sträcka som Frank, annars hade det enligt min uppfattning inte varit att slå hans rekord. SF till New York innebar också att jag kunde springa i bekanta områden i mellanvästern.
Före löpet hade han läst reportageboken, ”46 days”, om Frank Giannios rekordlöp. Jag har också läst den där boken och att Frank efter andra försöket lyckades slå det gamla rekordet på 48 dagar satt av Stan Cotrell får betraktas som ett under. Frank var ingen ultralöpare, hade usel utrustning, ont om pengar och dålig bemanning i följebilen med bland annat en lynnig och icke uppmuntrande pappa.
Pete, jag förstår att du hade bra folk i följebilen. Inga konflikter?
-Nä, egentligen inte men lever man tillsammans med andra under mer än 40 dagar kan man ha lite olika uppfattningar om saker och ting. Vi var fyra i husbilen; Chuck, Dean, Cinder och Trasie. Två campade utanför bilen och själv sov jag alla nätter i bilen. Att avvika från rutten och ta in på motell hade tagit onödig tid.

Pete i mål  tillsammans med sina medhjälpare på trappan till stadshuset i New York. Från vänster Dean Hart, Cinder Wolff, Chuck Dale, Trasie Phanoch fotograf Zandy Mangold som var med delar av turen.

Beskriv en vanlig löpdag.
-De flesta dagar vaknade jag klockan 03.30, åt frukost och var ute på vägen klockan fyra och hade tre timmars mörkerlöpning framför mig. Jag försökte få till drygt sex mil (40 miles) innan lunch klockan elva. Chuck och Dean servade mig med dryck och annat var tredje kilometer. Lunchen tog en halvtimma och jag åt i husbilen. Sedan fortsatte jag att springa 5-6 mil och bröt för dagen runt sex på kvällen, i regel alltid innan det blivit mörkt, säkrast så.
-Jag tog en dusch, fick daglig massage av Cinder, åt middag och gick till sängs klockan sju. Dagen delades alltså upp i två i två delar och jag behövde bara besöka husbilen två gånger per dag.

Sprang du hela tiden eller gick du också?

-Jag gick på utvalda ställen, som t ex i branta backar (CA, NV, UT, CO och PA). Brukade också avsluta dagarna med att gå. Då kunde jag njuta av naturen, mentalt återhämta mig och börja tänka på nästa dag. ag uppskattar att jag gick i snitt 8-16 km per dag och att jag sprang 96-112 km.

Skadad? Mentalt nere ibland?

-Ja. Jag tvingades ta uppehåll en dag.på grund av benhinneinflammation. Skadan uppstod i Yosemite National Park i Sierra Nevada, Kalifornien. Men vi lyckades lindra och bota under de följande två veckorna. Tack och lov för att Klippiga bergen inte var så besvärliga som jag befarat. Det var särskilt nerförslöpning som var besvärligt.

-Jag var mesta tiden vid gott mod men mot slutet i Pennsylvania var jag extremt mentalt trött ("extreme mental fatigue")

Berätta lite om din tekniska utrustning och fungerade den alltid?

-Ja, den fungerade bra. Jag bar hela tiden  två gps-klockor som laddadade två separata Garmin/Strava-konton, varav ett mera publikt. Jag sprang också med ett "DeLorme In-Reach (satellitekommunikation som gör att vem som helsti i nära realtid på en karta kan se vara löparen befinner sig). Det fungerade bra överallt med undantag i bergiga områden i Pennsylvania och i New York.

Hur planerade du din rutt?

-Jag började med Google Maps och arbetade med min syster Ann och besättningen för att gjöra justeringar. Jag ville t ex besöka Lincoln, NE där jag bott flera år och Boone, Iowa, där jag växte upp. Under resans gång fick vi justera för att undvika några privata vägar och vägarbeten.

Hade du några problem med polisen?

-Chuck och Dean i följebilen blev dagtid stoppade några gånger men polisen var vänlig. Vi hade också några poliskollar där vi stod parkerade över natten men vi behövde aldrig flytta husbilen.

En löpare med en baby jogger kommer aldrig att kunna slå världsrekordet, tror Pete. Bilden från Montana och mitt andra löp över USA 2010.

Skulle det vara möjligt att slå rekordet utan följebil men med en baby jogger?

-Allt är möjligt men jag tror aldrig vi får bevittna detta. Jag behövde ju aldrig tänka på något annat än att springa, äta och sova.

Var fick du idén att springa coast to coast och dessutom försöka sätta världsrekord?

-Tanken har funnits länge men mognade när jag träffade ultralöparen Marshall Ulrich 2011 och läste hans bok Running on Empty som handlade om hans och Charlie Engels världsrekordsförsök 2008. Jag hade också nöjet att möta dig (Björn Suneson, Sweden) när du korsade Amerika 2014. De var inspirerande att träffa dig och springa tillsammans i Nebraska.

Är det något du kunnat ha gjort annorlunda?

-Jag underskattade svårigheterna med att korsa Yosemite National Park. Jag skulle heller inte i början ha sprungit så många mil i Kalifornien. Men misstagen blev en lärdom.

Blir det ytterligare ett löp över USA?

-Nej, verkligen inte! (skratt)

--

Guinness regler för den som vill försöka slå världsrekordet i kontinentlöpning är omfattande. Man måste dokumentera hela löpet, bl a att man verkligen varit på de uppgivna platserna. Polis, allmänhet och gps-loggar fick intyga detta. Däremot kan löparen fritt välja vägar, enda kravet är att man följer trafikreglerna.

Pete kunde alltså ha sprungit på interstate (motorvägar) i Nevada, Utah och Colorado och möjligen också bitvis i Kalifornien. Interstate är ofta genare, säkrare och backarna är inte fullt lika branta som på hyways. Medvetet undvek han dock interstate och detta tror jag missgynnade honom lite. Han valde heller inte alltid den genaste vägen (i Nebraska och Iowa gjorde han små avstickare, bl a ett besök i sin gamla hemstad Lincoln). Annars var löpet perfekt upplagt. Här några av Petes smarta val:

* Gav knappt några intervjuer under löpet utan överlät alla massmediakontakter, reklam med mera till en PR-general i besättningen. Vann mycket tid på detta, dessutom skönt att slippa svara på frågor när det gick tungt eller när han var skadad. 

* Ägnade sig bara åt att springa, äta och sova. Allt annat sköttes av besättningen.

* Kunnig och uppmuntrande besättning. Visste mycket om kost, massage och skador.

* Hade en grovplanring om att dagligen springa cirka 11 mil men var ändå flexibel. Avslutade varje dag med att gå minst en mil- gav bra återhämtning!

Jag har mycket att lära av denne mästare. För vem vet, kanske gör jag ett sjätta löp över USA. Inget är bestämt men drömmen finns.

Namn Pete Kostelnick
Ålder 29
Bor Hannibal, Missouri
Yrke Finansanalytiker
Familj Gift med Nikki Kostelnick
Film om Pete https://vimeo.com/196977891

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 sverker - 2017-02-01 11:13:49

men hade han dina backar? sen det här med baby-joggern hade han inte klarat och sen markservicen! nej - Du var bättre.... Interstate Way 90 går hela vägen mellan Boston - Seattle.

#2 sverker - 2017-02-02 06:55:09

sen har vi det här med budgetar - vad kostade hans upplägg egentligen?

#3 Björn - 2017-02-02 16:52:24

Pete hade värre backar eftersom han sprang i Colorado. Han undvek dessutom Interstate där backarna är något snällare. Intressant du skriver om I90. Nu startade jag visserligen i San Francisco och inte i Seattle men om jag startat i Seattle hade jag kunnat springa halva sträckan på interstate (Washington, Idaho, Montana, Wyoming och South Dakota) fram till Minnesota-gränsen. Petes prestation ska inte underskattas, han var klart bättre. Han svarade på alla mina frågor men inte hur mycket löpet kostade. Han var sponsrad men fick ta en del ur egen ficka. Utgår dock från att den fyra man stora besättningen jobbade på frivillig basis.

#4 Jan Suneson - 2017-02-03 00:25:29

Mycket intressant läsning. I morgon lämnar jag Flaine för 3 veckor i Sverige. 18 bra skiddagar, höjdmeter 82385 m, distans 537 km och max hastighet 108 km/h (jag har köpt en säkerhets väst och en bättre hjälm)
Jag ringer dig i nästa vecka då jag har en plan.

#5 m - 2017-02-03 16:37:52

Men hur i ..... kan man tala om "världsrekord"?

Finns det en officiell tävling, med regler?

Eller är det ett typiskt utslag à la U.S.A?

I min bok står det ett rekord lopp!

Annars kan jag springa stad till stad och sen kalla mej för världsmästare då ingen tidigare varit snabbare än mej.

#6 lelle - 2017-02-03 17:53:33

Man kan sätta rekord i allt. Om nån annan gjort samma sak i världshistorien är
omöjligt att veta.

#7 Björn - 2017-02-03 18:36:01

Det är naturligtvis inget officiellt världsrekord utan ett "Officially Guinness World Records". Just i det här fallet tycker jag inte man ska förlöjliga rekordet utan se det som en makalös sportprestation. Många har försökt att slå det 38 år gamla rekordet och man kan nog vara 100-procentigt säker på att Pete är den snabbaste löparen genom tiderna på sträckan SFC-NYC. Ibland brukar jag påstå att jag har "världsrekordet" i antal sololöp över USA, det kan jag däremot inte vara säker på. Till skillnad från Pete behövde jag dessutom aldrig dokumentera mina löp och jag har aldrig varit på jakt efter några rekord.

Var inne och kollade Guinness hemsida. Vimlar av märkliga löprekord; världens snabbaste mara med ägg och sked i mun, världens snabbaste mile i baklängeslöpning etc. Märkligt nog har man ännu inte noterat Petes rekord men jag utgår från att det kommer att bli godkänt.

#8 m - 2017-02-03 21:00:07

Men skriv då inte:"Däför kunde Pete sätta världsrekord"

Utan den korrekta:"Officially Guinness World Records"

Inflationen inom sporten är ett stort problem varav USA står för en hel del då ALLT är styrt mer av ekonomiska skäl an av sportsliga tyvärr.

Värsta exemplet är väl deras World Series som hör och häpna bara består av Amerikanska lag lika patetiskt som deras fjant till president!

#9 lelle - 2017-02-03 21:10:53

Donald Trump försöker bara rädda USA från undergång, han vet precis vad det handlar om, ett desperat försök. Ett världsrekord i sitt slag. Finansierat med egna medel. Synd att folk inte är mera pålästa.

#10 m - 2017-02-03 21:25:10

Världens ledande analytiker tillsammans med gräddan av intellektuella skulle alltså inte vara pålästa..pajas är vad du är!

Egna pengar INGEN har egna pengar over there allt är lånat beviset: http://www.usdebtclock.org/

#11 Björn - 2017-02-03 21:42:16

#m: Ja, du har en poäng. Jag har därför ändrat lite i texten om begreppet "världsrekord". Om Pete betalat själv eller inte svarar han så här (texten finns på bloggen i den engelska versionen):
You were sponsored?
-Yes. My sponsors were instrumental in making the run a reality. It is a costly adventure, even for someone like me who doesn´t like to spend money. I added a little pressure to myself to make sure I didn´t disappoint my sponsors, but at the same time I think it added motivation to stay consistent.


Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg