Kommentarer på Var aldrig nära att stupa men . . .


28 februari och minst 28 km ska springas. Det har varit några galna veckor i februari men 15- och 20-milaveckor har rent fysiskt varit helt problemfria. Bilden från Huvudsta och i bakgrunden Tranebergsbron.

Löpartävlingen Spring tills du stupar är över. Jag stupade inte. Och det gjorde inte heller 15 andra löparentusiaster. Utmaningen var mycket lättare än jag trodde.

Nä, det var faktiskt inga som helst problem, i alla fall inte fysiskt. Möjligtvis det enda jobbiga var att tävlingen inkräktade rätt mycket på det övriga livet. Jag var  "tvungen" att varje dag springa ett visst antal kilometrar även om jag egentligen inte alltid hade lust till det.

Vi var ett 60-tal som ställde upp. Efter cirka två veckor började den ena efter den andra falla bort. Men förvånasvärt många höll ut och totaltvar vi 16 vinnare till slut. Alla som klarat dagens distans (minst det antal kilometrar som dagens datum visade) och dessutom  inte missat en enda dag blev en vinnare.

Totalt kom jag upp i 615 km vilket gör ett snitt på 22 km per dag. Första veckan höll jag igen eftersom jag inte ville trötta ut mig inför en annan tävling samma vecka. Men sedan öste jag på och dag 27 sprang jag 43 km, en shoppingtur till Lidl i Märsta.

Numera behöver inte 20-milaveckor vara så problematiska- under USA-löpen låg jag konstant på 35-40 mil. Annat var det förr- under en semestervecka för cirka 20 år sedan prövade jag att springa 20 mil och tog helt slut, hade ont i varenda muskel. Ändå hade jag en lång träningsbakgrund och på den tiden sprang jag 8-12 mil i veckan. Tänk vad kroppen kan anpassa sig!

Som pensionär och med nästan obegränsad tid för löpning hade jag en stor fördel jämfört med mina yngre medtävlare i Spring tills du stupar. Trots att jag sprang längst av alla och knappt promenerade en enda km är min insats föga märkvärdig. Däremot gjorde de övriga vinnarna en stor prestation. Med jobb, familj och barn är det svårt att förstå hur de grejade det. Det blev ändå i snitt minst 15 mil i veckan för de flesta. Några räddade sig genom att inte alltid springa utan varvade med gång. Men hur roligt kunde det vara att gå mitt i natten bara för att få ihop "stipulerad distans"? Grattis säger jag!

Här kan du se hur det gick för mina medtävlare. Klicka på bilden för större storlek!

 På lördag väntar sista deltävlingen i Bore Cup, en "sprintdistans" på 7,5 km. MIna mängdveckor riskerar att ligga mig i fatet. Hoppas vila ska ge någon form av superkompensation.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Andre' Sinclair - 2017-02-28 23:10:32

Läckert!!!

#2 Henke - 2017-03-01 09:42:48

Imponerande mängd du får ihop!

Tips: Idag börjar Rickey Gates sitt USA-löp. http://www.rickeygates.com/transamericana

#3 m - 2017-03-01 18:06:41

Kul men jag som en vän av ordning undrar HUR bevisar man sin dag?

#4 Björn - 2017-03-01 19:30:18

#Henke: Det var en tuffing- han ska springa (?) på stigar och med en ryggsäck. Fem månader ska äventyret ta och sträckan beräknas bli över 100 mil längre än mina löp.
"m: Det hela bygger på ärlighet. Tror ingen har bluffat. Några visade bilder på sina gps-klockor varje dag.