Kommentarer på Dag 5: Imse vimse spindel klättra upp igen
Glad igen efter bandageringen. Men sedan hände nya incidenter.
För sin ålder är Jan en av Sveriges bästa utförsåkare. Men sätter du ett par inlines under hans fötter blir han i minsta backe Bambi på is.
Idag hände det som inte får hända; han stöp i en ganska brant nerförsbacke, gjorde en volt i ett litet gupp i gatan, landade på rumpan och skrapade upp underarmen så att det började blöda
-Skönare att landa på snö, konstaterade han när han snabbt reste sig och rullade vidare. Då ska du veta att min bror varje år ligger månader i franska Alperna och att han i princip aldrig ramlar.
Nu hade vi tur- olyckan inträffade i ett litet sömning samhälle med ett apotek vid torget. Och precis utanför fanns en vattenpost där han kunde rengöra såret. In på apoteket och apotekaren vädrade morgonluft- här skulle det säljas sjukvårssartiklar en masse till utlänning i nöd. Upp på disken åkte den ena kompressen efter den andra, gasbindor, plåster med mera. Hörde vi inte också decivon nämnas?
Jan mörknade allt mer under den redan kraftiga solbrännan. Han var inte bara skadeskjuten, snart också ruinerad. Han muttrade något till mig om att han hade ett stort plåster i väskan utanför. Det borde räcka, menade han. Mina sjukvårdskunskaper jämfört med apotekarens var blygsamma men allt han föreslagit kunde väl inte vara fel? Det slutade med att vi köpte två stora ”plåster” med någon slags kompress på, allt för 1,5 euro.
På torget väcktes intresset bland några pensionärer som sökt skugga under träden. Det är inte var dag det utspelas sådan dramatik. Jag plåstrade om Jan efter bästa förmåga. Han insisterade på att såret måste vara helt torrt innan plåstret kunde sättas på. In på apoteket igen men nu var dörren låst, man hade tagit lunchstängt och skulle öppna först 2,5 timmar senare. Vad göra? Någon form av servett behövdes för att torka såret och på ett serveringsbord utanför låg en använd runt resterna av en glasstrut. Nöden har ingen lag så det fick bli den kanske infekterade servetten.
Allt frid och fröjd när plåstret väl var på? Nej, nu började den riktiga cirkusen. Som du kanske vet är inlines en materialsport. Stavar, handskar, hjälm, kullager, knäledsskydd, armbågsskydd, ryggskydd- you name it! Plötsligt upptäckte Jan under den omständliga påklädningsproceduren att det fattades en liten detalj; en speciell handledsrem till ena staven. Ett febrilt sökande startades och pensionärerna under träden hade nu blivit ännu fler.
-Jag måste ha tappat den inne på apoteket!
Ett febrilt bankande på den låsta dörren sattes nu igång. Vi ryckte i dörrar intill men vad hjälpte det, apoteket var och skulle förbli stängt timtals. Det var bara att ge upp och rulla vidare till ett närbeläget Gasthof för att för att få i sig lite mat. En ny omständlig process inleddes, nu avklädning av en inlineåkare.
-Jag har hittat remmen! skriker Jan plötsligt.
Ny uppståndelse, nu bland matgästerna vid grannbordet. Vad sysslar die dummen Schweden med? Jan drar av sig den tunna innerhandsken och vad finns där- handledsremmen!
Nu måste väl ändå Cirkus Jan vara över? Nej då. Väl framme på hotellet är plötsligt hans plånbok borta. Hotellvärdinnan engageras också i sökandet. Vi rotar alla igenom hela utrustningen igen men plånboken är borta. Jag försöker lugna honom med att han ändå hade den när han betalade rummet. Från övervåningen hör jag hur stolar dras ut och det är ett enda rumstrerande. Jag kikar in på hans rum och vad liggerpå bordet- plånboken naturligtvis!
Nu kanske du tror att Jan är en virrkuse och att jag har stenkoll på allt. Det vore en förhastad slutsats. Nej, sanningen är nog att jag är minst lika virrig. Men i sällskap med min bror lyckas jag skärpa mig något. Frågar du min fru så får du höra sanningen. Och frågor du mina träningskamrater i Vallentuna får du höra att jag är världsmästare på att glömma kvar grejer efter träningen.
Minsta hinder kan bli ett stort problem för den som är "rund under fötterna", d v s åker inlines.
Nåväl, dagens löpning förlöpte för övrigt utan andra missöden. Fast ska sanningen fram så kom vi ifrån varandra och det har inte hänt tidigare. Jan, som inte studerat kartan så noga, insisterade på att följa den skyltade cykelvägen längs Donaus alla krumbukter, säkrare och bättre underlag. På min gps såg jag dock att den vägen skulle bli flera kilometrar längre varför vi skildes åt. Tillsist korsades dessbättre våra vägar.
Utsikt från mitt hotellrum. Hade ingen större lust att promenera runt på byn.
Vi har kommit till närmast en spökstad (Pöchlarn), delad i två delar av Donau. Enda matställe var en slafsig kebab-”restaurang”. Det blev ingen middag idag. Tur jag hade en stor Coke och en macka jag knyckt från frukostbordet på morgonen. Jan gick till en öde mack och tröstköpte en chokladkaka.
Dagen löpning 39 km.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Torsten Olsson - 2017-06-06 21:38:39
Ni borde göra en film om äventyret! Manus har ni ju redan. Hoppas morgondagen blir bra och såret hinner läkas.
#2 Jan Suneson - 2017-06-06 22:13:35
Den blodiga kompressen är nu ersatt med ett normalstort Hansaplast men i morgon måste jag skärpa mig
#3 Andre' - 2017-06-06 23:41:02
Sällskapsresan 2.0 på hjul :0)
Tack för underhållningen.
#4 sverker - 2017-06-07 14:55:49
spökstad? jag gillar det vardagsgråa - inte en människa syns? stackars apotekare 15 kr......desivon hade nog inte varit fel här? läkare?
#5 Björn - 2017-06-07 15:57:07
Enligt Jan läker ett sår långsammare om man använder desivon. Han har negativa erfarenheter av just desivon efter en större vurpa i Tyskland. Hans sår verkar läka bra och är inte infekterat.
#6 Mikael - 2017-06-07 19:43:46
Tur att det gick bra med allt. Att läsa om en löptur utmed Donau får mig att vilja börja träna igen men kan kanske börja med att cykla istället.
#7 Björn - 2017-06-07 23:01:26
Cykelvägen/vägarna längs Donau i Österrike beskrivs som de finaste i hela Europa. Mikael, skulle du börja trampa här blir du inte ensam- många dagscyklister på hyrcyklar men ändå inte trångt och cyklisterna får all möjlig service längs vägen.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg