Kommentarer på Funderar på några "majorer". . .


J McDermott, USA, vinner det första Boston Marathon år 1897 på tiden 2.55.10. Sträckan var bara 24,5 miles (39,2 km), alltså ca 3 km kortare än idag. Observera löparens lätta skor samt radioreportern (?) till höger. Detta världens äldsta maratonlopp har en svensk segrare; Gösta Leandersson med tiden 2.31.50 år 1949. Rättelse:  Bilden visar inte J McDermott utan Johnny Kelley, som vinner Boston Marathon 1935  (se alla kommentarer om vem löparen på bilden verkligen är!).

Golfsporten har sina majors. Mindre känt är att även maratonsporten har det. Maratonloppen i Tokyo, Boston, London, Berlin, Chicago och New York ingår i serien World Marathon Masters. I den sextetten vill jag ingå!

Jag har redan klarat av Berlin (2.57.46 år 2001) och nästa år är det dags för Boston. New York har jag alltid varit skeptisk till, ett jippo har jag brukat säga, men alla lovordar detta världens största maratonlopp med över 50 000 löpare. Och nog vore det väldigt spännande att springa i Tokyo? Och Chicago brukar sägas vara världens bästa lopp. Så jag är helsåld på en major . . .

Egentligen är World Marathon Masters en tävling för eliten och med enorma prispengar i potten. Eliud Kipchoge från Kenya har vunnit de två senaste omgångarna. På hans meritlista finns bl a världens näst snabbaste maraton på 2.03.05 (London 2016) och 2.03.32 (Berlin 2017). Men även vanliga motionärer kan delta, då utom tävlan

Totalt är det ett par tusen personer i världen som sprungit alla dessa sex stora lopp, många av löparna tillhör veteraneliten. Bland dessa finns cirka 50 svenskar. En känner jag, Karima Makrof, från min gamla klubb Majornas IK. Hon har ett snitt på 3.08 i de sex loppen. Med 3.02.31 i Tokyo i år ligger hon åtta i K40 i min svenska maratonstatistik.

Boston Marathon, som jag springer den 16 april 2018 i samband med mitt sjätte coast to coast, är den enda "majoren" där man måste kvalificera sig på tid. Kvaltiden för en 65-69-årig man är 4.10 (3.05 i M35), alltså ganskabesskedliga tider. I de andra loppen finns inga kvaltider men du blir  direktkvalificerad om du kan visa upp en bra tid, annars är det i mån av plats eller lotten som avgör.

Just nu pågår anmälan till nästa års Berlin Marathon. Jag var en knapptryckning från att anmäla mig innan jag insåg att jag var upptagen. Berlin är intressant eftersom min årsbästatid på 3.26 inte skulle räcka. Heder åt tyskarna som ställer tuffa krav: För att komma med direkt hade jag behövt göra 3.25 eller bättre (för 60-åringar och äldre).

Däremot hade det inte varit några problem med att komma med direkt till New York (3.45), Chicago (4.00) och London (4.00) men omöjligt till Tokyo där du måste minst springa på 2.45, oavsett ålder. Nästa år tävlar jag i M70 och då blir det ännu lättare att komma med.

Generellt är maratonlöparna i Europa mycket bättre än i USA. Därför är det lite förvånande att man i Virgin London Marathon inte ställer högre krav.

Samtliga majors är betydligt större än Stockholm Marathon (i år ca 13 000 i mål). Minst mätt i antal deltagare är Boston med cirka 35 000 medan London, Berlin och Tokyo brukar ha runt 40 000. Giganterna är New York med över 50 000 och Chicago cirka 45 000.

John J. McDermott vann det första Boston Marathon 1897.

---

Idag sprang jag Kungsängen park run, mitt totalt 17:e park run. Dessa 5 km-lopp är utmärkt snabbhetsträning, inte minst inför stundande veteran SM i terräng (4km) nästa helg i Huddinge. Av 58 deltagare blev jag nia på 22.05. Vann gjorde 17-årige Yassin Abdi på utmärkta 15.51.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Lars L - 2017-10-21 21:18:57

New York Marathon ÄR häftigt att springa och det beror mycket på att det är en stor händelse i stan, vet inte om det är en miljon människor ute och hejar men de är många - dock finns det tomma områden. Har man medaljen runt halsen dan efter kommer folk fram och gratulerar (några alltså), i alla fall var det så för elva år sen.
Men publiken kan inte mäta sig med tjejerna vid Newton Heights på Boston Marathon....
London har jag tittat på, jag tror att kvalificeringstiderna gäller löpare boende i Storbritannien, det tycks vara mycket svårt för en utlänning att åka dit och springa utom genom de dyra specialresor som ordnas av utvalda resebyråer - eller om man hör till världseliten förstås. Berätta gärna hur man gör annars om någon vet, det kunde ju vara kul även om världen är fylld av intressanta maratonlopp!
Chicago och Tokyo - jag ryggar för kostnaderna. Springer hellre två fina lopp i Europa för lägre pris.

#2 Björn - 2017-10-21 21:28:58

Ja, just det- finns det några hakar med kvala in till London eller de andra loppen?

#3 Bengt - 2017-10-21 22:17:46

Bilden är inte från 1897. Det intresset fanns inte på den tiden för ett maratonlopp som då var någonting helt okänt. Bilden måste vara från trettiotalet när Clarence de Mar vann. Han vann loppet 7 gånger och blev mycket populär i Boston. De första åren var Boston Marathon ett mycket lokalt lopp där de flesta löparna kom från New England. Intressant är också att Boston Marathon länge hade en mycket konservativt attityd, Man försökte i det längsta förbjuda kvinnor att vara med. 1972 fick man ge sig för det allmänna trycket och tillåta kvinnor att vara med. Prispengar var också något som man i det längsta försökte förbjuda för att det inte skulle förstöra den rena atmosfären. 1986 infördes prispengar officiellt för första gången i Boston och då som nu är prissumman lika för kvinnor och män. Mest känd nu kanske Boston Marathon är genom terrordådet 2013 vid målet som dödade tre personer och en polis i efterspelet dagarna efter. I USA går för närvarande en film Stronger som handlar om terrordådet och ska vara bra. Med lite tur kommer den sen till Sverige. Begreppet Boston Strong är ett mycket populärt begrepp i Boston och handlar om att stå upp mot terrorattentat.

#4 malte - 2017-10-22 08:16:30

svar till Bengt. Du har nog fel kolla här: http://www.awb.com/dailydose/?p=2078

och här: https://www.google.com/search?tbs=sbi:AMhZZitGt78o4TRygQBOiwIm89PLiEt_1TwZE-4Ifz3zLapPFyIRdP4W6rEG-gC8oq0jv0BMsV5uLLjhMn8KU2ye58gf1LRem0qDYctoan9Z6lehByXdEbhe3BMOSCpJ9cjeQZp4tOjrlOA6F9wXkWOidj41ixuan6Af5DQ8mRT5aljqPygwU_1G9V0_1hYNoHfOD6qof6NuDL-oxiRqwd1aM-nnHPQGm9bK7H6QhRwpjRy7XmzpHpmIWq41l5dxhfL0-wbf9yErT4ezWdQKPVQ1VFmRBmV3BAUBsLyg4yz9yUg-HmBVYXzclOO0KKTej_1a4ZS8B08Emj2LQvk4PQz44-v7ZN-FRtaUdw&hl=sv-US

Spännande framtid för oss följare Björn !

#5 sverker - 2017-10-22 11:03:33

I OS Athen 1896 vann Spiridon Lois på 2.58,50 ska tilläggas...

#6 sverker - 2017-10-22 11:06:34

Visst är det 1897 - undrar om Europa kunde fixa radiosändningar då? Skorna måste vara specialgjorda?

#7 Björn - 2017-10-22 21:34:46

Jo, jag är böjd att tro att bilden är från 1897 och att det är J McDermott som korsar mållinjen i ett lopp där 15 startade men bara 10 tog sig i mål. McDermott blödde på fötterna och sprang vad jag kan läsa mig till i dåtiden sneakers. Mindre säker på om det verkligen är en radioreporter till höger i bild även om Marconi 1897 fick patentet i Storbritannien. Kan det kanske vara en speaker?

#8 André - 2017-10-22 22:13:33

Nej, bilden föreställer John Kelly, när han vann Boston Marathon 1935. Några källor:

https://www.bostonglobe.com/2013/03/30/footnotes/pcTVRsu5LCxpIAzb5I9D4H/story.html?pic=17

http://www.newenglandhistoricalsociety.com/16764-2/

Följande ska vara John J. McDermott när han vinner Boston Marathon 1897:

http://pdxretro.com/2017/04/first-boston-marathon-on-this-day-in-1897-2/

#9 Lars L - 2017-10-22 23:28:19

Måste ju säga att löparen (med startnummer 18 bland 15 startande, hm) som korsar mållinjen i André:s sista länk har en helt annan frisyr än den på porträttet under. Enligt foton från The Globe är det mannen på det undre porträttet som är JJ Mc Dermott. Han som korsar mållinjen var förmodligen Clarence deMar (frisyren lik andra bilder) medan Björns bild föreställer John Kelly 1935, enligt samma räcka foton (man kan klicka sig bakåt i fotoarkivet från André:s första länk:
https://www.bostonglobe.com/2013/03/30/footnotes/pcTVRsu5LCxpIAzb5I9D4H/story.html?pic=17 ).

#10 Björn - 2017-10-23 22:19:21

Nu tror jag "bildgåtan är löst. Jag hade fel om att bilden visar J McDermott. André och Lars har däremot alldeles rätt, bilden är från 1935 och visar när amerikanen John Kelley vinner Boston Marathon. Denne Kelly måste vara loppets framgångsrikaste löpare genom tiderna. Han vann även 1945, har slutat tvåa sju gånger och tillhört topp fem hela femton gånger. Kelly sprang sitt sista Boston Marathon år 1992 som 84-åring och totalt blev det 61 BM (källa: Wikipedia). En makalös bedrift!

Tänk vad mycket man kan utläsa från gamla bilder. Och vad mycket felaktiga uppgifter som sprids på nätet men som kan rättas till efter lite detektivarbete. Just bilden jag publicerade påstås på flera webbplatser föreställa den förste Bostonmaratonvinnaren, även organisationen World Marathon Masters hävdar detta. Men finns det ingen bild på segraren i det första Boston Marathon? Jo, men Andrés sista länk visar inte J McDermott (vem löparen med Nr 18 på bröstet är oklart men åskådarnas hattar skvallrar om att det nog är 30-tal). Längst ner i blogginlägget har jag i efterhand lagt in en bild på J McDermott. Hoppas bara att det är rätt man . . . Gåtan med mannen med mikrofonen på den långa stången är nu delvis också löst. Det måste vara en radioman, året är ju 1935, och då förekom det direktsändningar, däremot inte 1897.

#11 Björn - 2017-10-23 22:51:45

Hm, Kelley är kanske ändå inte loppets mest framgångsrike, som jag skrev. Boston Marathons meste segrare är amerikanen Clarence DeMar som vann sju gånger på 10- och 20-talet. Men konkurrensen var troligen sämre.

#12 Ingmarie Nilsson(blog.yoging.se - 2017-10-23 22:59:15

NY var min första. :-) Både London och Chicago lyckades jag bli topp 10 på. (Ofattbart i dag...) Har kvar Boston och Tokyo. Boston skulle jag verkligen vilja men av någon anledning är jag väldigt osugen på Tokyo. men jag "borde" väl kanske. ;-)