Kommentarer på Ã?ntligen maradebut


Vad härligt- äntligen iklädd Majornas löparlinne, nummerlapp och tävlingsskor. Jag pustar ut efter att ha gått i mål och fått medalj  i nya Hultsfred Marathon.

Hultsfred är inte orten jag älskar. Här slet jag ont i början av journalistkarriären och skulle inte drömma om att åka hit igen-om det inte vore för maratonloppet.

Grattis Hultsfred LK! Ert nya maratonlopp är ett av de bästa jag sprungit i Sverige. Banan är närmast perfekt; en fyravaarvsslinga lagd i en åtta, helt platt längs sjön Hulingen och ut en sväng på landet i pasoral miljö med betande hästar. Lägg därtill mycket grusvägar och entusiastiska arrangörer, ja då blir det bra.

-Välkommen tillbaka nästa år, säger Anders som kör mig tillbaka till hotellet efter loppet.

Jag har inte sprungit några halvmaror eller maror i år, haft skadeproblem och veckan före loppet nya känningar av värk i rumpan. Därför var det osäkert in i det sista om jag skulle ställa upp i Hultsfred. Jag åkte ner med tanken att förmodligen  tvingas bryta. Målet var inte högre satt än att ta mig runt, jag ville inte bryta en 28-årig tradition att sprinag minst en mara om året.

Trots att tiden blev en av de sämre jag gjort (cirka 3.27) är jag jättenöjd. Kroppen höll, tiden räcker också till att slå mig in, viserligen långt ner, på årets tiobästalista i M60.

En som har anledning att vara supernöjd idag är Stig Samuelsson från Norrköpingsklubben Tjalve. Han tävlar också i M60 och har under storhetstiden gjort tider på runt 2.40.

-Jag har inte sprungit ett maratonlopp sedan 1986 eftersom jag haft skador och varit sjuk så det här var skoj, berättade han efter målgång.

Maratonveteranen Jan Paraniak (M55), också med stora skadeproblem i år, var oerhört nöjd att foten höll. Och Stig Åsberg i M60 gjorde ett kanonlopp och klättrade rejält i listorna. Mycket gubbs som ni hör, ja omklädningsrummet var rena ålderdomshemmet.

Hultsfred- orten jag aldrig skulle återvända till . . .

Och varför älskar jag inte Hultsfred, en ort jag var lokalredaktör på under några månader 1971? Jag skulle förstärka socialdemokratiska Oskarshamns Nyheternas  enmansredaktionen. Den gamle redaktören var sträng. Inget dög, jag slet som en hund och jag fick jobba hela julhelgen, kunde  inte resa hem till Göteborg. När allt var julstängt satt jag på socilademokraternas  partiexedition en trappa upp från redaktionen och kokade mina Bullen Berglunds pilsnerkorvar. Till råga på allt krävde min hyresvärdinna, tillika släkt med den gamle redaktören, att jag skulle betala extra för rummet eftersom jag hade en en egen tv som påstods dra en massa ström.

Sådnat glömmer man inte. Jag sa upp mig och svor att aldrig återvända till Hultsfred. Det löftet är nu brutet men jag höll det i 38 år.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Berndt Hallberg - 2009-09-13 23:43:25

Härligt och stort grattis till att du kunde genomföra en mara på en riktigt anständig tid dessutom. Hälsn.Berndt H.

#2 Hasse - 2009-09-16 08:17:23

Bra jobbat, nu är du tillbaka i toppen.