Kommentarer på Grisen åter i stian


Mycket har man sprungit med under armen till och från jobbet men spargrisen tillhör nog det mer originella.

En vecka kvar på jobbet. Efter 40 år i dagspressen slår jag snart ner sista tangenten. Visst är det lite vemodigt men samtidigt har jag med min avgångspension från Svenska Dagbladet dragit vinstlotten.

Det är svårt att förstå hur någon kan betala mig 3 årslöner för att jag inte ska jobba. Jag tillhör de lyckligt utvalda som fått avtalspension (avgångspension) och kan sluta vid 62, behålla 70 procent av lönen fram till 65 och sedan få pension som om jag jobbat hela tiden. Det är bara att tacka och ta emot- jag kommer efter ett livslångt sparande att få en fantastiskt bra privatekonomi.

Jag ser det som jag vunnit miljonvinsten eftersom jag aldrig haft några planer på att jobba fram till 65. Rena gratispengarna, livet ut. Trots att jag trivts oerhört bra, haft ett mycket fritt och bra jobb är det först nu jag kan säga att jag är riktigt fri. Som anställd är du inte det. Det kan låta hårt men lönearbete är "slavarbete". Först nu kan jag göra precis vad jag vill, inte vad arbetsgivaren vill eller förväntar sig att jag ska göra.

Det är friheten jag alltid sökt. Och löpningen har då ofta gett mig en frihetskänsla, särskilt under långlöpen i USA men även under vardagslöpning hemmavid. När du springer är det du som bestämmer, ingen annan.

Grisen då? Ja, spargrisen, som jag i veckan sprang hem med under armen, köpte jag 1986 på Sparbanken Stockholm i samband med ett  reportage om etableringen av utlandsägda banker i Sverige. Jag försökte öppna ett inlåningskonto i amerikanska City Bank  i Stockholm till min då 3-årige son men banken vägrade först  och ville inte låta honom sätta in 100 kronor. Det var ett lagbrott, alla banker är skyldiga att ta emot inlåning från allmänheten. När sonen med spargris i famnen åtföljd av pappa och en fotograf från SvD senare dök upp på City Banks kontor på Arsenalsgatan mjuknade bankchefen och vi fick öppna kontot. Pinsamt för banken men Banksverige fick ett gott skratt.

Nu är grisen ockå fri. Den är hemförd från tidningen och behöver heller inte jobba. Den har annars figurerat på bild till en massa artiklar om sparande jag skrivit. Själv fortsätter jag dock med bloggandet.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Staffan Malmberg - 2009-10-26 07:52:56

Härlig framtid Björn. Hejade på dig i Växjö. Hoppas få läsa om dina nya bedrifter i USA.

#2 Nils - 2009-10-26 13:23:25

..och dessa 100 kr + lite ränta togs sedan ut 1990 (?) för att köpa en daimglass vilket då var en stor lyx för en liten pojke. Jag minns än idag...

/sonen

#3 Erik - 2009-10-26 16:12:36

Pappa, kan du inte scanna in bilden med Nisse med spargris i famnen?

/sonen nr 2