Kommentarer på ter nerv i Bore Cup


Nöjd efter målgång i Vallentuna. Äntligen kunde jag klättra i tabellen och nu är det en pallplats som hägrar i sammandraget.

Med all modden blev det tungsprunget i Bore Cups tredje deltävling i Vallentuna. Men underlaget gynnade säkert oss löpare i lätt weltervikt (60,01-63,00 kg).

I Bore Cup är ofta den stora frågan om man ska springa med eller utan dubb. De flesta valde odubbat men jag drog på mig mina Spikey och kanske hade jag en liten fördel av det även om dubben inte biter just i modden.

Uppladdningen hade inte varit den allra bästa. Jag har snackat mycket om att springa intervaller men det var först kvällen innan det blev av. Bättre sent än aldrig och det kändes nu som att det korta intervallpasset ändå hade viss effekt. Kanske ännu mer betydelsefullt var att jag den här gången riktigt ansträngde mig för att springa "malligt"; i upprätt ställning, blicken riktad långt fram och pendla med armarna. Jag har annars en tendens att sjunka ihop, kutryggig som jag är.

Idag sprang vi två varv, totalt 9,85 km. Första varvet kändes tungt och ibland dök tankar upp om att bryta men när jag vid vändpunkten förstod att jag kanske låg tvåa, trea i M60 försvann grillerna. Andra varvet gick hyggligt och avståndet till löparna bakom drygades ut något . Egentligen är 10 km en lite för kort distans men tyvärr springer vi i M60 inte längre, synd för i sista deltävlingen i Bälinge får "ungdomarna" springa 15 km och vi andra bara 7,5 km.

Plötsligt blev det ändå lite nerv i M60-klassen där tolv löpare ingick. Kjell Björk från Hemlingby LK vann som vanligt, nu i utklassningsstil. Men kutryggen från Majornas IK knep andraplatsen (tid 45.04) och med placeringarna 4, 4, 2 blir det i Bälinge strid på kniven om bronset i sammandraget. Ska jag ha någon chans, ja då krävs det snabbhetsträning.

Vallentuna FK skötte arrangemanget föträffligt. Resultatlistan var uppe blixtsnabbt, heder också åt flaggvakterna som varnade löparna för bilar bakom oss. Bäst av allt blev ändå slutet i tennishallen med allt snacket, trängseln, värmen, kaffet, de hemgjorda mackorna och lotteriet (jag vann en trisslott som i sin tur nästan ersatte fikautlägget). Just enkelheten och att alla känner alla gör Bore Cup till något speciellt för oss cirka 100 i detta resande teatersällskap.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här