Kommentarer på Ã?ntligen Montana!
När jag nådde toppen på Lolo Pass och gränsen till Montana blev det ett glädjehopp vid gränsskylten. En del snö låg kvar här uppe och trots att jag är på över 1 500 meters höjd har jag inte nått trädgränsen.
Herregud, jag är redan i Montana och allt flyter på perfekt. Jag är fortfarande skadefri och har nu en jättechans att faktiskt nå slutmålet Georgia i mitten av juli.
Klockan 13 idag pacific time rullade babyjoggern över den högsta punkten någonsin på det här äventyret, Lolo Pass 1 595 meter över havet. Klippiga Bergen är därmed besegrade och härlig nerförslöpning väntar nu. Det regnade lite på toppen, snö låg kvar inne i skogen och det kändes rätt ruggigt. Värmen fick sökas på det stängda Vistor Center däre jag inne på en toalett åt upp sista provianten bestsående av tre ostskivor en paprika och Poweraid (sportdryck). En festmåltid!
Det har varit ganska tufft men samtidigt underbara dagar. Under de senaste fem dagarna har jag hela tiden sprungit längs en flod, först Clearwater River och sedan Lochsa River. Tufft i så motto att det under de närmare 25 milen lutat svagt uppåt hela tiden, jag springer ju motsröms. Man ser knappt lutningen men känner den i benen. Under slutet har dessutom den höga höjden gjort att jag fått mjölksyrakänning. Den här höghöjdsträningen har jag förhoppningsvis lite nytta av senare.
Loscha River. Det är otroligt vacker, vägen följer floden hela tiden men man ser knappt att det går uppför.
Landskapet blir allt mer dramatiskt ju närmare jag kommer Loschas källor. Bergen stupar brant, det finns inga hus här och det är i närmast orörd natur jag rör mig i. Det är staten som äger skogen och det närmaste civilisation jag kommer är en del mycket enkla campingplatser. Skyltar längs highway 12 talar om att Lewis & Clark drog fram här under sin expedition 1804-1806 i syfte att utforska området och undersöka vattenvägarna från Missourifloden till Stilla Havet. Min resa är rena lyxresan jämfört med deras.
Långt där nere en av Lochsa Rivers bifloder. Snart har jag nått toppen av Lolo Pass.
Jag har blivit varnad för att vägarna är smala och farliga med mycket långtradare. Men jag har inte haft några problem alls med trafiken. I skarpa vänsterkurvor springer jag på höger sida och har trafiken i ryggen och då ser bilarna mig mycket bättre.
Det här gillar amerikanerna, forsränning i gummibåtar. Jag såg också många paddla i Lochsa River i små osänkbara kajaker.
Ofta när jag springer här längs floden sveper det in kalla vindar. Än värre var en uteövernattning längs Lochsa River men jag överlevde den också och lyckades ta mig till rena paradiset, Lochsa Lodge. Enda som sakandes där var väl internet men det har jag lyckats få här i Lolo Hot Springs. Tyvärr hinner jag inte med ett bad i de varma källorna, här råder Mountain time och jag har plötsligt blivit av med en timma.
Imorgon bär det av till Missoula och kanske träffar jag där min vän Paul Staso som 2005 ensam sprang coast to coast.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Jan Suneson - 2010-04-28 01:00:23
Grattis
Jag vaknade av GD i brevlådan 03.01 och slog på dator och blev säkert den förste i Sverige som fick glädjebeskedet. från Montana.
#2 Eva - 2010-04-28 03:38:59
Grattis! Kul att du har det bra. Spännande att följa din resa.
#3 Tomas Askeberg - 2010-04-28 09:08:38
Björn! Jag vill inte vara ofin men hur är det med björnar i de här trakterna?
#4 Markus Björnström - 2010-04-28 14:15:34
Grattis, Björn!
Njut av nedförsbackarna. Det är du värd!
#5 Björn - 2010-04-28 19:22:23
Tomas, jodå, det ska finnas svartbjörn fast jag har inte sett några, däremot ett skinn uppspikat på väggen till Lochsa Lodge. Älg, ren, varg och rådjur också, alltså ungefär som i Sverige.
Markus, du är uppenbarligen bekant med trakterna. Visst har jag haft en härlig nerförsbacke hela dagen, dessutom medvind.
#6 Dick - 2010-04-28 20:55:02
Hej Björn.
Du skrev att "maten tog slut". Varför har du så lite marginal??? Vatten och mat är ju din bensin! Hoppas du snart får en rejäl hamburgare igen.
#7 Björn - 2010-04-28 23:06:12
Absolut, Dick, mat och vätska är livsavgörande. Jag missade i planeringen, räknade fel på en dag. Ska i fortsättningen tänka på att ha lite mera i reserv, särskilt nu när alla energikakor jag fick från min amerikanska släktning tagit slut.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg