Den kokande kroppen kyls av i en flod med kristallklart vatten vid Huzzah Valley Resort. Just har flot tva floder samman och den bakom mig hade varmt vatten medan den till vanster hade kallt.

Antligen bad! Och helan tva ganger i olika floder. Dessutom loste sig ett jatteproblem.

Jag har kommit till paradiset. Hela dagen har jag sprungit i Mark Twain National Forest.  Har ligger fridsanlaggningarna tatt och det ar ratt mycket turister i omradet. Naturen ar valdigt lummig, floderna har kristallklart vatten.

Vackert men backigt i Mark Twain National Forest.

Nar jag bromsar innan karran vid en av dessa anlaggningar blir jag mottagen med applader och bjuden pa svalkande dryck. Samma procedur upprepas vid nasta flod.

Backarna och varmen suger dock musten ur mig. Dessutom far jag flera punkteringar, reservslangarna tar slut och jag tvingas springa med punkterat framdack- tungt! Klockan ar sent slagen och laget borjar bli smatt desperat.

Vad gora? Efter 62 kilometer och cirka en mil kvar till motellet inser jag att det har  kommer inte att halla. Jag vill inte uppleva hemsk morkerlopning igen och tar darfor lift med en bil. Det kanns inte riktigt bra- jag far val kompensera fusket med en straffrunda eller kvitta det hela med de felspringningar jag tidigare gjort. Bara de lopta kilometrarna skrivs dock upp.

Mina reservslangar ar i ett bedrovligt skick. Ikvall kopte jag nya pa Walmart och slangarna hade inbyggt slime. Det verkar som jag fixat problemet och ska slippa punkteringar i fortsattningen. Och nya dack behovs kanske inte. Jag kanner mig valdigt lattad.

Ingen klarade fragan om den fina bilen. Det var en Rolls Royce Silver Goast 1923, tillverkad i USA.

Keep on running!

Jag har vissa likheter med skoldpaddorna pa vagarna: hardhudad men anda sa latt att bli overkord av bilarna. Och sa ar vi bada lusiga.

Det som skrammer mig mest ar vaderleken. Vadret ar alltid sa dramatiskt har. Och sa ar jag radd for trafiken, morkret, de stora avstanden och att utrustningen ska ga sonder. Manniskorna skrammer mig daremot inte.

Nej, jag har inte fatt nagon rutin pa att  springa coast to coast. Jag ar nastan  varje dag angslig  over att nagot otrevligt ska handa. I arlighetens namn kanner jag mig nog mer osaker den har gangen. Kanske beror det pa att jag nu kor nara pa maxikacitet, forra gangen hade jag mer reservkrafter. Och sa har jag haft vadrets makter emot mig liksom datahaveriet som forfarande spokar. Men idag kopte jag mig  en separat mus sa det blir lattare att blogga.

Jag hoppas det ska lugna ner sig framover. Just nu kanner jag mig dock ratt stressad och sa ska det inte vara. Ta bara som idag nar jag satt pa McDonalds i Owensville. Det hade varit stekande hett och soligt, plotsligt tornar ett hiskeligt ovader upp sig, restaurangen skakar till, strommen gar och ett skyfall satter in. Ska jag fortsatta eller inte de tre aterstende milen till Cuba? I dom lagena kanner jag mig valdigt hjalplos. Jag fortsatte och ovadret forsvann lika snabbt som det kommit.

Idag passserade ett 30-tal veteranbilar mig pa vagen, alla av samma sort. Det far bli Dagens Fraga. Ange:

a) Bilmarke

b) Modell

c) Tillverkningsar

d) Tillverkningsland

Stolt agare visar upp sina fina mil for mig men vad ar det for bil?

Morgondagen blir valdigt lang, 72 kilometer till Super8 i Potosi. Jan har dock raddat mig och lyckats hitta ett stalle jag kan ata pa efter ca 40 km. Utan hjalpen hemifran skulle det har lopet inte kunna genomforas.

Keep on running

Fritidsfiskare vid Moreau River. Solen gassar och jag far lust att ta en simtur for att svalka en kokande kropp. Tur att jag inte gjorde det for i detta vattern lurade hemskheter.

Tolv liter vatska gick at idag. Termometern  visar 95 F (35 grader)  men varmetindex, det vill saga hur man upfattar varmen var 42 grader.

Idag var arets varmaste dag. Svetten forsade och kombinationen hog varme och luftfuktighet gjorde att heatindex lag pa 42 grader. Da ville jag ner i floden men tur var att jag inte tog en simtur.

Kan man bada har? Jag var inne pa en stenkrossanlaggning i narheten av Osage River och kvinnan pa det lilla kontoret fick nagot konstigt i blicken. Efter ett tag krop det fram: nagon hade kvallen innan hoppat fran bron och polisen hade varit har pa morgonen och draggat men inte funnit kroppen. Plotsligt fick jag ingen lust att bada.

Bada gjorde jag daremot i svett. Egentligen var det vansinne att vara ute och springa en sadan har dag, dessutom 66 kilometer i de varsta backar jag varit med om, inte enormt branta men highway 89 gick upp och ner hela tiden.

Det tog darfor sin rundliga tid, uppat tio timmar var jag ute pa vagarna och tre timmar satt jag och flamtade pa tva McDonaldsrestauranger och drack iste.  Jag lyckades ocksa springa fel nagra kilometrar och drabbades av punkteringar. Men fram kom jag och nagon vatskebrist verkar jag inte ha drabbats av.

Roligt? Nja, det har var lite too much. Och morkerlopningen sista timman till motellet i Belle var lite farlig. Motellet med det segaste internet jag varit med om kostade bara 25 dollar, billigast hittills, men rummet var hyggligt.

Morgondagen till Cuba  kan dessvarre ocksa bli jobbig eftersom matstalle nu saknas och backarna fortsatter. Kanns som jag behover nagra "normala" lopdagar och mera somn.

 Keep on running!

Jag ar i Californien- fast bara i California i Missouri sa det blev inget hopp vid skylten.

Rune Larsson och jag ar inte de enda svenskar som gett oss pa coast to coast i USA. Det finns minst en till men han tvingades avbryta.

Jag kommer att tanka pa forfattaren och lararen Erik Bengtsson fran Varmland nar jag igar torsdag stannade till for lunch i staden California har i Missouri. Erik gjorde pa 70-talet ett forssok att springa tvarsover USA och skrev en bok om det, "California here I come". Det ar en draplig bok, den tycker jag du ska lana pa biblioteket!

Erik nadde dock inte malet Californien. Hans chauffor hoppade av. Erik fick da sjalv kora bilen, lifta tillbaka och sedan springa till bilen. Nar han kommit knappt halvvags fick han beskedet att bilforsakringen inte skulle galla i de aterstaende delstaterna sa han fick resa hem. Snopligt men roligt skildrat.

Kepp on running!

Jag har inte lart mig den nya datorn och har stora problem med bloggandet. Darfor bara en kort text utan bilder.

Jag befinner mig i Jefferson City, huvudstad har i Missouri. Att det inte ar delstatens storsta stad visste ni, stan kommer pa plats nummer 15 befolkningsmassigt. Storst ar Kanasas City (441 000 invanare), foljt av St Louis  och Springfield.

Lopningen gar forsatt bra trots att det idag var mycket varmt och fuktigt.Totalt blev det 58 km fran Tipton. Morgondagern till Belle kan bli besvarlig. Osakert med motell och strackan ar 64 kilometer, lite val langt.

Keep on running!

Vilken underbar vag till Otterville. Allt regnande har gjort att det vaxer sa det knakar.

Rod- och vitklover, stor karingtand och baldersbra. Blomorna langs vagrenen kanns igen och det var som om jag sprang i det mest underbara svenska sommarlandskap.

Det ar oerhort vackert har i Missouri. Vaxtligheten ar mycket frodig pa grund av allt regnande. Det var lange sedan det var sa har gront, sager lokalbefolkningen men ar samtidigt oroad over att maktiga Missouri River ska svamma over.

Det var valdigt varmt idag, upat 30 grader, men inte alls samma luftfuktighet som igar. Min lilla kylvaska fram pa vagnen var ett mycket lyckat kop. Isbitarna fran motellet haller flaskorna kalla storre delen av dagen. Totalt blev det 45 kilometer till Tipton.

Jan, som finslipat rutten for mig, foreslog idag att jag skulle ta en avstickare fran highway 50 och bege mig in pa smavagarna till Otterville dar det skulle finnas en restaurang. Det holl pa att sluta med en forskrackelse. Jag fick reda pa att restaurangen stangde klockan 2. Skulle jag hinna? Lite desperat bad jag en bilforare aka i forvag och meddela att jag var pa ingang. Sedan blev det att lubba for allt vad tygen holl. Jag hann och serverads en underbart god kottsmorgas, pommes frittes, sallad och massor av Pepsi. Tur, for nagon mat fanns annars inte att fa. Och i kylvaskan las en stor ol. En lyckad dag med andra ord.

Imorgon bar det av till Jefferson City, Missouris huvudstad. Kanske blir det nya dack till babyjoggern. 

Dagens Fraga: Vilka stader i Missouri ar storre an Jefferson City?

 Keepon running!

PS Nar jag far tid ska jag fixa det dar med prickarna over bokstaverna

Reklam for mig? Pa skylten star det: Eat right, be active, have fun. Da blir en 62-aring sa har galen.

Jag springer 5-6 mil om dagen och ar inte skadad. Har aldern ingen betydelse i langdistanslopning? Jo, men inte sa stor som manga kanske tror.

Jag hade nog raknat med att jag skulle vara betydligt samre vid detta coast to coast an for tre ar sedan. Men skillnaden ar faktiskt inte sarskilt stor. Jag springer sakert lite langsammre men uthalligheten ar i stort sett den samma. Jag hade annars raknat med att behova vara ute fler timmar och borja lopningen  vid 6-7 tiden pa morgonen men det har inte behovts, min "arbetsdag" borjar oftast vid 9-tiden.

Helt klart har jag denna gang nytta av den storre erfarenheten. Jag vet nu att svarigheterna ar tillfalliga, mal jag bara pa nar jag malet. Uttrycket "keep on running" ar inte sa dumt. Ett knep jag har for att snabbt  avverka manga mil ar att sluta mig i ett skal. Jag bestammer att jag ska springa 15-20 latar pa min mp3-spelare och forst darefter titta pa GPS:n hur langt jag kommit.

Jag tycker att du som ar lite aldre ska veta att du klarar mycket  mer an du tror. Manga jag moter sager att de du gor skulle jag aldrig klara. En del skulle sakert gora det men jag ar inte lika saker nar det galler "elitloparna". I det senare fallet tror jag en del stupar pa det rent mentala. Att vara ensam och hemifran  under sa har lang tid kraver ett speciellt kynne.

Skadefri? Ja, faktiskt och det ar kanske inte sa konstigt. Om du inte fatt nagra skador efter 2-3 veckors lopning med extrema doser ar risken inte sarskilt stor att du skall bli skadad de aterstaende 10-12 veckorna. "Hemligheten" ar att du mal pa som tidigare.

Skadorna kommer alltid nar traningen andras for snabbt, till exempel vid intensiv intervalltraning, backtraning eller nar veckodoserna okar for snabbt. Sjalv tror jag att vi lite aldre klarar nastan lika manga mil i veckan som de yngre men visst ar vi langsammare. Jag blev jag skadad vid hemkomsten efter forra coast to coast da tempot okades for snabbt, latt gjort nar man inte har en vagn framfor sig.

Ar da  kvalitetstraning forkastlig? Inte alls, men skaderisken ar mycket storre an de flesta verkar tro.

Idag var nastan en  vilodag for mig, bara 44 kilometer fran Warrensburg till Sedalia. Skont att vara igang igen efter det ofrivilliga stoppet efter datorhav.eriet. Det var inte jattevarmt men luftfuktigheten maste ha varit hog. Pa bensinstationen i La Monte vackte jag viss uppmarksammhet nar jag vred urt trojan och det bilades en stor pol under mig. En av kunderna, Juan Alvar fran Belton, MO, blev sa hapen att han kopte tva Gatorade och en flaska vatten till mig.

Vilken storslagen trappa- tankarna for till Titanic. Men vad ar det for motell jag ar pa?

Idag tog jag in pa ett riktigt kitchigt motell har i Sedalia, MO. Det far bli Dagens Fraga, vilket motell ar jag pa:

A. Econo Lodge

B. Super8

C, Holliday Inn Express

Keep on running!

Jag har en ny liten barbar dator och livet leker igen. Bloggandet fortsatter fran motellen men ni far vanja er vid att det inte blir nagra prickar over bokstaverna.

Jag stod inte ut med att inte ha en fungerande dator.Darfor promenerde jag idag ivag till Walmart har i Warrensburg, MO, och kopte deras billigaste pa rea (248 dollar).

Forhoppnings atervander livet till det normala igen nar jag nu har en fungerande dator. Det senaste dygnet har kants tungt eftersom jag kant mig utestangd fran omvarlden. Att jag var sa beroende av datorn hade jag inte kunnat forestalla mig. Men nar jag laste alla era uppmuntrande inlagg fran motellets besoksdator, ja da kandes det lite lattare. Tack!

Imorgon tisdag bar det av till Sedalia. Att ga och sla dank har i Warrensburg har dock inte varit sa illa. Manniskan ar av naturen lat men det var forst efter en stadig middag pa en Kinarestaurang  jag blev handlingskraftig och tog beslutet om datorkopet. Och datorn verkar fungera riktigt bra.

 Dagens Frag: Vad tycker ni jag ska gora med min trasiga dator som jag egentligen inte hade nagot viktigt i:

A) Kasta den och forstora (destroy) den 

B) Ta med den hem trots att den vager 1 kilo och tar plats i packningen 

Keep on running!