Kommentarer på Dag 43: Är jag en luffare?
Luffarmat? Jag tackade för maten men lät påsen stå kvar på bordet.
Är jag en luffare? Nej, men i många amerikaners ögon ses jag nog som en sådan.
Jag brukar ibland här på bloggen framställla mig just som en luffare. Min fru gillar inte uttrycket, överdrivet och skryt, tycker hon. Hon har rätt, jag är nog så långt ifrån en luffare man kan komma. Det enda gemensamma skulle väl vara att vägarna är vår värld.
Luffarens värld framställs ibland som friheten och sorglösheten. Det kan kanske till viss del stämma in på mig. Jag är fri, jag kan göra i stort sett vad jag vill. Men den riktige luffaren runt sekelskiftet i Sverige var inte fri, han kunde gripas för lösdriveri, saknade arbete, fick tigga eller försörja sig på tillfälliga arbeten på gårdarna, ständigt jagad och påpassad. Alltså ungefär som dagens hemlösa.
Jag lyssnade nyligen på Harry Martinssons Vägen till Klockrike. Luffaren Bolles liv framställs verkligen inte i någon ljus dager. När han för sin yngre och förväntansfulle kollega ska förklara varför man går på luffen säger han:
-Det vet man fan så lite. Ett förbannat besvär, det är inte bekvämt, det är svårt och motigt och nästan alltid motvals.Det är något annat som gör att man går på luffen men det kan jag inte förklara.
Idag när jag besökte en laundromat i Cheyenne fick jag en obehaglig känsla av att jag ses som just en luffare. En medelålders man pekade på vilken maskin jag skulle välja.
-Ta den, den kostar bara 2 dollar.
När han gick gav han mig en påse med torkat kött. Då kände jag mig just som en luffare. Och liksom Bolle har jag svårt att förklara varför vägarna är mitt hem. Friheten brukar jag säga, mötena med alla vänliga amerikaner. Fast det vet man fan så lite.
.jpg)
Löpet går som på räls, jag följer tidtabellen exakt. Lokomotivet på bilden är världens största ånglok, Big Boy, och gick mellan åren 1941-1958 mellan Cheyenne, WY och Ogden, UT.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Lennart - 2025-06-12 09:09:18
Syns inte, men Big Boy är 5 meter högt, 40 meter långt och kunde göra 130 km i timman som mest. Häftigt.
#2 Klas-Peter Suneson - 2025-06-12 09:16:47
Dag 43. Nej, någon luffare är Du inte.
Så här skriver din farfar om luffare i Bankeryd runt 1915-20: Det var en herre som hette Erik Räf. Han kom vandrande på landsvägen med påk i hand och knyte på käpp, en luffare, en verklig luffare som sökte arbete. Han hade upplevt en luffares liv och svårigheter med en luffares nattlogi. Därför vart hans första omtanke då han kom att äga ett hem att bereda luffarna härbärge. I hans ladugård fanns alltid för vägarnas folk en varm och ren kätte med halm där alla mottogs utan urskiljning. Enda villkoret var att tändstickor, brännvin och slidkniv icke fick medtagas, ty undergick varje intagen nattgäst sådan visitation. Räf kom till Attarp (julen 1897), efter Johansson - och Attarps ladugård och Räfs högra hand hälftenbrukaren Sven Andersson, var två storheter som i luffarvärlden voro kända överallt. På kvällen drogs hopen och halvtjoget luffare, ja flera var ganska vanligt per natt. Att de ”lusade ner” varandra, berodde på deras sätt att ligga. På morgonen gick de in i arrendatorstugan, fick igen sina lämnade saker samt fick varm mjölk och bröd eller kaffe och bröd. På det strök de till Bankeryds station och skockade sig omkring rödvärmda kaminen i väntsalen - och släppte lite lus i frihet och rökte en pipa. Räf kom icke till Bankeryd som luffare, utan som en stor och rik man efter att ha köpt Attarp för 65.000: -upprepade halveringar från 75.000:- som begärdes.
(Enligt Svd 1897 07 21, uppges att E. Räf köpt Attarp för 62,000 kr)
Keep on running
#3 Tomas - 2025-06-12 10:12:36
Etiketten luffare på dig stämmer bara just på det att du och dom för ett kringflackande liv .
Vad du skulle kunna ha gjort (inte försent än )är att i dess tider vi nu lever in faktiskt bli en som med sitt leverne i offentligheten kan tjäna stora pengar, som du kan sprida till människor som behöver hjälp i betydligt högre grad än du .
Bli en influenser på ett annorlunda sätt.
Din fru har helt rätt när hon kommenterar ditt användande av ordet luffare på dig själv .
Du har i alla fall ett genuint intresse av hur människor har det och människan själv .
Du är ingen finlirare på besök i verkligheten ,utan du lever i den med allt vad det för med sig av behag och obehag i ditt deltagande i den.
Se till nu att samla på dig pengar att skänka till bra ändamål då gör du skillnad i ditt sätt att leva och blir ihågkommen som mer än bara en långlöpare.
#4 Mats - 2025-06-12 11:18:58
Nog var luffarlivet trist
tröttsamt och med näringsbrist
kunde bli belagd med vite
ja, man vet ju fan så lite.
Människan har strävat på
alltid velat längre gå
färdats över land och haven
ifrån vaggan och till graven.
Kanske vi vill väl något nå
bortom vägen, bergen blå
denna längtan kan behövas
när vi utav livet prövas.
#5 Jan Suneson - 2025-06-12 11:47:41
För mig är du fortfarande mer än Ho-Bo än en trendig joggare. Synd att tåget inte går då hade du kunnat gjort roliga Stevar i godsfinkan.
En av många anledningar till att Björn inte springer för att samla in pengar till något behjärtansvärt är rån risken. Swish finns inte i USA.
Torkat biffkött skulle väl kunna var bra färdkost - faktisk rätt gott men väldigt dyrt.
#6 Lennart - 2025-06-12 18:51:40
Den påsen finns att köpa för 27 dollar hos Wallmart på rea . Eller för 627 kr hos Nine life med 40 % rabatt. E-bay tar drygt 400 kr för samma....=(.
#7 Björn - 2025-06-12 19:29:54
#Klas-Peter: Intressant!
#Tomas: Skänker nog redan hyggligt med pengar till välgörande ändamål.
#Lennart: Oj, det var dyrt! Men nog måste min påse vara öppnad?
#8 Lasse - 2025-06-13 07:11:11
Köp dig ett liet munspel i c-dur, lär dig spela "fattig bonnadräng" när du är ute på vägarna, det ger en otrolig kick och glädje
#9 Mats - 2025-07-06 10:16:10
vers 3 ska vara:
Kanske vill vi något nå
bortom bergen, haven blå
denna längtan kan behövas
när vi utav livet prövas.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg