Kommentarer på Varför så långsam?


Glad i Uppsala efter parkrun men tiden var inget att glädjas över: 38:22 på en flack 5km-bana. Det roliga idag var att jag såg Kungsfiskare utmed Fyrisån. Den pippin har jag förgäves spanat på under ett år. 

Varför är jag så långsam? Jag tror inte att det bara går att förklara med artros och ålder.

"Det går sakta framåt" och "På bättringsvägen" skrev jag i två blogginlägg i maj. Det stämmer delvis om det inte vore för att jag numera är så fruktansvärt långsam. Löptempot är inte mycket högre än vanligt gångtempo och det händer att gångare går om mig. Nyligen hade jag problem med att hålla jämna steg med en hoppande skata framför mig på trottoaren. Tempot måste då ha varit ca 6 km/tim.

Det jag däremot kan glädjas åt är att jag inte har ont, varken under eller efter löpningen, däremot vilovärk nattetid. Och har jag suttit stilla en stund stapplar jag som en 100-åring.

-Du är 78 och ingen ungdom längre. Gläd dig åt att du kan springa, tröstar hustrun och vänner.

Ändå undrar jag: hur har det kunnat gå så här snabbt utför med tiderna? Nu har det snart gått ett år efter senaste coast to coast. Åren 2024 och 2025 sprang ett parkrun på klart under 30 minuter, nu handlar det om ett tapp på tio minuter. Tidigare låg jag åldersomräknat på drygt 70 procent, nu drygt 50. Har ingen studs i steget och lyfter knappt vänster ben. När jag för drygt tio år sedan också diagnostiserades för artros i vänster knä hade jag ont när jag sprang, det har jag inte idag.  

Så är det bara artrosbesvären som gjort mig långsam? Ska träffa min fysioterapeut om en månad och ska då fråga om övningarna kanske ska ändras. Fortsätter att springa varje dag men nu är en milrunda ett "långpass" räknat i tid.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jan-Olof - 2026-07-05 13:41:31

Tack för uppdateringen Björn. Du har alltid varit en inspiration för min löpning genom dina enastående C2C och andra lopp. Det är dock lika inspirerande att läsa om din fortsatta löpning, även nu när det inte går lika lätt.

#2 A - 2026-07-05 20:33:57

Du kan ju testa att gå till Fredrik Zillen för att förbättra löpekonomin. Finns mycket att vinna på det. Han har stor erfarenhet av både nybörjare och sverigeelit.

#3 Bengt Isgård - 2026-07-06 16:41:54

Jag tycker definitivt du ska gå till din husläkare och säga att du vill ha en MR. Du får då inte säga att du inte har ont för då får du ingen MR. Du måste säga att du har ont på natten när du ska sova och det kommer att räcka för att du får en remiss. Sen får du vänta tre månader innan du får göra en MR eftersom det är väntetid. En MR kommer att göra en diagnos och sen kan en läkare ge ett utlåtande hur du ska gå vidare. Att du inte har studs i steget längre är ett typiskt artrostecken och att du har en hög ålder för löpning. Diagnosen kanske inte blir så positiv men det är bra att veta vad som inte fungerar i kroppen. Att leva på hoppet fungerar ett tag men om det inte hjälper måste du försöka gå ett steg längre. .

#4 Maths - 2026-07-10 13:56:40

Har du gjort magnetröntgen? För mig visade det stressfraktur som avfärdades både av vanlig slätröntgen och fysioterapeut.. En miljon tåhävningar hade inte hjälpt.

#5 Björn - 2026-07-10 20:51:47

#A: Kanske.
#Maths: 2012 gjordes MR, i år vanlig röntgen och då sågs en kraftig försämring. Får nog leva med det här så länge jag inte har ont när jag springer.

#6 Bernt - 2026-07-11 12:55:52

Jag tror på bättre återhämtning. Typ 2 vilodagar (eller iaf så lite löpning som möjligt) efter varje löppass och 4 vilodagar mellan varje pass på gymmet (max belastning 8 rep × 3 set, benmaskinerna).
Ja, kul med kungsfiskaren! Man ser dom så fint där. Vilken fågel ska vi springa efter nu?