Kommentarer på Ensamsegling som ett coast to coast
-För mig innebär de kommande åtta månaderna ensam till havs en möjlighet att komma så nära mig själv det bara går, det är en unik möjlighet att få syn på mig själv, säger 57-årige Per Nyman i Dagens Nyheters reportage den 4 september.
En ensamsegling jorden runt och ett coast to coast måste ha stora likheter, gissar jag. Därför förstår jag varför Pär Nyman, 57, lockas av att ge sig ut på världshaven under åtta månader.
DN berättar om tävlingen Golden globe race, GGR, som startade idag, ett "segelultra" där 16 båtar ingår och där Pär är ensam svensk. Båtarna, ca 10 meter långa och med en standard som gällde 1968: papperskartor, ingen gps och allt som mat, vätska ska seglarna ha med dig från början. Strandhugg och kommunikation med yttervärlden tillåts inte. Mycket tufft, framför allt mentalt.
Lite hårdraget har det hela likheter med mitt första coast to coast 2007. Då var jag ungefär jämngammal med Pär, fick också förlita mig på papperskartor och hade heller ingen erfarenhet av att vara borta från hemmet under flera månader. Mot mina cirka 100 dagar ska seglarna nu vara ute nära 250 dagar och tillryggalägga 30 000 nautiska mil vilket motsvarar ca 5 500 landmil, alltså ungefär tio coast to coast.
Just det där med att inte vara beroende av någon, klara allt på egen hand, ingen som håller koll, ingen som säger att du ska göra det och det, vara där och där på ett bestämt klockslag men att ständigt vara i rörelse och bara se en oändlig horisont (ungefär som i vilda Wyoming eller Montana), det är underbart! Det är frihet för mig och säkert också för de 16 deltagarna. Och som Pär säger: det går inte att misslyckas, bara genom att jag har försökt har jag vunnit.
En sak som artikeln inte tar upp är hur kroppen kan må efter att ha varit i stort sett stillasittande under så lång tid. Gissar dock att Pär utför några fysiska övningar, annars väntar en förlisning.
Om jag själv skulle vilja göra en långsegling? Nej, har ingen seglarerfarenhet, är närmast en landkrabba. Däremot funderade jag för många år sedan på att i en kajakt försöka paddla runt Sverige. I tonåren paddlade jag en hel del i Fiskebäckskil där vi bodde om somrarna. Stillheten, ja friheten, att kunna ta mig ut till de yttersta skären och bada på kobbar där turisterna inte fanns var då lockelsen.
Keep on sailing!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Thomas Eriksson - 2026-09-08 00:37:37
Fattar. Fint formulerat.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg