Det är den här vagnen jag skänker bort. Bilden är från Montana 2010. Vagnen har rullat en gång över USA och kanske gjort ytterligare 500 mil i Sverige och ute på kontinenten.

Är du sugen på att börja springa med en baby jogger? Då kan en av mina gamla löpvagnar bli din.

Häromdagen köpte jag ytterligare en baby jogger, den femte i mitt löpstall. Den äldsta har jag redan skänkt bort och nu är det dags att ge bort vagn nummer två. Mejla mig och skriv varför just du har behov av en vagn.

Min mejladress är: bjorn.suneson@bredband.net

Jag kommer inte tala om vem som får vagnen och jag avgör enväldigt vem som blir mottagaren. Helst vill jag bli av med ekipaget före augusti månads utgång.

Vagnen är en Baby Jogger Performance, den är inget vrak, det är dock glapp i hjullagren bak men det spelar ingen större roll. Den har nya racingdäck, alltså betydligt bättre däck än originalets "traktordäck". Med den här kärran har jag gjort många äventyrslöpningar, plockat bär, fraktat julgranar, matkassar med mera. Den är däremot inte lämplig för att springa med ett barn i (fästsele saknas).

Tre vagnar av nyare modell (Baby Jogger 25 th Anniversary från 2011) kommer sedan att finnas kvar i min ägo. En används till mitt första barnbarn, den andra får bli min nya "dramaten" och den senast köpta kanske användas under ett sjätte coast to coast. Beslut om ett sådant finns inte men drömmen lever vidare.

Keep on running!  

PS

Vagnen har nu funnit en ny lycklig (?) ägare.

Nöjd eller missnöjd efter loppet? Varken eller. Mina 1.38.46 på dagens Jönköping halvmaraton är inte mycket att hänga i granen.

Jag hade åkt till Jönköping för att putsa årets halvmaratontid men sprang nära två minuter sämre än på Kungsholmen runt. Banan var visserligen betydligt backigare men jag kroknade för fort. Det var nära att min son Erik (ganska otränad till på köpet) hade slagit mig. Men om någon fick slita ont var det maratonlöparna som hade en ännu backigare bana.

Mina förberedelser hade annars varit optimala; mycket farträning och också vila. Får försöka komma igen nästa vecka på veteran SM i Mariestad där banan lär vara helt platt.

Med tanke på att det var premiär för Jönköping Maraton var det fantastisikt att loppet lockade ca 1 200 löpare på halvmaran och 600 på maran. Heder åt arrangörerna för ett väl genomfört arrangemang. Men själva bansträckningen var en "katastrof".  Nog borde man kunna dra en betydligt plattare bana längs Vättern?

Keep on running!

Karin Schön, IF Kville, är en av Sveriges bästa veteranlöpare på långdistans. I år är hon yngst i K55 och är överlägsen på såväl maraton som halvmaraton.

Hur snabbt måste jag springa en mara eller halvmara för att vara bland de tio bästa i min åldersklass i Sverige?  MIna tiobästalistor ger dig svaret.

Kraftigt försenad ligger nu årstatistiken på långdistans för 2017 ute, du finner den under "Maratonstatistik" överst på sidan. Siffrorna är högst preliminära och jag befarar att jag missat en del lopp varför jag behöver din hjälp. Ser du att resultat saknas eller är felaktiga är jag tacksam om du mejlar mig på bjorn.suneson@bredband.net.

Att ta fram dessa listor är ett roligt men väldigt tidskrävande arbete, ibland rena detektivarbetet. Tyvärr saknas ofta födelseår i resultatlistorna och då är det mer eller mindre omöjligt att placera in löparna i rätt åldersfålla. På Göteborgsvarvet "fuskas" det dessutom friskt och där har jag tvingats granska bilder för att se om det är rätt löpare till rätt bild (bakom bra damresultat, särskilt i de äldre klasserna, döljer sig ofta en man eller ungdom).

--

Idag fick jag möjligen ett kvitto på att formen verkar ganska god. Jag sprang mitt 12:e park run i Hagaparken (5 km) och det blev ett PR på 21.38 och en 26:e plats bland 82 löpare. Räknar man om med åldershandikap vann jag hela tävlingen. Banan är jobbig och det gick ganska tungt varför hoppet lever om att kunna springa lite fortare.

Keep on running!

Jönköping maraton och halvmaraton går lördagen den 19 augusti. Maran är ganska kuperad men halvmaran relativt platt, båda loppen har en spektakulär målgång på Munksjöbron. Klicka för större bild!

Jag gör nu en satsning på halvmaran. Egentligen har jag aldrig varit bra på den distansen. Personbästa är 1.20.00 men det var i ungdomens dar.

Det har gått troll i halvmarorna.Jag har inbillat mig att jag är bättre på halvmaran än på maran men så är det inte. Konkurrensen i gubbklasserna är hårdare här och jag har vissa år haft svårigheter att komma in bland de tio bästa i min åldersklass i Sverige på de årtsbästalistor jag sammanställer (listan på halvmaraton kommer snart att läggas uthär på bloggen och återfinns då under "maratonstatistik).

Jag har i år bara sprungit en halvmara, Kungsholmen Runt. Mina 1.37.03 borde kunna putsas med några minuter. Men hur?

Ja, kanske genom att vila mig i form. Ofta har jag alldels för tunga träningsveckor bakom mig men förra veckan sprang jag bara 106 km, denna vecka blir det kanske 7-8 mil och tävlingsveckan blir det ännu mindre. Samtidigt har jag börjat köra en del intervaller på band, idag t ex 10x400 meter i 4,15-tempo med 200 meter joggvila (sista intervallen gick under 4 minuter per km).

Jag är dock chanslös i M65 mot Hans Eriksson, Eksjö Södra IK (jämngammal med mig och med ett årsbästa på 1.31) och tre år yngre Slimo Safuoane, Oskarshman och Bengt Isgård, IF Linnéa, båda på 1.32-1.33. Veckan efter Jönköping går veteran SM i halvmaraton i Mariestad. Ställer jag upp där får jag veta var skåpet ska stå!

Keep on running!

A Lennart Julin satt i slutet på 70-talet  i Svenska Marathonsällskapets styrelse och skrev artiklar i tidningen Marathonlöparen. I nummer 4 från 1978 (röda omslaget) finner han det "parodiskt" med löpare som behöver 4-5 timmar för att fullfölja ett maratonlopp.

Idag rena stolligheter men för 40-år sedan högsta visdom. Ja, det var tur att ingen nappade på A Lennart Julins råd om vilka som inte borde få delta i ett maratonlopp.

Han brukar beskrivas som ett sifferorakel, tv-sportens aktade friidrottsexpert, A Lennart Julin, nu pensionär men tidigare anställd på Friidrottsförbundet. Lennart är fortfarande i farten, nu som expertkommentator i TV4 under friidrottsVM.

Jag kommer att tänka på honom när jag på nätet läser gamla årgångar av Marathonsällskapets tidning Marathonlöparen. Samtliga nummer från 1968 och fram till idag finns inscannade som pdf-filer, en historisk guldgruva.

I nummer 4 från 1978 refererar han Vintermaraton, som då gick i Göteborg. Med undantag för VM året innan i Göteborg var det Sveriges största maratonlopp med 233 fullföljande varav 20 procent sprang under 3 timmar (i årets Stockholm Marathon var andelen sub3-löpare knappt 3 procent).

I referatet ondgör sig Julin över alla långsamma löpare (siste man sprang in på 4.49 och var över 60 år- i årets Sthlm M gjorde siste man 6.26, en 70-åring).

När man bevittnar en tävling som denna med den otroliga kvalitetsskillnaden (de främsta sprang mer än dubbelt så fort som de sämsta) undrar man vart maratonlöpningen är på väg. Är inte det parodoiska intrycket nära och är verkligen  den som håller på 4-5 timmar tränad för maratonlöpning? Likaväl som den som hoppar  1 meter i höjd bör avstån från att starta i nationella tävlingar eftersom den rätta träningen och förmågan tydligen saknas (vilket naturligtvis inte ska hindra en att hoppa höjd för sitt eget nöjes skull i informella sammanhang) bör den som inte kan springa maraton inte starta i en nationell maratontävluing, skriver Julin.

När loppen måste pågå så länge skapar det problem för polis och funktionärer, som tvingas vänta in sista löpare. Julins råd är därför att göra som i Boston: 

"Stäng målet och stoppa tävlingen efter 3.30 är nog ett efterföljansvärt exempel om inte maratonsporten helt skall urarta".

Idag framstår detta råd som befängt. Men Julin hade på den tiden visst stöd i Marathonsällskapets styrelse. Denna beslutade dock att sätta 5 timmar som maxgräns för "ett fullföljt maratonlopp" för att sporten inte skulle "förlöjligas". Klarade man fem timmar, ja då var man också berättigad inträde i Marathonsällskapet (idag finns ingen tidsgräns för medlemsskap och Stockholm Marathon har 6 timmar som max innan repen dras).

Hade Julins idé 1978 om att stoppa loppen efter 3.30 genomförts hade maratonvågen i Sverige sannolikt försenats, kanske aldrig inträffat. Julin var dock helt snett ute och hade dålig koll på omvärlden. Joggingvågen var redan i rullning utomlands- samma år sprang 12 000 löpare New York Marathon. Och året därpå, 1979, drog Anders Olsson, Peter Melin och Janne Alström igång Stockholm Marathon som lockade drygt 2 000 i premiärloppet. Resten är historia.

Keep on running!

Ganska mycket blåbär i Vallentunaskogarna. När jag precis avslutat plockningen dök det plötsligt upp en travhäst på vägen.

Blåbärsprognosen från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, var dyster. Även en egen blåbärsrunda bekräftade att det är ont om blåbär i år. Men idag blev jag rikligt belönad!

Nej, det är inte så kruttorrt i markerna som man kan tro. Det finns ganska gott om blåbär, i alla fall i skogarna mellan Vallentuna och Åkersberga (mer precis med ortsangivelsen vill jag inte vara eftersom jag tänker återvända till mina jaktmarker och plocka ännu mer bär). Jag fick ganska snabbt ihop några liter, bären var normalstora och inte särskilt torra.

Att ge sig ut med joggingvagnen och plocka bär är bland det bästa jag vet. Ofta tar jag bussen eller tåget, kliver av på okända ställen och springer in på en skogsbilväg in the middle of nowhere. I käran har jag med mig lunchmat, kaffe och vatten och kan vara ute en hel dag. Finns det något mer rogiavnde än att sitta på en stubbe och dricka en kopp kaffe? Har du dessutom en gps, myggmedel och extrakläder i bagaget, ja då kan du känna dig trygg.

Lingon är dock favoriten bland bären. Det är för tidigt för lingonen och jag fick ingen uppfattning om tillgången i år. Pengabrist har gjort att SLU i år inte kunnat göra någon lingonprognos. Tyvärr lär dessa populära bärprognoser helt försvinna.

Keep on running!

Mitt Smålands- och Hallandslöp bidrog till att juli blev en bra mängdmånad; totalt 914 km eller ett snitt på 29 km/dag. Helgasjön i bakgrunden.

I juli har jag deltagit i ett udda löpararrangemang på Face Book, Spring tills du stupar. Det gick ut på att springa eller gå minst det kilometerantal som dagens datum angav. Klarade du inte det, ja då hade du stupat.

Av totalt 129 startande var det 55 som klarade utmaningen och korades som "vinnare". Jag var den som sprang längst av alla, 914 km, men något pris blev det inte eftersom det inte var en regelrätt tävling. I februari kördes motsvarande arrangemang och även då sprang jag längst. Februarivarianten var dock tuffare eftersom den inte hade en "bankgaranti". I juli kunde vi tillgodoräkna oss överskottskilometrar dagar vi inte uppnått miniminivån.

I USA och England räknar man distanserna i miles, alltså 60 procent tuffare. Jag var inne på att också göra det men avbröt mot slutet eftersom jag har ett halvmaratonlopp som väntar och då inte ville trötta ut mig i onödan. Tröjan Run Untill You Drop i milesversion ska jag dock skaffa- under mina coast to coast har jag med råge uppfyllt kraven.

Keep on running!

Snart slutjoggat inne på Tomteboda spårområde. Trafikverket lovar att man ska säkra området; grinden ska stängas, området inhägnas bättre och förbudsskyltar ska sättas upp.

Kritiken tog skruv. Trafikverket lägger sig platt, medger att Tomteboda spårområde är misskött, har stora säkerhetsbrister och därför måste åtgärdas.

Det var under en joggingrunda för ett par veckor sedan jag upptäckte att man lätt kunde ta sig in på bangården vid Tomteboda strax norr om Karlbergs station. En av grindarna till området har under flera år stått öppen, livsfarligt eftersom här finns mängder av spår, växlar och tåg i rörelse. Här förvaras dessutom  farliga kemikalier och stöldbegärligt gods, bl a koppartråd. I veckan gjorde Trafikverket en inspektion.

-Tomteboda har historiskt varit en misskött plats med ett flertal brister i skalskyddet och många är åtgärdade fast en del kvarstår. Denna grind är en av de brister som står kvar att åtgärda. Det är ju som du säkert sett inte bara grinden som är problemet, det finns inget staket på andra sidan vägen. Så om grinden stängdes så kan man fortfarande gå runt den, skriver Daniel Lönn Rosengren, projaktledare Järnväg på Trafikverkets underhållsavdelning.

Det här kommer dock ta tid. Trafikverket kommer därför "få något temporärt på plats, så att det åtminstone syns att det inte är tillåtet att gå in på området".

Det krävdes ett par påminnelser och följdfrågor för att få Trafikverket att agera. De första svaret var helt intetsägande. Återstår att se om det nu händer något. Misstänker att Trafikverket har mycket annat att ta itu med. . . 

Keep on running!