Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 5533 km. Denna vecka: 53 km. Idag: 19 km

2010-03-25 - Ã?rets längsta löp

Fikapaus. Efter 16 kilometers löpning dök skylten om Vallentuna upp. Då var det dags att fylla på depåerna med blåbärssoppa och banan.

Alla har vi våra skalper vi vill ta. Igår tog jag min- Vallentuna. Med en totaldistans på 34 km blev det årets längsta löp.

Gud vad lätt det gick idag. Med en talande GPS i vagnen var det bara att snällt springa efter. Ingrid styrde med fast hand och lotsade mig på nya vägar. Det kändes som jag hade hur mycket krafter som helst denna gråtrista dag och rent av skulle ha kunnat springa tillbaka från Vallentuna.

Nu sansade jag mig, att springa över tre mil på ett pass (31 km till Vallentuna) sliter mer än det ger, inbillar jag mig. Men när jag tog Roslagsbanan tillbaka till Östra Station struntade jag i att ta bussen hem de sista tre kilometrarna. Det gick mycket enklare och fortare att ta apostlahästarna. Och som om det inte var nog blev det ytterligare lite löpning när jag väl kommit hem. Ett paket från England med innerslangar till joggingvagnen låg och väntade hos postombudet.

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:30:30

Läs / skriv kommentar (1)


2010-03-23 - Mitt Göteborgsvarv

Järnbrott. I radhusen i bakgrunden bodde jag som barn och varje dag gick jag till skolan i den här backen.

USA-löpet gör att det inte blir något Göteborgsvarv för mig i år. Jag passade därför på att springa ett eget Göteborgsvarv när jag idag var på blixtvisiti min barndomsstad.

Jag älskar nostalgitrippar. Att få springa på barndomens gator är det bästa jag vet. Så blev det i dag när jag var på mitt årliga tandläkarbesök i Västra Frölunda.

Igenbommat. Här i Järnbrottsskolan gick jag i klass 4-9, då hette det enhetsskola och var väldigt modernt. Till min besvikelse har skolan stängt. Finns det inga barn kvar i Järnbrott?

Löpturen startar från simhallen bakom Frölunda Torg. Där Kulturhuset och simhallen idag ligger låg på bergssluttningen en gård. I skiftet 50/60-talet hade man precis börjat bygga torget och de stora hyreshusen. I några dammar intill gården fiskade vi ungar små braxar och kanske var det här intresset för akvariefiskar grundlades.

Turen går vidare till Järnbrottsskolan och det enda som är igång är sporthallen. Varför skolan lagts ner vet jag inte men de redan då ganska enkla längorna har säkert fallit för åldersstrecket.

Radiotorget. Alla förorter byggada på 50-talet hade sitt eget torg och på Radiotorget i Järnbrott fanns allt man behövde. Cykelaffären ligger kvar men de flesta butiker är utbytta och torget ger ett sömnigt intryck.

Jag springer förbi Radiotorget och stannar upp vid Mürbecks Cykel&Sport och ser att butiken till och med expanderat. Jag pratar med en av de anställda, som visar mig verkstaden som ser exakt likadan ut som jag minns den från 50- och 60-talet.

Gammal järnvägsbank. Här gick Säröbanan och numera springer man Göteborgs Marathon på cykelbanan.

Första klass gick jag i Kungsladugårdsskolan då  familjen bodde på Slättgärdsgatan. När jag nu återser skolan  väcks enbart obehagliga minnen till livs. Det var en hemsk upplevelse för en vilsen 7-åring att gå i denna jätteskola med över tusen barn.

Kungsladugårdsskolan. Här har jag mest skräckupplevelser.

Jag forsätter att springa över Sanna och och ut mot Långedrag. Trafiken tätnar och alla leder och ramper gör ingen glad. Jag passerar brandstationen i Tynnered och snart är jag tillbaka till badhuset. Cirkeln är sluten och  i  bastun blir jag om än ännu mer nostalgisk när jag träffar en jämnårig som också växte upp i Järnbrott.

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:08:55

Läs / skriv kommentar (1)


2010-03-20 - Revansch för gamlingen!

Efter målgång sökte jag mig till Solvikingarnas Coca Cola-bord och fick lite USA-feeling till livs nu när det bara är drygt två veckor kvar till start i USA.

Vilken underbar dag! Isfria grusvägar, vår i luften, uppkavlade ärmar och barhuvad. Dagens 16 km i ett fortfarande snöklätt Skatås blev en revansch efter förra veckans fiasko.

Börjar man bli halvkändis i löparkretsar? När jag dyker upp i olika tävlingar är det inte ovanligt att speakern säger något typ: Här har vi Björn Suneson som ska springa tvärsöver USA igen så banan tycker han nog är lite kort . Kul att vara igenkänd och välkomnad.

Men det där med att något är för kort för mig stämmer inte. Utpumpad är jag nästan alltid i loppen, oavsett om distansen är 5 km eller maraton. Fast inte i dag och det är därför jag är lite upprymd. Här fanns mycket krafter kvar i den 62-åriga kroppen. Är det kanske kvalitetsträningen med Vallentuna som nu börjar bita? Härligt med ett formbesked så här tätt in på coast to coast.

Klubbkompisen Emil Mattsson hade en bra dag och var över 8 minuter före mig i mål.

På tal om ålder. Vi gamlingar brukar trösta oss med att räkna om våra tider med ett handikappsystem, wava, när tävlingarna inte är åldersklassindelade. Var och en förstår säkert att t ex en 70-åring får storstryk tidsmässigt av en ungtupp. Men för den skull kan 70-åringens prestation vara minst lika bra som ungtuppens när 70-åringen jämför sina tider med vad världens bästa 70-åringar gör på samma distans kontra när ungtuppen gör samma jämförelse med sina jämnåriga. Det är det som wava går ut på.

Gör man så stiger jag från dagens 34:e plats till 9:e. Med mina 1.10.21 slår jag till exempel 38-åringen som kom sexa och var 12 minuter snabbare. Visst, en sifferlek, men ofta glöms gamlingarna bort när strålkastrljuset bara riktas mot segraren.

Jag minns en tävling för några år sedan då killen i närmast SM-klass skroderade om vilken kanontid han gjort.

-Men tror du att du vunnit om tiden räknats om med wava? frågade jag.

Oj vad sur han blev! Men det var inte meningen att ringakta hans prestation. Vill du räkna om dina egna tider kan du kolla det här räkneverket:

http://www.pinebeltpacers.org/AgeGrade/newwava.html

Keep on running!

Postad av Björn kl 20:20:33

Läs / skriv kommentar (2)


2010-03-13 - Fiasko

Några bara ben och nog var det lite vår i luften trots snön. Mattias Borg från Ullevik FK (i grönt linne th) segrade på 25.32 på den 8 km långa slingan i Skatås.

Att komma in som 55:a bland 90 löpare är inget annat än fiasko. Nu får det bli revansch nästa vecka.

Nej, det gick inte så bra för mig på Solvikingarnas Vårtävlingar 8 km idag i Skatås, Göteborg. Att springa in på strax under 35 minuter är för lusigt. Och jag kan inte ens skylla på isiga banor.

Tävlingen gav ändå mersmak. Jag kommer tillbaka nästa lördag och då är det två varv som gäller, totalt 16 km.  Det bör vara en mer passande distans för mig. Som vanligt ett väl genomfört arrangemang av Solvikingarna.

Keep on running!

Postad av Björn kl 21:50:14

Läs / skriv kommentar (2)


2010-03-06 - Tro på dig själv!

Övermannen. Med fyra segrar på raken i Bore Cup har Kjell Björk från Gävleklubben Hemlingby LK i år utklassat oss gubbs i M60. Ändå var jag nöjd med min andraplats i det strålande vintervädret  i Bälinge.

Ska du vinna måste du vara bra tränad. Men du måste också tro på dig själv. Det är nog det sistnämnda som fattas just nu.

Inför den sista deltävlingen av fyra i Bore Cup hade jag idag vissa förhoppningar om att i Bälinge ta min första klasseger. Den senaste månaden har jag kört tämligen mycket intervaller, en träningsform jag nästan aldrig tillämpar men som är effektiv för att få upp farten på en lusig milslukare.

Men redan i starten tog Kjell Björk kommandot. Och när hans blå toppluva några villakvarter senare inte längre skymtades kändes det plötsligt inte så viktigt att vinna. Varför ta ut sig fullständigt när jag ändå kanske skulle greja en andra- eller tredjeplats och säkra bronset i sammandraget? Så ska man inte tänka, det är järnet som alltid gäller på tävling. Förhoppningarna om ett 4-minuterstempo infriades därför inte, de 7,5 km avverkades på 31.27, 1.13 efter segrande  Kjell Björk.

Idag var Bengt Lindgren (till höger) halvminuten före klubbkompisen Arne Lekström från Vallentuna LK.

Jag får försöka komma igen nästa år även om segerchanserna lär minska med stigande ålder. Men Bore Cup är inte bara en tävling- för oss som varit med flera år är det också en social grej. Alla känner alla och det är just det som gör anrika Bore så speciell.  Att tävla på flera platser som Östhammar, Gävle, Vallentuna och nu senast lilla Bälinge gör inte saken sämre. Dessutom är löparna ruggigt bra. Häng med nästa år, vet jag!

Två löpare från arrangerande Bälinge IF, Anna-Lena Hällgren som brukar springa maraton och ultralöparen Bertil Palmqvist.

Keep on running!

Postad av Björn kl 20:05:59

Läs / skriv kommentar (0)


2010-02-26 - Ingrid min nya kvinna

Ingrid propsade på att jag skulle springa på de oplogade cykelbanorna. Hon var väldigt bestämd och det var bara att lyda och lida. Bilden från Hjulsta.

Jag har skaffat nytt damsällskap. Ingrid heter hon och min fru är ovetande. Ingrid har vissa kvalfikationer som hustrun saknar.

Ibland vill man ledas av en fast hand, någon som kan visa en rätt här i livet. Min nya bekantskap, "svenska Ingrid", är en sådan person. Jag närmade henne med viss tvekan men nu vågar jag nog påstå att tycke uppstått.

Idag berättade jag för henne att jag tänkte springa en halvmara med löparvagnen upp till Järfälla och på vägen göra ett stopp vid Hjulsta Torg. Trots att Ingrid bara varit kort tid i Sverige hade hon genast förslag på vilken väg jag skulle ta. Och jäklar vad detaljerad hon var, hon verkar ha järnkoll på kartor, gatuadresser med mera. Namnen uttalar hon lite lustigt, nästan perfekt svenska men betoningarna blir ofta helt fel så det är svårt att förstå vad hon säger.

Med Ingrids uppgjorda rutt begav jag mig ut i snöslasket. Det var en riktigt hygglig rutt hon föreslagit, nästan kortaste vägen men ändå inte särskilt knixigt. Roligt att springa lite nya vägar och jag sände Ingrid varma tankar. Men uppåt Hjulsta började jag härskna till när hon tyckte jag skulle springa på cykelbanor som inte plogats på flera dagar. Jobbigt men jag vågade inte protestera.

Visst är svenska Ingrid  bra men nästa gång väljer jag kanske damsällskap av annan nationalitet. Jag har många som väntar på mig i min nya GPS.

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:47:42

Läs / skriv kommentar (5)


2010-02-24 - Går det att få fart på en gubbe?

På Bosön träffade jag Anders Szalkai som också var där för att träna intervaller. Själv känner jag mig väldigt bortkommen i den här miljön men fick en bra genomkörare inför finalen i Bore Cup.

Det duger inte att bara sluka mil efter mil i lustempo. Det ger inga segrar i kortloppen. Men har kvalitetsträning effekt även på en gammal gubbe?

Jag har snackat mycket om att börja med backlöpning och intervaller för att få upp farten men det har inte blivit något av med det. Men nu inför sista deltävlingen i Bore Cup har jag gjort en liten satsning på den här typen av kvalitetsträning. Och det känns som den har effekt.

Att jag fått ändan ur vagnen kan jag tacka veteranlöparen Arne Lekström för. Han tränar flitigt med sin klubb Vallentuna FK och han har skjussat mig de senaste veckorna till klubbens kvällsträningar. Idag var vi ett gäng på 7-8 löpare tillsammans med tränaren Ola Nordstrand och sprang 1 km-intervaller på de nya fina blå banorna ute på Bosön. För mig känns det här väldigt ovant eftersom jag nästan bara ägnar mig åt distanslöpning utomhus.

Jag blev glatt överraskad att det ändå gick såpass bra. De sex  intervallerna gick strax under 4 minuter, den snabbaste på 3.50.

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:23:18

Läs / skriv kommentar (1)


2010-02-21 - GPS visar vägen i USA

Min nya Garmin Zumo 660 var en dyr rackare men förhoppningsvis ska den lotsa mig rätt nu när jag kommer att springa mycket mera på småvägarna i USA.

Ett löp över amerikanska kontinenten kan stupa på tusentals detaljer. Men dålig utrustning ska inte stoppa mig.

Egentligen gillar jag inte prylar. Men dom få grejer jag ändå har ska vara av hög klass. I veckan anlände min nya GPS, som jag ska ha med mig på det stundande coast to coast (start 8 april). 2007 använde jag vanliga bilkartor jag köpte på bensinstationerna och det fungerade perfekt. Nu kommer jag också att ha papperskartor men kompletterar med satelitnavigeringen.

Varför? Jo, den här gången tänkte jag ibland avvika från de stora vägarna, highway och interstate, och ge mig ut på det lite finmaskigare vägnätet, kanske ibland ut på grusvägarna. Genare, mindre trafik och vackrare är fördelarna. Men småvägarna är i regel väldigt dåligt skyltade till skillnad från hur det är i Sverige. Ofta finns det bara en skylt som visar vägen och missar man den eller blir osäker i några korsningar är det kört. Felspringningar är nästan det värsta man kan råka ut för men nu får jag alltså en följeslagare som förhoppningsvis visar mig rätt. Tryggt för en blind höna som jag.

Det är en rätt avancerad pryl och egentligen avsedd för motorcykelbruk. Den har fått toppbetyg i alla tester och verkar till skillnad från vanliga bil-GPS vara särskilt lämpad för ett äventyr av den här typen. Men smakar det så kostar det; jag fick punga ut med 4 600 kr till en firma i Portugal som ändå var mycket bliigare än de svenska. Lite tur hade jag eftersom priset i veckan steg med 13 procent till 5 200 kronor.

Jag har varit ute och testat utrustningen i vintervädret. Återkommer senare med mina omdömen.  Springer du förresten själv med navigeringsutrustning eller "bara"med en vanlig GPS i klocka?

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 21:45:40

Läs / skriv kommentar (6)