Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 4320 km. Denna vecka: 6 km. Idag: 6 km

2022-07-03 - Kan bli strandsatt i Tromsö

Lugnet före stormen? Ovisst in i det sista om jag kommer med mitt Sas-plan från Tromsö på måndag kl 13.55. Strejk kan ha brutit ut strax innan.

Springa till flygplatser är något jag är van vid. Den här gången blev det en rekognoseringstur ut till Tromsö lufthavn. Imorgon måndag flyger jag hem med Sas och då gäller det att hitta rätt här i bergen och vara ute i tid. Men kommer jag hem?

Sas håller oss resenärer på halstret. Pilotkonflikten är framflyttad till klockan 12.01 på måndag. Knappt två timmar senare går mitt direktflyg till Stockholm. Jag kan alltså få strejkbeskedet där ute på flygplatsen bara timmarna innan.

Ishavskatedralen är byggd 1965.Sprang över bron i förgrunden och det gungade under fötterna.

Nu är Tromsö inte värsta platsen att bli strandsatt på. Stan är en pärla; vacker stadskärna med en hel del äldre bebyggelse, omgiven av hav och snöklädda toppar och en stad som med sina 65 000 invånare andas välstånd.

Turister och joggare överallt. Här ska visst finnas ett 70-tal hotell. Mitt ligger nere vid bryggan, hotellet är fint och jag blev uppgraderad igen. Utanför fönstret ser jag lyxiga segel- och motorbåtar, två bogserbåtar, några fiskebåtar och i morse Hurtigrutten, som dagligen anlöper Tromsö med en nord och sydlig tur. Och från fönstret ser jag också den vackra Ishavskatedralen. Ändå vill jag inte bli kvar här.

I juli drog ”löpartävlingen” Spring till du stupar igång, där det går ut på att sammanlagt under månaden springa minst lika många kilometrar som summan av datumen (totalt ca 50 mil). Jag har varit med många år och ofta legat med i toppen. Så blir det dock inte i år eftersom mängdträningen nu trappas ner för att jag ska bli lite snabbare. Synd att utmaningen inte var i juni då jag sprang totalt 163 mil. . .

Hade tur att komma med mitt SAS-plan från Tromsö till Stockholm trots att strejken redan brutit ut. Oerhört nervöst och stressigt men jag är alltså hemma igen.

Veckans distans: 267 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:17:19

Läs / skriv kommentar (4)


2022-07-01 - Daga 40: I mål!

Klockan 11.10 finsk tid la jag min hand på den gula cementklumpen i Treriksröset, väglöst land där Sveriges, Norges och Finlands gränser möts. Under mina 40 dagar med start i Smygehuk har jag sprungit 2 152 km vilket gör ett dagssnitt på 54 km.

Äventyret är över. Har följt plan till 100 procent. Men det var mer krävande än jag räknat med, fullt i klass med ett coast to coast. Ja, egentligen en större utmaning.

Den två senaste veckorna i Lappland och Finland har varit tuffa.  Det är därför med viss lättnad jag nu pustar ut här på hotellet i Kirkisjärvi i Finland. Men fortfarande återstår ett litet problem; ska flygstrejken bryta ut och stoppa hemresan på måndag med SAS från Tromsö?

Det låter kanske konstigt men jag har gått fram som en maskin. Kvällen innan har jag kollat excelarket och sett vad som ska göras. När jag lägger händerna på babyjoggern "vet jag alltid" att jag kommer att nå dagens slutmål.

Kroppen har fungerat perfekt, samma med återhämtningen och jag har aldrig haft ont. Det är främst detta som glädjer gammal man. Och ett dagssnitt på 54 km är aningen längre än vad jag hållit på mina coast to coast. Det skulle kunna indikera att det är fullt möjligt att till våren göra mitt åttonde och förmodligen sista Amerikalöp. Hustrun får ha sista ordet om den saken . . .

Att de två senaste veckorna i Lappland och Finland varit slitsamma beror främst på fyra saker:

* Ödsligheten. Inga lunchrestauranger, jag har fått springa orimligt långa distanser på tom mage eller sitta vid vägkanten, äta smörgåsar och slåss mot myggen.

* Backarna. Fullt i klass med Oregon, Montana, Wyoming och Appalacherna.

* Värmen. Egentligen ska jag inte klaga eftersom jag är värmetålig.

* Boendet. Relativt enkelt och i något fall dåligt. Ändå mycket glädjande att jag kunnat bo under tak varenda dag och sluppit camping. Det hade jag inte räknat med!

Storslagen avslutning? Både ja och nej.

På morgonen tog vi passagerarbåten över sjön och sedan var det två kilometers löpning  till Treriksröset. Eftersom jag blivit en "lokal kändis" slapp jag att betala. Men äventyret var inte över, återstod en besvärlig fjälled på ca 12 km.

Storslagen natur längs fjälleden. Kunde inte springa här och kunde heller knappt gå, kröp ibland fram i stenskravlet, vadade i fjällbäckar och var helt slut när jag äntligen nådde landsväg. Fjällvandring är inget för mig!

Firade dagen med finsk bastu. I bastun en jämngammal man, tyvärr kunde han varken ett ord engelska eller svenska. Vilket handikapp!

Lite sifferuppgifter om löpet:

Antal löpdagar: 40

Totalt sprungna km: 2 152

Snitt per dag: 54 km

Dagar under 40 km: 3 st

Antal hotellnätter: 42 (inkl  2 nätter iTromsö)

Pris per natt: 773 kr

Antal skor: 3 par (Brooks Adrenaline, Salomon, Lidl där de två första var halvslitna och Lidlskorna nya, alla utslitna men Lidl  för 195 kr höll bara 80 mil vilket är ungefär 1/4 av livslängden för "vanliga" joggingskor.

Keep on running!

Postad av Björn kl 17:47:28

Läs / skriv kommentar (36)


2022-06-30 - Dag 39:Jag ser målet!

Gränsen mellan Finland och Sverige går mitt i sjön och i bakgrunden bland de snöklädda topparna ligger Treriksröset. Bilden tagen från hotellet i Kilpisjärvi, Finland.

Imorgon fredag är det målgång då jag lägger handen på betongklumpen i Treriksröset. Kort blogginlägg eftersom jag måste prioritera sömnen efter en tuff dag med 60 km löpning.

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:59:21

Läs / skriv kommentar (7)


2022-06-29 - Dag 38: En udda figur bland friluftsfolket

De enorma raksträckorna i norra Finland påminner om Wyoming och Montana.

Jag har börjat förstå att jag är en rätt udda figur bland det tvåhjuliga friluftsfolket, det vill säga långfärdscyklister och mc-folket. Jag bor inte i tält, hoppar aldrig över en dusch och struntar inte i att tvätta mina kläder.

Under min färd här i Lappland har jag pratat med många cyklister och en del motorcyklister. Ibland har de stannat mig men oftast är det jag som tagit kontakten. Deras fordon skvallrar nästan alltid om att de campar. Jag brukar då fråga om det inte är väldigt obekvämt och om hur de klarar myggen och hygienen. Svaren brukar vara sammanstämmiga:

-Inga problem med att campa, billigt och bra och det gäller bara att slå ihjäl alla mygg inne i tältet innan sänggående. Visst luktar vi men blir det för jäkligt, ja då lyxar vi till med en dusch och en hotellnatt, brukar det låta.

Det går att vänja sig vid  det mesta men tror inte jag skulle klara campinglivet. Behöver bra återhämtning för att klara alla milen. Packningen är också så slimmad att jag måste tvätta var och varannan dag. Och att kunna se fram emot ett bra hotell ökar motivationen.

Här gällde det att snabbt stänga dörren för att inte få in knotten. Stugan saknade vatten men hade i alla fall el.

Men allt är inte lyx. Just nu har jag en mycket enkel stuga i ödemarken (Ropinsalmi i Finland). Här kryllar det av knott och likt det tvåhjuliga friluftsfolket fick kvällen inledas med att slå ihjäl knotten inne i stugan. Och att gå till toan och duschen några hundra meter bort resulterade i mängder av bett i ansiktet. Fast ändå bättre än att behöva campa.

Som sagt, jag är nu i Finland och här finns lika många bromsar som i Sverige men mer knott.  Det är euro som gäller och allt är dyrt. De senaste dagarna har varit kämpiga, främst på grund av att det inte funnits någonstans att stanna till för lunch men också värmen och insekterna har betydelse.

Dagens distans: 54 km

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 23:23:18

Läs / skriv kommentar (6)


2022-06-28 - Dag 37:Vätskebrist i björnriket

Inga björnkompisar ute på vägarna men på vandrarhemmet i Karusuando fann jag min namne.

Stark som en björn? Nja, idag var det nog en av mina tuffaste dagar. Varmt, för lite vätska och så hade bromsarna ökat i antal.

Idag kom bromsarna i stim. Det var knappt någon idé att slå ihjäl dem, det kom ständigt nya och stora var dom Jag slog säkert ihjäl  uppåt 50 stycken. De for som vilda troll fram och tillbaka, var över allt men ville nästan aldrig landa så jag kunde nyttja kraften i min björnram. Bilisterna måste ha haft roligt åt mitt viftande. Bushman åkte fram ständigt och hade viss effekt. Så det blev bara något enstaka bett. Värre var det med vätskan. Insåg snart att jag hade med mig för lite (5 liter) men att snåla för att räcka hela sträckan tror jag inte är någon bra idé. Kroppen behöver ständig påfyllning så det gäller att dricka hela tiden. Tidigare har jag druckit var femte kilometer, nu blev stora klunkar var och varannan km. Jag passerade många sjöar, skulle jag behöva dricka sjövatten?  Erfarenheterna av detta är inte goda (magsjuka) men här uppe i nordligaste Lappland är väl vattnet rent?. Ringde min löparkompis Bernt Hedlund som just nu är ute på ett litet löparäventyr på Gotland.

-Ta hellre rinnande vatten från en bäck, var hans råd.

Sagt och gjort, en 1.5 liter petflaska fylldes med bäckvatten men jag behövde aldrig dricka det. Precis framme i Karusuando togs sista klunken. Dessbättre hade macken inte hunnit stänga så jag kunde bunkra mat och vätska för morgondagen. På stående fot svepte jag 1 liter nyponsoppa. "Ekströms, njutning sedan 1848", står det på paketet.

Karusuando har bara 300 invånare och serviceutbudet är därefter. Samhället gav inget vitalt intryck trots att turistströmmen borde vara rätt stor. Imorgon Finland då jag springer över gränsfloden Muoniälven. Morgondagen blir också lång och tuff men nu har bunkrat upp med vätska.

Dagens distans 55 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:16:54

Läs / skriv kommentar (8)


2022-06-27 - Dag 36: Chans att förkunna löparevangeliet

Sveriges nordligaste frikyrka ligger i Övre Soppero och här har en Messias tagit in.

Jag bor i en frikyrka där det pågår ett bibelläger. Luffaren hälsades välkommen som om han vore Messias.

Man bar fram gåvor i form av mat och dryck till den uthungrade. Det var ingen golgatavandring han gjort men de 53 km från Vittangi till Övre Soppero var pressande i värmen. Myggen hade varit många och bromsarna på hugget. Utan Bushman hade lidande varit än värre. Så man bad för honom och överräckte en bibel.

Skulle luffaren rent av kunna sprida sitt löparevangelium här? Han var inte helt obekant med detta från sina många resor i det stora landet i väster. Där hade han bland annat i en kyrka i Nebraska talat till barnen. Nu låg han dock lågt och nöjde sig med att bara informera en av sina lärjungar.

Det är kanske inte riktigt sant att Messias bor i en kyrka, det är mera typ ett vandrarhem som ligger i anslutning till kyrkan och som drivs av en församling i Övre Soppero. Församlingen står pingsrörelsen nära. Ett förträffligt härbärge! Gratis var det inte men kostade inte många silverpenningar.

Torneälven vid Vittangi.

Lainioälven vid nedra Soppero.

Messias kan inte gå på vattnet, han är snarare en falsk profet. Dagens två stora älvar kunde han inte ta sig över utan måste gå på broarna. Och han vände inte andra kinden till när bromsarna anföll utan slog resolut ihjäl dem.

Imorgon går färden till Karusuando. Där har Svenska kyrkan sin nordligaste utpost. Och sedan återstår tre löpdagar i Finland innan profeten flyger till himmelriket (Stockholm) om det nu inte vore för den där annalkande pilotstrejken . . .

Keep on running!

Postad av Björn kl 23:49:39

Läs / skriv kommentar (5)


2022-06-26 - Dag 35: Vägdramatik

Köer på 2-3 km bildades på E45 när en malmtransportbil välte på E45 mellan Svappavara och Vittangi. Här en skakig VIDEO från bärgningsarbetet.

En löpare är alltid sårbar men det ska ändå mycket till för att stoppa mig. En vält malmtransportbil på E45,  järnkoncentrat utspridd över hela vägen och kilometerlånga köer räckte inte.

Lugnet råder på de norrbottniska vägarna; trafiken här i inlandet är relativt gles och allt flyter på i stilla takt. Men inte idag. En av Kaunisgruvans ca 30 tunga malmtransportbilar från järnmalmsgruvan i Pajala tio mil bort välte idag precis på den väg där jag befann mig. Ganska dramatiskt. Det är just dom där tunga fordonen som jag ser som de största riskerna.

Enligt ortsbefolkningen händer det inte så mycket olyckor under dessa malmtransporter. Det gäller dock sommartid, vintertid är det annorlunda. Järnkoncentratet körs från anrikningsverket i Pajala, lastas om på järnväg i Svappavara för att sedan skeppas ut från Narvik. De svenska ägarna framställer transporterna som säkra; alkohollås i fordonen och max 80 km/tim. Men det är på en smal europaväg. Under dagens löpning sågs tydliga spår efter en annan liknande olycka.

Jag är nu i Vitangi där ett pensionärspar öppnat sitt hem för mig (hotell saknas numera på orten). Det fanns inga gränser för deras gästfrihet, de bjöd mig på middag och upplät hela övervåningen i sin villa. Väldigt intressant att kunna sitta och prata länge och få "insiderinformation" om det mesta på en mindre ort.

Kaffeost är något norrbottniskt. Man lägger små ostkuber i kaffemuggen, osten är gjord på enbart komjölk. Efter andra koppen med kuberna i smakar det som kaffe med mjölk och när allt är urdruckit äts de mjuka ostbitarna upp. Gott! Och på pizzerian i Svappavara hette pastarätten LKAB.

Mitt problem att hitta någonstans att bo mellan Karusuando och Treriksröset är löst. En stuga är bokad och jag ser ut att klara det här äventyret utan en enda campingnatt!

Dagens distans: 47 km

Veckans distans: 357

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:53:53

Läs / skriv kommentar (5)


2022-06-25 - Dag 35: En lång, het och skön dag

Nu har jag kommit upp mig i smöret (eller rättare sagt i smörblommorna). Äntligen riktigt varmt väder- då trivs jag! Dagens 58 km med långa och branta uppförsbackar gick "lätt".

Inte långt kvar- idag korsade jag Kalixälven och kommungränsen till Kiruna. Det var nästan som att korsa Mississippifloden och få den där känslan av att nu kommer jag att greja det här.

Är i byn Lappesuando, alldeles intill älven där det enda som finns är ett litet hotell med stora och fina rum samt en matservering. Självklart blev det "Spagetti speciale och massa fricadelli", en festmåltid à la Lady Lufsen på julafton.

Undrar hur många kalorier jag bränner? Jag kan äta i princip hur mycket som helst. Ändå blev jag lite förskräckt när jag kollade vikten på gymmet igår, hade tappat fyra kilo och det är mycket när normalvikten är 61 kilo. Så hotellfrukosten i Gällivare blev gigantisk och gräddskålen till pannkakorna tömdes.

Heidi Grossman bjöd på rabarberpaj med vaniljsås och Nils Erik Wahlund (ej på bild) lagade en hamburgare och gav mig en påse med kanelbullar. Heidi kommer vara funktionär när bygden 20 augusti  ordnar det tuffa loppet Terrängstafett 42 195 där man springer, cyklar och ror en båt över sjön. I bakgrunden Moskojärvi bygdegård som en gång varit skola och också affär (Konsum Malmfälten).

Efter att i pricip sprungit en mara i närmast ödebygd dök en handtextad skylt upp vid vägkanten: "Hamburgare, loppis, öppet". Helt överraskande var det dock inte eftersom jag hållit kontakt med Hedi.

Far och dotter, båda maratonlöpare.  Stig Henriksson, 74 år, och Maria Henriksson Karlsson passade på att ta en hamburgare. Stig har sprungit några Stockholm Marathon, bästa tiden 3.21 1994, en tid som Maria nu försöker slå.

Kalixälven är en av de fyra stora outbyggda nationalälvarna i Sverige.

42 km till Killingi står det på skylten. Här ordnades något år Sveriges nordligaste mara på en tuff grusväg. Det var signaturen Erik H som ville att jag skulle göra ett hopp här eftersom han sprungit loppet.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 20:52:02

Läs / skriv kommentar (8)