Norska Tora målar det svenskaste som finns; dalahästar från Nusnäs. I början hann hon med några stycken under en hel arbetsdag, nu målar hon en medelstor dalahäst på tolv minuter, berättade hon.

Varmare, inget regn och en sol som tittade fram under några minuter. Plötsligt visade sig Dalarna från sin bästa sida.

Siljan och Orsasjön låg spegelblanka, vyerna var hänförande och löpningen gick som en dans. Ja, Bernt och jag fick en fin dag under våra 53 km från Orsa till Vikarbyn utanför Rättvik. Jag blev vild och galen- vågade rulla upp tajtsen till knävecken och springa i kortärmat.

Utsikt över Siljan från byn Garsås. Pricken till höger är Bernt med sin kärra. Han hade span på en rastplats nere vid sjön  där vi åt våra smörgåsar.

Idag var det mycket löpning på grusvägar genom djupa skogar, både på gott och ont.

-Rullgrus, muttrar Bernt och vi tvingas att promenera med våra kärror. Racerdäck på mackadam är ingen lyckad kombination. Men vi fick också uppleva släta och lagom mjuka grusvägar, en lisa för trötta fötter. Allt lingonris fick det att vattnas i munnen, jag kom att tänka på all härlig lingondricka jag tillverkat i höstas. Hit får jag återvända, kanske en lingonexpedtion på några dagar.

Men var fanns älgarna, björnarna och vargarna? Vi spanade in mellan stammarna men såg inget. På Nils Olssons hemslöjd i Nusnäs hade vi fått höra att djuren igår siktats utanför byn. Kanske var det bara något man brukade säga för att få turisterna att öppna plånboken? ”Fabrikspriser” stod det på skylten utanför. Jag köpte en liten gullig grön dalahäst för 150 kronor, tillika något defekt. Det var vad jag ansåg mig ha råd med, annars kunde Sverigesymbolen kosta hur mycket som helst och kanske ännu mera än i fina butiken på Kungsgatan i Stockholm.

Imorgon torsdag avslutas äventyret och vi tar tåget hem från Leksand. Innan ska Bernt försöka snygga till sig på badhuset och byta löparkläderna mot slips och kostym. Kort efter att tåget rullar in på Stockholm C ska han på stor fest i Stadshuset för att tillsammans med många andra hedras för lång och trogen tjänst i Stockholms stad.

Keep on running!

Bron över till Sollerön. Under icke turistsäsong gav ön ett deprimerande intryck,

Funderar du på att göra ett flerdagarslöp liknande det jag och Bernt nu är ute på? Ett gott råd: gör det under den varma säsongen, inte när det är kallt och ruggigt ute.

Det här 16-milalöpet runt Siljan och Orsasjön på fyra dagar blev tuffare än väntat. Kanske inte löpmässigt, distanserna är inte avskräckande och backarna är inte så farliga. Dessutom är det lite trafik och vägarna är fina. Det är framför allt vädret som är problemet.

Jag fryser! Det gör jag både utomhus och inomhus. Det går väl an när jag springer men så fort jag stannar till huttrar jag. Att jag fryser så lätt kan kanske bero på att jag inte har så mycket fett på kroppen. Förr upplevde jag inga köldproblem, det har blivit värre med åren.

 Stugor och vandrarhem är heller inte riktigt min melodi, väl primitivt och dessutom kallt . I kväll stod jag nog en kvart i duschen för att tina upp. 

Vi hade otur med vädret. Några dagar före start såg väderprognoserna lovande ut. Men vi fick kyla och regn. Tänk så mycket angenämare allt är när det är varmt och skönt ute. Dessbättre är vi båda positiva personer så vi klagar inte även om denna text är en lång klagosång.

En av dagens highlights; Bernt och jag har stannat till hos Handlar´n i Våmhus för att köpa en glass. Vi sitter i "spelhålan" där tavlor på väggarna upplyser om hur mycket pengar ortens turgubbar tjänat på hästspel. Vi är också turgubbar, eller gubbar på tur, även om vi hade otur med vädret.

Här finns inte särskilt mycket att se även om vi passerat en del vackra fäbodar. Vädret gör väl sitt till. Mycket är igenombommat för säsongen, annat har stängt för gott. Sollerön och Orsa, två platser jag aldrig varit på men som jag ändå trott är små pärlor gav ett deprimerande intryck.

Dagens etapp på 55 km från Åsengården söder om Sollerön till Orsa blev 55 km, exakt samma som genomnsittet för distanserna under mitt senaste coast to coast. Men löpningarna här i Dalarna är egentligen tuffare- bl a beroende på vädret , ett primitivare boende och att jag inte tar några powernaps (vem vill sitta utomhus och sova?). Morgondagen kan bli nog så tuff, vi har inget matställe längs vägen utan får äta medhavda mackor på stående fot.

Nog klagat. Allt har ändå gått bra och vi har löpglädjen kvar.

Keep on running!

Det syns inte men vår Dalatur tick en blöt och kall inledning; regn hela dagen och kallt..

Fint, fint duggregn, två plusgrader, ibland snö i luften och sugande backar under 41 km löpning. Härdande men inte knäckande, tyckte Bernt och jag och såg fram emot en väntande middag och varma element i vår stuga.

Bernt Hedlunds och min 16-milatur runt Siljan och Orsasjön har startat. Vi är vid gott mod trots den något bistra inledningen. Det är en tuffing jag har att göra med- han viker aldrig ner sig. 64-årige Bernt har varit med om det mesta inom löpningens område; mängder av extrema ultralopp, nyligen ett coast to coast över Sverige etc men det jag kanske mest imponeraas av är att han under en dag lyckades springa på varenda gata på Södermalm.

- Jag ser fram emot att någon gång springa ett 36-timmarslopp. Det har jag aldrig gjort, berättade han på sitt ödmjuka sätt när vi äntligen bänkat oss vid middagsbordet i vår hyrda stuga utanför Sollerön.

Bernt korsar Österdalälven vid Leksand.

Imorgon bär det av till Mora och STF:s vandrarhem i Orsa, ca 53 km. Det behövs inte mycket för att glädja oss. Skymtade vi inte en sol bland mörka moln och 12-grader på väderkartan för imorgon?

Dagens distans: 41 km.

Keep on running!

Vy över Siljan från utsiktstornet Vidablick i Rättvik. Wikipedia.

Ett nytt litet löparäventyr har startat. Idag måndag börjar jag och Bernt Hedlund att springa runt Siljan och Orsasjön, en tur på fyra dagar och cirka 16 mil.

Vi tar tåget från Stockholm till Leksand. Vi springer med varsin baby jogger och tar in på små hotell och pensionat längs vägen. Bernt, 64, är en gammal löparkompis och en sann friluftsmänniska. Egentligen var det meningen att vi skulle vara tre på den här turen men det blev tyvärr ett återbud.

Själv har jag inte varit i de här trakterna. Väldigt vackert, förmodar jag men också mycket ödebygdd, granskog och inte minst backigt. Nåja, 4-5 mil om dagen ska nog vi gamla gubbar klara av. Bernt är också en coast to coast-löpare- nyligen sprang han tvärsöver Sverige, från Göteborg till östligaste Gotland.

Du kan följa oss här på bloggen. Förhoppningsvis har vi internetkontakt varför första rapporten lämnas måndag kväll.

Vi springer medsols Siljan. Här vår rutt i grova drag:

https://goo.gl/maps/JR1ATFv7JFu

Keep on running!

Kungsholmen Runt är tämligen lättsprunget men en del backar och en "straffrunda" på 1 km före målgången i Rålambshovsparken gör inte loppet till min favoritbana.

Länge har jag trott att halvmaror varit min grej. De känns så lätta och snabba. Men idag förlorade jag den illusionen. Nej, maror och ännu längre distanser passar nog bäst.

1.37.03 på dagens Kungsholmen Runt var cirka minuten snabbare än min bästa halvmara ifjol. Så visst är jag nöjd även om det är tveksamt om tiden räcker för en topp tio plats i Sverige i M65 när året är till ända.

Det luriga med halvmaratonlopp för oss äldre maratonlöpare är att konkurrensen är hårdare. Betydligt fler äldre springer halvmaror. Fast just i Kungsholmen Runt med nära tusen manliga deltagare var det glest med pensionärer. Som 69-åring var jag den tredje äldste i loppet- äldst var 89-årige Knut Ångström. Han är också anmäld till årets Stockholm Marathon och är även där äldste deltagare. Applåd!

Maran i Düsseldorf på 3.26 är jag mer nöjd med än dagens prestation. I bägge loppen hamnade jag på plats ca 350 men i Düsseldorf var det dubbelt så många tävlande, drygt 2 000 i mål mot ca 1 000 på Kungsholmen. Så har det ”alltid” varit- på marorna placerar jag mig betydligt bättre, såväl totalt som i åldersgruppen.

 Ska jag då sluta att springa halvmaror? Jag vet inte. Bästa utdelningen hade jag kanske fått om jag satsade på ultradistanserna (har bara sprungit ett ultralopp). Tyvärr är det så få äldre som springer just ultra. Helst vill jag jämföra mig med någorlunda jämngamla även om det ger en viss tillfredsställelse att även klå ungdomen.

Räknar jag om dagens resultat med åldershandikapp framstår mina 1.37 fotrfarande som ett rätt mediokert resultat. När jag sedan kollar upp att svenska åldersrekordet för 69-åringar på halvmaraton är tio minuetr bättre (Erik Östbye) inser jag att det är kört för mig som halvmaratonlöpare. Trots avsaknanden av äldre löpare på Kungsholmen Runt var det ändå några som presterade mycket bra, bl a:

* Ann Järlefält, 63 år, TSM Stockholm, 1.42.24

* Bengt Isgård, 65 år, IF Linnéa, 1.33.20

Snabbast av alla och bäst även åldersomräknat sprang 40-årige Abrahm Adhanom, Eskilstuna Friidrott. Hans 1.06.10 var nytt banrekord. Resultatet visar att Kungsholmen Runt inte är någon särskilt snabb halvmaratonbana.

För att få banan lite snabbare skulle man ganska enkelt kunna trolla bort en backe. Efter Kristinebergs tunnelbanestation och plaskdammen springer löparna ut på cykelbanan och får sedan en brant uppförsbacke tillbaka mot plaskdammen. Genom att gena på gräsmattan skulle löparna slippa denna back. Även vid Kristinebergs IP där banan går uppför på Nordenflychtsvägen skulle man iställe kunna springa rakt fram vid entrén till idrottsplatsen och backen skulle kännas något lättare. Förändringarna hade inneburit att banan blivit något kortare men de förlorade metrarna skulle kunna tas igen genom att springa fram och åter på Kristinebergs Strand. Den extra "straffrundan" på 1 km vid målgången i Rålambshovsparken borde också trollas bort. Sug på den karamellen, FK Studenterna!

Keep on running!

Löparna i TSM med sikte på att springa Stockholm Marathon på 3.30 har samlats på Stadion för att provspringa 26 km på den nya (sämre) banan. Jag hängde på den här gruppen och fick en komfortabel resa genom ett vårfagert Stockholm. I höst springer jag veteran EM i Wroclaw, Polen. Då ska farten vara något högre . . . 

Jag är anmäld till veteran EM i maraton i Wroclaw, Polen den 10 september. Som 69-åring är jag chanslös men siktar ändå på att förbättra mina 3.26 från Düsseldorf i förra veckan.

I år blir det premiär för mig att tävla i lite större internationella sammanhang. Visst, jag har tävlat i en massa utländska maratonlopp men aldrig i ett Europamästerskap. Allt är klappat och klart; anmälningsavgiften är betald, flyget (billigt direktflyg) och ett fint hotell i Wroclaw (tidigare Breslau ) är bokat. Stan är Polens fjärde största, något större än Göteborg.

Det blir lite av en semesterresa och jag tar några extra dagar för att bekanta mig med denna "kulturhuvudstad". Själv är jag inte så kulturell, däremot min fru, som nyligen återvände begeistrad från just Wroclaw. Staden jämnades mer eller mindre med marken under andra världskriget men de gamla delarna är återuppbyggda. Det gäller dock att inte gapa över för mycket- många gör misstaget att före ett maratonlopp trötta ut sig med turistande och promenader.

Det blir inspirerande att ha detta träningsmål. Men medaljchanserna kan jag glömma, polacker och framför allt tyskar är bra, dessutom ligger jag pyrt till som 69-åring i M65. Rent statistiskt betyder en ålderskillnad på fyra år till yngste i gruppen 4-6 minuter till min nackdel.

Närmast väntar Kungsholmen Runt den 13 maj. Jag hade hoppats att kunna förbättra fjolårsresultatet på halvmaran (ca 1.38) med några minuter men en förkylning har gjort mig tveksam.

Idag lördag gick det däremot ganska lätt under min provlöpning av Sthlm Marathonbanan tillsammans med Team Stockholm Marathon. Vi var säkert över 500 löpare som i olika fartgrupper sprang minst 26 km. Tyvärr är årets bana ingen höjdare. Ombyggnaden av Slussen har gjort att banan fått dras om och i år går den över Hornsgatan. Vi som sprungit många år minns Fleminggatan, en lömsk slakmota värre än Torsgatan. Hornsgatan har blivit den nya Fleminggatan. Själv är jag inte anmäld till årets lopp och fick därför betala 50 kronor för att hänga med på provlöpningen.

Noterade att jag var nästan ensam om att betala dessa 50 kronor. Alla anmälda till Sthlm M sprang gratis liksom TSM-löparna. Men jag tror att många passade på att ta en "springnota" . . . 

Keep on running! 

En stor öl (alkoholfri) satt fint efter loppet. Tyskarna är mästare på att arrangera lopp och Düsseldorf är efter Berlin och möjligen Hamburg en av de bästa maratonbanor jag sprungit.

Det är bara att konstatera; jag är ingen tävlingsmänniska och har svårt att ta ut mig. Ändå är jag nöjd med mina 3.26.15 och en seger i M65 i dagens Düsseldorf Marathon.

Det här var ett lopp jag verkligen gått inför. Jag har under ett par månader kört mycket kvalitetsträning, främst på löpband. Dessutom har jag dragit ner på träningen rejält. Inga tusen mil i år  . . . Och visst det har gett resultat. Men egentligen "borde" jag göra maran på neråt 3.15.

Kanske finns det ändå en förbättringspotential? Defintivt på halvmaran i alla fall. Nu passerade jag halvan på 1.38.48 ungefär samma tid som mitt bästa halvmaratonlopp ifjol. Kungsholmen runt om två veckor ska förhoppningsvis gå lite fortare även om banan är tuffare- Düsseldorf är i det närmaste helt platt.

Nej, loppet var inte optimalt. Jag försökte lyda goda råd om att vara kall och hålla igen i början och springa andra halvan snabbare än första. Jag tyckte ändå att jag låg och bromsade men efter 30 km var allt snack om negativ split bara att glömma. Jag skäms lite, tog några korta gångpauser. Helt i onödan- så slut var jag ändå inte.

Tiden lär ändå räcka för att ta mig in på årsbästalistan i M65 marathon. Målet är att ligga bra till även på halvmaran men där är konkurrensen hårdare. Som du kanske vet gör jag denna statistik och förhoppningsvis ska de första listorna ligga ute här på hemsidan när väl Stockholm Marathon är avverkad.

Jag brukar bara springa 1-2 maror om året och kanske blir Düsseldorf den enda. Nyligen fick jag höra att i höst går Veteran EM i Polen och kanske ställer jag upp där. Det stora målet är ändå Boston Maraton 2018. Då är jag yngst i M70 och målet är en pallplats. Skulle den drömmen gå i uppfyllelse, ja det skulle vara det största i mitt löparliv bortsett från alla coast to coast.

Düsseldorf ligger vid Rhen och pråmtrafiken är intensiv. I bakgrunden det 168 meter höga tv-tornet och bron Rheinkniebrücke, den enda backen i loppet. Målgången var strax nedanför.

Keep on running!

F&S har lämnat pappret och gått över till handdukar. Bra, men några planer på att sänka temperaturen har man däremot inte. Bilden från F&S Hagastan.

Jag hade ingen framgång med förslaget om att Friskis & Svettis borde sänka temperaturen runt sina löpband och övriga konditionssredskap. På årsmötet i helgen avslogs motionen. Noll förståelse för "problemet".

Jag hade heller knappast räknat med att F&S skulle agera. Däremot förvånas jag över att man tycker det är bra som det är, "vi följer branschstandard", säger styrelsen. Själv misstänker jag att motionens kyliga mottagande beror på att det skulle bli för dyrt att bygga om gymmen.

Temperaturmätningar jag gjort visar att gymmen i Stockholm håller en temperatur runt 20-23 grader, inte jättevarmt men eftersom det inte fläktar blir den som springer på ett löpband fort svettig. Själv är jag dyblöt efter en 15-20 minuter, inte ens utomhus en varm sommardag svettas jag lika mycket. MIna mätningar visade däremot att luftomsättningen är bra- luftfuktigheten är snarare låg.

Jag tror inte F&S är sämre än andra kedjor. Snarare handlar det nog om att det alltid varit så här och varför då ändra? I motionen föreslog jag att man skulle testa i liten skala och börja bygga om ett gym till ett löpargym. Tror ändå att det kommer att ske förändringar på sikt. Förmodligen kommer också löpbanden att bli mer avancerade, Idag har knappt några F&S bildskärm och där det finns är tekniken inte särskilt avancerad. Springer du i en uppförsbacke höjs t ex inte automatiskt lutningen på bandet. Här finns mycket att utveckla!

Så här skriver styrelsen i sitt avslag på min motion:

Motionären upplever en för hög temperatur kring konditionsmaskinerna på träningsanläggningen. När F&S Stockholm bygger om och bygger nytt ställer vi krav på ventilationen enligt branschstandard. På de delar av anläggningen där konditionsträningen finns har vi särskilt höga krav på luftflöde och kylning. Detta gäller till exempel spinsalen och där löpband placeras. Verksamheten ser regelbundet över luftkvaliteten och luftfuktigheten på anläggningarna.På några av föreningens äldre anläggningar har det periodvis tränat fler personer än vad anläggningen ursprungligen är beräknad för. Luftkvaliteten har då upplevts som undermålig och värmen har blivit högre. Detta åtgärdar verksamheten då situationen uppstår Anläggningarnas tilluft i ventilationen ligger idag på cirka 17 grader.Luften värms sedan av att människor vistas och tränar i lokalerna. Att upprätthålla en, som motionären föreslår, rejält sänkt temperatur, skulle kräva ett mycket mer omfattande ventilationssys tem än vad som finns idag.

Styrelsen föreslår årsmötet besluta att avslå motionen med vad som anförts i styrelsens yttrande.

--

F&S gör skäl för namnet. Ja, nog blev jag svettig under gårdagens intervallträning på löpbandet på F&S Hagastan. Jag sprang 18x400 meter i 4-minuterstempo och med 200 meter gångvila. Pulsen kom upp som mest i 150 och under gångvilan var den nere på lägst 95. Även idag puls 150 på ett snabbdistanspass på bandet.  Formen verkar hygglig inför Düsseldorf Marathon på söndag.

Keep on running!