Långpass med julgran i joggingvagnen. Granen var faktiskt grönare på andra sidan eftersom den kostade bara hälften av vad jag hade fått betala hemma i kvarteret. Bilden tagen utanför Karlbergs slott efter en löptur på 23 km.

Keep on running!

Sveriges första "parkrun" kan komma att anordnas i Hagaparken 2016. Det blir i så fall två varv och 5 km. Bild: Wikimedia commons

Startavgifterna i löpartävlingar är ofta onödigt dyra. Men nästa år kan vi få se helt gratis tävlingar, så kallade parkruns efter engelsk förebild.

Nyligen skrev jag lyriskt om en liten halvmara i Strängnäs anordnad av Strängnäs LK.  Tack vare eldsjälar i klubben, lokala sponsorer, anmälan på Facebook, en bra snitslad bana och ettt minimum av funktionärer/vätskekontroller (två respektive en) kunde startavgiften hållas så låg som 50 kr. Ändå fick alla medalj och en tid efter loppet. Varför gjorde inte fler klubbar på samma sätt? frågade jag.

Jo det görs, fast inte i Sverige. Varje vecka, året runt anordnas på hundratals platser i Storbritannien och i flera andra länder gratislopp i parker, så kallade parkruns. Tävlingarna går alltid lördag morgon och är 5 km.  Nu ska konceptet tas till Sverige.

Bakom står löpcoachföretaget Urban Tribes med vd Deri Thomas. Han försöker få till de första tävlingarna i Hagaparken i Stockholm och har startat upp en Facebooksida. Gensvaret från Svenska Friidrottsförbundet och tänkbara sponsorer har varit bra, berättar han. Men ännu är inget klart.

Så vill du springa ett parkrun får du kvista över till England. Där har du hundratals lopp att välja på varje lördag, vilka kan du se här. Det enda du behöver göra är att registrera dig på Facebook och sedan springa vilket lopp du vill. Tävlingarna marknadsförs som "timed runs" och inte som "races", alltså mera att tävla mot sig själv än mot andra.

Förhoppningsvis kan det här kanske sätta lite press på startavgifterna i Sverige. En del klubbar kommer också inse att det faktiskt inte behövs så många funktionärer (ett parkrun brukar kräva 6-10 personer). Annars är det just fruktan för att det krävs en stor kader av frivilliga som håller tillbaka anordnandet av tävlingar. Roligt vore också om klubbarna tar efter England med att åldersomräkna resultaten.

Keep on running!

Det var först efter målgång det riktiga racet började- att hinna till flygplatsen innan planet gick. Tidsprogrammet var något pressat; maran startade 08.30 och gaten stängde kl 14.

Det började lite olycksbådande i Malaga; mitt rumsnummer på hotellet var 13. Men med maran gick det bättre.

Hustrun gav en del gliringar när jag sent bestämde att springa Malaga Marathon. Syftet med denna resa var enkom att återerövra förstaplatsen i veteranstatistiken. Jag hade efter Stockholm Vintermarathon, som jag inte sprang, blivit nerpetat till andra plats i min åldersklass, M65. Jag hade blivit slagen med snöpliga 17 sekunder.

Nu gällde det att kvickt hitta en snabb och platt bana innan maratonåret 2015 var över. Kosta vad det kosta ville! Valet stod mellan Florens i Italien och  Malaga i södra Spanien. Det var nära jag hängde med löparkompisen Lars Leonardsson till Florens men Malaga var nog det bättre valet, jag slapp gatstenar och alla 90-graders kurvor och fick istället en toppenbana i Picassos födelsestad.

Malaga är av Göteborgs storlek. Eftersom bana, klimat och flygförbindelser är mycket bra är det märkligt att deltagarantalet bara ligger på ca 5 000 löpare. Resan blev heller inte så så dyr som jag trodde, drygt 2 000 kr för flyg t/r och fyrstjärnigt hotell. Jag åkte ner på lördag, sprang på söndag och åkte hem på eftermiddagen Perfekt, jag fick dessutom se hela stan under loppet.

Starten var redan 08.30, jag var där 1,5 timme i förväg, var lite nervös eftersom informationen på hemsidan var virrig. Det var kolmörkt, ganska kallt och jag frös eftersom jag var tvungen att lämna ifrån mig väskan i god tid. I startfållan skakade jag hand med maratonglobtrotterna Kurt Sandberg och Roger H Andersson, som här gjort bra tider året innan.

Målet var att försöka springa under 3.30. För första gången tog jag hjälp av farthållare och la mig bakom 3.30-flaggorna. Efter 5 km tyckte jag det gick aningen för långsamt och sprang om. Jag brukar inte bry mig om publiken särskilt mycket men idag gjorde jag det- det kändes som alla hejade på gubben, jag vinkade och klappade barnens utsräckta händer. Uppenbarligen var det inte bara psyket som var på topp denna dag, även fysiken fungerade hyggligt. Men skulle jag klara målet? Efter 28  km tog jag en kort gångpaus på några sekunder som senare följdes av ytterligare några korta gångpauser. Men entusiastisk publik och vänliga medtävlare fick igång mig. Jag tog mig i kragen, hade inte åkte till Malaga för att söndagsflanera.

Jo, det gick vägen! Min tid blev 3.24.37, seger dessutom i åldersgruppen och en förbättring av årsbästa med cirka 7 minuter. Känns skönt, inte minst inför nästa års coast to coast. Svettig hoppade jag in i en taxi och hann till flyget.

Keep on running!

Jag fick ihop 3,5 liter lingon som jag gjorde lingondricka av. Med joggingvagnen tog jag mig lätt fram i terrängen. De flesta bären har nu ramlat av riset, är lite mosiga men fullt tjänliga.

"Det är aldrig kört med någonting", säger maratonprofilen Marie Söderström i senaste numret av löpartidningen Spring. Det är en inställning jag själv försöker tillämpa i stort som smått, nu senast på området lingonplockning.

Nej, det var inte kört med lingonen heller. Idag den 27 november var jag ånyo ute på en löptur och plockade lingon, nu någon mil söder om Norrtälje. Det såg rätt dyster ut i början, inte ett bär i sikte, men efter en massa snabbstopp och störtdykningar in i skogarna fann jag tillsist de åtråvärda bären.  Fast nu är är det färdigplockat för i år.

En annan klok sak Marie Söderström säger i intervjun och som man hör allt fler äldre säga (Marie är bara 57): "Jag ser ålder enbart som en siffra". Skön inställning! För oss äldre som tävlar är dock åldern en nog så viktig siffra. Vi vet att varje år efter 45 år försämras resultaten på maraton med 5 % per  åldersklass (http://veteran.friidrott.se/forskning/2010/0915resultat.pdf) . Det betyder cirka 2 minuter långsammare per år. Lite vemodigt. Tur då att vi kan se fram emot den dagen då vi flyttas upp i en ny åldersklass och är yngst i klassen. Själv har jag drygt två år tills jag är yngst i M70. Då jäklar!

Det hade hunnit bli mörkt innan jag tog bussen hem.

Keep on running!

Fullmåne, fest, fikastopp. Efter sex kilomters mörkerlöpning över stenar och rötter i Nackareservatet vankades varm blåbärssoppa, pepparkakor och saffransbulle.

Terränglöpning med pannlampa blev en ny erfarenhet för mig. Idag hängde jag med på Friskis & Svettis "Månskenslöpning".

Pröva nya saker inom löpområdet gillar jag. Och ju galnare desto bättre. Därför var det självklart att ta ett löppass med Friskis & Svettis i Skarpnäck som kallat till Månskenslöpning i Nackareservatet.

Vi var ett 80-tal som stack ut vid 19-tiden från kyrkan i Skarpnäck (F&S hyr in sig där). Fullmånen lyste över oss och efetrsom jag valt stiggruppen var det pannlampa som gällde. Terränglöpning, eller trail som det numera brukar kallas, är inte riktigt min grej. Jag behärskar inte tekniken och jag hade problem att hänga med i skogen, lättare blev det inte när lampan började lysa allt svagare. När andra sprang på i jämn takt blev det intervallöpning för mig- där det var någorlunda slätt fick jag dra på för att hinna ikapp.

Den ena efter den andre stöp på rötter och isfläckar, även jag men alla kom fram helskinnade. När halva sträckan var avklarad bytte jag till gruppen som sprang på vägar. Ett klokt val, asfalterade vägar är mitt rätta element.

Genomgång innnan vi stack iväg. Totalt var vi ett 80-tal månskenslöpare, som sprang cirka 13 km. Ett riktigt proffsigt arrangemang av F&S i Skarpnäck.

Keep on running!

En tung träningsvecka är över; totalt 17 löpta mil. Samtidigt passerade jag 500 mil räknat sedan årsskiftet.

Jag formtoppar inför Malaga Marathon den 5 december. Från normalveckor på 10-12 mil gick jag den den här veckan upp till 17. Jag kommer att ligga kvar på en hög träningsmängd några dagar till för att sedan drastiskt minska mängden, dock inte ta några hela vilodagar men ändå vila mig i form. Det kallas superkompensation och har ibland gett bra resultat.

Målet är att försöka gå under 3.30 i Malaga. Det kan bli tufft- jag har bara sprungit en  mara i år; 3.31 under perfekta förutsättningar.  3.30 är ändå en rätt blygsam tid. Med tanke på all mängd "borde"  jag  vara minst en kvart snabbare men det är helt utsiktslöst. Ändå är det flera gubbar i min ålder, dock inte i Sverige,  som  gör maran på runt 3 timmar. I senaste Berlin Marathon var tre löpare  i M65 under tre timmar, den snabbaste, en 66-årig spanjor, sprang på otroliga 2.54.

Konstigt nog känner jag mig inte särskilt sliten efter 17-milaveckan. Ändå har jag kört några kvalitetspass (backe och snabbdistans). Totalt blev det fyra dagar med dubbelpass. Att passera 500 mil under ett icke coast to coast-år är skoj- 2015 blir det fjortonde året i följd med över 500 mil.

Imorgon måndag ska jag ut på en rolig grej-  "månskenslöpning" med Friskis & Svettis i Skarpnäck. Rapport följer.

Keep on running!

Idag gick löpturen långt ut på Ekerö, ett långpass i dimman på totalt 36 km. Lingonmarkerna såg lovande ut men på riset satt inga bär. Jag vände strax efter Slinkbacka för att ta bussen hem men när dimman lättat såg jag bären längs vägslänten, inte mycket men jag fick ihop till en burk lingonsylt. Idag hade det varit mer lönande att plocka pantflaskor och burkar, sådana fanns det många av längs Ekerövägen.

Keep on running!

Varför springa till Uppsala när det är längre till Österbybruk? Oj, vilka fina lingon jag plockade denna gråa novembermåndag.

Hur får man till ett bra långpass i trista november? Själv stack jag ut på lingonplock i Uppland.

Jo, det finns fortfarande lingon i Upplandsskogarna. Är det inte fantastiskt att kunna plocka lingon i mitten av november? Bären är dessutonm otroligt fina att göra lingondricka av. De har fått en smak av tranbär eftersom de är frostnupna.

Den här drycken klassar jag som ett fint årgångsvin. De rensade bären mixas, inget vatten sätts till, sedan silas allt och efteråt tillsätts lite socker och natriumbesonat. Flaskorna förvaras i kylskåp.

Långpass är numera liktydigt med små upptäktsresor, jag vill se nya platser och samtidigt göra något "nyttigt", inte bara ut och springa en massa kilometrar. Så den här gången blev det pendeln till Uppsala och sedan Upptåget till Vattholma. På google maps hade jag spanat in att skogarna såg ut att vara bra lingonmarker. Och visst var det så, en bit utanför Vattholma på ett kalhygge fanns massor av lingon, stora, saftiga och mörkröda. Tror aldrig jag sett så mycket bär på en så pass begränsad yta.

Två lite ovanligare vägmärken. Klicka för större bild.

Turen gick till Österbybruk, totalt cirka 26 km. Här har Jan och jag varit tidigare när vi sprungit/rullat till Tierp. På Österbygrillen i Österbybruk blev det en kokt med bröd och på Ica köpte jag bussbiljetten tillbaka till Uppsala och vidare mot Stockholm.

Keep on running!