Glada miner i Vallentunas Nyårslopp med rekorddeltagande. Stora bilden Esteban Banza, småbilderna Cecilia Bildt Sandgren och Susanne Holmberg, Rånäs 4H. 217 bilder på löpare i de olika klasserna (ej barnloppet) hittar du här: http://bilder.suneson.se/#!home Och här är resultaten: http://www2.idrottonline.se/VallentunaFIK-Friidrott/  Själv sprang jag inte utan var funktionär längs banan. GOTT NYTT ÅR!

Keep on running!

Morfar tillsammans med mina bröder Jan och Ragnar på en fiskebåt på väg ut till Brännö i Göteborgs skärgård där min mammas fastrar hade ett sommarställe. Bilden är tagen 1947 och morfar är 68 år.

Det är inte bara det röda håret jag har gemensamt med min morfar Carl Grevillius. Jag kom också att dela idrottsintresset med honom. Men att han för över 100 år sedan ägnade sig åt långdistanslöpning kommer som en sensation.

Några år innan min mamma gick bort gav hon mig en påse med diverse idrottspriser, ordnar och plaketter, som tillhört hennes pappa Carl Grevillius. Tanken var att jag skulle gå till ett antikvariat i Stockholm och få sakerna värderade. Men påsen glömdes bort i 30 år och det är först i julhelgen jag nu tittat närmare på samlingen.

Min morfar var född 1879 och och dog 1972, 93 år gammal. Han var yrkesofficer och slutade sin militäriska bana som överstelöjtnant. Jag minns morfar som en rakryggad person, både bildlikt och bokstavligt. Han verkade lite sträng, rökte cigarr och hans hår var stubbat, rött i början och mot slutet grått. Han var barnkär berättar en av mina kusiner men själv vågade jag aldrig sitta i hans knä när familjen firade jularna på Burgårdsgatan i Göteborg.

Jag visste att han var en baddare på fäktning och pistol och tagit många medaljer, bland annat SM i florett 1922. Senare när jag flyttat till Stockholm förstod jag också att morfar tjänstgjort på Kungliga Krigsskolan Karlberg där min mammas syster Inga föddes 1910. Morfar var idrottslärare på Karlberg, världens äldsta krigsskola i sitt slag, som bara ligger ett stenkast ifrån där jag själv bor. Jag är ibland och tränar i Karlbergsparken och det var alltså här morfar var och sprang och exicerade 100 år före mig. Tanken svindlar. Tänk om man hade fått ta en joggingtur med morfar!

Att det inte bara var rena militärgrenar han praktiserade i förstår jag när jag går igenom medaljsamlingen. Jag hittar också några löparmedaljer, tyvärr icke daterade men troligtvis från 1910-talet och Karlbergstiden.

Morfars löparplaketter från Kungliga Krigsskolan. Den första gäller 400 meter, den andra 1 000 meter och den tredje 10 000 meter. Bak på den senare står tiden ingraverad; 48 1/2 minut. Klicka på bilden för större storlek!

10 000-metersmedaljen är den klart intressantaste för mig. Tiden, 48,5 minuter, är absolut ingen topptid. Jag skulle slå den tiden ganska lätt idag. Men ändå, att han sprang så långt för över 100 år sedan förvånar. Var ägde loppet rum och under vilka omständigheter? Tyvärr får jag nog aldrig veta. Men grattis morfar, du imponerar!

Keep on running!

Ett tappert gäng på 148 personer startade 08.30 från Slussen för att springa Årets Sista Långpass, ett årligt återkommande arrangemang ordnat av Peter och Ulla Lembke & Co. Gissningsvis sprang knappt hälften fulla distansen, 60 km.

I USA brukar en 6-milare inte vara några problem. Men i svensk vinterkyla blev idag distansen nästan övermäktig, särskilt när julmusten i ryggsäckens slang frös  till is.

Håller jag på att tackla av? 2014 års "Årets Sista Långpass" var mitt fjärde och det klart tuffaste av de alla. Ifjol sprang jag de sex milen på 6 timmar och 39 minuter (brutto) men i år tog det mig hela 7 timmar och 22 minuter. Allt kan inte skyllas på kylan, som mest minus åtta grader. Och inte heller dumheten i början att försöka ligga i snabbaste fartgruppen. Nej, det var inte min dag i dag men jag tog mig ändå i mål trots att jag efter 24 km övervägde att ta pendeltåget hem från Sollentuna.

Det var en stapplande gubbe som i mörkret anlände 16.10 till Slussen. Tur att mörkret dolde det mesta för det var nog ingen vacker syn. På tunnelbanan hem vinglade jag som en berusad. Dagens höjdpunkt var att efteråt få lägga sig i ett varmt bad.  Årets Sista långpass blev säkert just årets sista långpass. Men kanske efter en vederkvickande sömn beger jag mig ut i morgon på ett nytt löppass fast då ska jag inte som idag bränna 4 068 kalorier.

 Vid julkrubban i Sätra prästgård brukar jag alltid stanna till. Väldigt trevligt!

Med eldsjälar blir allt mycket trevligare. Det var åttonde året i följd paret Peter och Ulla Lembke ordnade detta gemensamhetslöp, gratis dessutom,  för Stockholms ultrarävar och vanliga motionärer som vill spänna sin båge. Med nätet och Facebook, Funbeat och allt vad det heter går det lätt att trumma ihop en stor trupp. Ett toppenarrangemang! Bara ett litet önskemål; kanske kunde man ändra bansträckningen något till nästa år?

Här banan vi sprang: http://www.gpsies.com/map.do?fileId=lmvpihwgszprsxpb

Dagens hjältar, Annica och Ulla. De stod tappert och väntade i kylan på snoriga och törstiga löpare. I bakluckan på bilen fanns allehanda godsaker, inte minst skumtomtar.

Värdelösa handvärmare. Dessa fiifiga och återanvändbara "hand warmers" skulle ge värme "upp till 60 minuter" men höll bara värmen ca 15 minuter och förvandlades sedan till en hård massa. Skräp!

Keep on running!

Hela joggingkärran full med ved. Nu är det kallt och kalkelugnarna hemma är glödheta. I byggsäckarna på gatorna i kvarteren hämtar jag prima ved. Det finns inget mer praktiskt än en joggingkärra att transportera hem den i. Gratis ved och motion på köpet!

Keep on running!

Igår en julgran i vagnen, idag en back med lättöl och vatten. En babyjogger är ett fantastiskt transportmedel och duger till mycket annat än ett coast to coast. Idag sprang jag till Ica Maxi på Kungsholmen. Vagnen på bilden har använts under ett av mina fyra coast to coas, rullat enormt mycket i Sverige men också mycket i Tyskland och Danmark och fungerar som min bruksvagn. Finvagnen står inlåst i källaren och längtar ut på ett femte coast to coast!

Keep on running!

Hur transporterar man hem en julgran från byggvaruhuset utanför stan när man inte har bil? Naturligtvis i barnvagnen! Kungsgranen var ett riktigt kap- 199 kronor och jag fick också en mössa på köpet (ful som stryk). Men bäst av allt var löpturen på en mil, gratis dessutom.

Keep on running!

Löpare från Vallentuna FK studerar bankartan innan de testlöpte nya Nyårsloppsbanan.

"Gärna medalj men först en rejäl avslutning på året". Så skulle löparna i Nyårsloppet kunna säga.

För trettiotredje årets i följd anordnar på nyårsaftonen min klubb Vallentuna FK Nyårsloppet http://www.nyarsloppet.nu/. Ikväll var jag med och testsprang banan tillsammans med cirka 15 klubbkompisar. Vi sprang ett varv, 5 km, på den delvis nya banan som i år dragits in i Vallentuna Centrum. Den relativt lättsprungna slingan (bara en lite längre backe) springs antingen ett eller två varv, nytt i år är en tävlingsklass på 4 km. Vidare finns det ett barnlopp.

Jag har varit flaggvakt några år och kommer antagligen också i år att stå längs banan. Kanske ses vi då?

"Felstavad" skylt. I veckan anslogs denna skylt på mitt gym (Friskis & Svettis Hagastan). Tråkigt bara att Riksidrottsförbundet valt att skriva doping och inte dopning.

Keep on running!

Riksidrottsförbundet kampanjar mot dopning men skriver genomgående felaktigt doping. Klicka på bilderna för att läsa texten!

Heter det doping eller dopning? Riksidrottsförbundet svänger sig med svengelskan och skriver doping. Men det korrekta svenska ordet är dopning (än så länge).

Jag hajade till när jag var inne på RF:s hemsida och såg att förbundet numera konsekvent använder beteckningen doping, även i sammansatta ord som t ex antidopingreglemente, dopingkontroll etcetera. Kanske praktiskt i internationella sammanhang men lite förvirrande på hemmaplan.

Det svenska ordet är nämligen dopning, dopningsbrott, dopningskontroll etc. Det är rekommendationen i den nu gällande Svenska Akademiens ordlista (SAOL 13), variantformen är doping, dopingbrott, dopingkontroll etc. Men i den tidigare utgåvan, SAOL 13 som kom i slutet på 1990-talet, var det doping som gällde men dopning i alla sammansatta ord.

Förvirrande? Ja kanske men alla svenska auktoriteter använder idag ordet dopning, inte doping. RF står alltså ensamt. Vi har antidopningslagen från 1991 och alla svenska myndigheter skriver numera dopning. Det gör även min tidigare arbetsgivare, Tidningarnas Telegrambyrå. I det för massmedierna normgivande häftet TT-språket upmmanas vi att skriva dopning, inte doping.

Bild från RF:s hemsida.

Googlar man på ordet visar det sig att på svenska sidor används beteckningarna dopning och doping ungefär lika ofta, dock dopning något oftare, antagligen på grund av att journalisterna är mer språkmedvetna än gemene man.

Själv tycker jag att att vi ska slå vakt om det svenska språket och som norrmännen och islänningarna använda inhemska ord så långt det är möjligt. RF är därför ute och cyklar men ska ändå ha en eloge för att man är konsekvent, tidigare blandade man hej vilt doping och dopning. Helt omedveten är dock inte RF om "problemet"; ifjol utredde man saken http://www.rf.se/Antidoping/Antidopingarbetet/Dopingellerdopning/ och enades om doping var det rätta. Vad tycker du själv förresten?

På tal om svengelska. Min förra klubb, Majornas IK, kallade i förra veckan medlemmarna till ett träningspass där det utlovades "speedplay". Vad kunde det vara? Jo, fartlek! Det och smorgasbord är annars ett av de få svenska ord som används i internationella sammanhang. Skönt att det ändå finns språkpoliser. Så här skrev medlemmen Gunnar Bengtsson i MIK:s gästbok:

"Lustigt att ni kallar det speedplay då det heter fartlek i hela världen förutom på Sats i Sverige :) T.o.m i Frankrike, Ryssland och Katalonien! :) Blev direkt misstänksam mot det när det ihopskrevs och inte på det naturliga sättet för den som har engelska som modersmål, alltså speed play! Det kan jämföras med att smörgåsbord på engelska heter smorgasbord Blir vi bjudna på ett dylikt på Sats kallas det säkert buttergoosetable :) Jag går på core på Friskis. Om det hade kallats bålstyrka istället hade jag med all säkerhet börjat för flera år sedan. Visste inte vad de var. :( Men det är tydligen viktigare med ett fräckt engelskt ord än ett svenskt som t.o.m. jag förstår:)".

Keep on running! (Förlåt, fortsätt spring!)