Jag testade idag olika program på gymmets löpband. När ett av passen var över stod det på displayen:

-Excellent!

Tackar, tackar. Enligt maskinen ska jag tydligen vara i form. Jag hade tryckt på knappen "Fit", ställt in ålder, vikt, kön, sprungit i fem minuter i en hastighet av 7,5 km/tim och hållit händerna runt maskinens handtag med inbyggd pulsmätare. Mitt VO2 max blev 52 och syreupptagningsförmågan var tydligen "excellent".

Hm. Vad händer om jag ändrar åldern från 66 år till 35? Jodå, även då fick jag betyget "excellent". Ett tredje försök och jag knappade in 25 år och att jag skulle väga 75 kilo (min verkliga vikt är 60 kg). Då sänktes betyget  till "very good".

Jag är fullständigt novis på det här området men inser att löpbandets värden nog är aningen osäkra. Sånt här ska man visst göra med andningsmask under mer kontrollerade former och då också ta ut sig, nu var det rena mysjoggen. Fast nog vore det trevligt om  konditionen skulle vara som hos en 25-åring. Kan det stämma, tro?

Jag brukar sällan kolla pulsen men när jag springer ganska tufft på bandet, dock inte på max, går pulsen upp till 148. Jag har nästan aldrig mätt vilopulsen men jag har en gammal notering för tio år sedan om att den då var 48. Ska fördjupa mig lite mera på det här området och göra nya mätningar. Kanske dammar jag också av pulsklockan som legat oanvänd i 15 år i byrålådan.

Keep on running!   

43.57 och trea bland tio löpare i klass M60 på den ganska flacka milbanan i Sävjan, Uppsala. Ganska nöjd med placeringen men inte med tiden.

Det räckte inte med att vara bra mängdtränad. Ska du ha någon chans i Bore Cup måste du också vara snabb.

Idag drog Bore Cup igång i Uppsala, 2 varv på en 5 km-slinga på mestadels grusväg och asfalterade cykelbanor. Dessbättre slapp vi snön i premiären fast vid målgången slog blixthalka till men alla stod på benen.

Konkurrensen i min klass, M60, bedömde jag som hård och det var framför allt fyra gubbar jag skulle kunna få problem med. Två av dem slog jag men klubbkompisen och "oövervinnelige" Alex Bonn och Lars Isgård, IF Linnéa, utklassade mig med cirka 3 respektive 2 minuter.

Hur kunde det gå så här? Jag hade ändå laddat inför den här tävlingen, kört en hel del intervaller på band, tagit två vilodagar inför loppet och var bra mängdtränad. Men jag hade inte mera att ge och i mål kände jag mig ändå rätt nöjd. Inför nästa tävling i cupen, tyvärr bara 7,5 km, ska jag komma ännu bättre förberedd. Nu vet vi alla var vi står formmässigt men att ta in 2-3 minuter på mina konkurrenter blir svårt.

Några minuter kvar till start. Totalt fullföljde 157 löpare, en av de högsta deltagarsiffrorna under de 32 år Bore Cup arrangerats.  Arrangörsklubben Uppsala IF hade flest deltgare och ska ha all heder av arrangemanget.

Kvinnorna sprang 5 km och först i mål var Dace Landström, Vallentuna FK, på 18.03. Och etta bland männen var Lars Södergård, också Vallentuna, på 32.14. Så nog kan man säga att min klubb sopade banan i Uppsala!

Resultat: http://www.borecup.se/

Bildspel från Mats Edelryd, Storvreta:

http://www.youtube.com/watch?v=qxQzi9S5eqg

Keep on running! 

Per-Olof Björkman (svart jacka i mitten) prickar av oss före start.

-Se nu till att vinna julskinkan, sa hustrun.

Nej, någon skinka blev det inte, inte ens en ynka prinskorv, däremot en jumboplats i Skinkloppet.

Varje år anordnar Vallentuna FK Skinkloppet, en intern klubbtävling där även den långsammaste löparen kan vinna. Tävlingen går ut på att försöka pricka sin föranmälda tid. Jag hade angett att det skulle ta 50 minuter att springa den 9,6 km långa slinga, ställde alltså in mig på ett ganska behagligt joggingtempo. Lite väl behagligt visade det sig; jag behövde ytterligare 4 minuter och 32 sekunder. Det var den största felavvikelsen av alla. En klar sistaplacering med andra ord.

Men för två år sedan var det ännu värre. Då handlade det om sex minuter. Jag är urusel på att veta i vilket tempo jag springer. Ändå har jag en klocka som visar hastigheten fast sådana hjälpmedel var bannlysta i kväll. Hade jag i stället gett järnet och inte myssprungit, ja då hade jag kanske fått känna doften av skinkan. Segrade gjorde Joel Ljungberg med en felavvikelse på 13 sekunder.

Otroligt kul i alla fall. Och ett riktigt bra arrangaemang. Att fika efter loppet med alla tävlande och funktionärer (cirka 30 personer), ja det stärker klubbkänslan.

På lördag blir det lite allvarligare. Då drar första deltävlingen i Bore Cup i gång. Då är det järnet som gäller, inget mystempo och inga 50 minuter på milen.

Keep on running!

Min löptur följde stationerna längs tunnelbanans röda linje, började i Ropsten (bilden) och slutade i Norsborg. Det blev lite av en klassresa- från välstånd till fattigdom.

Morgonrusning och packat med folk på t-centralen. Jag får släppa förbi några tåg innan jag får plats med vagnen. Som pensionär känner jag mig fri som fågeln när jag ser dessa horder av människor på väg till jobbet, tysta, buttra och med blicken riktad ner i sina mobiler eller gratistidningar.

Själv är jag på väg mot Ropsten i norr för att därifrån börja min löptur längs tunnelbanans röda linje (T 13) ner till Norsborg i sydväst. Framför mig ligger en lugn och behaglig löptur på cirka tre mil. Det är några plusgrader, solen tittar fram då och då och jag kommer att få en lätt sidvind.

Turen börjar med att jag villar bort mig på smågatorna i Hjorthagen. Gps:en snarare stjälper än hjälper mig. Det byggs mycket här ute, jag irrar runt kring Fortums gigantiska  kraftvärmeverk. Skönt att jag inte bor här ute, tänker jag. Alldeles för backigt och detta värmeverk mitt i bebyggelsen.

Men snart blir det behagligare och jag hittar bättre när jag närmar mig Gärdet. Välståndet verkar också öka. Ja det blir något av en klassresa jag kommer att göra, förstår jag - från välmående Östermalm, Norrmalm, Södermalm till fattigare områden som Skärholmen, Vårberg, Fittja, Alby, Hallunda och Norsborg.

De här stationerna passerade jag i tur och ordning. Klicka för större bild!

Gärdet 2,2 km, Karlaplan 3,4 km, Östermalmstorg 4,4 km, t-centralen 5,6 km

Gamla stan 6,5 km, Slussen 7,4 km, Mariatorget 8,2 km, Zinkensdamm 9,1 km

Hornstull 10,1 km, Liljeholmen 11 km, Aspudden 12,8 km, Örsberg 13,6 km

Axelsberg 14,5 km, Mälarhöjden 15,7 km, Bredäng 17,6 km, Sätra 19,5 km

Skärholmen 21,3 km, Vårberg 23,7 km, Vårby gård 25,3 km, Masmo 27, 3 km

Fittja 28,8 km, Alby 30,3 km, Hallunda 32,2 km

Klassresa, ja. De första tecknen på miljonprogrammet börjar synas runt Axelbergs tunnelbanestation. Bredäng verkar heller inte så trevligt. Sådär håller det på ju längre söder ut jag kommer. Något förfall är det inte, bara trist i största allmänhet.

Tiggarna ser jag överallt vid tunnelbanestationerna, såväl i innerstan som i förorterna. Jag gör en snabbkalkyl; hur många tiggare kommer jag att passera ner till Norsborg? Det är 25 stationer, i innerstan sitter det en tiggare vid varje nedgång, i förorterna i regel bara en vid varje station. Det gör cirka 40 tiggare plus cirka 10 jag passerar på gatorna. Till detta ska läggas att varje tunnelbanestation i förorterna har ett köpcentrum och där sitter minst 2 tiggare utanför de större butikerna vilket gör att jag kan plussa på med 30. Totalt alltså 80, förmodligen har jag tagit till i underkant. Tre av fyra är kvinnor.

Det sorgliga är inte att tiggarna är så många och att dom verkar bli allt fler. Nej, det verkligt bekymmersamma är alla sysslolösa jag ser i förorterna. De verkar också bli fler för varje år. Unga, friska män, inga missbrukare, ofta invandrare. De står i grupper utanför något köpcentrum, röker, snackar och har absolut inget att göra. Arbetslösa, förmodar jag. Vilket resursslöseri! I Vårberg kunder jag räkna till ett 30-tal från den här gruppen. Och sen har vi alla missbrukare som sitter med sina burkar och flaskor i värmen inne i köpcentrat och ständigt jagas ut av Securitasvakterna. Mest skrämmande är dock vakterna. Deras tatueringar och brutala stil inger inget förtroende. De blänger misslynt på mej men verkar inte komma på något att sätta dit mig för.

I Skärholmen är ohälsotalet (antalet dagar med sjukpenning m m) för män 30 mot 12 för Östermalm. Medellivslängden är tre år lägre i Skärholmen men hjärtinfarkterna betydligt fler. Siffrorna talar sitt tydliga språk; förorterna har stora problem och jag kan som gäst hos verkligheten förnimma den känslan.

Framme i Norsborg efter 33 km löpning. Utflykten inkluisve lunch, småstopp och felspringningar tog närmare sex timmar. Tunnelbanan hem tog 45 minuter.

Keep on running!

Jag har kritisiserat Tunnelloppet och andra lopp för att de inte tillåter namnändringar. Tunnelloppet ska dock  ha beröm för att man snabbt rättat i resultatlistan när en tävlande sprungit med en annan löpares nummerlapp.

Jag var anmäld till Tunnelloppet men ville inte springa. Jag överlät då tidtagningschipet till min son Erik eftersom det inte gick att göra namnbyte. Det var mot mina principer eftersom jag under flera år fört en hård kamp mot alla "nummerlappsfuskare" i andra lopp, främst Göteborgs Varvet och Stockholm Halvmarathon.

Erik sprang in på 42.27, en tid som jag kanske skulle kunna ha gjort, desto större anledning att rätta. När resultatlistan sedan kom med mitt felaktiga namn mejlade jag arrangören och bad att man skulle ändra och också ändra klubbtillhörighet och födelseår. Och idag, bara två dagar senare, finns Eriks namn med i resultatlistan. Föredömligt!

Annars kan sådant här ta väldigt lång tid och ibland rättas aldrig felen. Men arrangörerna verkar ha blivit mer lyhörda, kanske är det droppen som urholkat stenen. I årets Göteborgs Varv var man snabb med att rensa bort de allra mest uppenbar fuskarna, t ex män som sprungit med en kvinnas nummerlapp.  Lidingöloppet, som var en arrangörerna bakom  Tunnelloppet, tillåter namnändringar mot en avgift. Det borde Stockholm Marathon, Stockholm Halvmarathon, Göteborgsvarvet med flera också göra, tycker jag.

Keep on running!

Klockan är 9 på morgonen och jag har precis klivit av tunnelbanan vid Hässelbystrand. Jag ska springa längs gröna linjen och passera 35 stationer fram till Hagsätra.

Idag sprang 34 000 löpare Stockholm Tunnel Run, en mil på Norra länken i tunnlarna mellan Värtan och Norrtull. Jag fixade mitt eget "Stockholm Tunnelbane Run" längs tunnelbanans gröna linje. Gratis, längre och i guds fria natur.

Planen var att springa ändhållplats till ändhållplats på någon av tunnelbanelinjerna. Lite slumpmässigt valdes linje 19, från Häselbystrand till Hagsätra. Här finns 36 stationer och målet var att springa fram till varje, ta en bild och skriva upp klockslag och distans. Sagt och gjort, bara att beta av- det blev  "intervalllöpning" av ovanligare slag; 34x1 km! Offta var det just ca 1 km mellan stationerna, fotandet och noteringarna blev vilan.

Klicka på bilderna för större storlek!

Hässelby Gård 1 km, Johannelund 2,2 km, Vällingby 3,3 km, Råcksta 5,6 km

Blackeberg 6,9 km, Islandstorget 7,6 km, Ängbyplan 8,6 km, Åkeshov 9,7 km

Brommaplan 10,6 km,Abrahamssberg 11,6 km, St Mossen 12,5 km, Alvik 13,3 km

Kristineberg 14,9 km, Thorhildspl 15,8 km, Fridhemsplan 16,5 km, St Erikspl 17,5

Odenplan klockan 11.25 och dags för lunchstopp på Burger King. Allt hade flutit på fantastiskt bra och jag var på spexhumör.

Snart visade det sig att det här löpet skulle bli väldigt roligt. Alla tunnelbanestationerna fanns inlagda i en gps och väganvisningarna följdes nästan till punkt och pricka. Det innebar helt nya gator för mig och jag slapp de stora, trista trafiklederna. Jag hade heller ingen större brådska och när de första "riktiga" tunnellöparna i sina gula reflexvästar började dyka upp avundades jag dem inte. Det var nog jag som hade valt "rätt" lopp,

Tur att jag inte utnyttjade min startplats utan överlät den till min son Erik, tänkte jag. Han sprang förresten in på en bra tid, låga 42 minuter. Jag har mejlat arrangören (Lidingöloppet mfl) att stryka mitt namn från resultatlistan. Egentligen är det skandal att man inte tillät namnbyten innan loppet. Såg i resultatlistan att närmare 10 000 personer aldrig kom till start. Det innebär startavgifter på cirka 3 miljoner kronor. Rena geschäftet!

Rådmansgatan 18,9 km, Hötorget 19,7 km, T-centralen 21,9 km, Gamla Stan 22,6 km

Slussen, Medborgarplatsen  23,2 km,Skanstull 23,9 km, Gullmarsplan 25  km

Globen 25,9 km, Enskede gård 26,5 km, Sockenplan 27,3 km, Svedmyra 28 km

Stureby 28,9 km, Bandhagen 29,6 km, Högdalen 30,4 km, Rågsved 31,9 km

Framme i Hagsätra klockan 14! Jag var ute i fem timmar och sprang totalt 34 km. Efteråt tog jag tunnelbanan tillbaka och  passade på att slinka in på Friskis & Svettis, knäna behövde också den dagliga träningen.

Keep on running!

Idag tilldelades jag Bragdguldet. Nej, inte Svenska Dagbladets bragdguld utan ett strå vassare- Vallentuna FK:s bragdguld 2014.

Helt överraskande fick jag mottaga medaljen under klubbens årsmöte, jag hade inte fått den minsta vink om att något var på gång. Det var för mitt fjärde coast to coast denna hederbetygelse gavs. Efteråt fick jag massor av frågor från medlemmarna. Kul och hedrande!

Tävlingsåret 2014 går mot sitt slut. Men ännu är det inte riktigt slut; den 6 december drar Bore Cup igång med första deltävlingen i Uppsala. Där ska jag naturligtvis vara med trots att distansen bara är 10 km. Och kanske blir det också start i Nyårsloppet i Valletuna den 31 december, en trevlig tävling som min egen klubb anordnar för 33:e året i följd.

Nu på lördag var det meningen att jag skulle springa Tunnelloppet i Stockholm, förlåt "Stockholm Tunnel Run". Men detta jippo med över 40 000 anmälda blev betydligt större än jag trott varför jag bestämt att inte springa.

Tidtagningschipet har därför överlåtits till en av mina söner. Det är emot mina principer men jag har försökt att ändra namnet i startlistan i motionsklassen men arrangören (Lidingöloppet) tillåter inte detta. Det borde man göra, anser jag. Men tyvärr verkar det vara pengarna som är det viktigaste.

-Det är ok att låta någon annan springa med ditt chip. Jag skulle heller inte springa med så mycket folk omkring mig. Fast du kan ju njuta av all konst i tunnlarna, tröstade kassabiträdet i Intersport-butiken där jag hämtade ut chipet.

Nja, som icke bilägare får jag se konsten från bussfönstret om det nu dras någon busslinje genom denna jättetunnel. Hursomhelst, ser du mitt namn i resultatlistan på lördag så är det garanterat inte jag som sprungit.

Keep on running!

Tack, tack, jag fick en helt ny gps-klocka eftersom Tom Tom inte lyckades laga min gamla.

Gäller garantin i Sverige för elektronikprylar man köpt utanför EU? Svaret är ja.

I januari i år var jag och sprang i Florida för att träna inför ett stundande coast to coast. Jag passade då på att köpa en enkel gps-klocka (Tom Tom Runner), som var lite billigare än i Sverige. Jag har varit mycket nöjd med klockan men för ett par veckor sedan gick den sönder, en av knapparna hade låst sig. Säkert ett garantiärende men skulle garantin gälla i Sverige eller skulle jag behöva skicka tillbaka den till USA?

Jag fruktade det värsta. Turligt nog hade jag sparat kvittot men första beskedet från Tom Tom i Sverige var något dunkelt:

"En klocka kan skickas på reparation oberoende var du köpte den, garantiperioden gäller dock för det landet du köpte klockan i. För en klocka köpt i USA är garantiperioden 1 år, en klocka köpt i Sverige har 2 års garanti".

Allt löste sig dock på bästa sätt. Tom Toms suportavdelning i Sverige gav först instruktioner via mejl om hur jag kanske skulle kunna få igång klockan. När inte detta gick fick jag skicka in den i ett portofritt kuvert och idag fick jag alltså tillbaka den. Ja inte samma klocka utan en helt ny. Man hade (turligt nog) inte kunnat laga den i deras verkstad i Holland.

Så nu har jag en helt ny klocka. Nästan samma sak hände för två år sedan med med min handhållna Garmin-gps, en mycket dyr sak för motorcykelbruk och som varit min ledsagare under tre coast to coast. Den hade jag köpt över nätet i en butik i Spanien. Inte heller den lyckades man laga så jag fick en helt ny från Garmin i Sverige.

Sämre lycka hade jag däremot med en trasig mp3-spelare jag köpt i USA för över tio år sedan. Jag skickade tillbaka den till den amerikanska tillverkaren men hörde sedan inte ett pip. Jag borde nog ha skickat den till butiken, misstänker jag.

Någon som haft problem med garantin vid utlandsköp?

Keep on running!