I mål efter Bremen Marathon. Sluttid 3.33.41, en liten besvikelse.

Nej, jag är inte bättre än så här. Bremen Marathon, min andra mara i år, har jag ingen anledning att yvas över. Jag hade hoppats göra under 3.30 men stapplar in på 3.33.41.

Jag trodde annars att formen var bra, att jag nu fått upp farten efter 100 dagars slölunk i USA.  Visst har jag blivit snabbare och har inga problem med artrosen  men jag kroknar efter 30 km. Liksom i Barcelona, där jag var knappt en minut långsammare, tvingades jag också den här gången ta några korta gångpauser.

Barcelonloppet i januari genomfördes otaktiskt. Då sprang jag för snabbt första halvan och tappade när 20 minuter på andra. Därför gick jag idag ut mycket långsammare och nu blev tappet "bara" fem minuter.

Visst, jag är besviken men det finns ett och annat att glädjas över; jag blev 3:a i M65 (segraren fyra minuter före mig), totalplacering 288 av cirka 1 200 löpare,  ådrog mig inga skador eller skavsår och de nya  skorna funkade perfekt. Och så var det ju ändå en liten, liten förbättring av tiden jämfört med Barcelona.

Vi hade också tur med vädret; sol, lite vind och behagliga 15 grader. Till detta ska läggas en i stort sett helt platt bana. Ändå var banan inte toppen- massor av 90-gradare och andra konstigheter även om det inte direkt påverkar oss motionärer.

Detta var min femte mara i Tyskland och jag har också sprungit tre halvmaror här. Tyskarna är mycket bra arrangörer men Bremen Marathon hade flera missar. Den lite knixiga banan kan jag stå ut med men inte att det bara serverades vatten i de flesta vätskekontroller. Tidsmattor saknades också så man fick inga mellantider och resultaten kom först flera timmar efter att loppet var över. Även den tryckta informatioen inför loppet (bara på tyska) var dålig. Nej, Bremen Marathon med nuvarande bana och arrangörer kommer inte att bli något storlopp. Bremen är annars en otroligt vacker stad men skippa maran om du åker hit.

Imorgon börjar Jan och jag rulla/springa mot Hannover, en sträcka på cirka tolv mil. Det blir dagliga rapporter här på bloggen.

Keep on running!  

Nej, det blir inget världsrekord för den nyss fyllda 60-årige nyazeeländaren Perry Newburn. Han sackar alldeles för mycket för att klara hastighetsrekordet på 46 dagar.

Just nu befinner sig Perry nära gränsen till Texas och har drygt 200 mil kvar att springa för att nå stadshuset i Los Angeles. Ska han slå rekordet över USA måste han nu göra 12-13 mil per dag, en omöjlighet. Nu är siktet istället inställt på att att slå rekordet for "Masters" (40 år eller äldre) på 52 dagar.

Löpet är dock fortfarande lika intressant. Perry har ingalunda gett upp och gubben är klart sevärd. Videosnuttar varenda dag!

https://www.facebook.com/perrysrunamericain50days

Keep on running!

Jan och jag framme i Söderfors efter dagens mycket lyckade långpass Tierp-Söderfors. Längs vägen plockade jag massvis med lingon och i Söderfors blev det pizza i den gamla järnvägsstationen.

-Svisch, swosch!

Bärplockaren sveper genom riset och lingonen rasslar mot plåten. Bären är mörkröda och stora och snabbt fylls plockaren.

Vilken utdelning! På mindre än 30 minuter har jag fått ihop 1,5 liter. Vidare till nästa ställe och storfångst igen. Ringer upphetsad hustrun och sjunger "På lingonröda tuvor. . . ".

Ja, idag blev det verkligen napp i storskogen. Men jag fick ge mig långt bort från Stockholm för att finna skogens röda guld. Det blev SL och Upptåget till Tierp och det var längs vägen mot Mehedeby det lyste rött. Jag kunde ha plockat många liter men nöjde mig med tre.

Det egentliga uppdraget var dock inte bärplockning utan att få till ett bra långpass inför maran nästa helg i Bremen. Även bra utdelning på löpningen; jag verkar vara i hygglig form och kunde hålla ett ganska högt tempo under en längre period. De nya tävlingsskorna Saucony Kinvara kändes också bra, möjligen aningen för svampiga. Det är första gången jag provar det märket, det har varit Brooks till 95 procent under alla åren.

- Jag kunde knappt hänga med i det tempot. Snygga skor förresten, tyckte brorsan Jan som var ute och luftade sina rolerblades och också ville ha ett formbesked inför Tyskland. Efter maran ska han och jag rulla/springa från Bremen till Hannover (12 mil). Lätt som en plätt, i alla fall för Jan.

Vi styrde vår färd mot Söderfors, 23 km för mig och 29 för Jan som tog en omväg över Mehedeby. Eftersom det var lördag var tyvärr herrgården stängd så det blev pizza istället för herrgårdsmenyn. Men den smakade också gott och på söndag blir det hemma lingon med mjölk till efterrätt, ett barndomsminne gott som något.

En svart huggorm på vägen, troligen en hanne eftersom den var liten, gav mig en enordfinkick. Plötsligt kändes löpningen lättare.

Keep on running!

Löparbanorna är lappade och lagade och vid just det här partiet sticker tartanen upp något varför snubbelrisk föreligger.

Löparbanorna på Kristinebergs Idrottsplats är i dåligt skick. Upprustning är på gång men ingen vet riktigt när.

Det är lite sorgligt att se hur Kristinebergs IP sakta förfaller. Löparbanorna har lappats i olika omgångar och är i ganska dåligt.skick. Är det inte dags för en upprustning snart?

- Jo, löparbanorna är i väldigt dåligt skick men eftersom man sagt att IP ska renoveras har man väntat med att göra enstaka renoveringar. Tyvärr vet jag inte när en upprustning ska ske, svarar Åke Lagergren, arbetsledare på Stockholms stad Idrottsförvaltningen, Kungsholmen.

Idrottsplatsen ligger bara 1,5 km från min bostad och förr var jag ofta här och tränade intervaller. Krillans IP, som den kallas i folkmun, är en charmig idrottsplats på Kungsholmen och uppfördes 1930-1933. På platsen låg tidigare Horsnbergsvelodromen. Hela området stöps nu om och en ny stadsdel med sammanhängande parkstråk växer upp. Det är klart utsagt att idrottsplatsen ska finnas kvar, däremot kommer  SL:s intilliggande  bussdepå med verkstäder att försvinna, troligen till Postens lokaler i Tomteboda. Planerna på att gräva ner depån under idrottsplatsen är inte aktuella.

Nej, detta är inte den riktiga vattengraven men de nertrampade löparbanorna gör att vatten samlas i groparna.

Idrottsplatsen är öppen för allmänheten så det är bara att springa in och ta några varv på löparbanorna eller jogga runt i det 700 meter långa terränspåret på insidan av staketet. Annars är omklädningsrum och toaletter stängda. Däremot är Krillans lunchrestaurang/cafe under läktaren öppet dagtid fram till klockan 13.30. Där kostar dagens rätt 75 kronor och idag serverades ärtsoppa och pannkakor alternativt kalops.

Den gamla bilden till vänster är från 1923 då Horsbergsvelodromen var nybyggd. Den hade plats för 10 000 åskådare och ovalen mätte 333 1/3 meter. Ekonomiska problem och att banan inte godkändes för tävlingar orsakade stängning 1927. På exakt samma plats byggdes Kristinebergs IP. Bilden till höger är från 1932 då både IP och bussgaraget stod klara. Observera benmjölsfabriken i Minneberg i bakgrunden och Stora Bryggeriet med den rykande skorstenen.

Keep on running!

.

Nu går det inte lika lätt att fuska i Göteborgsvarvet. Personer som gör topptider med en annan löpares nummerlapp på bröstet tas inte längre med i den slutgiltliga resultatlistan.

Göteborgsvarvet har skärpt kontrollen av resultatlistan. Årets lista kan vi lita på eftersom nummerlappsfuskarna rensats bort.

Jag har under många år här på bloggen och direkt till ledningen för Göteborgsvarvet protesterat mot att det är så mycket fel i resultatlistorna. Droppen verkar nu ha urholkat stenen även om det finns mycket kvar att göra.

Problemen med resultatlistorna uppstår när anmälda löpare inte ställer upp utan säljer eller skänker bort nummerlappen till någon annan. Då registeras resultatet på den som är anmäld, inte på den som sprungit.

För det mesta spelar det ingen större roll. Men när någon springer så snabbt att han/hon "riskerar" att hamna bland de främsta i sin ålderklass blir det helt galet. Det kan t ex hända när en 25-årig övertar pappas startnummer och placerar pappa överst i M60. Eller när en man springer med en kvinnas nummerlapp. Även om man på Varvet bara tävlar i klasserna M/K och inte delar upp i ålderklasser blir det tokigt eftersom resultaten är sökbara också på ålderklasser.

Särskilt illa är det när dessa till synes topprestationer bland veteranlöpare (35 år eller äldre) hamnar i diverse andra resultatsammanställningar, t ex de tiobästalistor jag gör. Genom bildgranskning har jag dock kunnat rensa bort de flesta nummerlappsfuskare.

När jag nu nu sammanställer årets veteranstatistik visar det sig att nummerlappsfuskarna är bortplockade. Tidigare har jag varje år hittat 10-20 fuskare bland topp tio i vetranklasserna, i år inga. Varvet måste på eget initiativ ha gjort denna bildgranskning. Bra!

Återstår bara att hoppas att Varvet också kommer att tillåta omregisteringar. Hittills har det inte gått att ändra namn, nummerlappen är personlig och får inte överlåtas. Men när Stockholm Marathon, Göteborgsvarvet m fl tillåter detta blir det slut med allt nummerlappstrixande och vi får rättvisande resultatlistor. De riktiga fuskarna, sådana finns också bland motionärerna, är svårare att komma åt.

Keep on running!

Perry Newburn från Nya Zeeland gör ett försök att krossa det 24 år gamla världsrekordet genom att springa från New York till Los Angeles på mindre än 46 dagar. Det betyder cirka 11 mil om dagen. Kan en 59-årig klara det?

Under 16 år söp och knarkade han och var nära att dö i en överdos. Nu ska denne 59-åring från Nya Zeeland bli världens snabbaste man att till fots korsa den amerikanska kontinenten.

Sannolikheten för att Perry Newburn, 59, ska lyckas är inte så goda. Men gubben,som mera ser ut som en tomte än en löpare, tillryggalägger ändå ohyggliga sträckor. Han är på strålande humör på sina Youtube-klipp.

Han startade den 1 september från stadshuset i New York och är nu efter 20 dagar i Saint Louis (MO). Det gör drygt nio mil i snitt per dag, nästa dubbla dosen jämfört med vad jag gjorde senast. Men räcker det för världsrekord?

Nej, tyvärr är det nog redan kört. Det är cirka 300 mil kvar till Los Angeles. Ska det bli ett rekord måste dagsdoserna nu ligga på 11-12 mil. Då kan det inte bli många timmars sömn- Perry är nämligen ingen snabblöpare att döma av videoklippen på Faacebooksidan https://www.facebook.com/perrysrunamericain50days

Jag tvivlar däremot inte på att han kommer fram till Los Angeles. Perry har gjort många långlöp tidigare, bland annat sprungit runt Nya Zeeland. Men när han inser att världssrekordet är utsiktslöst slår han säkert av på takten. Det gjorde t ex Jessica Goldman, som försökte bli världens snabbaste kvinna över kontinenten. Henne trodde jag dock mera på än Perry.

Nej, om en 59-åring ska lyckas slå ett världsrekord i långlöpning kan det inte vara så vasst.. Gällande rekord är  från 1980 och innehavs av amerikanen Frank Giannino, som sprang San Francisco- New York på 46 dagar, 8 timmar och 36 minuter. Det innebär ett snitt på 10,7 mil per dag. Kanske ingen omöjlighet för en ultralöpare i världseliten om denne får maximal suport. Under senare år har flera försök gjorts att slå rekordet, oftast av elitmotionärer, men ingen har varit i närheten.

Damrekordet är ännu äldre, från 1978, och innehavs av sydafrikanskan Mavis Hutchison. Just nu läser jag boken Unstoppable Woman. Mavis, som var första kvinnan att korsa kontinenten, behövde 69 dagar. En stor bedrift särskilt med tanke på att hon var skadad och hade en kolerisk besättning i följebilen. Följebil har också Perry men där verkar det vara högre i tak.

Keep on running!

Omslaget till första numret av Spring. Omslagsspojke är Johan Larsson, bäste svensk på Göteborgs Varvet.

Spring heter Sveriges nya löpartidning. Är du intresserad av löpning och höjt dig över nybörjarnivån tror jag det här är en tidning du kommer att gilla.

Första numret av Spring ger mersmak. Det här blir en prenumeration jag inte kommer att ångra, gissar jag. En riktigt bra löpartidning. En blå gul tidning dessutom, från början till slut handlar den om svenska löpare och svenska lopp. Seriös så det skriker om det, möjligtvis lite tråkig och inget man sträckläser.

Premiärnumret har bland annat ett sju sidor långt reportage om den hårtsatsande långlöparen Johan Larsson, åtta sidor om Norrköpings Stadslopp och en intervju med Midde Hamrin, som fortfarande har det svenska rekordet på 10 000 meter. Det kryllar av toppidrottsmän, unga som gamla. Kul att man uppmärksammar även veteranprestationer och jag glädjer mig över reportaget om 81-årige Gunnar Nilsson som som gör milen på 50 minuter.

Jag tror att Spring fyller en viktig lucka bland löpar- och hälsotidningarna eftersom man vänder sig till ganska erfarna löpare till skillnad från svenska utgåvan av Runners World. En stor målgrupp för RW är just blåbären även om alla kan hitta ett och annat korn i RW. Många av mina löparkompisar fnyser dock åt RW.

Spring är väldigt hårt mallad, nästan varenda sida har en temarubrik. Jag förstår tanken bakom det här, det blir lättare att göra en tidning när man "bara" behöver fylla hålen. Risken är att den blir lite tråkigare, mer förutbestämd. Layout, bildmaterial och texter tycker jag annars håller hög klass.

Chefredaktör för Spring är BG Nilensjö, själv en mycket duktig veteranlöpare som har det svenska rekordet på 10 000 meter landsväg i M50 (34.16). Nilensjö är en riktig tuffing, ungefär som RW:s förre chefredaktör Claes Åkeson, numera krönikör i RW. Att Spring ändå blir lite tungläst tror jag kan bero på att den inte har så mycket annonser som RW. Förhoppningsvis kommer Spring nu att få fler annonser när tidningen visat vad den går för.

Här en kort sifferjämförelse mellan Spring och septembernumret av Runners World (RW):

                     Spring        RW

Vikt                270 g         234 g

Sidor              116            100

Lösnummer      49 kr         69,50 kr

Annonsandel   10%            33%

- - -

Lingonen kostade 89 kronor kilot på Ica Maxi i Kungens Kurva. Bara en idiot som jag köpte dessa bär!

Nu ger jag upp! Efter fyra mer eller mindre resultatlösa försök att hitta lingon stegade jag idag in på Ica Maxi i Skärholmen och köpte 1 kilo. Innan hade jag springandes sökt lingon i Glömsta naturreservat och bara fått ihop 1 dl efter någon timma. Tyvärr var bären på Ica inte bara dyra utan också dåliga. Inte BOB alltså, Icas gamla märke som uttyds Billigt Och Bra. Vad jag däremot fick i riklig mängd i Glömstaskogarna var pyttesmå fästingar (hittills åtta upptäckta).

Keep on running!

Intervallpasset med Friskis & Svettis i Hagaparken är över. I mitten i vit tröja ledaren Tina Arenbalk.

Nio av tio löppass genomför jag ensam. Men idag provade jag något nytt- intervallträning utomhus med Friskis & Svettis.

Jag bor bara några hundra meter från Friskis & Svettis i Hagastan i Stockholm. Där är jag i stort sett varje dag och rehabtränar mitt artrosknä och brukar också springa lite snabbare pass på löpbanden. Annars är det LSD som gäller, alltså long slow distance och då i regel ensam.

Jag försöker nu bli lite snabbare inför stundande mara i Bremen och då är det bra att springa intervaller. Perfekt när det då finns ett gym i närheten som erbjuder denna typ träning. Och att springa intervaller tillsammans med andra gör det hela lite lättare.

Vi var bara tre föutom ledaren på dagens 55 minuter långa lunchpass men det spelade ingen roll, inte heller att vi hade olika träningsbakgrund. Passet genomfördes i Hagaparken och var smart upplagt eftersom alla kunde träna på sin egen nivå. Vi hade stegringslopp, sprang halvlånga intervaller runt Linvävartorpet och utanför grindarna till Hagaparken fick jag pröva något helt nytt, tabata intervaller. Det är högenintensiv löpning med mycket kort vila. Trots att pinan bara pågick under några minuter blev jag helt slut. Säkert nyttigt!

Med ett årskort på fickan brukar jag springa till de flesta gymmen Friskis & Svettis har här i Stockholm. Jag är mycket imponerad av anläggningarna, som är välutrustade och i ett fantastiskt gott skick. Pricken över i är att alla har bastu. En trevlig detalj jag noterat är att personalen alltid hälsar på mig när jag kommer och går. Det är jag inte van vid i stressiga Stockholm. Nästan som om jag vore på McDonalds i USA.

Keep on running!