Dörren på glänt för att släppa in lite kyla från korridoren. Rummet var pyttelitet, saknade fönster och en hel del annat.

Jag bor i ett fönsterlöst rum. Det finns heller ingen stol eller bord, värmen är närmast outhärdlig  och ventilationen obefintlig. Ska jag överleva ännu en natt på vandrarhem?

Jag har kommit till Södertälje och checkat in på Telge Vandrarhem. Först tyckte jag vandrarhemmet var riktigt fint, allt var nytt och fräscht. Jag fick eget badrum, stor tv på väggen, 35 kanaler och bra wifi. Eftersom hotellpriserna var höga i stan var 550 kr (utan frukost) inte så mycket att klaga på. Men när temperaturen närmade sig 30 grader, ja då såg jag annorlunda på saken.

Näst sista dagen blev annars helt problemfri. Jag hade 44 km att springa från vandrarhemmet utanför Strängnäs. Eftersom jag hade motorvägen inte långt ifrån mig var vägarna nästan bilfria. Imorgon är äventyret slut, sista etappen in till Stockholm blir 40 km. Behagligt och på kvällen väntar funktionnärsgenomgång inför lördagens halvmara, Runrundan, i Vallentuna. Kanske är du sugen att springa loppet? Direktanmälan är möjlig på tävlingsdagen. Här info om loppet/loppen  http://www.runrundan.se/

Keep on running!

För det här rummet på STF-vandrarhemmet Malmgården i Strängnäs betalade jag 395 kronor. Billigt? Ja, men inte prisvärt.

Har inte vandrarhemmen börjat spela ut sin roll? Det billiga boendet är knappt prisvärt jämfört med vanliga hotell, är min erfarenhet.

Jag har varit medlem i Svenska Turistföreningen, STF, i många år och bott på massor av vandrarhem. I början var det mest för att det var billigt. Men med stigande ålder har man blivit mer bekväm och priset är inte längre lika viktigt. För mig som löpare vill jag bo bekvämt efter en hel dag ute på vägarna och då duger inte riktigt vandrarhemmen.

I semestertider tvingas många hotell ha rea på rumspriserna för att inte stå tomma. Och det är i den jämförelsen vandrarhemmen framstår som dyra. På fina hotellet i stan får du dusch och toa på rummet, platt tv med mängder av kanaler, frukost, stort rum med en bäddad säng, hiss, fungerande internet och kanske gym, bastu och pool och du slipper städa vid avresa. På vandrarhemmet får du i regel inget av det här såvida du inte betalar extra, ända blir standarden låg.

Jag tänkte på det här idag när jag efter en lång och hård dag checkade in på STF-vandrarhemmet Malmgården utanför Strängnäs. Med vandrarhemsmått mätt är det här ändå ett hyggligt vandrarhem. Men de 395 kronorna inklusive lakan jag betalade som STF-medlem var inte värt priset jämfört med de 595 kronor jag betalade på  t ex på Best Western i Västerås och 550 på Bålsta Gästgiveri. Dåligt internet i ett gemensamhetskök bjöd man på, inte på rummet, jag fick dela dusch och toa, rummet var så litet att joggingvagnen inte fick plats där eller i korridoren, jag fick bädda min säng och tv fick jag dela med andra. Nä, vandrarhem är som sommarstugor, mina tvättade kläder blev aldrig torra.

Lunch på Pizzeria Bamse i Torshälla. Här börjar jag tvivla på om jag ska nå dagens etappmål. Drygt fyra mils löpning återstår till Strängnäs.

Idag hade jag den tuffaste löpdagen av alla under min Mälartour. Det regnade halva dagen, jag blev myggbiten och mot slutet satte motvinden och backarna in. Men det gick, jag måste ha blivit dunderladdad på pizzeria Bamse i Torshälla. Krafterna kom och gick under dagen men jag sprang i stort sett hela tiden och jag var inte slut efter totalt 67 km löpning.

Tyvärr väntar även imorgon ett vandrarhem, de riktiga hotellen i Södertälje hade inte rea. Och ena bakdäcket på kärran är på väg att paja. Ska jag klara hela vägen hem?

Keep on running!

Var finns den gamla bebyggelsen i Kungsör? Stan gjorde inget intryck på mig men jag gladdes åt att biblioteket höll öppet så jag fick internetkontakt.

Drygt halvvägs. Idag kom jag till Kungsör efter 54 km löpning. Vad har hänt här i stan, har man rivit all gammal bebyggelse?

Jag kan inte Kungsörs historia. Jag trodde stan skulle vara en pärla med en massa gamla charmiga trähus i centrum, typ Arboga och Mariefred. Men bybyggelsen längs huvudgatan Drottninggatan verkar vara från 40- och 50-talet och föga charmig.

Jag frågar på biblioteket om vad som hänt med den gamla bebyggelsen. Men jag får inga bra svar. Kungsör är annars en väldigt gammal stad så det borde ju finnas mer än några enstaka riktigt gamla hus. Gustav Vasa och Karl XI ville till och med göra Kungsör till Sveriges nya huvudstad. Tur att dom planerna aldrig förverkligades!

Dagens första stopp blev Köping, Stan var större än jag trodde, riktigt idyllisk med ett folkmyller längs gågatan. Senast jag var här var på 80-talet i samband med Köping maraton. Jag minns det loppet väl- före start hade jag ett ärende i buskarna utanför idrottsplatsen. Medan jag satt med byxorna nere small startskottet. Jag gick inte under 3 timmar. . .

Trots att jag springer runt Mälaren ser jag knappt vattnet. Vägarna går långt ifrån sjön och skulle jag springa längs stränderna, ja då hade det nog blivit jobbigare och mer än de 30 milen. Men idag ser jag vattnet, Ekuddens camping med ett litet vandrarhem ligger precis vid stranden.Här bodde jag för några år sedan då jag sprang till Oslo. Lotta i receptionen känner igen mig direkt eller var det vagnen utanför som fick henne att minnas?

Morgondagen kan bli besvärlig. Det väntas regn och distansen blir över sex mil. Jag fic inget förstklassigt boende på herrgård utan checkar in på ett STF-vandrarhem. Men internet ska visst finnas i köket!

Gammal bebyggelse i Västerås centrum. Bilden tagen från Stora Gatan.

Keep on running!

Ett fyllo i skogen? Nej, bara en långdistanslöpare som tar igen sig. Det här är frihet!

Tofsvipor kvider högt i skyn över åkrarna, i buskarna sjunger lövsångare och gulsparv och runt benen fladdrar några blåvingar. Jag springer på skogsbilvägar, på stora landsvägar, i villakvarter och på cykelbanorna i tätorterna. Jag är ett med naturen och känner mig som luffaren.

Vad är frihet för dig? För mig är det att kunna göra allt det jag vill göra och inte ha någon annan som bestämmer, en arbetsgivare t ex. Dåtiens luffare hade möjligtvis friheten men min frihet är nog mycket större, särskilt nu som pensionär.

Jag tänker på luffarens sorglösa tillvaro där jag springer fram i det vackra svenska sommarlandskapet. Min resa idag är lång, jag ska på min andra dag Mälaren Runt löpa från Bålsta till Västerås, drygt sex mil. Idag väljer jag mycket småvägar, ja till och med skogsbilvägar med bommar. Det blir lite orientering och min gps gör att jag känner mig någorlunda säker. Och det går otroligt bra idag, inte en miss och jag känner mig löpstark och lycklig.

Underbara skogsbilvägar, här efter Ekolsund på Trögds häradsallmänning.

Knaggligt värre på den gamla banvallen över Ekolsund. Passagen fanns märkligt nog inte med på gps-kartan. Tyvärr har algblomningenkommit igång i Mälaren.

I Enköping tar jag lunchpaus, slår mig ner i skuggan på en uteservering och äter en pizza. Två mil utanför stan och efter fem mils löpning gör jag som luffaren; slummrar till i dikesrenen. Krafterna kommer tillbaka och det är på tämligen lätta ben jag springer in i Västerås och gör en stoppsladd utanför hotellet. Är det inte konstigt, de dagar man tror ska bli besvärliga blir sällan det. Jag har till och med krafter kvar för att genomföra ett gympass på hotellet (löpbanden hoppade jag över).

Ingen luffarinkvartering.. På Best Western i Västerås betalade jag bara 595 kronor. Storslagen frukost, jättefint rum, kaffe, kakor dygnet runt, internet med kabel, bastu, gym, med mera med mera.

Dagens löpning blev totalt 64 km. Imorgon Kungsör.

Keep on running!

Äntligen Bålsta. Mälaren ligger inför mina fötter men jag är för trött för att bada.

Varför är det alltid så svårt att springa till Bålsta? Tätorten ligger "bara" 47 kilometer hemifrån men jag har alltid haft problem att springa hit, så även idag.

Första dagen på äventyret är avklarad. Jag pustar ut på Bålsta Gästgivaregård efter en besvärlig dag, trots att medvinden hjälpte mig mycket. Det vilar en förbannelse över just löpen till Bålsta. Ibland har jag tvingats ge upp redan i Kungsängen eller Bro för att ta pendeln hem.

Två gånger har jag försökt springa till Västerås men har fått sluta kort efter Bålsta. Då var det kalla uteövernattningar i skogarna som tog knäcken på mig. Nu ligger jag dessbättre inomhus så de 63 km imorgon till Västerås ska nog gå bra.

Bålsta Gästgivaregård. Jag ligger i en annexbyggnad, ett ganska litet men ändå bra rum för 550 kronor natten inklusive frukost och internet.

Dagens löpning blev totalt 48 km.

Keep on running!

Nu sticker jag iväg på ett nytt löparäventyr: Mälaren runt. Den här gången kommer jag att springa ensam och det blir totalt 30 mil på sex dagar.

Konstigt nog har jag aldrig sprungit runt Mälaren. På nordsidan har jag gjort Stockholm-Enköping och på väst/sydsidan Stockholm-Arboga. Men alltså aldrig runt hela härligheten.

Det hela är en ren impulsgrej. Blev lite förvånad att hustrun släppte iväg mig så lätt men tidsmässigt passar det väldigt bra i vårt gemensamma semesterprogram. Oj, vad jag ser fram emot det här! Jag springer iväg redan på söndag morgon och är hemma på fredag eftermiddag.

Det blir sammanlagt fem övernattningar och det mesta är bokat i flygande fläng. Jämfört med Danmark och även i viss mån Tyskland blir övernattningarna relativt billiga. Best Western i Västerås för 595 kronor får nog anses vara ett kap. Jag vet ingen hotellkedja som har bättre frukostar än just BW.

Så här ser dagsprogrammet ut:

* Dag 1 söndag 23/6  Tomtebogatan- Bålsta Gästgiveri, Bålsta,  47 km

* Dag 2 måndag 24/6 Bålsta-Best Western, Västerås, 63 km

* Dag 3 tisdag  25/6 Västerås-Kungsör Ekuddens vandrarhem, 52 km

* Dag 4 onsdag 26/6 Kungsör-Strängnäs, Ulfhälls herrgård, 61 km

* Dag 5 torsdag 27/6 Strängnäs-Södertälje, Telge Vandrarhem, 47 km

* Dag 6  Hemma! 39 km

Här är rutten: maps.google.se/maps

Keep on running!

Midsommarafton och sommarens första dopp i Brunnsviken.

Blomsterplockning och bad. Man kan göra en hel del trevligt under en joggingrunda.

Under löpturen idag plockade jag sju sorters blommor och tog ett snabbdopp i Brunnsviken. Blommorna sattes i vas, placerades inte under kudden. Skam till sägandes kan  jag inte namnet på alla blomstren trots att jag är son till en botanist och varit med pappa på hundratals exkursioner.

Vi är kvar i stan när alla åkt till landet. Gatorna är nästan folktomma och jag mötte få joggare på väg ut mot Hagaparken och Brunnsviken. De här områdena var tidigare mina stamställen, Brunnsviken runt var favoritrundan.

Löpningen gick ovanligt lätt idag. Ja, så lätt att det troligen blir ett dubbelpass idag med äldste sonen. Gårdagens "friskförklaring" livar upp sinnet.

Vackra löpvägar längs Brunnsviken. Men vad heter växten?

Ryssgubbe (Bunias orientalis)                Natt och dag ( Melampyrum nemorosum)

Keep on running!

Äntligen! Idag friskförklarade sjukgymnasten mig.

-Jag skulle kunna sätta en stämpel i rumpan på dig att du är frisk. Nästan i alla fall, skrattade Sussi Dieng Nylander på Friskispraktiken.

Jag har gått hos henne sedan i januari efter att ha fått diagnosen artros i vänster knä. Skadan blev akut i samband med Huntsville Marathon i Utah den 29 september ifjol. Jag hann springa fem minuter i denna nerförsmara innan det blev tvärstopp. Efter det har jag haltat på, haft diverse löpstopp, åkt skidor, tränat på gym och är nu nästan uppe i de träningsvolymer jag hade innan skadan (de två senaste månaderna har jag legat på cirka tio mil i veckan och under Tyskland/Danmark-löpet på en bit över 20).

Artrosen blir jag inte kvitt och gymbesöken lär fortsätta många månader till, kanske i åratal. Det senare sörjer jag dock inte, det är någorlunda kul på gym, tar heller ingen större tid eftersom jag springer dit. Nu handlar det om att öka muskelmassan i vänster lår. Helt kvitt haltandet blir jag kanske inte- jag har aldrig sprungit snyggt och för utomstående har det sett värre ut än vad det är.

Tävlandet har legat nere men nu kommer jag försiktigt börja med tempoträning och backlöp (bara uppför) för att förhoppningsvis under sensommaren eller hösten stå på startlinjen i någon halv- och helmara. Och så kan jag börja blicka framåt till nästa coast to coast våren 2014.

Keep on running!