Februari 1977. I arbete på Västernorrlands Allehandas (VA:s) centralredaktion i Härnösand. Observera snusdosan och Veckans Affärer på skrivbordet. I bakgrunden fackbasen Martin Englund i samtal med redaktionschefen Bo Östman (ej på bild).

November 2012. En tidig löptur förbi gamla VA-huset på Nybrogatan i Härnösand. Det lyser i ett av fönstren på tredje våningen där jag hade min arbetsplats. Idag finns Härnösands Hus i lokalerna och skylten på nedre botten annonserar om lediga lägenheter.

Jag rökte, snusade och tog sportbilen tlll redaktionen något kvarter bort. Det slappa livet i Härnösand danade mig till långlöpare.

Jag är tillbaka på "brottsplatsen". 1969 gjorde jag lumpen på KA5 i Härnösand, 1973 började jag arbeta på Västernorrlands Allehandas lokalredaktion i Kramfors och hamnade efter några år på huvudreaktionen i Härnösand som reporter och senare som nattredigerare. Måltiderna då bestod av två kokta korvar med mos, senap, ketchup, räksallad och en Pucko. Motion var ett okänt begrepp.

-Kan farbrorn säga hur mycket klockan är?

Minnena återvänder. Jag springer i mörkret på Brunnshusgatan i Härnösand och minns de två barnen som med respekt i rösten frågade om klockan. Jag var 20 år, bar vinteruniformen modell M60 och var på väg ner på stan på första permisen. Nu är jag med familjen på fransysk visit i lärdomsstaden och på väg upp mot regementsområdet.

Övre raden: Jag bodde i tidningens lägenhet på Brunnshusgatan, 15 kvadrat och utan kök. KA5 är nerlagt, grindarna och staketet är borta men vaktstugan med arresten finns kvar och där huserar idag städfirman Norrlands Miljövård.

Undre raden: Förr skyddade gallren i arretsen mot utbrytningsförsök, nu mot inbrott. Här låg markan och fortfarande finns ett café i huset.

Dagens löppass startar ovanligt tidigt= väckarklockan var ställd på 06.45 men gick igång redan 03.45. Fadäsen upptäcks först när jag står omklädd ute på gatan. Inte kan jag återvända till den goa sängvärmen, får inrikta mig på en tur i mörkret.

Det är en märklig känsla att springa genom stan 43 år senare. KA5 försvann 1998 men bygganderna står kvar, dock inte mitt logemente. Det gör mig lite förvirrad, springer runt och söker men inser till sist att byggnaden är riven och ersatt med en ny där Landsarkivet nu har sina samlingar. Markan är lustigt nog kvar och i sjukstugan där jag var flitig besökare ligger en veterinärmottagning.

Slappt lumparliv och osunt journalistliv- hur var konverteringen till löpare möjlig? Jo, jag hade nog ensamlöparens egenskaper i mig utan att jag själv förstod det. I lumpen sprang jag tremilamarschen med stridspackning när de andra gick och fick nästa dag beröm på kaserngården av högsta befälet. Och  när de andra åkte hem över helgen tog jag skidorna och åkte ut i skogen och byggde mig en koja. I Härnösand träffade jag Sophia, min fru, som jobbade på VA:s lokalredaktion i Sollefteå. Efter några år försvann cigarretterna, snuset och när joggingvågen drog igång hängde jag på.

Nog har jag Härnösand att tacka för mycket. Det var också där jag lärde mig yrket. Jag hade visserligen  några år innan arbetat på flera småtidningar i Småland men det var först på VA det blev riktigt seriöst.

Först efteråt inser jag att den mörkblå högertidningen i tabloidformat var en klippa- den var orädd, kritisk, och nyhetsledande. Vi slogs mot alla, även mot det borgerliga styret i Härnösand men vi var på nyhetsplats opolitiska. Så var det t ex inte alltid på socialdemokratiska Östra Småland jag hade arbetat på tidigare. Alla läste VA, "Allehanda" kunde man inte vara utan, inte ens i röda Ådalen där vi i Kramfors var jämnstarka med socialdemokratiska Nya Norrland. Konkurrensen mellan de två tidingarna var stenhård. Redaktionschef Bo Östman, senare Sverige mest citerade chefredaktör på VA, tog alltid oss murvlar i försvar. Den känslan har jag inte riktigt haft på stora fina SvD, där journalistiken än i dag är mer räddhågsen och opporturnistisk. Ja, jag tror faktsikt att VA under 70- och 80-talet var en av Sveriges bästa landsortstidningar! En starkt bidragande orsak till detta var att tidningen hade Hasse Ellung, en snäll, jovialisk och prestigelös redaktionssekreterare som fick alla på gott humör. Dessutom hade vi Karl-Erik Larsson, en flyhänt och tuff nattredaktör.

Konkurrensen mellan VA och Nya Norrland var stenhård. Men 2000 gick tidningarna samman och bildade Tidningen Ångermanland. De nya lokalerna ligger nu som då på Nybrogatan i Härnäsand.

Keep on running!

 

Först överväldigande bildbevis och sedan ett "erkännade" här på bloggen. Idag diskades den omskrivne 69-årige  fuskaren på Stockholm Halvmarathon.

Helt klart är det värt att rapportera misstänkta fuskare på diverse löpartävlingar. Under årens lopp har jag anmält en del löpare på Stockholm Marathon och Stockholm Halvmarathon och i samtliga fall har protesterna godkänts och löparna strukits från resultatlistan. I mina ögon framstår därför Löparkansliet som en seriös tävlingsarrangör- att blunda för fusket hade nog varit förödande.

I och med att 69-åringen nu är borta från listan flyttas den tidigare 3:an och 4:an upp ett steg och får nu sina rättmätiga medaljer. Det roliga i sammanhanget är också att det nu är tredje gången jag "hjälper" den duktige veteranlöparen Åke Palmqvist, IK Akele, till en bättre placering genom att avslöja att gubben framför varit en fuskare.

Nu återstår att se om även GöteborgsVarvet godtar en motsvarande protest. Tyvärr har jag inga större förhoppningar- ifjol strök man bara fem av tio nummerlappsfuskare trots bildbevisen.

Keep on running!

Fallfrukten plockas upp och kassarna transporterades hem i joggingvagnen. Av frukten blev det gott äppelmos.

Idag sprang jag till grannens kolonistuga i Stora mossen och plockade de sista äpplena. Sprang? Ja, jag är på springade fot igen efter ett skadeuppehåll på en månad.

Somliga kryper på väggarna när de inte kan springa. Det har jag aldrig gjort även om skadorna varit få de senaste 30 åren. Är man skadad eller sjuk är det bara att se tiden an. Inte mycket  att göra, tiden brukar läka alla sår.

Knäskadan efter Utahmaran har dock varit besvärlig. De 2-3 första veckorna kunde jag knappt gå, jag behövde hjälp med att ta på strumporna och knyta skorna, fick stiga in baklänges i framsätet på bilar och cykla har inte varit att tänka på. Men dessbättre har jag inte haft ont och har varit vid gott mod. Ändå blir livet väldigt annorlunda som ickelöpare, rutiner ändras och man vet  inte riktigt vad man ska göra. Bara en sådan enkel sak som att duscha blev plötsligt lite jobbigt, tidigare gjordes det utan att man ens tänkte på det.

Helt återställd? Absolut inte! Men jag tror att jag är på G. För en vecka sedan gick jag visserligen helt obehindrat men minsta lilla löpsteg var omöjligt. Nu har jag sprungit 2-3 gånger, det smärtar inte i knät och jag har ingen värk efteråt. Men jag springer oerhört långsamt, tassar fram med det skadade vänsterbenet och stödjer mig på joggingvagnen, min förtäckta rollator. Men jäklar, det går framåt och jag är snabbare än snabbgångarna!

Vid skador har jag nästan aldrig kontaktat läkare, jag har oftast fortsatt att springa eller gjort ett kortare uppehåll och sedan blivit bra. Den här gången besökte jag läkare, röntgen väntar och allt drar ut på tiden. När väl läkaren synat plåtarna är jag förhoppningsvis helt återställd.

Keep on running!

Snabba som vinden. 55-åriga Jaana Jobe från Solvikingarna har i år gjort 1.30 på halvmaran och Anders Dahl från Högbo AIK gjorde i år  som 48-åring 1.10. I helgen sprang Jaana maran i Amsterdam på 3.15.

De svenska halvmaratonlöparna är i år ruskigt snabba. Det gäller i alla fall veteranerna, visar min färska statistik på halvmaraton.

Nu är också den första preliminära 10-bästalistan på halvmaraton klar. Klicka i högermenyn under statistik och se om du platsar på listan!

Det är riktigt trevligt läsning. Det visar sig att löparåret 2012 blir mycket bra. Tiderna är i de flesta åldersgrupper överlag bättre än under de två föregående åren, såväl för ettan som 5:an i åldersgruppen. Och ändå är inte 2012 över. Listan är högst preliminär- jag har säkert missat en hel del resultat och du får gärna mejla mig kompletteringar. Att flera resultat från GöteborgsVarvet inte finns med beror på allt trixande med nummerlappar där, samma med någar resultat från Stockholm Halvmarathon.

Min egen klass, M60, håller hög standard. Anders Risling, FK Studenterna, har i år gjort 1.22 tätt följd av Lars Wykman, Hakarpspojkarna med 1.23 och och Jörgen Thorsell, Borlänge LK också med 1.23. Och så 81-årige Ingvar Nykvist på 2.14. Vad säger man? Applåd!

Keep on running!

Diplom och buckla till en 69-åring, som sprang StockholmHalvmarathon på fina 1.30.49. Men nog är det något lurt med det här?

"Gratulerar till en fin insats!" Så står det på diplomet som en belåten silvermedaljör på Stockholm Halvmarathon kan skriva ut från sin dator. Och snart ska han få priset hemskickat. Men i sista stund avslöjas han som fuskare.

Det går inte riktigt att lita på resultatlistorna från de stora löpartävlingarna. Jag har tidigare här på bloggen berättat om ett omfattande trixande med nummerlappar; män som springer med kvinnors startnummer och ungdomar som springer med mammas och pappas och noterar stortider. I de flesta fall är det här harmlöst och sker det omedvetet kan det knappast kallas för fusk även om det ställer till en del problem i efterhand med att priser går till fel personer och att åldersstatistiken blir felaktig. Ett felaktigt resultat i listorna går nästan aldrig att rensa bort och hänger med i evinnerliga tider i olika resultatsammanställningar.

Sedan finns det ett betydligt mer utstuderat fusk. För ett par år sedan avslöjade jag en löpare från Åkersberga som skroderade om vilka stortider han gjort på Stockholm Marathon. Det visade sig att han måste ha cyklat eller åkt tunnelbana och hoppat in i ledet strax före tidsmattorna. Han blev självklart struken och avstängd.

När jag nu sammanställer åldersstatistiken och gör 10-bästalistor över årets snabbaste svenska veteraner på maraton och halvmaraton upptäcker jag som vanligt en massa konstigheter i resultatlistorna, bland  annat en 69-åring bosatt strax norr om Stockholm. På årets Stockholm Halvmarathon klockades han för 1.30.49 och blev tvåa i M65. Det är inget orimligt resultat, han har tidigare sprungit bra och fanns ifjol med på min 10-bästalista men årets resultat är det bästa han någonsin gjort.

Enkelt upptäcker jag på bilderna från Marathon Foto att 69-åringen snarare är en man i 30-årsåldern. Jaha, ett typiskt fall av nummerlappstrixande, tänker jag först. Men nog var det lite konstigt att en sådan erfaren och duktig löpare inte inser konsekvenserna av att lämna över nummerlappen till en snabbfotad person och "riskera" att hamna högt i resultatlistan? Jag ringer därför upp honom och frågar om han verkligen sprang årets Stockholm Halvmarathon.

-Javisst gjorde jag det, svarade han.

-Men det är ju en ung person på bilderna. Tittar man på fotona från tidigare år ser man ju att det inte är du, eller?

-Vänta, jag var skadad i år så jag lämnade lappen till en bekant som kunde springa på dom tider jag normalt brukar göra.

-Varför?

-Jag ville inte notera ett dåligt resultat. . .

Fusk eller inte? döm själva. Jag har i alla fall idag lämnat in en skriflig protest och bett arrangören stryka honom ur resultatlistan.

Fusket är inte alls lika utbrett på Stockholm Marathon och Halvmarathon som på Göteborgs Varvet. I Stockholm verkar man dessutom ta mera seriöst på saken, försöker i efterhand rensa så gott det går i resultatlistorna. Men just det här fallet har man missat och även en del andra, bland annat då jag  2010 blev snuvad på bronset i 60-årsklassen av en 20-åring som sprang i pappas namn. Hade jag inte själv reagerat, ja då hade pokalen stått nere i Saltsjöbaden och inte på Tomtebogatan.

-Vi tittar också på fotona men bara på de tre främsta i varje åldersgrupp. Bra att du kontaktade oss, vi skulle snart skicka ut priserna, säger kvinnan på Löparkansliet.

Göteborgs Varvet framstår mera som ett jippo än en seriös löpartävling. Synd, för det finns ingen annan löpartävling med så många bra löpare. Arrangören är dock oförstående till problemet med felaktiga resultatlistor. Man skyller ifrån sig med att tävlingen bara har två klasser, män och kvinnor, och att man därför inte behöver hålla rätt på löparna i de bakre leden, det vill säga veteranerna (veteran är du redan från 35 års ålder). Tidigare gjorde man ändå separata listor på veteranerna uppdelade på 5-årsklasser men det har man slutat med nu.

Ointresset kan illusterras av att jag ifjol skickade in en protestlista med 13 namn  på veteranlöpare som placerat sig bland de fem främsta i sin åldersklass men där man lätt kunde konstatera att det var någon annan som sprungit. Vad hände efter protesten? Jo, ungefär hälften av namnen ströks men fortfarande finns en massa fuskresultat kvar, ofta 20-30-åringar som sprungit med en nummerlapp som tillhört en 50-60 åring eller män som sprungit i kvinnors namn.

Jag har lagt ner åtskilliga timmar på att försöka rensa upp i det här träsket. Och en viss framgång har jag nog ändå haft. Tävlingsarrangörerna verkar idag ha lite större förståelse och börjat inse att om löparna kan överlåta nummerlappen till någon annan och få namnbytet registerat i startlistan, ja då slipper man många problem. För det är egentligen här roten till det onda ligger. Skulle det enkelt, helst gratis, gå att omregistera sig på nätet hade kanske nio av tio fuskare försvunnit och bara de riktiga "skurkarna" varit kvar.

Än så länge fortsätter dock nummerlappstrixandet. När jag nu sammanställer 10-bästalistorna på halvmaraton har jag på årets Göteborgs Varvet tvingats rensa bort totalt tio framsjutna placeringar i veteranklasserna. Jag lovade avslöja fuskarna och här är de i lätt anonymiserat skick:

1. M55, startnummer 39888 (man i 30-årtsåldern på bild)

2. M60, startnummer 19010 (man i 30.årsåldern)

3. M60, startnummer 2639 (man i 40.årsäldern)

4. M60, startnummer 47128 (man i 30-årsåldern)

5. M65, startnummer 66638 (man i 35-årsåldern)

6. K40, starnummer 62334 (en man!)

7. K45, startnummer 1904 (en man!)

8. K50, startnummer 75239 (en ung man!)

9. K55, startnummer 11284 (en 20-årig tjej)

10. K55, startnummer 18028 (en man!)

Är det då något att bråka om att resultatlistorna inte stämmer och att en och annan fuskare slinker med?

- Det tycker jag nog. Vi är mevetna om att vår resultatstatistik innehåller felaktiga resulta. Vi går helt på de resultat arrangörerna publicerar, vi har inte tid att kolla. Så det är bra att någon gör det, säger Ivar Söderlund i Svenska Friidrottsförbundets veterankommitté i Umeå.

När jag för två år sedan avslöjade 20-åringen som höll på att snuva mig på bronset i Stockholm Halvmarathon utbröt en enorm debatt här på bloggen och hundratals inlägg på löparsajtenrna Funbeat och Jogg. Budbäraren halshöggs visserligen men jag hade nog fler anhängare än motståndare. Vad många då inte verkade förstå  var att vi veteraner kan vara minst lika seriösa i vår träning och tävlande som "elitlöparna". Platsar du på mina 10-bästalistor, ja då tycker jag att du tillhör eliten.

Se vad andra tycker:

http://www.funbeat.se/discussion/show.aspx?ThreadID=1279195

Keep on running!

 

Fredagen den 19 oktober kommer jag här på bloggen att avslöja ett stort antal fuskare i diverse långlopp under 2012. Protester har lämnats in till tävlingsarrangörerna.

Välkommen åter!

Keep on running!

Ingvar Nyqvist, 81 år. Bilden är från halvmaran Växjöloppet 2010 men Ingvar sprang iår också dubbla distansen i Stockholm med bravur. Till höger en anann krutgubbe, 65-årige Stig Åsberg, som klippte till i lördagens Göteborgs Marathon.

En mara på drygt fem timmar eller drygt tre. Det är vad de duktiga veteranerna Ingvar Nyqvist, 81, respektive Stig Åsberg, 65, gjort i år. Det här framgår av min rykande färska veteranstatistik.

Första preliminära listan ligger nu ute på bloggen. Klicka i högermenyn på statistik och du får upp 10-bästalistan 2012 för veteraner på maraton uppdelad i femårsklasser. Jag har gjort den här listan under många år och för första gången finns jag själv inte med. Suck, 2012 ser ut att bli ett bedrövligt tävlingsår för mig och min enda martontid på 3.36 föreslår inte långt i M60.

Listan är som sagt preliminär. Säkert har jag missat en del resultat, inte minst utländska lopp. Så mejla mig gärna och meddela vad jag missat eller gjort fel. Målet är att få listan så bra som möjligt- statistiken på det här området släpar eftefter i Sverige och är inte heller helt tillförlitlig.

Maratonåret är inte över och mycket kan komma att ändras. En iakktagelse jag dock gör direkt är att Göteborgsklubben Solvikingarna i år inte är lika dominerande som tidigare år. Vad kan det beror på? tror ni.

Och på tal om krutgubbar. I söndags sprang den engelskfödde kanadensiska spänstfenomenet Ed Whitlock, 81 år, Toronto Marathon på 3.30.26 (halvmaran på 1.41), världsåldersrekord med drygt

16 minuter. Som 80- åring sprang han ifjol samma lopp på 3.15,53.

-För lite mängdträning och bara tre tävlingar i år, "skyllde" Ed på efter målgången.

Keep on running!

 

 Klas Osvärn skrattande på pigga ben efter 42 km. Nedan  Andrew Maier passerar en ponny.

Skojigt, soligt, slirigt. Löparna i 50 km loppet Sörmlands Ultra fick en fin lördag längs vackra Sörmlandsleden söder om Stockholm.

Även denna helg var jag åskådare, inte tävlande, i en löpartävling. Trevligt i och för sig men måtte knäskadan snabbt läka så att jag kan vara med i gänget igen. Nu går jag nästan obehindrat, men springa, nej det är omöjligt.

Jag tog därför pendeln och cykeln ner till Haninge för att se löparna passera vätskestationen efter 42 km vid Dalarövägen. Där stod jag två timmar och småfrös men jag hörde ingen klaga på kylan (8 grader), alla verkade pigga och så gott som samtliga kom springade i hygglig fart.

Här ett bildsvep. Klicka på bilderna så blir de större!

 

 

Tomas Eriksson                 John Jämbring       Peter Sundström            

Martin Johansen               Dmitry Korobov    Anders Bergström, John Humble   

Mats Nord/Jens Häger      Tobias Röstlund                    Johan Arrhov 

Adam Bernhoff                    Kajsa Friström                      Paul Strelnert

David Johnson                   Niklas Holmström            Anders Olofsson                 

 

Mats Bergehorn               Per Engvall/Magnus Lindén              Åsa Sjöström

Daniel Svanström/Mats Karlsson Jerker Levin      Magnus Svantegård

Johan Gard                           Bo Johansson                         Lena Jakobsson

Åke Myr                               Rikard Hallgren                Alberto Pinton

Mats Bergenhorn              Daniel Becker     Johan Wärmé, Johan Näsmark

John Nyström                   Peter Teigene                   Erik Bäcklund

Frederic Rambaud              Sebastian Lauterbach      Zakaria Nyström

Maria Thomsen      Marianne Sigurdsdotter   Kjell Kvarfordt/Bo Sabelström

Olle Dahlberg                      Mats Liljegren                    Peter Nilsson

Dick Lidman/Malin Eriksson   Henrik Hansen                 Cecilia Pettersson

Keep on running!

PS  Hittar du fel namn under bilderna, mejla mig!