Ringdans. I parken uppe vid gamla Tomteboda Blindinstitut sprang jag runt träden, upp och ner för backar, fram och tillbaka, gjorde ruscher och höll på i drygt en timma så det stod härliga till.

Tokiga löpningar är det bästa jag vet. Som att springa tvärsöver USA. Eller att bara snurra runt i en park hemmavid.

Springer du mycket är det lätt att din löpning blir monoton. För att variera konfekten brukar jag ibland lämna vägarna och bara sticka rakt ut i skogen. Några enstaka gångar har jag snurrat runt i ett tomt p-garage. Och idag hade jag en yster dans i nysnön i en park intill hemmet.

Det behövs inte mycket för att roa oss långdistanslöpare. Vi behöver inga stora ytor alls. Det räcker med en liten gräsplätt. Jag tänker på Arne Treholt, den norske storspionen, som bedrev marathonträning på fängelsets rastgård. Jag vill minnas han gjorde under 3 timmar när han släpptes ut i frihet. Själv brukar jag ibland springa en halvmara eller längre i kvarteren i Birkastan. Det är faschinerande att det går att springa så långt på ett väldigt begränsat område utan att ens behöva beträda samma trottoar mer än en gång. Och på semestern händer det att jag på en vecka kan avverka uppåt 20 mil på en liten ö i Stockholms skärgård. Några vägar och stigar, det räcker.

Bäst med dessa långspringningar hemmavid är att du har total kontroll över löpningen. Blir du trött kan du vara hemma efter bara någon minut. På några cykelvägar runt Karolinska Institutet har jag en rundbana, som jag brukar springa sommartid. Jag lägger ut vattenflaskor bakom en buske och kan hålla på så länge jag orkar.

Mer kunskap och inspiration om hur det är att springa obanat kan du få från den här artikeln jag nyligen läste på marathon.se.

http://www.marathon.se/news/Article.cfm?NewsId=556621

Keep on running!

Snart hemma. De sista kilometrarna på söndagens långpass på totalt 35 kilometer sprang jag ensam. Bilden tagen strax nedanför Skanstullsbron.

Skall du lyckas på marathon är det mängdträning som gäller. Denna vecka blev därför riktigt tuff för mig och slutade på 163 kilometer.

Den 13 april är det veteran-SM på marathon i Heleneholm, Malmö. Där hoppas jag kunna göra bra ifrån mig och ta medalj. Den här typen av tävlingar är alltid chansartade eftersom mycket hänger på om de bästa löparna kommer. Ställer 62-årige Kjell-Erik Ståhl upp, ja då är det kört för mig i M60.

Fyra-fem veckor före en mara brukar jag öka mängden för att sedan trappa ner men springa en del snabba pass och sedan  vila mig i form sista veckan.  Idag blev det därför långpass med två löpare från Enskedegruppen. För att få ihop milantalet sprang jag både dit och hem och fick på så sätt två extra mil, men det var ganska tufft.

Är du sugen att springa med oss föreslår jag att du oanmäld kommer ner en söndag till Enskede. Vi samlas utanför Enskede IP de flesta söndagar, alltid  klockan 9.00 och brukar i rätt lugn takt (5 min/km) springa en runda på cirka två mil, ofta i Nackareservatet. Där var vi idag och fick en underbar tur- på stigarna mötte vi några av Sveriges absolut bästa marathonlöpare, bland annat Anna Rahm.

Keep on running!

Vilken jättebuckla! Första inteckningen i vandringspriset kirrat, om två år skall denna blytunga pjäs vara min för evigt!

Fyra tävlingar och fyra segrar. Bore Cup 2008 är över och det gick bättre än förväntat men idag var jag nära att åka på stryk.

-Vad skall man göra fram till december innan Bore Cup drar igång igen?

Stämningen var lite uppgiven bland gubbarna i omkädningsrummet i Hemlingbystugan när sista deltävlingen i Bore Cup idag sprangs i Gävle. Att det här är en uppskattad tävling är helt klart, deltagarantalet är på uppåtgående. Jag tror att det är enkelheten, bra startfält och variationen som gör tävlingen så populär.

Idag gick det dock ganska tungt och min segermarginal i M60 blev  bara några sekunder . Annars var förhållandena perfekta, bara några isfläckar i skogen och lite snösörja på cykelvägarna men ingen tycks ha ramlat. Hoppas att jag får se dig i december i nästa Bore Cup!

Keep on running

En skön söndag hemmavid. Långpassset avklarat liksom lunchen med rödvinet. En vecka kvar till sista Bore Cup-tävlingen och nu handlar det mest om att vila sig i form. Foto: Anna Suneson

På lördag smäller det igen. Då går fjärde och sista deltävlingen i Bore Cup, nu i Gävle  i den underbara Hemlingbyterrängen.

Jag har snackat mycket om Bore, en tävling jag satsat stenhårt på. Med tre tävlingar vunna är cupen klar för min del men jag vill ändå ha en fjärde delseger. Säker kan man aldrig vara men marginalerna har varit på min sida- tvåan har varje gång varit drygt 2 minuter efter mig. När jag hållit exakt ett tempo på 4 minuter per kilometer har tvåan hållit 4.16. I Gävle springer vi i M60 bara 7,5 kilometer, egentligen alldeles för kort för mig och jag hade hellre sprungit 15 kilometer som de flesta andra gör. Kanske får man ta ett extra varv utom tävlan?

Söndag är liktydigt med långpass. Idag blev det cirka tre mil för mig. Att det regnade lätt och bara var några plusgrader tänkte jag knappt på. Jag brukar springa med några duktiga veteraner i Enskede och så blev det också denna söndag. Inser att man är en lite udda figur, när de andra samlas för sitt långpass har jag redan sprungit en mil. I dag var vi bara tre i gruppen och rundan gick i Nackareservatet, Bagarmossen och Hökarängen. Lite förstånd finns ändå kvar- det blev tunnelbana hem från Enskede. Att springa fyra mil känns onödigt långt och idag skulle jag inte ha orkat.

Heja Norge, skrev jag i förra inlägget. Segern idag för Jörgen Aukland i Vasaloppet och brorsan på andra plats visar att Norge står i en särskild klass när det gäller långdistans.

Keep on running!

Flaggan i topp för Norge. Ni har bättre vetranlöpare på marathon än Sverige. Men våra kvinnor är minst lika vassa.
Den norska löpartidningen Kondis har i senaste numret utförlig statistik över vad norska löpare presterade under 2007. Här finns tiobästalistor över 5 och 10 kilometer samt för halv- och helmarathon i samtliga åldersklasser.

För en Siffernisse som jag är det här intressant läsning särskilt med tanke på att jag under flera år för Svenska Marathonsällskape tagit fram liknade listor, dock bara för marathon i veteranklasserna. Norge har länge varit en bra löparnation på långdistans men där liksom här dalar resultaten i takt med att välståndet stiger. Har vi kanske inte tid att träna när vi har så mycket pengar och prylar?

Vi klarar oss någorlunda i landsskampen men de svenska männen får storstryk. I klasserna M40-M60 tar Sverige hem endast en klasseger och det genom den förre elitgångaren Enrique Vera Ibanez i M50 som i Göteborgs sprang på fantastiska 2.40.49. Ännu mer fantastisk är dock  norrmannen Ragnar Mjelstads 2.45.05 i London. Han tävlar i M60! Lite bättre kommer vi till om man tittar på vilken tid nummer tio i varje klass hade. Då vinner Sverige 2 av de fem klasserna (M40 och M55).

Betydligt ljusare är det på damsidan där Sverige vinner två av fem klassegrar ( Karin Schön i K45 på 2.49.05 och Kerstin Hallberg i K50 på 3.08.04). Sverige har också bästa dam på plats nummer tio i fyra av de fem åldersklasserna. Breddmässigt var alltså Sverige här bättre än Norge.

Keep on running!

Det var inte Jonas Arnesens åsikt om att Sverige borde bojkotta Kina i OS som fick honom att sluta blogga i Svenska Dagbladet. Och tidningen har heller inte stängt av honom.

Dessa besked får jag i dag av SvD:s sportchef Ola Billger. Han hävdar att uppgifterna i Dagens Media varit felaktiga. Tennisbloggen är nu ett avslutat projekt.

Historien skulle aldrig ha behövt bli en historia om alla varit öppnare och från början talat klartext  om varför bloggen släckts. Istället valde man att inte ge några kommentarer och i den egna tidningen fanns ingen fingervisning. Tvärtom, inlägg under Arnesens blogg som hänvisade till Dagens Media plockads bort och alla antydningar om Kina likaså.

Jag talade om ett olycksfall i arbetet och lågt i tak på SvD. Därför är jag glad att takhöjden ändå finns och att man aktar sig för att censurera. Om det senare kan du läsa mera om på http://blogg.svd.se/svdse?id=6278

Tråkigt ändå att en uppskattad tenissblogg försvann.

Keep on running!

På väg mot Gustavsberg. Under ett löp på 2 timmar och 15 minuter hinner man tänka på mycket- bland annat på yttrandefrihet och demokrati.

Sverige bör bojkotta OS i Kina! Va, politiksnack på Sunesons blogg? Ja faktiskt, jag skriver om det som jag inte skulle få skriva i Svenska Dagbladet.

I veckan var det slutbloggat för sportreportern Jonas Arnesen, en kollega till mig på tidningen. På sin tennisblogg i tidningen och i en tv-soffa uttryckte han uppfattningen att Sverige inte borde delta i årets OS  i Kina. Det var tydligen som att svära i kyrkan för nu är det färdigbloggat för Arnesens del.

Jag har inga detaljer i fallet. Men jag läser om det i Dagens Media http://www.dagensmedia.se, inget i min egen tidning.  Locket på och det är kanske är lika bra det. För alla förklaringar skulle kännas som bortförklaringar. Arnesens uppfattning har mitt fulla stöd. Kina är en diktatur och kommer under OS att försöka visa upp sin bästa sida för omvärlden. En bojkott från svenska sida är kanske lite senkommen och skulle knappast göra Kina till en demokrati men är ändå en viktig markering.

Om detta tänker jag på under mitt långpass idag  till Gustavsberg (29 km). Medvind, underbart vårväder och jag känner mig lycklig och fri.  Tankarna kommer och går och jag gläds över att leva i en demokrati där alla får utrycka sin uppfattning. Därför kan jag inte se det som något annat än ett olycksfall i arbetet att en kollega tystats. För så lågt i tak får det inte vara på en av Sveriges största dagstidningar.

Förresten, vad tycker du i OS-frågan? Lämna din kommentar!

Keep on running!

Massor av skor. Med 8-9 par skor igång står jag på stadig grund- genom att byta skor vid varje löppass minskar skaderisken.

Ett par bra löparskor minskar risken för att bli skadad. Men är du ute och springer mer än någon gång i veckan bör du absolut skaffa dig två par skor.

Jag har sprungit  totalt 11 000 mil sedan 1981. Det gör en årssnitt på 400 mil, hyggligt mycket men inte extremt eftersom veckodosen hamnar på 7-8 mil. Det ovanliga skulle i stället vara att jag under dessa snart 27 år nässtan aldrig varit skadad.

Det tror jag har följande förklaring:

* Jag har från början en bra kropp som klarar stora träningsmängder.

* Jag byter skor oftare än folk byter kalsonger.

* Jag tränar klokt.

Det första kan du inte göra mycket åt. Men punkterna 2 och 3 kan du påverka. Här några handfasta tips som fungerat för mig.

Skorna

I Sverige köper jag alltid de billigaste skorna (sällan över 600 kronor) men i USA blir det de dyrare modellerna som här hemma kostar det dubbla. Min erfarenhet är att billiga skor generellt inte är sämre än dyra- så har du inga fotproblem, kör lågprisvarianten!

Jag springer i Brooks. Bra skor, men om de är bättre än andra har jag ingen erfarenhet av.  Fördelen att hålla fast vid samma märke är att du inte får några problem med storlekar etc, du känner ditt märke.

Mitt råd är att ha minst två par skor igång. Välj då två lite olika modeller eller en herr- och en dammodell (damskor är aningen smalare i lästen). Fördelen med att ha flera par igång är att fotisättningen m m blir lite annorlunda, det är det ensidiga nötandet som ger skador. Under mitt USA-löp hade jag två par och bytte varje dag. Hemma, då jag i regel springer tre pass om dagen, byter jag skor vid varje pass. Min skoarsenal är av modell större- jag har minst 8-9 par igång, däribland ett par tävlngsskor och ett par terrängskor.

Jag skriver på gummit bak på hälen när skorna är inköpta. På så sätt har jag någorlunda koll på när det är dags att slänga skorna. Ett par för mig brukar få gå 300-400 mil men detta tror jag är väldigt individuellt. När skorna inte längre känns sköna- byt!

Fotbädd, alltså en gjuten innersula anpassad just för din fot, kan minska skaderisken om du har fotproblem. Mina tre par fotbäddar är från sent 80-tal och borde enligt expertisen ha kastats för länge sedan. Men de funkar för mig och jag behåller dem. Just att ha några skor med fotbädd och andra utan är vettigt.

Tvätta skorna i tvättmaskin (fintvätt) några gånger om året. De förstörs inte men torka dem inte i hög värme och ingen tumling.

Träningen

Det är främst hur du tränar, inte vilka skor du springer i, som avgör om du kan hålla dig skadefri. Detta är ett jätteområde, som jag bara kort tar upp här.

Nästan alla skador är överbelastningsskador; du har tränat för mycket, för ensidigt eller plötsligt ändrat din träning. Sista punkten är den viktigaste, den som plötsligt börjar springa intervaller som en galning, springer längs sandstränder, springer på doserade inomhusbanor, springer hårt i nerförsbackar, börjar plötsligt med hopp och konstiga stretchövningar blir ofelbart skadad.

Visst, för att bli snabbare, exempelvis inför en tävling, krävs det att du ökar intensiteten och inte bara lunkar på som tidigare. Men för Guds skull, ta det lugnt. Jag vet inte hur många, bland annat i min egen klubb, som skadats när de börjar komma i form och tar i så de spricker. Mitt knep är att i stället skippa de allra mest intensiva passen, t ex intervaller och backlöpning, och i stället springa snabbdistans på väg, inte löparbana. Skonsamt och effektivt!

Keep on running!