Cassandra Alm från Radio P4 Stockholm intervjuar mig i Vasaparken. Jag hade lite tur och hann skämta bort hennes felsägning.

Tv, radio tidningar och poddar. Många har intervjuat mig men idag var det första gången jag var med i en radiosändning.

Oj, hur ska jag korrigera det här, tänkte jag när jag hörde felsägningen av mitt namn i direktsändning. Cassandra Alm från Radio P4 Stockholm råkade i påannonsen kalla mig för  "Bosse".  Men det gick bra och vi hade roligt båda två efter intervjun.

HÄR kan du lyssna på intervjun. (spela fram till 1:45:15)

Toppar denna vecka lokaltidningens etta. Sommartorka?

Keep on running!

I veckan var jag uppe i Kramfors och träningslöpte och träffade arbetskamrater från Västernorrlands Allehanda jag inte sett på 45 år. Jag träffade även den här Kramforskatten.

Att katter löper i mars visste du säkert. Men få känner till att dom också gör det i juli. Nu pågår rena kattjakten runt om i Sverige- hundratals löpare försöker med sina mobiltelefoner fånga katter på bild.

Jag och drygt 200 andra löpare är med i den här kattjakten, ett Facebookarrangemang kallat Spring tills du stupar. Det hela går ut på att springa eller gå minst lika många kilometrar som dagens datum anger. Klarar du inte det, ja då har du stupat.

Det finns inget krav på att ta bilder på katter. Men eftersom arrangören av ”tävlingen” är kattälskare passar många på att lägga ut bilder på katter de mött under löpturen. Galet? Ja, men rätt kul ändå.

Jag har varit med i Spring tills du stupar 3-4 gånger och om jag minns rätt varit den som sprungit längst av alla. Men eftersom det inte är någon tävling är alla vinnare som klarar minimikravet. Den här gången är det rekordmånga deltagare, kanske för att kraven nu inte är lika tuffa. I juli har vi en ”bankgaranti”, man får tillgodoräkna sig överskottskilometrar men aldrig gå minus på kontot.  

Eftersom jag är mitt uppe i ett träningsprogram för halv- och helmaraton kommer jag inte att vara den som springer längst i juli. För mig gäller det nu att hålla igen på distanserna och i stället prioritera fart. Men stupa ska jag inte behöva göra, i värsta fall får bankgarantin rädda mig.

Träningen går så där. Visst, jag har blivit lite snabbare efter hemkomsten från USA men det går långsamt framåt. Fast det hade både jag och min tränare räknat med. Sakta, sakta skruvar vi nu upp farten på såväl de medellånga passen som på intervallerna. I programmet ingår att varje vecka fram till Veteran SM i maraton i oktober springa ett parkrun (5 km). Dagens lopp i Hagaparken gick ca 30 sekunder långsammare än veckan före. Men jag är ändå rätt nöjd med mina 23.47 med tanke på rätt hård träning dagarna före.

Veckans distans: 82 km

****På måndag är jag i direktsändning i Radio P4 Stockholm ca 07.30-08.00 ****

Keep on running!

I mitt träningsprogram ingår att varje lördag springa ett parkrun (5km). Kanske har det börjat lossna lite- dagens lopp i Hagaparken gick på 23.22. Målet i år är att toppa statistiken i M70 på maraton och halvmaraton men ännu har jag inte tävlat på dessa distanser.

Platsar du på maratonlistan? Min åldersindelade tiobästalista över svenskars maratonresultat 2019 ligger nu ute på nätet.  Du hittar den överst på denna sida under ”Maratonstatistik”.

Hur fort måste jag springa ett maratonlopp för att tillhöra de tio snabbaste männen respektive kvinnorna i Sverige? Och vad krävs av t ex en 45-årig man eller en 65-årig kvinna för att kvala in på tiobästalistan i sina respektive åldersgrupper? Min lista ger svaren.

Många lopp återstår innan sammanställningen är komplett. Just nu dominerar resultaten från Stockholm Marathon men efter Berlinmaran den 29 september kommer listan att se väsentligt annorlunda ut. Om några veckor hoppas jag kunna lägga ut motsvarande lista för halvmaraton.

Jag är ensam om at göra dessa åldersindelade resultatlistor. Egentligen är det förvånande att jag som privatperson, inte Svenska Friidrottsförbundet, gör jobbet (inne på mitt 13:e år) men jag gissar att man tycker att det är för tidskrävande. Annars finns nog intresset på högre ort, jag ser att mina sammanställningar dyker upp i diverse publikationer. Norge däremot har ypperlig veteranstatistik och där är det löparorganisationen Kondis som sköter den.  I Sverige gör också löparen Marcus Nilsson rankinglistor på maraton och halvmaraton, dock inte åldersindelade varför i stort sett inga veteraner över 50 finns med.

Om du saknar resultat eller upptäcker fel i min lista vill jag att du mejlar mig: bjorn.suneson@outlook.com

Veckans distans 104 km

Keep on running!

Utslagna 10 000-meterslöpare på Ensked IP. Men de är inte tröttare än att de kan kolla mellantiderna på sina klockor.

Andra kan ta ut sig fullständigt under ett lopp men inte jag. Kanske kan man träna upp den färdigheten?

I tisdags besökte jag Enskede IP och Studenternas Långlöparkväll och såg fyra 10 000-meterslopp. På plats fanns många elitlöpare (snabbast av alla var Jonas Leandersson, IF Göta med 29.47). Men där fanns också många duktiga äldre motionärer med tider under 45 minuter på milen.

Skönt att jag inte anmälde mig, tänkte jag där jag satt relativt ensam på läkataren. Här hade jag kommit sist och kanske fått utstå nesan att man blåst av loppet innan jag kommit i mål. 

Det jag förundras över är hur många som lyckas ta ut sig och stupar efter mållinjen. Det gäller såväl elit som motionselit. Uppenbarligen ger man allt, något jag aldrig lyckats lära mig. Under själva loppet när tröttehten kommer blir för mig tider och placeringar inte så viktiga. Men före och efter var de viktiga.

Jag minns t ex ett maratonlopp i Örebro för många år sedan då jag skänkte bort en pallplats. Strax utanför idrottsplatsen pågick gatuarbeten, det var trångt när vi skulle springa i mål och jag hade en löpare flåsande i bakhasorna. Jag stannder upp, släppte förbi honom och sa några vänliga ord om att han kunde passera. Hur korkad får man bli? Samma sak brukar hända under Bore Cup. Springer någon konkurrent om mig är jag rökt, lyckas aldrig mobilisera nya krafter. Hur gör man egentligen?

Jonas Hellström är 58 år och tävlar för Danderyds SK. Han sprang på 38.02, blev trea i sitt heat med 35 löpare där alla utom två var yngre.

Jag sprang ut till Lidl på Ekeö och köpte ett par löparskor av märket Crivit för 199 kr. Mina förra, som dock till utsendet inte är identiska med dessa, var bland de bästa jag sprungit i men livslängden var bara den halva jämfört med märkesskor. Lidl säljer denna vecka även löparkläder av samma märke och även dessa är mycket bra. Köp är mitt råd.

Veckans distans: 112 km

Keep on running!

Lennart Bengtsson, ordförande i Majornas IK och gammal elitlöpare med 2.28.33 på maraton, är min tränare. Lennart skrev ett träningsprogram inför Berlin Marathon 2001 med måltiden 2.59- jag öveträffade tiden med drygt en minut och gjorde som 53-åring 2.57.46. Nu är måltiden 3.30. Ska jag klara den?

I år gör jag för första gången på länge en satsning på maraton och halvmaraton. Målet är 3.30 på maran och 1.30-1.35 på halvmaran. Till min hjälp har jag en tränare.

Idag känns dessa tider omöjliga. Efter USA-löpet har jag blivit långsam. Jag har mängden och förhoppningsvis en bra grund att bygga snabbhet på.

Lennart Bengtsson i Majornas IK i Göteborg, min gamla klubb, ska nu försöka få fart på en gammal ardennerhäst. Han har gjort ett träningsprogram som sträcker sig arton veckor framåt till Växjö Marathon den 19 oktober. Växjö LK arrangerar veteran SM, banan är snabb och löps åtta varv runt Växjösjön. Skulle jag misslyckas där gör jag ett nytt försök i Malaga den 15 december.

En annnan snabb bana kan Köpenhamn uppvisa. Där springer jag halvmaran den 15 september. Att komma ner på 1.30 tror jag är rätt orealistiskt men jag har ändå det tillsvidare som mål.

Idag var dag 1 på träningsprogrammet. 12 km skulle springas i 5.39-tempo (motsvarar 11,1 km/tim). Det låter inte så blodigt men betänk att min hastighet i USA låg under de 97 dagarna på 8-9 km/tim. Jag valde att kliva upp på ett löpband, som ställdes in på 1 % lutning. Passet blev tuffare än väntat, framför allt första halvan, sedan gick det något lättare. Kanske tvingas vi justera ner hastigheterna något i början, det är ju inte meningen att jag ska knäckas. En måltid på 3.30 innebär en snitthastighet på 13,1 km/tim.

Det här med tränaridéerna fick jag efter min träff med Gene Dykes i Philadelphia. Han är jämnårig med mig och är världens snabbaste 71-åring, springer maran på under tre timmar. Han har tränare, springer sina tävlingar väldigt jämnt och han förklarade varför:

-Jag är ju tränad för dom tiderna jag gör.

Är det så enkelt? Ja, kanske.

Mitt tävlingsfacit de senaste åren:

* Bästa mara 2018: 3.43.45 Toronoto, silver veteran VM (besvärliga förhållanden), 2017: 3.26.06 Wroclav, Polen, brons på veteran EM.

* Bästa halvmara: 2018: 1.38.17 San Sebastian, 2017: 1.35.11, Bromölla

 Mitt träningsprogram kommer att bestå av minst ett intervallpass och ett långpass i veckan. En kul grej är att jag tänker springa ett parkrun 5 km  varje lördag fram till Växjömaran. Det blir minst ett parkrun i Norge, Danmark och Finland, tror att det är bra snabbhetsträning.

Under de senaste fem åren har Anders Hansson, Vilsta SK, varit helt dominerande i M70 på såväl maraton som halvmaraton. Här hans fantastiska  maraton- resp halvmaratonsvit under åren 2014 till 2018:

Maraton: 3.20.46, 3.18.06, 3.20.29, 3,19.45, 3.38.15

Halvmaraton: 1.30.47, 1.32.34, 1.34.11, 1.30.46, 1.32.16

Tur att jag slipper honom i år eftersom han tävlar i M75. Men nya giftiga konkurrenter har dykt upp i min klass. Den gamle storlöparen Magnus Bergh, Heleneholms IF, har i år gjort 3.37.31 på maran i Köpenhamn.

Keep on running!

Stefan Wendt intervjuade mig i sin podradio Bättre med åren (www.battremedaren.se). HÄR kan du lyssna på den 1 timma och 35 minuter långa intervjun.

Det är inte var dag man blir kallas "legend". Och det är inte var dag mina prestationer blir jämförda med Thomas Ravellis. Men nu har det skett . . .

Privatpersonen Stefan Wendt i Skövde knackade på strax efter jag kommit hem från USA och bad om att få göra en intervju till sin podradio som tar upp ämnen som hälsa och motion för äldre. Det blev en lång intervju och jag begär inte att du ska lyssna på hela. Du kan snabbspola och här några ämnen:

* efter 18 minuter: Gör löpningen till en löneförmån

* 30.40:  Mitt största idrottsminne

* 31.20:  Då var jag som bäst

* 34.50: Så blir du kvitt knäartros

* 54:  Så såg en vanlig dag i USA ut

* 1.03: Detta skrämmer mig

* 1.19: Så bör äldre träna

* 1.24: När lägger jag av?

---------------------------------------------------------------

Anders Hanell och Matthias Holgersson är synskadade men klarade ändå att gå 5 km på Kungsängen parkrun, en bana som går går till stor del i skogsterräng. Matthias bor i närheten och känner banan väl. Han har tidigare också klarat Stockholm Marathon. Själv missade jag med fyra sekunder att slå mitt tidigare åldersrekord i M70 och kom in på 23.22. Gör ett nytt försök på midsommardagen.

Veckans distans: 71 km 

Keep on running!

Linköping är det senaste tillskott i den svenska parkrunfamiljen, som nu består av totalt åtta lopp.och fler är på gång. Starten är inte långt från den gamla trähusbebyggelsen i Gamla Linköping. Banan är vacker men förrädisk, inte alls så lättsprungen som man kan tro. Jag noterade årsbästa och åldersrekord i M70 5 km på 23.05.

Vackra omgivningar och vacker bana. Linköpingsborna är att gratulera till sin nya parkrun-bana i naturreservatet Vallaskogen.

Jag tog idag tåget från Stockholm till Linköping för att springa mitt 40:e parkrun. Eftersom starten på alla parkrun i Sverige är 09.30 går det för Stockholmaren att ta sig över dan till sex av de förnärvarande åtta loppen (Göteborg och Malmö kräver övernattning, så även Växjö som väntas öppna i augusti).

Strålande sol och 22 grader, kunde knappt bli bättre. Fast promenaden på ca 3 km från stationen kändes lång. För mig var Vallaskogen en ny bekantskap. Banan bestod av två slingor, en kort och en lång och underlaget var mest mjuka skogsvägar, lite sugande och inte helt platt. Har aldrig varit med om att jag kroknat så mycket mot slutet. Slutet ja, hur långt var det egentligen kvar till mål? Som förstagångslöpare var det en fråga som malde hela tiden i huvudet. Hade arrangörerna kanske glömt att sätta ut kilomterskyltar?

Banan är ändå hyggligt snabb. Nu när jag sprungit alla parkrun i Sverige kan jag kora Uppsala till att ha den plattaste banan följt av Ribersborg i Malmö med Örebro som trea. Backigt, men inte alls dåligt, är det i Huddinge och Skatås (Göteborg). Min favoritbana är nog ändå Kungsängen där dryga halva sträckan består av en platt asfalterad cykelbana.

Vilken är då den vackraste banan? Alla går i natursköna omgivningar men vackrast tycker jag Hagaparken är och det är där jag sprungit flest gånger.

Mitt mål är att vara snabbast i åldersgruppen på alla banorna i Sverige. Det har jag varit men inte längre varför jag ska försöka ta tillbaka åldersrekordet i M70 i Örebro och i Malmö. Tidigare har jag sagt att jag ska försöka springa alla parkrun i Norden men det var nog för mycket sagt. Med åtta lopp i Danmark, fem i Norge och tre i Finland är det en för mastig uppgift men jag ska i alla fall försöka springa ett lopp i varje nordiskt land. Och i år blir det ett parkrun nästan varje vecka fram till årets slut. Bättre snabbhetsträning finns inte!

Information inför starten. Totalt var vi 33 löpare och detta var tredje gången Linköping arrangerade.

Här en artikel om mitt coast to coast från ett kanadensiskt löparmagasin.

Veckans distans: 119 km

Keep on running!         

När Lidingo och Tyresö F&S nu är besökta återstår bara 16 anläggningar att springa till i sommar. Det blir perfekta långpass med joggingvagnen. Jag tränar och duschar och tar sedan allmänna kommunikationer hem. Totalsträckan på över 60 mil blev längre än väntat och de längsta etapperna kommer jag förmodligen inte att klara.

Keep on running!