Längs Roslagsvägen vid Ålkistan hade plogbilen skottat in mycket snö på cykelbanan. Men det var lätt att ta sig fram ändå tack vare de stora och smala hjulen på joggingvagnen.
Den rörelsehindrade har rollator, småbarnsföräldern barnvagn. Alla har problem att ta sig fram i snön. Men själv springer jag hur lätt som helst med min baby jogger.
Söndagens långpass (23 km) gick till Hägernäs på oskottade och bitvis igenskottade cykelbanor och trottoarer. Visst kännner även jag av modden men springer du med vagn tar du dig förvånasvärt lätt fram. Dessutom är det omöjligt att halka omkull.
En annan fördel med vagnpå långpassen är att du kan ha med dig proviant. Idag blev det varm blåbärssoppa och banan. Färden styrdes längs Roslagsbanans olika grenar, delvis nya områden för mig, men eftersom jag hade med mig en GPS var det heller inga problem med att hitta. Medan jag trippade fram relativt lätt slet barnfamiljerna som djur med sina vagnar. Vilket idiotiskt barnvagnsmode med dessa små framhjul!
Gårdagens tävling kändes av så det blev Roslagsbanan hem från Hägernäs. Två bastanta ordningsvakter glodde misstänksamt på mig. Var det glögg i termosen eller smakade gubben på ännu starkare saker? verkade de tänka.
Keep on running!
#1 Ingmarie/blog.nemonisimors.com - 2010-12-06 22:54:55
Jag tycker det är mycket svårare att gå än att kuta. Nästa gång någon glor på dig när du dricker så bjud lite. :-)
#2 Björn - 2010-12-07 23:07:30
Nej, nej Ingamarie. Ordningssvakter ska man inte tilltala, inte ens titta på. Gör man det ser de det som en provokation och man riskerar en batong i skallen eller i värsta fall på smalbenen så man inte kan springa.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg