Kommentarer på Vilken rivstart!


Prick klockan 16 anländer jag som en av de första löparna till Slussen efter att ha varit ute i 7,5 timmar och sprungit sex mil i snömodden.

Sex mil i snömodden- jag klarade det! Men var det här så roligt, egentligen?

Jo, nog var det roligt, i alla fall efteråt. Men det var ett jäkla slit och jag sprang på maxkapacitet. För i dag var det inte lätt; överallt denna modd. Och även om det långa partier var packad snö så är det alltid jobbigt att springa långt på snöunderlag. Så sex mil idag kan säkert jämföras med sju mil en vanlig sommardag.

Ska du springa så här långt måste du vara smått galen. Vi var ett 40-tal galningar, entusiaster är kanske ett mer passande ord, som idag stack iväg från ett vintrigt och mörkt Slussen klockan 08.30. Temperaturen låg runt -5. Arrangemanget benämnt Årets första långpass leddes av ultralöparen Peter Lembke med fru Ulla. Liksom tidigare år konstaterade jag att det var förvånasvärt många kvinnor, ultralöpning verkar definitivt inte bara vara en kraftsport för karlakarlar.

Vi delades in i två grupper, en halvsnabb och en lite långsammare. Jag valde den första men så särskilt snabb var den kanske inte eftersom den fort splittrades i en utbrytarsektion bestående av en handfull erfarna ultralöpare, bland annat Johan Fridlund som sprungit stenhårda Western States (100 miles, 161 km).

Ni hör, gossar som är överlägsna mig. Jag tillhör inte ultrafacket och är dessutom en gubbe som om två dagar fyller 63. Därför var det lite optimistiskt när jag och 31-årige Ross Nugent efter 19 km och första depåstoppet i Sjöberg, Sollentuna, tog upp jakten på ledarna. Någon tävling var det ju absolut inte men taktiken var att försöka hinna ikapp för att inte hamna i ett ingenmansland.

Nog tyckte jag att unghingstarna där framme ökade tempot något när de hörde att Ross och jag närmade oss men väl upphunna var vi välkomna i gemenskapen och tempot drogs sedan ner. Sedan verkade Johan och Olof Mattiasson hålla igen- Olof trippade så lätt idag och pratade hela tiden. Mitt under löpningen fick han ett telefonsamtal men fortsatte ändå att springa obehindrat.

Tätgruppen några kilometrar innan Barkarby. Från vänster Johan Fridlund, Stefan Boman, Olof Mattiasson och barhuvade Ross Nugent.

I samlad trupp efter 32 km löpning dök vi svettiga in på Mc Donalds i Barkarby. Där fyllde vi på energidepåerna med härligt fet mat och sliskig dryck och på toaletten bytte vi våra svettiga tröjor och jackor för att sedan på stela ben ta oss vidare till nästa depåstopp i Hässelby Villastad där  Ulla nu för andra gången stod med bagageluckan öppen och bjöd oss på en massa härligheter som kaffe, buljong, chips, russin, pepparkakor med mera. Egentligen helt otroligt, paret ställer upp och bjuder oss på allt detta och betalt ville dom inte ha.

Sedan måste jag nog i ärlighetens namn säga att färden tillbaka till Slussen var mest ett utdraget lidande. Jag sprang ändå hela tiden, frånsett några kortare gångintervaller, men hade inte Johan och Olof tagit långlunch på Mc Donalds vid Brommaplan hade jag aldrig kommit ikapp dem.

Med sex mil idag kan jag summera veckans distans till nära 15 mil. Som i fornstora dar!

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Löparuffe från Vallentuna - 2011-01-02 23:17:18

Jag satt uppe för att läsa om loppet. Ni var ett par tuffisar.
Jag skulle varit med om jag hade orkat .
Det är roligt att läsa om dig.Jag hämtar inspiration av dig
Gott nytt år på dej.

#2 Carina - 2011-01-03 20:59:36

Ni hade klart mer tempo än oss i slutklungan fast vi hade nog minst lika roligt!
Trevligt att ses!!

#3 Stefan Boman - 2011-01-05 10:05:44

Vill bara tacka för bilderna och ge en liten korrigering. Andra man från vänster är jag, Stefan Boman. :)

#4 Björn - 2011-01-05 11:23:47

Tack för sällskapet, Stefan. Med din GPS ledde du oss på rätt vägar men i Hässelby plockade jag upp min egen som föreslog en lite kortare väg till det andra depåstoppet utomhus. Du har nu fått rätt efternamn i bildtexten.