Kommentarer på Så slipper du monotonin på långpassen


Vad roligt, nu är jag i Gubbängen! Här har jag knappt varit. Utan min GPS hade jag aldrig sprungit förbi här.

Variation förnöjer. Vi löpare som hållit på många år riskerar att springa i våra ekorrhjul. Här får du några knep för att motverka monotonin på långpassen.

Storstaden Stockholm är paradiset för en löpare. Här finns miljoner kombinationer på hur du kan lägga upp dina löprundor. Ändå är det lätt hänt att man springer samma sträckor år ut och år in och hur kul är det egentligen?

Snart har jag kanske satt min fot på varenda gata och väg i Storstockolm. Kanske inte så konstigt efter 29 löparår och 13 000 mil. Men inköpet av en "riktig" GPS, inte en sådan där du har på armen utan en större modell för bilbruk (min är vattentät och avsedd för motorcykel) har gett löpningen ett lyft, särskilt  långpassen.

Igår sprang jag ner till Haninge (totalt blev det 29 km). För att inte springa samma väg som jag brukar ställdes GPS:en på gångfunktion och jag la in en adress i Enskede jag aldrig varit på. Vips räknade apparaten om sträckan och jag fick springa på för mig helt nya gator. Underbart!

Herrhagsvägen i Enskede. Det var en av adresserna jag la in i min GPS för att få en ny sträcka till slutmålet Handen. Konstigt att jag aldrig varit här, jag som sprungit så mycket med Enskedegruppen och Ulf Johansson.

Nästan alltid handlar det för oss löpare om "rundor" där bostaden eller jobbet är start och målpunkt. För att öka variationen på långpassen skippar jag ofta rundan och springer istället en enkelsträcka och tar allmänna kommunikationer hem. Fördelen är att det känns som om jag sprungit längre. Att hemifrån Karlbergs station kuta till Kallhäll, Märsta, Bro, Handen, Vallentuna etc låter riktigt långt och ger en extra kick. Spärrvakterna brukar dessutom höja på ögonbrynen och säga något uppskattande. En gång när jag sprang till Vaxholm bjöd busschauffören mig på resan in till stan.

Springa ut och åka hem, inte tvärtom, känns bäst. Blir du trött kan du enkelt korta turen. Och att springa med vagn på långpassen tycker jag också är en stor fördel. Förutom att du kan ha med dig allt - nu på vintern har jag termos med varm blåbärssoppa och ombyteskläder- hålls tempot automatiskt nere en aning. Långpassen ska ju gå långsamt . Men den stora fördelen med vagnen har blivit att jag känner mig säker, ungefär som en drucken som håller någon i handen.  Med vagn vet jag att jag alltid kommer fram på ett eller annat sätt, det har USA-löpen lärt mig.

Säker ja, mycket handlar om det. När jag är ute med vagnen kan det ibland kännas som om jag rattar en bil. Tryggheten förstärks av de två GPS jag har med mig, den andra är en cykeldator på vagnens handtag för att mäta avstånden. Just att ha stenkoll på hur långt du har sprungit och hur långt det är kvar till målet gör att du aldrig behöver tvivla. Ibland knappar jag in några restauranger, det känns också tryggt.

Målet, Torvalla simhall i Haninge, är nått efter 27 km löpning. Med två GPS känner jag mig lite som en bilförare. Den stora är en Garmin Zumo 660 och den lilla Garmin Edge 205. Just att springa till olika badhus långt hemifrån är det senaste pensionärsnöjet.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 löparuffe från vallentuna - 2011-01-21 20:51:51

Tack för lite löpartips