Kommentarer på Fast i skogen!


Vägs ände. Mitt ute i skogen, tre kilometer från Rydbo, tog den plogade skogsbilvägen plötsligt slut och ersattes med ett skidspår. Skulle jag våga fortsätta och bära vagnen okänt antal kilometrar till Täljö?

För det mesta är långpassen lugna gatan. Men idag var det lite dramatiskt när vägen plötsligt tog slut mitt ute i skogen i ett för mig totalt okänt område. Här hjälpte inte ens en Gps.

Äntligen kom värmen. För första gången på månader har jag sprungit flera kilometrar på bar asfalt. Under dagens långpass till simhallen i Åkersberga (33 km) kunde jag efter Altorp Djursholm springa på helt snöfria vägar. Oj, vad det kändes lätt!

Vilken fantastisk vinterdag. Det var gott om skidåkare ute vid Djursholms golfklubb där jag tog en kort paus för blåbärssoppa.

Hela vägen upp till Rydbo gick problemfritt. På kartan hemma hade jag spanat in små fina skogsvägar som löpte längs Roslagsbanan ända upp till Åkersberga. Jag stack in på en av dessa, kallad Blå leden, men började snart känna mig osäker. Gps:n var inte mycket att lita på och var jag verkligen på rätt väg? Jodå, jag fick lugnade besked av en skidåkare mitt ute i skogen.

-Fast jag vet inte om det är plogat hela vägen.

Så rätt han hade. Plötsligt var det totalstopp. Vägen slutade med ett skidspår och det var 3 km tillbaka till civilisationen, d v s Rydbo och Roslagsbanan. En snabbkoll på Gps:en visade att det kanske skulle vara möjligt ändå att bära vagnen i djupsnön fram till Täljö? Jag skulle precis börja snöpulsandet då det dök upp två motorcyklar på skogsbilvägen.

-Du klarar det inte, du måste vända tillbaka till Rydbo, rådde den ena mannen som borde veta eftersom det var han som plogat vägen.

Något badhus blev det alltså inte idag. Jag fick vända hem med Roslagsbanan redan vid Rydbo. Men ett litet äventyr fick jag på köpet!

Keep on running!

 




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här