Kommentarer på Ã?r utförsåkning bra för en löpare?


Jag är på 2 500 meter, högsta toppen i Flaine. Berget i bakgrunden är Mont Blanc, dubbelt så högt.

Vissa saker glömmer man inte, t ex cykling och simning. Samma verkar gälla utförsåkning.

Igår berättade jag att jag inte stått på ett par slalomskidor på cirka 30 år. Därför var jag en aning skraj när jag idag skulle upp till bevis. Med strålande sol och ett i övrigt perfekt skidväder var jag naturligtvis "tvungen" att åka utför.

Det gick överraskande bra. Inte en vurpa, svängarna gick hyggligt och jag var inte en större bromskloss än någon annan i backarna. Fast nog har mycket hunnit ändras under dessa 30 år. Det har egentligen blivit lättare idag; skidorna är kortare och svänger "av sig själv" och nu får man stå bredbent och man åker inte så knixigt utan i mjuka, vida svängar. Dessutom verkar backarna mycket bättre preparerade, rena dansgolven. Fast pjäxorna är rena monstren och de korta carvingskidorna är blytunga.

Visst, det här var kul. Men ger det så mycket för en långdistansare? Jag är inte så säker. Vad tror du? Längd sägs vara ett hyggligt komplement till löpning, men utför...? Jag märkte i alla fall en viss mjölksyrakänning i benen. Och ju fortare du åker desto tröttare blir du, förklarade brorsan Jan, som är ett proffs på området.

Brödraträff i liften. Jag tillsammans med Jan och Ragnar. Foto: Linea Suneson

Skidbackarna må vara många och långa här. Men när dagen var slut återgick jag till mitt rätta element- löpningen. Jag sprang igen i Flains mördarbacke- landsvägen 4 km rakt upp. Och visst kändes det av i benen att jag syndat med skidåkning innan.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här