Kommentarer på För mycket av det goda?


Utför, utför, utför. Vägen från Flaine till Cluses var otroligt vacker och nerförsbacken mätte cirka 2,5 mil, den längsta backe jag någonsin sprungit i.

 Hur ska man löpträna för att bli bra på tävlingar? Förmodligen inte som jag gör. Extrem mängdträning ger inga toppresultat.

Jag springer för att det är roligt. Men samtidigt vill jag placera mig bra på tävlingar. Det är en kombination som inte riktigt går ihop. Jag börjar inse att om jag drog ner på mängden och satsade mer på "kvaliteten" skulle jag förmodligen bli bättre på tävlingarna. Ifjol sexa på maraton i Sverige i M60 och elva på halvmaraton är väl ok men borde jag inte vara bättre?

Jag tänker på det där när jag idag är ute på ännu ett extremt långpass i franska alperna. Jag springer från Flaine till staden Cluses, totalt 31 km och nästan hela distansen går nerför. Lätt? Ja, ganska men det känns på lårmusklerna fram och för att dämpa stötarna springer jag i det mjuka gruset vid sidan av vägen.

Jag passerar ett flertal små byar, det porlar i bäckarna, den mesta snön är borta från  vägarna och längst ner i dalen blommar vitsipporna. Naturen är storslagen; bergsväggarna stupar lodrätt, fjälltopparna är sylvassa och man känner sig ganska liten i den här miljön.  Jag känner mig också fri och lycklig. Kan det bli bättre? Nej, egentligen  inte. Det är ju så här jag vill ha det. Men effektivt? Nej, jag tror inte det.

Fast inte vill jag byta detta mot toppeffektiv träning. Bara tanken på hårda intervaller, snabbdistans etc gör mig trött. Så jag fortsätter med  mängdträningen.  Det kan inte bli för mycket av det goda!

Keep on running! 

 




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här