Kommentarer på Tränar på hög höjd i Alperna


Jag springer med bar överkropp på 1 430 meter över havet. Bergen stupar lodrätt och i bakgrunden, dold i skuggan, ligger en liten sjö. Detta är så nära paradiset man kan komma.

Höghöjdsträning för motionärer, kan det vara något? Ja, jag tror det. Just nu befinner jag mig på ett eget privat höghöjdsläger i franska Alperna.

Jag gör som Isabellah Andersson och övriga långdistanseliten- tränar på hög höjd. Formen ska toppas inför stundande mara, som är veteranSM i Umeå den 8 oktober. Fast det är lite av lightversionen jag kör, höjderna är bara 1 600 till en bit över 2 000 meter och träningsperioden är kort, en vecka.

Jag befinner på en av Frankrikes större skidorter, Flaine, någon timmas bilresa från Geneve. Jag var här i vintras och åkte skidor och sprang också  en del och fick då en försmak av vad höghöjdsträning. Då reagerade jag väldigt positivt och var efteråt starkare än normalt på två tävlingar. Jag hoppas naturligtvis att effekten ska bli densamma, nu gäller det dock att inte förivra sig och träna för hårt när jag "slipper" skidåkningen.

Jag har precis anlänt till Flaine. Nere i grytan på 1 600 meters höjd ligger "min" studio, en lyxlägenhet jag får disponera tack vare min bror Jans franska bekanta. Jan åker skidor här tre månader varje år, inte undra på att han åker som en gud.

Lite absurd är nog vistelsen. Allt är stängt här, jag är ensam i Vega, ett nio våningar högt hus ett stenkast från liftarna. Här råder lugnet, jag hör från min balkong klockan från den lilla kyrkan klämta två gånger i timman, utanför entren strosar en hund och jag ser en och annan vandrare, kanske också någon löpare samt en del byggjobbare som gör fint inför vinterns invasion.  Friden störs ibland av en helikopter.

När jag i morse var nere vid den lilla sjön och sprang möttes jag av betande fjällkor på de fruktansvärt branta stigarna. Här finns också får men några människor ser jag knappt i det gudomligt vackra fjällandsskapet.På ängen nere vid sjön stiger vattenångan när solstrålarna träffar den kalla marken. Jag prövar att springa en kort stund barfota och när jag kommer in i skuggan är gräset kallt som is. Jag hör ett litet vattenfall och ljudet studsar mellan bergväggarna och skapar märkliga effekter. Är jag i paradiset, undrar jag stilla?

Här finns gott om kor- och komockor och man får se upp var man sätter fötterna.

Efter någon timmas löpning nere vid sjön ta jag mig de två kilometrarna och 200 höjdmetrarna tillbaka till min studio, duschar, äter lunch och vilar ut inför dagens eftermiddagspass i bergen. Visst är det gudomligt här men egentligen inte optimala löparförusättningar, det är helt enkelt för mycket backar. Jag söker planmark och ska väl finna den till sist. Kanske finns den högst upp på fjälltopparna där liftarna slutar? Jag får undersöka detta senare, men att klättra från 1 600 meter till en bit över 2 000 meter blir kämpigt. Lite förvånande är att topparna är helt snöfria, trots dessa med svenska mått ändå ganska imponerande höjder.

Jag är novis på hur man ska träna på hög höjd. Jag tror inte på några långpass på 1,5-3 timmar, snarare lite korta ruscher. Visst känns den tunna luften så jag tar det väldigt lugnt. Kanske har du som läser det här erfarenhet av höghöjdsträning? Berätta i så fall hur jag ska göra!

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jan Suneson - 2011-09-28 20:42:38

Intressant att se ett grönt Flaine. Jag viste inte att det fanns kor i Flaine. Går dom ute hela dygnet?.
Jag har kollat vädret och du tycks få kanonväder hela veckan. Försök att ta dig upp på toppen (2500 m) imorgon. Har du tur lär du kunna hitta snö i någon skreva om inte så får du en fin snöbild på Mont Blanc.
Det borde gå att springa på skifferplatån på toppen om det inte är för ojämnt. Hoppas att allt fungerar i "lyxlägenheten".