Kommentarer på Friheten med en GPS


Bekymmersfri löpning längs Järlasjön. Jag bara springer på, vet knappt var jag är men min GPS ger trygghet och leder in mig på nya fina löpstråk.

Det är lätt att man fastnar i sina invanda rundor. Men med en bra karta i GPS:n öpnnas hela världen. Det är bara att springa på, du är aldrig på "fel" spår, du kommer alltid rätt till sist och får springa på jungfrulig mark. 

Idag sprang jag ner till simhallen i Tyresö och badade bastu. Det blev spontanlöpning på nya vägar. Det kan jag tacka min GPS för.

Jag älskar pensionärslivet. Jag har hur mycket tid som helst för det bästa jag vet; löpning. Jag har knappt några tider som ska passas och mobilen är numera nästan alltid tyst. Skönt!

Solen kom fram till sist när jag vid 12-tiden lämnade Birkastan och styrde söder ut med min vagn. På Sankt Eriksgatan var lunchstressen i full gång, i korsningen med Fleminggatan delade någon ut Svenska Dagbladet, tidningen som varit mitt levebröd under så många år. Tänk nu är jag fri, kan göra precis vad jag vill.

Jag tar cykelbanan längs Riddarholmskanalen, viker in under Slussen och styr ut mot Fåfängan. Ännu så länge helt kända vägar. Lugnets industriområde, det seglivade skjulområdet är nu helt borta och den den sista marken är snart bebyggd med bostäder. 

Första anhalt är Sickla köpcenter. Inne på Stadium köper jag två löparjackor för 49 kronor stycket. Pensionären har gjort dagens klipp. Först där Ältavägen börjar, vid bron mellan Sicklasjön och Järlasjön, knäpper jag på min GPS eftersom jag misstänker att jag är på fel spår. Jo, så var det. Jag kollar en av de inlagda adresserna, Drevinge, och vänder om. I ett villaområde på Nysätravägen plockar jag upp ett äpple som ramlat ner på gatan och sköljer ner det med medhavd blåbärssoppa.

Tidigare följde jag slaviskt min GPS. Nu använder jag den bara då och då och tar istället ut ungefärliga riktningar och har solen som riktmärke. Roligt eftersom det blir mycket spontanlöpning och jag kommer på gator och vägar jag aldrig satt min fot på.

Nu är det också klipp i steget. Jag passerar Drevinge gård och springer under Saltsjöbadsleden och kommer ut på underbara grusvägar, några jag aldrig satt min fot på. Solen är mitt riktmärke och vägen styr söderut, alltså någorlunda rätt.

Sörmlandsleden passeras men jag håller mig på grusvägen i bakgrunden.

Efter ett tag uppstår tvivel igen. Är jag verkligen på rätt spår? GPS:n sätts igång och jag får beskedet att nu är det  bara 4 km kvar till badhuset (fågelvägen) men ska jag följa vägen är det närmare milen. Lystet sneglar jag inåt skogen, ska jag våga gena och springa in på en av stigarna? Nej, jag håller mig på vägen, min karta är för dålig för. Jag borde skaffa en friluftskarta för att också få fågelns frihet.

En racercyklist mitt ute i skogen klädd i Fredrikshofs rödsvarta klubbdräkt visar mig in på rätt väg. Lite senare hörs trafikbruset och jag skymtar de fula husen i Tyresö, genar över golfbanan. Snart är jag inne på Simvägen och framme vid badhuset. Där hyllas Stålfarfar av kassapersonalen. Men så märkvärdigt var det inte, bara härliga 28 km på drygt tre timmar.

Keep on running! 




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Ulf - 2011-10-25 09:34:02

Hur loggar du dina km?
Jag har inte uppfattat att du springer med GPS klocka, eller gör du det?

#2 Björn - 2011-10-25 10:20:28

Hej Uffe!
Nej, någon GPS-klocka har jag (ännu) inte skaffat. Jag har en liten cykeldator, Garmin Edge 205, som jag mäter avståndet med.

#3 Jonas Wincent - 2011-10-26 17:01:18

Kul att kunna följa din blogg såhär när jag sitter inne och inte kan springa pga en operation i foten. Spring på!