Kommentarer på På språng efter buss, blomma och buckla


Det man inte har i huvudet får man ha i benen. Jag sprang tillbaka till Kvarnstugan i Brottby och hämtade min kvarglömda blomma.

Det finns tusen anledningar till en löptur.  Idag stack jag iväg till Brottby för att hämta en kvarglömd blomma efter föredraget igår.

Vad roligt det var att hålla föredrag. Åhörarna verkade också intresserade och ställde många frågor när jag igår i Brottby berättade om mina USA-löpningar. Efteråt fick jag som tack en blomma från Rolf Öhrneman i föreningen Brottby Gamla Idrottsvänner. Naturligtvis glömde jag kvar blomman i Kvarnstugan.

Men ingen skada skedd. Jag fick en nog så god anledning att springa tillbaka. Och vilken fantastiskt fin löptur jag fick. Nej, jag sprang  inte hela vägen från Stockholm till Brottby utan "fuskade" och tog Roslagsbanan till LIndholmen och fortsatte till Brottby, en tur på cirka milen genom hagar och skogar på slingrande grusvägar.

Det var inte helt lätt att hitta till Brottby och skyltarna i vägskälet gav ingen upplysning, ej heller min GPS som föreslog en annan väg.

Hade jag inte hemma på Google Maps kollat kartan hade jag aldrig vågat ta tvärsöversvägen från Lindholmen. Min GPS visade en helt annan väg, nästan dubbelt så lång. Och det fanns inga skyltar som upplyste om att  det gick att komma fram till Brottby. Men fram kom jag trots att de få jag mötte inte hade en aning om vägen.

Jag förstod ändå att jag var hyfsat rätt trots att vägen blev allt mer oansenlig. En skylt dök upp om motortrafik förbjuden och senare också en bom och en grind. På en äng såg jag 18 hästar och föl gå och beta, djuren blev inte de minsta rädda. Hade detta varit i USA skulle hästarna ha flytt i panik- där ser djuren bara bilar, inga människor till fots. Lite senare såg jag 23 tamgrisar med kultingar fritt gå och böka i upplöjd jord. Men grisarna skrämde jag, dom verkade fly för livet när jag kom joggande. Om du inte visste det, en gris springer inte särskilt fort. Till och med jag är snabbare!

Det känns som jag varit på språng hela dagen.  Först var det 4:ans buss från Sankt Eriksplan som gick fyra minuter för tidigt. Den hinner jag lätt upp, tänkte jag och tog upp jakten mot Östra Station. Men icke, bussen var snabbare idag och jag fick ett oplanerat snabbdistanspass på tre km. Tur att jag sprang, annars hade jag missat tåget.

Några timmar senare blev det också löpning, nu till postombudet i mina hemkvarter. Ett paket med en buckla från Sporrong (första pris i Stockholm Halvmarathon klass M60) låg och väntade. Roligt. Men varför ska det behöva ta sju veckor för att få priset? Och om det nu måste ta så lång tid kunde man då inte också gravera in namnet på pristagaren? Nu kändes det väldigt opersonligt.

Återkommer på söndag från halvmaran i Düsseldorf.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Löppar uffe - 2011-11-05 15:02:35

Är det inte mössan så är det blommor

#2 Björn - 2011-11-06 19:09:42

Precis Uffe! Men det är den här typen av "nyttolöp" jag älskar.