Två sedlar i hushållskassan rödfärgades i kanterna av den svettiga plånboken. Nu blir det riksbanken som ska avgöra om min joggingberättelse är sann eller inte.
Svettigt värre. För andra gången har jag klantat till det och lyckats missfärga sedlar, som legat och skumpat bak i en svettig joggingryggsäck.
Att man aldrig lär sig. Jag glömmer mössor och joggingskor stup i kvarten och tvingas springa tillbaka och hämta. Och nu har jag igen dabbat mig och lyckats missfärga 600 kronor.
Gårdagens joggingrunda på 25 km kan bli en dyr historia, rättare sagt 24 kr/km + porto till riksbanken. Jag var ute och sprang med hushållskassan, en rödfärgad läderplånbok. Först skulle jag till optikern och hämta ett par nya glasögon inför stundande coast to coast. Och när jag ändå var på språng tog jag en sväng över Ica Maxi på Lindhagensgatan och "ryggsäckshandlade" (jo det var där jag även förra gången plockade upp rödfärgade sedlar och blev nobbad i kassan).
Idag försökte jag på PrisXtra på Norra Stationsgatan betala med en röd 500-hundring. Kassörskan höll upp sedeln, reagerade direkt på färgen och frågade kollegan intill om hon kunde ta emot sedeln. Nej, det gick inte och när jag hivade upp plånboken som "bevis" för att jag inte är någon bankrånare väckte det viss munterhet i kön. Kassörskan gjorde dock helt rätt medan mitt agerande var tveksamt.
Slokörad slank jag senare in på mitt gamla Handelsbankkontor på Vanadisplan. Där hade jag på 80-talet bankfack men numera är mitt SHB-kontor Sankt Eriksplan även om det ursprungliga SHB-kontotet öppnades på tidigt 70-tal i Kramfors där jag var lokalredaktör.
-Är du kund här på kontoret? Du måste vara kund för att kunna lämna in sedlarna hos oss, sa bankkvinnan och knappade in personnumret och upptäckte att jag hade kontot i Kramfors.
-Jamen, jag är ju ändå kund i Handelsbanken , försökte jag och tänkte att om jag får ännu en avsågning så är jag inte längre kvar som kund i banken. Ett tag fick jag känslan av att kvinnan menade att jag skulle vända mig till Kramforskontoret. Motvilligt gav hon mig dock en blankett så att jag själv kan skicka in sedlarna till riksbanken.
Nu går jag i väntans tider. Ska riksbanken godta min förklaring till missfärgningen? Och hur mycket krut lägger man ner på sedelanalysen? Man lär väl knappast skicka sedlarna till Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL).
Genom att nu skicka in pengarna och inte försöka prångla ut dem tar jag dock en viss risk. På riksbankblanketten läser jag: "Inlämnaren medger att riksbanken efter bedömning och beslut i ärendet behåller insänd sedel och inlämnaren avstår från eventuell rätt att återkräva sedeln även om riksbanken inte medger utbetalning av sedelens värde."
Skulle även riksbanken nobba , ja då blir det kanske en fråga för regeringen. Fast om beslutet går att överklaga framgår inte av blanketten. Men en bra historia för Svenska Dagbladet Näringsliv kan det nog bli ändå!
Keep on running!
#1 Moss Trums - 2012-03-01 16:58:59
Jag skulle slänga plånboken. Röd färg som används i leksaker för barn och köksredskap har visat sig ofta vara cancerframkallande och ska enligt allmänna råd undvikas. Plånböcker är inget undantag i min värld.
#2 lelle - 2012-03-01 18:27:41
jag skulle testat klorin.
#3 Martin - 2012-03-01 19:43:43
Jag skulle lägga plånboken i en plastpåse.
#4 ed. - 2012-03-02 08:07:45
Lägg sedlarna i en bh-påse och släng in i tvättmaskinen, 60 grader. Sen är de som nya. Det är inte för inte som det kallas att tvätta pengar. Men vill man krångla och bråka så kan man alltid skicka brev hit och dit.
#5 Jan Suneson - 2012-03-05 22:33:37
Historien är värd mer än 600 kronor när du drar den för dina barnbarn om några år i länstolen.
Har anlänt till Flaine i dag.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg