Kommentarer på Dag 29: Här talas svenska!


LouAnn Magaloge på motellet Wagon Wheel  i Fort Bridger, Wyoming, har nio barn och kan tala svenska.

-Jag kan tala lite svenska, säger motellkvinnan när hon förstår att jag är från Sverige.

Jag har kommit till Fort Bridger, ett litet samhälle med cirka 300 invånare och här finns svensktalande. Otroligt!

Äntligen har jag fått internetkontakt. På motellet var det nästan omöjligt men fyra kilometer bort på ett matställe i en vägkorsning fungerar internet strålande så det blir en dag sena "nyheter".

Gårdagens 54 km blev mycket tuffa. När jag besteg bergskedjan Three Sisters snöade och regnande det om vartannat, jag frös som en hund och mina handwarmers från Clas Ohlson förslog inte långt. Här handlade det om rena överlevnadsinstinkter. Under motorvägsbroarna fick jag ta tillfälligt skydd och försöka få i mig lite mat. Hemskt, men spännande, i all fall i efterhand.

En av topparna på Three Sisters. Vägen är oändlig och jag mätte avståndet till nästa topp till exakt 10 km. Här inträffar vintertid många trafikolyckor. Precis här vid sidan av vägen tog jag en tupplur när solen tittatde fram.

När de tre systrarna var avklarade dök plötsligt efter 42 kilometers löpning rena himmelriket upp, ett truckstopp med Burger King. Jag kom i samspråk med en lastbilschaufför, som berättade om det hårda, men som han tyckte underbara livet ute på vägarna. Vi enades om det faktiskt finns likheter mellan en coast to coast runner och en chaufför.

Han körde en Freightliner men självklart var jag nyfiken på hans uppfattning om Volvo.

-Dom är bra, har gott rykte här men jag är nöjd med min Freightliner.

Han berättade att han tjänar 37 cent per körd mile, att han är hemma hos familjen i Montana en gång i veckan, att han har allt i hytten som tv, internet m m och att han till viss del själv bestämmer rutten.

-Det blir mest interstate, lite tråkigt men alltid lika roligt när jag nått målet.

Och det är då jag känner igen mig. För precis så är det, att komma fram till motellet, få vila och äta -det är dagens höjdpunkt.

Skyltar hjälper inte.                              Böter eller fängelse om du trotsar skylten.

Dagens höjdpunkt igår var mötet med mormonen LouAnn Magaloge på motellet i Fort Bridger. För drygt 30 år sedan var hon i Sverige som missionär och bodde 1,5 år i bland annat Gävle, Uppsala, Stockholm och Norrköping. Och svenskan hade hon inte glömt, hon kan läsa svenska och hon förstod allt om jag talade långsamt och tydligt. Jag har fått en ny bloggläsare av redan de drygt tusen jag har varje dag. Bloggen slår nya besöksrekord varje dag. Fantastiskt roligt!

Vad är din dröm?frågade jag

-Att flytta till Hawai med min man. Men jag stannar kvar här så länge pappa lever, berättade hon.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Gunnar Solvikingarna - 2012-04-18 23:23:08

'Howdy" Björn.
Just hemkommen från Göteborgs DM för veteraner, har sprungit 4 km, alltså mindre än en tiondel av din dagsetapp. Blev påmind av Torsten Olsson om dina äventyr.
Undrar vem som var föremål för LouAnns missionerande i Sverige?

#2 Björn - 2012-04-19 02:04:12

Hej Gunnar! Hon berättade att hon omvände tre själar i Sverige.

#3 Helene - 2012-04-19 07:37:11

Är det inte lite riskfyllt att ta en tupplur längs väggrenen?Ställer kroppen in sig mentalt för att klara av att springa en viss sträcka?Ha det bäst

#4 JoPe - 2012-04-19 09:55:36

Fantastiskt roligt att varje dag här på bloggen följa dina fortsatta äventyr på andra sidan Atlanten.
Blir ju duktigt sugen på att testa göra något liknande, men i lite mindre skala och kanske här på hemmaplan i gamla Svedala!

J.

#5 Björn - 2012-04-20 06:59:12

Helene: Jag tar mina tupplurar på ställen där ingen ser mig eller vagnen. Min fru har dock förbjudit mig att ta tupplurar på restauranger.

JoPe: Ja, gör det! Det finns gott om trevliga vandrarhem och små hotell i Sommarsverige. Jag sprang förra sommaren från Stockholm till Mölle och har gjort en del liknande långskubb på hemmaplan.