Kommentarer på Dag 33: Vad gör man åt vägglössen?


Rummet på Wamsutter Motel luktade rök och var nergånget. 54 dollar var inte prisvärt men oljeindustrin i området driver upp priserna.

"Är du aldrig orolig för skabb eller vägglöss på motellen?", frågade Camilla. En minst sagt motiverad fråga eftersom jag kommer att ligga på närmare 100 motell innan äventyret är över.

Jag har faktiskt aldrig funderat på riskerna med ohyra på motellen. Men nu kliar det på hela kroppen . . . Ja, vad gör man egentligen? Går det att skydda sig mot vägglössen och hur ser man om rummet skulle ha löss? Någon som vet? Att läsa hotellrecensioner tror jag inte så mycket på, alla hotell, fina som sunkiga kan drabbas av inkräktarna och ibland undrar jag om det inte handlar om förtal eller rena överdrifter.

Hittills har jag inte råkat ut för några obehagligheter. Just hygienen är jag noga med, kanske noggrannare än hemma. Tvätta händerna försöker jag göra så ofta som möjligt, även när jag äter min medhavda mat längs vägarna. Och fötterna smörjs in två gånger om dan med fet salva. Skavsår får man se upp med. Just oviljan att campa hänger ihop med att man inte kan hålla sig ren.

Solen hade precis börjat stiga upp och trafiken var gles på motorvägen I 80.

Dagen började mycket tidigt med avfärd 05.15 och avsläppt av Greg där jag slutade igår. Löpningen gick mycket lätt och totalt blev det 59 km till den tristaste stad jag sett, Wamsutter.Här finns absolut ingenting annat än tre bensinstationer, två sunkiga motell, ett postkontor och ett café men annars ingen bebyggelse. Trakterna här är rika på gas, kol och olja och sheriffen jag talade med utanför en av mackarna berättade att detta är det energirikaste området i hela USA.

 

Fösrta oljepumpen jag ser.                   Efter skylten rinner vattnet ut i Atlanten.

Morgondagen blir lång, 63 km till Rawlins. Sedan följer några "omöjliga" dagar med ännu längre distanser och svårigheter att hitta logi. Det kommer att krävas mer än en "Steve" för att få ihop pusslet. Men det löser sig säkert.

Titta, en tredjedel av distansen är nu avklarad!

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Lennart Lundquist - 2012-04-22 09:44:37

Vägglöss är hemskt. Vi drabbdes förra våren då vi hurde lägenhet i södra Frankrike. Jag fick sådana utslag och blånader att jag drog mig för att visa mig på stranden enbart iförd badbyxor. Och så kliar det.
Man kan kolla lakanen. Finns det små små prickar som ser ut som om de var gjorda av bläck är det vägglöss. "bugs". De bor i små springor i trät i sängarna och är mycket svåra att bli av med. När vi var i Frankrike hemsökte de landet och flera av Paris finaste hotell ansattes av dem. Kolla på nätet, det finns särskilda sidor med rapporter om vägglöss.

#2 Kalle B - 2012-04-22 10:59:50

Jepp, kommer att bli lite knivigt med för långa distanser mellan: Rawlins - Elk Mountan (ca 74km), Elk Mountan - Laramie (ca 99km) och Laramie - Cheyenne (ca 79km),

Alternativet Rawlins - Saratoga - Centennial - Laramie såg vid en första anblick ganska lovande ut men sprack på att det blir för långt mellan Rawlins - Saratoga respektive Saratoga - Centennial. Dessutom så går den sträckan i en nationalpark varför man kan anta att det är ganska kuperat.

Kan dock tipsa om ett möjligt logialternativ mellan Laramie och Cheyenne. Dock blir distansen bara ca 41 km och det verkar ganska dyrt. Kanske en "Steve" även där ändå är bästa lösningen.

Laramie - Windy Hills Guest House (393 Happy Jack Rd, Cheyenne, WY 82007)
(länk1) (länk2)

#3 842 - 2012-04-22 15:11:54

Lennart: Jag får kolla i sängarna efter prickar. Kan du tipsa omnögon sida somvarnar för krypenjust i USA?

Kalle: Tack för hjälpen. Vet inte hur jag ska göra. Jag har varit i kontakt med Windy Hills, osäkert om de öppnat, också dyrt. Tvingas nog springa de 74km till Elk M eller sova ute .Från Elk kan det kanske bli en Steve. Förvirrat med andra ord.

#4 Helene - 2012-04-22 17:38:07

Hur mår Du dagarna efter när du har avslutat ett sånt här lång löp?

#5 Kalle B - 2012-04-22 20:21:20

Rawlins och Laramie har störst utbud av motell och borde lämpa sig bäst som bas för diverse "Steve"-operationer.

I Elk Mountain så verkar det endast finnas ett hotell att tillgå, som även verkar vara lite dyrt.

#6 Peter Malmqvist - 2012-04-22 21:46:14

Hallå Björn! Hur klarar du motivationen denna gång? Jag misstänker att nyfikenheten var en kraftfull motor när du gjorde nord-sydloppet och det första väst-östloppet. Men hur är det nu när du kör dessa superlopp för fjärde gången? Är det svårare att kliva upp på morgnarna? Kompenserar den ökade rutinen en eventuell psykisk trötthet? Eller är det helt enkelt lika roligt och spännande som tidigare?

Tack också för sedvanligt mycket läsvärda reportage. Jag tycker, till och med att de är än mer läsvärda, än vid tidigare tre lopp (förstår inte hur du orkar skriva hela tiden).

Lev väl!
/Peter M

#7 Björn - 2012-04-23 07:19:41

Helene: Jag känner till flera coast to coast löpare som blivit deprimerade, tomma, efter genomfört löp. Så har det dessbättre aldrig blivit för mig. Jag tror det gäller att återgå till sina gamla rutiner omedelbart när man kommit hem, d v s keep on running!

Kalle: Stevar är nog lättast att ordna på de riktigt små orterna. Jag ska försöka få en Steve i Elk Mountain (färre än 200 invånare) när jag på tisdag startar resan mot Laramie. Jag har nu bestämt mig för att springa hela distansen Rawlins- Elk Mountain. Det blir mycket tufft, men inte omöjligt vid en tidig start på morgonen.

Peter: Kul att du även den här gången följer bloggen, det betyder mycket ska du veta. Dina frågor får bli morgondagens text.