Kommentarer på Dag 40: Ã?ntligen Nebraska!


Ett glädjehopp vid Nebraskaskylten utanför Pine Bluffs. I den här skylten fanns inga skotthål.

Wyoming är besegrat! Äntligen är jag i Nebraska och har nått "civilisationen".

Wyoming, den förmodligen svåraste delstaten av alla under detta coast to coast, blev lättare än jag trodde. De cirka 65 milen på mestadels trist och backig motorväg tog elva dagar. Att jag orkade och stod ut berodde nog mycket på medvinden och alla vänliga människor som ställde upp på en "Steve".

Nu när jag kommer in i mer tättbefolkade delstater känns det som om jag nått civilisationen. Det blir enklare att få mat, löpningen blir lättare och jag kommer inte att behöva så många "Stevar". Och med mer än 40 procent av sträckan avverkad och en helt frisk kropp känns det också som om att jag kommer att klara det hela. Men säker kan jag aldrig vara.

"Steve" Joe Bonds, Cheyenne.             Bra att veta!

Min sista exit på Interstate.                   Här har solen gått ner för länge sedan.

Dagens löpning från utkanten av Cheyenne, WY,  till Kimball, NE, blev 59 km och gick relativt lätt i den nu inte alltför starka medvinden, dessutom var det mestadels nerför. Lunchen på "Freds Place" i Pine Bluffs bestod av  en jättetallrik pommes frittes, kycklingmacka, salladsbord och massor av Pepsi och kaffe. Att få lunch mitt i löpet betyder oerhört mycket. Och vid framkomsten på Piza Hut i Kimball blev det köttfärssås och spagetti. Jag älskar den amerikanska maten, mycket bättre än sitt rykte!

Idag hade jag också många supportrar längs  vägen. Godstågen tutade, bilar stannade och jag fick förfriskningar. Men det mest märkliga var nog när en stor skåpbil stannade och ut strömmade en massa ungdomar som ville trycka min hand och bli fotograferade intill mig. Alla var dammsugarförsäljare och på väg till Colorado. Där rök en del visitkort och jag får nog vara lite mer restriktiv i fortsättningen. Jag som trodde att det skulle bli omöjligt att bli av med dem.

Jag ligger på Super8 i Kimball. En stortvätt i motellets tvättstuga hanns med men det dåliga samvetet är fortfarande självdeklarationen. Hur ska jag hinna allt?

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Helene - 2012-04-29 10:53:26

Se till att du gör deklarationen så snart som möjligt,så slipper du tänka på den.Springer vi människor långsammare när vi blir äldre eller går det att träna sig till att springa snabbare även fast jag blivit äldre?

#2 Björn - 2012-04-29 16:45:20

Helene; Tack, ja i kväll måste jag ta itu med deklarartionen. Får i värsta fall hoppa över bloggandet.
Viisst kan äldre träna sig till att bli snabbare. Men generellt blir vi ju lite långsammare för varje år men uthållligheten försmras inte lika snabbt. På maran betyder varje år för mig i 60-årsklassen någon minut. Det kan vara kul att kolla tidsförsmringarna i en wava-räknare.

#3 Anders i Omaha - 2012-04-29 22:34:12

Hej Björn och välkommen till Nebraska!
Har följt din fantastiska resa hitills och jag är mycket imponerad.
Kommer du förbi Omaha?

I västra Nebraska är Oles Big Game Steakhouse i Paxton att rekommendera. Bra biff samt intressant inredning.
http://olesbiggame.com/

#4 Björn - 2012-04-30 08:37:03

Anders: Synd att jag missar biffen, jag springer över Lincoln. Förra sommaren besökte jag och barnen Omaha och sprang en halvmara i en liten stad i närheten (Laugh and half Marathon).

#5 Anders i Omaha - 2012-05-01 03:45:28

Paxton ligger mellan Ogallala och North Platte, längs Hwy 30.

Jag hade inte hört talas om Laugh and Half, men nu funderar jag på att anmälla mig.

#6 Björn - 2012-05-05 05:22:05

Anders: Javisst, Paxton passerade jag ju även denna gång. Tittade in på Oles men tog biffen tvärs över gatan.